Slut som artist

I fredags när jag kom hem var jag slut som artist. Hela veckan har varit extremt utmanande och både kropp samt själ har varit överbelastade. Dock förstod jag vikten av att hålla tankar och känslor på en högre nivå.

Jag vet att tröttheten inte går att påverka på andra sätt än att acceptera att den är där. Vila ta hand om sig själv. Dock känns det som den kommer när det inte riktigt finns tid till det. För oss som balanserar vår tillvaro är det utmanande och det finns dessvärre inte alltid acceptans från omgivningen.

Trots allt börjar acceptansen inom sig själv. Därför har jag investerat tid i vila, meditation och att läsa samt skriva. Det gör att jag tar hand om mig själv och ger mig den där tiden jag behöver för återhämtning.

Att få analysera och angripa klassperspektiv med hjälp av analytiska angreppsätt är något jag älskar. Att se mönstren träda fram och inse vad det är vi re-producerar i samhället. Det finns alltså egentligen inget i vår samhällsstruktur som vill skapa eller förändra vårt samhälle, genom att aktivt minska den sociala ojämlikheten.

Det kan tyckas skrämmande och hårt, men det är faktiskt precis så det är. Inte ens partiet som sägs stå för frihet, rättvisa och solidaritet har någon vilja att förändra. Istället håller man krampaktigt taget vid att bibehålla en icke existerande makt.

För att skapa förändring måste varje enskild individ bli medveten om att den kan förändra sin upplevda verklighet. Det är först då vi når förändring. Och frågar du mig har jag rivit sönder kuvertet med inbetalningspåminnelse till ett parti, som inte alls vill förändra utan bara bibehålla.

Nej, jag vill ha förändring på riktigt och inte på låtsas. Därför börjar jag med att förändra mig själv och mina tankemönster. Släpper taget om allt det som är stagnerat och förbrukat. Manifesterar det jag vill ha i mitt liv och på sikt i detta vackra land.

Det är min veckospaning;)

Jag och Sidharta Gautama

Vet inte riktigt varför, men av en slump kom jag på att under många år. Har jag ägnat en hel del studier åt just Buddismen. I mitt yrke är det givetvis en del av professionen att kunna undervisa om religioner.

Så idagarna när jag dammade av en gammal PP, kom symbolen av det åttafaldiga hjulet upp. När jag stod där kom en ny formulering upp. Sidharta Gautama menade att ett syfte var att slippa allt lidande. Ett lidande som endast kan upphöra när en individ är i centrum av sig själ. Alltså i mitten av hjulet.

Att Buddismen som sådan har mycket kloka tankar är inget nytt. Men där och då insåg jag att det jag såg var balanshjulet. Och att det som skapar lidandet handlar om att vi är ute och söker/springer i hjulet.

Det är alltså när vi först stannar upp i oss själva som vi med glädje och kärlek kan rikta det inåt i oss själva. Alltså blir inte det yttre längre det viktiga, eftersom för att vi ska kunna balansera hjulet måste vi befinna oss i navet.

Det slog mig där och då att det är precis det som allt handlar om och att Sidharta Gautama visste detta. Vikten av att prioritera sig själv. Att vara här och nu gör helt enkelt att allt det som skapar lidandet upphör att existera. Dessutom tar vi på så sätt kontroll över våra egna liv. Det är ingen annan som är vår lyckas smed utan endast vi själva.

Synkronicitet uppstod senare under dagen när min vägledare delade ett budskap från just Sidharta Gautama. Detta har liksom aldrig tidigare hänt och det roliga var att hon skrivit ner det i våras, men valde att publicera det just den dagen. Ja, det är spännande tider vi lever i.

Jag tänker också att det är synd att buddismen liksom andra religioner utnyttjats för att gynna maktfullkomliga intressen. Att kontrollera människan och spä på med skam och skuld. Allt det som grundarna av religionerna snarare ville komma bort från.

Istället talades det om tolerans och acceptans och att rikta uppmärksamheten inåt i dig själv. Visdomar som tycks komma tillbaka. Än är tid för förändring och att det kommer förändras är en sak som är säker.

Veckans spaning är glasklar: Alla löp om etablerade kriminella klaner, måste vara det mest intressanta. Vart kom detta ifrån? Dock inser jag här att det vill till att balansera detta rätt. Därmed inte sagt att det ska diskuteras, men på ett nyanserat och korrekt sätt.

För att balansera och ge till mig själv har jag också grottat ner mig i sociologins värld. Hiskeligt intressant och helt i linje med allt det som är jag. På återhörande🙂

Uppvaknande

Att befinna sig i en uppvaknande process är både arbetsamt och givande. Dag för dag väcks nya sidor och tankar. Det handlar om förändring på djupare nivåer. Ibland alldeles underbart och andra dagar precis tvärt om.

Att möta mönster och värderingar inom sig själv som kanske inte kan betraktas som varken gynnsamma eller vackra. Har fört mig till någon slapps acceptans. Jag är inte perfekt och ska inte heller vara det. Alla år jag sprang runt och tryckte ner allt det som var jag. På grund av rädsla och skam. Mönster som präglade mig i min tidiga barndom som både var villkorad och auktoritär. Där det som var jag utplånades.

Det sista året har jag lärt mig så mycket. Släppt rädslor och begränsningar. Jag har rykt ihop med personer i min omgivning. Men jag har också lärt mig att sluta fly. Det är okej att inte vara överens och acceptera och förlika sig med det. I min barndom var ilskan förknippat med rädsla och jag visste att det enda sättet att komma undan den var att fly.

Sakta men säkert väcks jag upp och är djupt tacksam för alla de personer som kommer i min väg. Jag bär inte på bitterhet eller ilska, utan är tvärtom tacksam för mina lärdomar. Därmed inte sagt att jag inte är lika glad över att processen inom mig har gått framåt. Att det i allt detta börja nalkas en nya horisont både i det inre och yttre.

En lärdom som kom till mig i veckan gällande lögner var. Att människor inte ljuger pågrund av illvilja utan ofta pågrund av rädsla. En rädsla för att bli påkommen och tillintetgjord. En rädsla för att inte bli älskad, som många gånger bottnar sig i bristande självkänsla.

Jag själv har alltid haft svårt för lögner och är en usel lögnare. Däremot stöter jag på dem då och då. Jag inser mer i arbetet med mig själv. Att acceptans och tolerans samt vikten av att lyssna är ett betydligt bättre vapen än att slåss eller bli arg. Våld och ilska leder enbart till att omgivningen blir rädd och de spär på varandra vilket snarare leder till upprepade mönster.

Så, det där med hårdare tag och straff är inget jag egentligen tror på. Däremot föräldrarskraft att tidigt visa barn att det är okej att göra fel. Att erkänna och att göra bättre nästa gång. För hårdare straff på någon som redan är rädd kommer liksom inte att hjälpa, eftersom för att skydda sig själv kommer personen istället skylla på andra och lägga det utanför sig själv.

Inte särskilt konstigt egentligen med tanke på att vid bristande självkänsla och tilltro. Måste människan för att överleva och stå ut med skammen skydda det innersta av sig själv. Så, liksom Astrid Lindgren myntade ge barnen kärlek…. och acceptans och ännu mera kärlek för att de ska bygga en grund baserad på god självkänsla.

Detta är min spaning för veckan. Ta hand om dig;) Vill också passa på att berätta att jag förra veckan hade rekord på bloggen. Tack till er alla fina nya/gamla läsare🙏✨

Enough is enough

Jag undviker medvetet inlägg som enbart beskriver hur eländigt allt är. Förvånas ibland över den misstro och det förakt som personer och organisationer sprider.

Men jag har ett aktivt val att göra, då väljer jag bort det. Kan tycka att det är oacceptabelt att bränna koranen, men det är lika oacceptabelt att starta upplopp på grund av det.

Vad sägs om en debatt och diskussion istället om hur det påverkar den enskilde trosutövaren.

Upplopp och protester hör liksom inte hemma i ett demokratiskt land. Där måste viljan att kommunicera vara så mycket större än att slå tillbaka med ett liknande agerande.

Ingen gynnas av oro och misstro. Därför är det av yttersta vikt att ledande religiösa ledare snarare försöker lugna. Istället för att spä på förakt och misstro.

Man kan ju också tänka att bränningen av koranen hade ett syfte att spä på ytterligare spänningar. Så, frågan är fanns det någon vinnare. Nej, snarare enbart förlorare.

I demokratiska länder måste vi inse: för att motverka polaritet. Måste vi kunna föra Sanna och ärliga diskussioner. Det gynnas vi alla av. Där kan det öppna samhället aldrig acceptera att man startar upplopp för att någon annan gjort ett fel.

Våld föder våld och misstro leder till mer spänningar. Tänk snarare på Nelson Mandela, som valde samtal och dialog. Det hade fler att vinna på. Så, världen behöver mer av tankegångar som Mandela.

Ta, hand om er:)

Jag blir mörkrädd

Nej, egentligen skrämmer inte mörkret mig. Däremot brukar mörker vara ett tecken på att ljuset behöver titta in. Vi behöver ta en närmare titt på vad som befinner sig i det där mörkret.

Jag talar inte om mörkret inom mig utan snarare om att vi behöver mer upplysning och kunskap om vad som sker. Jag har ägnat några timmar med att läsa en rapport om hur flickor i unga tonåren kommer in till akuten pågrund av smärta i sina underliv och anus.

Hur de har utsatts för så kallat hårt sex. Penetreringar gjorda av pojkar i deras egen ålder. De har inte vågat säga nej och stopp. På grund av att de inte vetat vad sex och samlevnad går ut på. Nämligen att säga stopp när det inte känns bra och bara göra det man verkligen vill.

På något sätt anser jag att både pojkar och flickor blivit förda bakom ljuset. Detta genom att pornografin idag är så lätt tillgänglig. Där inspireras barn och ungdomar tidigt och bilderna samt det pornografin för med sig. Har visat sig skada människor livet på grund av att bilderna tenderar att etsa sig fast.

Ett medium som gör gällande att det är okej att utnyttja och dominera någon annan, enbart för sin egen skull. Att samtycke mellan könen inte är så viktigt, för egentligen vill den andre detta också….😢

Tysta står vi vuxna och blundar för det faktum att dagligen kränks och utnyttjas människor både inom porrindustrin. Men inte minst de signaler de sänder till våra unga. Unga människor som inte ens känner sig själva eller den egna sexualiteten, får en känsla av att detta är normalt…

De luras in i en bild och norm, som är så långt borta från normerna och värdena om allas rätt till sin egen sexualitet. Att sex ska bygga på ett samspel mellan två parter där båda måste ge sitt medgivande. Där det inte under några omständigheter ska göra ont, utan snarare vara något fint och vackert.

Därför är det dags för hårdare kontroller mot det här skräpet som porrindustrin sänder ut. Frågan är ska det ens behöva finnas? Enligt mitt tycke är den lika ovälkommen 2020 som den vedervärdiga människohandeln. Den ska därför inte kunna distribueras fritt och inte minst av de som är minderåriga.

Tack, svenska kvinnolobbyn för er viktiga rapport. Det är dags att synliggöra detta mörker och lyfta fram det i ljuset. För med ljuset kan vi i stället skapa möjligheter för en miljö där relationer bygger på samspel och goda relationer.

Ta hand om er;)

Den krassa verkligheten

Det finns inga genvägar och det är verkligen sant. Nu när jag för första gången på ett år känner att energin i kroppen börjar återvända. Är det helt enkelt dags för att på riktigt gå tillbaka till de vanor jag älskar.

Nämligen träning arla tidig morgon stund. Eller för att vara ärlig typ kl 08;30 både lördag och söndag. Okej, kanske inte så tidigt😉 Svetten har sprutat. Kroppen värker och gör motstånd och illamåendet gör sig påmint. Jag vet dock att detta för mig är enda vägen för att min fysiska kropp och själ ska må bra. Dock behöver jag ha koll på mina kortisol nivåer.

Välbefinnandet när det är gjort är oerhört fin, samtidigt får det inte finnas för mycket glädjerop. Balans och sunt förnuft. Jag menar en gång är ingen gång och när nya rutiner ska in måste det finnas fullt fokus. Detta är alltså en början och nästa vecka handlar om att fortsätta, trots att vardagen kan sätta käppar i hjulet. Det krävs alltså planering.

Hur som helst inser jag att varje resa är individuell och att det just handlar om att våga lyssna på sig själv. Inte vad andra tycker och tänker, eftersom det är oväsentligt. Det innebär dock att jag givetvis har experter som hjälper mig att variera, på grund av att jag trivs med det.

Alltså kan man alltid finna inspiration, men det hårda arbetet och motivationen måste varje individ själv bidra med för att få resultat. Det handlar alltså att sluta titta på andra och fokusera på dig själv. Något jag finner allt mer intressant.

Dessutom är datorn på laddning. Dags för att skapa något nytt, vilket innebär att höstens skrivprojekt knackar på dörren. Det ska verkligen bli så roligt, men precis samma sak gäller där. Arbetsinsats och motivationen måste komma inifrån mig själv.

Så, sluta lyssna på olyckskorparna och gör det du drömmer om. Ingen kommer någonsin tacka dig för att du inte gjorde det du drömde om. Vi har alla möjligheten att skapa det liv vi vill. Ett steg i taget kanske två tillbaks, men i slutändan kommer vi alla oavsett vandrat en bit framåt.

Så, en fråga att arbeta med denna vecka är helt enkelt vad gör jag/du för att förverkliga det vi drömmer om? Ta hand om er;)

Allt står still

Det är dunkelt och tyst. Det enda som hörs är vindens brus och regndroppar som sakta når marken. Det är frodigt grönt och sommarens blommor börjar sakta vissna. Ett tecken som visar att vi går in i sensommarens tid. Då allt på något sätt är över och något nytt ska påbörjas.

Jag sitter här tyst och tillbakalutad i min soffa och känner en slags tomhet. Inte en tomhet som på något sätt känns dålig, utan snarare en tomhet av just att vara ingenting. Det finns så mycket att berätta, men det är svårt att ibland finna orden.

Sakta men säkert börjar jag vakna till liv. Jag orkar inte längre vara tyst och jag ser hur mitt nya och sannare jag växer fram. Precis som i alla processer känns det ibland att allt står still. Tänker att det helt enkelt får vara så, eftersom jag inte kan påverka det just nu. För den sakens skull finns det drömmar och visioner som träder fram. Röster som tydligt talar om att det inte är läge att ge upp. För en dag är tiden inne.

Under dagen som varit har jag sprungit i ekorrehjulet. Det är en del av den verklighet jag lever just nu. Skillnaden är att återhämtningen är viktigare än någonsin. Trött efter en dag på språng och brandkårsutryckningar, kom jag hem pratade med en viktig person. Skrattade och njöt av en fin stund. Därefter började regnet ösa ner. Träningen fick helt enkelt ske inomhus. Trött lutade jag mig tillbaka i soffan njöt av tystnaden och berömde mig själv för att jag balanserade upp min tillvaro. Något som blir allt viktigare för mig.

En plats i världen där det inte råder balans är Belarus. Där befolkningen fått nog, trots att den sittande diktatorn kammade hem 76% av rösterna😂😉 Spänningen ökar. Människor torteras och fängslas😢Än en gång står Putin och knackar på. Redo att dra in tungt artilleri för att kväsa upproret och vidga sin makt.

I september går Saturnus och Jupiter framåt igen. Jag tänker att sista ordet inte är sagt och att Putin vid ett sådant angrepp kommer få motstånd. Kanske är tiden inne för att riva ner orättvisor och maktbegär. För att på sikt skapa en mer rättvis och hållbar värld. Svaren finns och det är en spännande tid som kommer. Fram till dess sänder jag ljus till de som vågar stå upp för förändring.

Jag njuter av min egen stillhet så länge.

Ta hand om dig och heja demonstranterna som kräver diktatorns avgång🙏

På spaning

Idag gick jag upp tidigt för att ta en PW. Solen sken från en klarblå himmel och jag kände hur jag sakta vaknade till liv. En kaffe i lugn och ro för att sedan i sakta gemak starta denna dag.

Overkligt att vi befinner oss i mitten av Augusti. Sakta men säkert börjar omvärlden vakna till liv. En del går mot en osäker höst där permitteringar hänger över dem. Samtidigt lovas äldreomsorgen mer medel av Socialdemokratin, frågan är hur Riksdagen ställer sig till detta? Liberalerna vill höja rut, eftersom det enligt deras åsikt skapar fler arbeten? Det finn många viljor att förändra, men vägarna tycks vara många. En sak som är gemensam är att det inte är lätt att föra en ekonomisk hållbar politik i Sverige med tanke på läget i riksdagen.

Fler och fler vill gärna se mer offentliga medel till den kommunala och offentliga välfärden, men det går föga hand i hand när skattemedlen för de små kommunerna inte räcker till. Detsamma gäller för regionerna, som förutspås få stora underskott. Detta med en allt mer ökande arbetslöshet och på sikt en omställning av arbeten.

Där krävs omställningar i form av kompetenshöjning och vuxenutbildning. Områden som snarare har skurits ner under de senaste 15 åren. Att Sverige liksom övriga Europa står för utmaningar går inte att ta miste om. Men det krävs samarbete och att den svenska befolkningen också bestämmer. Vill vi satsa mer offentliga medel på välfärden eller ska vi nöja oss med en bristande kvalitet.

Det går som sagt inte ha kakan utan att vara villig att betala för den. Det är sådana saker jag ser fram emot att se vilken utveckling som kommer att ske. Är svenska befolkningen fortsatt villig att betala mer i skatt för att bibehålla nuvarande standard?

Vad har egentligen de politiska partierna för långsiktiga lösningar? Det är frågor som jag gärna vill ha svar på, efter en morgon då jag har befunnit mig på en liten enkel och kortfattad spaning.

Ta hand om er;)

Att känna in

Ja, då handlar det endast om timmar innan ett nytt läsår ska startas upp. Precis som jag skrivit tidigare har sommaren varit givande. Är så innerligt Tacksam. Samtidigt som jag skriver dessa rader börjar det bli dags att blicka framåt.

Vi har under sommaren och kommer fortsatt ha många planeter som går retrograd. Det tenderar att ändra perspektiven och det handlar om att blicka inåt. Kanske är det så att man upplever missnöje med andra och undrar varför den kan göra si eller så.

Tankemönster som dessa är inte gynnsamma, utan släpp taget och låt det gå. Titta istället på allt det du vill göra och fundera över hur du eventuellt ska nå dit. Under sommaren har jag funnit så mycket inspirerande litteratur om vikten av att vi människor förändrar tankemönster och börjar se möjligheter. Allt för att vi ska kunna skapa en bättre miljö här på jorden. Men allt börjar helt enkelt med en själv.

Att helt enkelt sluta fokusera på andra och ägna tid åt dig själv. Att lära känna sig själv och inse sitt sanna värde. Superroligt tycker jag att det är och det kommer fortsätta under hösten och framåt.

Roligt att se hur mycket arbete som pågår jorden runt nu för att förändra oss själva. Jag ser också att den senaste fullmånen har dragit fram mycket i ljuset. Viktigt att låta det komma upp och visa förståelse för sig själv.

Lika roligt var det att skapa ett nytt studentkonto och i hjärtat känna att detta verkligen känns så bra. Så, jag tar några avvaktande semestersteg denna vecka och kickar igång hösten. De stora besluten och förändringarna kommer säkerligen en bit in på denna höst. Tills dess fortsätter jag mitt arbete både själsligt och

Ta hand om er;)

Tillbaka i de småländska skogarna

Alltså, vad vore livet utan kontraster. I drygt två veckor har jag spatserat i ett kargt men ack så ljuvligt landskap. Sand mellan tårna och salta bad. Lika fint var det att ta en skogspromenad när vi anlände hem till de småländska skogarna.

Vattnet som porlade i bäcken och inte minst den härligt krispiga grönskan. Sverige är verkligen magiskt vackert och det är en enorm förmån att kunna njuta av den. Det har jag verkligen gjort och tacksamheten av att få möjligheten till dessa olika landskap är stor.

Imorgon har vi en fullmåne i Vattumannen och den har dessutom spännande aspekter till Uranus. Så vi får helt enkelt se vad som sker. Annars visar stjärnhimlen i övrigt att det är dags att börja återgå till vardagen. Personligen passar det mig bra, eftersom jag längtar efter rutiner.

Sommaren har varit väldigt vacker och fin. Trevligt umgänge, vila och fysisk aktivitet och inte minst god mat. Det där med maten går nu in i en ny fas. Dags för rutiner och åtstramning igen.. Även om det återstår några dagar kvar av semestern börjar jag så sakteliga återvända till vardagen igen.

Det jag ser fram emot mest är att få läsa sociologi. Bygga en starkare och friskare kropp inifrån och ut. Ta hand om mig själv och göra allt det där jag älskar att göra. Därför välkomnar jag nu hösten🙏🙂

Ta han om er:)