Målgång

Den kommande veckan bjuder på lite av varje. En ny familjemedlem ska tas emot och jag ska ägna mycket tid åt det jag älskar.

För två år sedan vid den här tiden var utmattningen ett faktum. Det är med stor stolthet jag inser att jag tog mig tillbaka. Slitet bakom är inte synligt för andra, men jag vet vilket hårt arbete som ligger bakom.

Därför är det med stor glädje och stolthet som jag även uppfyllt mina uppsatta träningsmål. Kroppen svarar och lyckan över att orka träna efter en arbetsdag är stor.

Ibland är jag fortfarande extremt trött, men ju bättre jag tar hand om mig desto mer balanserad blir jag. Jag är också extremt tacksam för de lärdomar jag har fått. Dock vill jag inte gå tillbaka till det som var jag. Resan hit har varit extremt mödosam, men väl värt så här i efterhand.

Är så oerhört tacksam över att jag även får ägna tid åt mitt skrivande likväl som mina studier. Jag har också ett arbete som erbjuder mycket glädje. Tacksam för att jag kunde ta mig tillbaka till mitt yrke, vilket inte alls var självklart för två årsedan.

Så, veckans spaning handlar om att vara tacksam för livets berg och dalbanan. Att vara tacksam för alla personer vi möter, som skapar de erfarenheter och lärdomar vi så väl behöver.

Tack🙏

Fin besök

Idag när jag blickade ut i trädgården satt det inte mindre än sju koltrastar i trädet. Alldeles underbara med sina svart/bruna klädnad och gult lysande näbb. Jag tror inte längre på tillfälligheter och tackade för det fina besöket.

En riktigt fin och mäktig manifestation, som talar om tillväxt och förändring. Transformationen är ett faktum och jag känner allt mer hur glädjen kommer tillbaka. Kan till och med komma på mig själv med att le utan anledning. Det är precis som det lättar.

Jag är så glad och lycklig för alla erfarenheter och jag gläds åt att möta mitt nya och sannare jag. Nya insikter och personer gör sitt inträde, men nu under retrograden har givetvis gamla bekanta knackat på. I hjärtat kände jag dock att det var dags igen att samlas runt något jag tycker är viktigt nämligen hederskontexten.

För mig har det varit smärtsamt och trist att lämna vissa sammanhang. Dock har jag vetat att det funnits en anledning, vilken vet jag inte än men en dag så kommer det bli synligt. Jag behöver alltså nya och spännande sammanhang.

Där jag får växa och gro samt utveckla min kunskap utan att ett stort tyngdtäcke ska kväva mig och mina ideér. Jag är trots allt en person som behöver intellektuella utmaningar. Älskar att möta nya människor och få höra deras tankar och jag är övertygad om att det finns en ljus framtid.

Därmed fann jag det ytterst intressant att Las-förhandlingarna skulle kunna föras med enskilda fackförbund. Det är värt att notera en sådan öppning från LO-basen. Kanske är det således dags för vår kära landsorganisation att hitta nya sätt och lösningar.

För mig är inte Las en större fråga. Jag har själv blivit uppsagd en gång och kommunen tog inte det minsta hänsyn till Las vid det tillfället. Det finns alltså kryphål. Dock kan jag förstå att LO måste värna om den rätten, eftersom det handlar om hur arbetstagarens villkor kommer att påverkas i längden.

Det är viktigt att kunna och förstå historien bakom just den svenska modellen, eftersom den skapade både tillväxt för Sverige. Lugn för näringslivet och inte minst arbetstagarna som faktiskt slapp det eviga strejkandet i tid och otid.

Förändringens vindar är dock här och det ska bli ytterst spännande att se vad. Koltrastarnas besök talade dock om att det finns nya möjlighet och förändring. I detta kommer det kollektiva således att upptäcka nya sidor va myntet.

Den som lever får alltså se.

Ta hand om er;)

Det strular

14 oktober idag och vår kosmiska budbärare påbörjar en retrograd från jorden sett. När jag morgontrött fumlade in på arbetet, satt en kollega och undrade om jag upptäckt att nätverket var segt😂

Jag skrattade och sade att idag är det dags för en två veckor lång retrograd. Dessutom kom gamla surdegar upp på bordet, vilket ger tydliga signaler om att det är dags att göra om och rätt. Detta är en stor möjlighet under en period som detta.

Har ni känt av nymånen på fredag, för jag har bett universum högt om att få en härlig natts sömn. Inte för att jag blir stressad av sömnlösheten, utan snarare kan betrakta den som intressant eftersom tankarna blir så klara och tydliga på natten. Däremot känner jag att det vore välbehövligt just idag.

Vi närmar oss alltså mitten av höstterminen och mina första månader utan ett hemmaboende barn. Det är alltså annorlunda. Inga skor att snubbla över och ingen som frågar vad det blir för mat. Ganska okej så länge på det stora hela, men det får gå ett ytterligare tag innan det får bli nya projekt att sätta tänderna i.

Trots allt är jag ju fortfarande student och kommer förmodligen fortsätta som det. Det är allt bra roligt att ständigt få lära nytt. Det jag dock tycker är förvånansvärt roligt är att efter 10 åts studier, så finns det alltid nya metod-böcker att köpa. Jag i min enfald som trodde att nu hade jag i stort sett alla, men vad fel jag hade. Det betyder alltså att det är dags att rensa och omorganisera i mina bokhyllor. Skönt att det alltid finns saker att göra.

Intressant att Lundgren nu ska åtalas, vilket också blir ett kvitto någonstans på att det som gömts i snö kommer upp i tö. Passande nog är jag övertygad om att Jupiter och Saturnus positioner just nu borgar för sådant. Det visar också att fler saker kommer att komma upp till ytan. Den som lever får helt enkelt se.

Ta hand om dig;)

Regn, blåst och salta vindar

Den här helgen inleddes med att jag promenerade längs med havet. Hörde hur vågorna slog in mot stranden. Jag gick där och avslutade med veckans reflektion. En reflektion som kom fram var att jag inte längre förstår var tiden tar vägen.

Det är faktist även så att andra sagt detta till mig i olika sammanhang. Inte så att det går för snabbt så att jag inte hinner med. Utan enbart att dagarna försvinner och flyter ihop. Det är en ganska intressant känsla och befriande.

Det är som något nytt träder fram och att den gamla industriklockan försvinner. Gränserna likaså. De upphör att vara synliga och allt som finns är egentligen här och nu. Det roliga är att jag liksom alltid tyckt att det där med att fånga dagen alltid varit så där klyschigt. Men det är i stort sett det allt handlar om.

Det ligger dock mycket i Carpe Diem och jag inser mer och mer vikten av att vara här och nu. Ibland kan jag nästan bli arg på mig själv att jag ägnat så mycket tid åt självförakt och inte minst oro och ånger för vad som ska ske.

Jag inser mer och mer hur viktigt det är att respektera sig själv precis som man är. Något jag gärna predikat för andra, men inte ansett mig själv vara värdig det. Så, mitt i dagarnas virrvarv känner jag en sådan tacksamhet för mig själv, mitt liv och mina dyrbara erfarenheter. Det finns så mycket att leva för och inte minst vara tacksam för.

Så, mitt råd denna dag blir således ”carpe diem”😉Ta hand om dig✨

Psst: dagens super bonus är att jag ska åka och titta på nya saker till lilla Milou🙂

Jag borde kanske…

Underbara ljuvliga helg. Tiden på veckan då jag egentligen enbart gör precis det jag vill. Ändå fick jag för en stund sedan en gnagande känsla av att jag slösade bort min tid. Varför då kan man undra? Svaret var enkelt. Jag gjorde nämligen ingenting.

Märkligt att de gamla mönstren sitter så rotade. Det är alltså en konst att göra ingenting. Trots att jag ägnat flera timmar åt att analysera Klan-strukturer med hjälp av ingen mindre än Bordieu. Vet inte hur många gånger jag dessutom skrivit hans namn helt fel. Det är roligt det där att vissa ord och namn aldrig verkar bli rätt.

Så, spännande och intressant att läsa material gällande detta. Dessutom fann jag en intressant artikel på DN debatt av Rothstein som gav några väl valda synpunkter om att exempelvis Delegation för migrationsstudier kanske borde ta fram mer forksningsunderlag när det gäller Klanernas etablering och strukturer i just Sverige.

Det känns som det finns mer att kartlägga och vi vet ju inte minst från demokratiforskningen att Klan-struktur är väldigt svårt att arbeta bort inte minst i demokratiseringsprocesser. Alltid intressant att lära sig mer, vilket jag haft förmånen att göra.

Veckans höjdpunkt var dock mötet med vår lilla familjemedlem. Tänk att de är så små de små liven. Jag längtar efter honom samtidigt som det konstigt nog är pirrigt. En ny hundras och ett nytt liv att ta ansvar för. Det finns helt enkelt mycket att glädjas inför.

Hoppas din vecka blir fin;)

Mitt nya liv

Någon fin människa undrade vart jag tagit vägen, vilket kanske var en högst befogad fråga. Glömde helt enkelt att dela förra inlägget. Minnet är inte helt tillförlitligt just nu😉 Fortsättningsvis har jag varit extremt upptagen.

Dagarna går i rasande tempo och har även bjudit på mycket kvällsarbete, vilket sliter en hel del. Dock har jag kompenserat det med att ha mycket egen tid för att hinna återhämta mig. Jag precis som många andra är starkt påverkade av de enorma skiften som jorden står inför just nu.

Merkurius ska snart gå retrograd och både Saturnus och Pluto ska snart ta sats framåt. Ja, det är minst sagt starka energier och det ända vi kan vara säkra på är att avslutet på 2020 inte kommer vara sig lik. Lite kan jag nästan se fram emot nästa år, för att vi då ska vara ute ur vissa processer. Det kan dock bli så att det yttre kommer att manifestera en helt annan bild än den idag.

Jag är tacksam och glad, men också väldigt trött. Förändringen som pågår sker mycket i den inre världen, men påverkar även den fysiska kroppen. Jag vet att allt kommer att bli bra och att jag snart kommer att tvingas göra vissa justeringar. Vilka de är än återstår att se, tills dess lever jag enbart här och nu.

Något som gjorde mig djupt tacksam var att jag i torsdags efter arbetet kunde påbörja en ny inlämning. Jag kände hur glädjen kom åter och jag insåg hur mycket det betyder för mig att få läsa nya kurser. I skrivande stund njuter jag av vågskvalp och solsken. Fåglarnas kvitter och att växtligheten börjar anta höstens vackra färger. Så, trots allt så är jorden en vacker plats här i vår vintergata och det fina är att den enbart kommer bli vackrare.

Med stor tacksamhet fyller jag denna lördag med vila, skrivande och motion. Ja, och med ett sista glas champagne så där ute i höstsolen. Livet är allt bra härligt trots allt och kan vi sätta guldkant och njuta av det ska vi med gott samvete göra det.

Så, ta vara och njut av denna dag för det är nuet vi kan påverka inte allt det andra✨

Slut som artist

I fredags när jag kom hem var jag slut som artist. Hela veckan har varit extremt utmanande och både kropp samt själ har varit överbelastade. Dock förstod jag vikten av att hålla tankar och känslor på en högre nivå.

Jag vet att tröttheten inte går att påverka på andra sätt än att acceptera att den är där. Vila ta hand om sig själv. Dock känns det som den kommer när det inte riktigt finns tid till det. För oss som balanserar vår tillvaro är det utmanande och det finns dessvärre inte alltid acceptans från omgivningen.

Trots allt börjar acceptansen inom sig själv. Därför har jag investerat tid i vila, meditation och att läsa samt skriva. Det gör att jag tar hand om mig själv och ger mig den där tiden jag behöver för återhämtning.

Att få analysera och angripa klassperspektiv med hjälp av analytiska angreppsätt är något jag älskar. Att se mönstren träda fram och inse vad det är vi re-producerar i samhället. Det finns alltså egentligen inget i vår samhällsstruktur som vill skapa eller förändra vårt samhälle, genom att aktivt minska den sociala ojämlikheten.

Det kan tyckas skrämmande och hårt, men det är faktiskt precis så det är. Inte ens partiet som sägs stå för frihet, rättvisa och solidaritet har någon vilja att förändra. Istället håller man krampaktigt taget vid att bibehålla en icke existerande makt.

För att skapa förändring måste varje enskild individ bli medveten om att den kan förändra sin upplevda verklighet. Det är först då vi når förändring. Och frågar du mig har jag rivit sönder kuvertet med inbetalningspåminnelse till ett parti, som inte alls vill förändra utan bara bibehålla.

Nej, jag vill ha förändring på riktigt och inte på låtsas. Därför börjar jag med att förändra mig själv och mina tankemönster. Släpper taget om allt det som är stagnerat och förbrukat. Manifesterar det jag vill ha i mitt liv och på sikt i detta vackra land.

Det är min veckospaning;)

Jag och Sidharta Gautama

Vet inte riktigt varför, men av en slump kom jag på att under många år. Har jag ägnat en hel del studier åt just Buddismen. I mitt yrke är det givetvis en del av professionen att kunna undervisa om religioner.

Så idagarna när jag dammade av en gammal PP, kom symbolen av det åttafaldiga hjulet upp. När jag stod där kom en ny formulering upp. Sidharta Gautama menade att ett syfte var att slippa allt lidande. Ett lidande som endast kan upphöra när en individ är i centrum av sig själ. Alltså i mitten av hjulet.

Att Buddismen som sådan har mycket kloka tankar är inget nytt. Men där och då insåg jag att det jag såg var balanshjulet. Och att det som skapar lidandet handlar om att vi är ute och söker/springer i hjulet.

Det är alltså när vi först stannar upp i oss själva som vi med glädje och kärlek kan rikta det inåt i oss själva. Alltså blir inte det yttre längre det viktiga, eftersom för att vi ska kunna balansera hjulet måste vi befinna oss i navet.

Det slog mig där och då att det är precis det som allt handlar om och att Sidharta Gautama visste detta. Vikten av att prioritera sig själv. Att vara här och nu gör helt enkelt att allt det som skapar lidandet upphör att existera. Dessutom tar vi på så sätt kontroll över våra egna liv. Det är ingen annan som är vår lyckas smed utan endast vi själva.

Synkronicitet uppstod senare under dagen när min vägledare delade ett budskap från just Sidharta Gautama. Detta har liksom aldrig tidigare hänt och det roliga var att hon skrivit ner det i våras, men valde att publicera det just den dagen. Ja, det är spännande tider vi lever i.

Jag tänker också att det är synd att buddismen liksom andra religioner utnyttjats för att gynna maktfullkomliga intressen. Att kontrollera människan och spä på med skam och skuld. Allt det som grundarna av religionerna snarare ville komma bort från.

Istället talades det om tolerans och acceptans och att rikta uppmärksamheten inåt i dig själv. Visdomar som tycks komma tillbaka. Än är tid för förändring och att det kommer förändras är en sak som är säker.

Veckans spaning är glasklar: Alla löp om etablerade kriminella klaner, måste vara det mest intressanta. Vart kom detta ifrån? Dock inser jag här att det vill till att balansera detta rätt. Därmed inte sagt att det ska diskuteras, men på ett nyanserat och korrekt sätt.

För att balansera och ge till mig själv har jag också grottat ner mig i sociologins värld. Hiskeligt intressant och helt i linje med allt det som är jag. På återhörande🙂

Uppvaknande

Att befinna sig i en uppvaknande process är både arbetsamt och givande. Dag för dag väcks nya sidor och tankar. Det handlar om förändring på djupare nivåer. Ibland alldeles underbart och andra dagar precis tvärt om.

Att möta mönster och värderingar inom sig själv som kanske inte kan betraktas som varken gynnsamma eller vackra. Har fört mig till någon slapps acceptans. Jag är inte perfekt och ska inte heller vara det. Alla år jag sprang runt och tryckte ner allt det som var jag. På grund av rädsla och skam. Mönster som präglade mig i min tidiga barndom som både var villkorad och auktoritär. Där det som var jag utplånades.

Det sista året har jag lärt mig så mycket. Släppt rädslor och begränsningar. Jag har rykt ihop med personer i min omgivning. Men jag har också lärt mig att sluta fly. Det är okej att inte vara överens och acceptera och förlika sig med det. I min barndom var ilskan förknippat med rädsla och jag visste att det enda sättet att komma undan den var att fly.

Sakta men säkert väcks jag upp och är djupt tacksam för alla de personer som kommer i min väg. Jag bär inte på bitterhet eller ilska, utan är tvärtom tacksam för mina lärdomar. Därmed inte sagt att jag inte är lika glad över att processen inom mig har gått framåt. Att det i allt detta börja nalkas en nya horisont både i det inre och yttre.

En lärdom som kom till mig i veckan gällande lögner var. Att människor inte ljuger pågrund av illvilja utan ofta pågrund av rädsla. En rädsla för att bli påkommen och tillintetgjord. En rädsla för att inte bli älskad, som många gånger bottnar sig i bristande självkänsla.

Jag själv har alltid haft svårt för lögner och är en usel lögnare. Däremot stöter jag på dem då och då. Jag inser mer i arbetet med mig själv. Att acceptans och tolerans samt vikten av att lyssna är ett betydligt bättre vapen än att slåss eller bli arg. Våld och ilska leder enbart till att omgivningen blir rädd och de spär på varandra vilket snarare leder till upprepade mönster.

Så, det där med hårdare tag och straff är inget jag egentligen tror på. Däremot föräldrarskraft att tidigt visa barn att det är okej att göra fel. Att erkänna och att göra bättre nästa gång. För hårdare straff på någon som redan är rädd kommer liksom inte att hjälpa, eftersom för att skydda sig själv kommer personen istället skylla på andra och lägga det utanför sig själv.

Inte särskilt konstigt egentligen med tanke på att vid bristande självkänsla och tilltro. Måste människan för att överleva och stå ut med skammen skydda det innersta av sig själv. Så, liksom Astrid Lindgren myntade ge barnen kärlek…. och acceptans och ännu mera kärlek för att de ska bygga en grund baserad på god självkänsla.

Detta är min spaning för veckan. Ta hand om dig;) Vill också passa på att berätta att jag förra veckan hade rekord på bloggen. Tack till er alla fina nya/gamla läsare🙏✨

Enough is enough

Jag undviker medvetet inlägg som enbart beskriver hur eländigt allt är. Förvånas ibland över den misstro och det förakt som personer och organisationer sprider.

Men jag har ett aktivt val att göra, då väljer jag bort det. Kan tycka att det är oacceptabelt att bränna koranen, men det är lika oacceptabelt att starta upplopp på grund av det.

Vad sägs om en debatt och diskussion istället om hur det påverkar den enskilde trosutövaren.

Upplopp och protester hör liksom inte hemma i ett demokratiskt land. Där måste viljan att kommunicera vara så mycket större än att slå tillbaka med ett liknande agerande.

Ingen gynnas av oro och misstro. Därför är det av yttersta vikt att ledande religiösa ledare snarare försöker lugna. Istället för att spä på förakt och misstro.

Man kan ju också tänka att bränningen av koranen hade ett syfte att spä på ytterligare spänningar. Så, frågan är fanns det någon vinnare. Nej, snarare enbart förlorare.

I demokratiska länder måste vi inse: för att motverka polaritet. Måste vi kunna föra Sanna och ärliga diskussioner. Det gynnas vi alla av. Där kan det öppna samhället aldrig acceptera att man startar upplopp för att någon annan gjort ett fel.

Våld föder våld och misstro leder till mer spänningar. Tänk snarare på Nelson Mandela, som valde samtal och dialog. Det hade fler att vinna på. Så, världen behöver mer av tankegångar som Mandela.

Ta, hand om er:)