Bland rättningshögar och bristande historiesyn

Då ligger de där pappershögarna och stirrar på mig. De som på riktigt tror att en lärare hinner med sitt arbete på arbetstid i Maj månad har helt fel. Det är precis det som jag just nu lever i och jag kämpar krampaktigt för att hålla mig ovanför vattenytan.

Viktigare än någonsin är behovet av att fylla på med energi och enbart omge mig med människor som gör det. Allt det andra går liksom bort. Igår var det första maj en historiskt viktig dag och så avgörande för människors livsvillkor. Dagen att minnas och vara tacksam för just organiseringen och spåren det lämnat i vårt nuvarande samhälle.

Lägligt nog gick borgarna ut med en gemensam skrivelse för förändringar i vår lagstiftning. Sverigedemokraterna är numera förlåtna och betraktas vara ett etablerat parti. Precis som vi befarade lägger de nu fram förslag tillsammans med Moderaterna. Rena drömmen för Jimmy Åkesson, som inget hellre velat detta.

Jag ser också den hårda och bristande historiesynen när Sverigedemokraternas anhängare attackerar S. Det heter att det är Löfvens fel att pensionärernas skatter inte förändrats, vilket är fullständigt fel i sak eftersom S idag inte kan bedriva sin ekonomiska politik. Vilket givetvis är ett resultat av hur det ser ut i kammaren.

Jag förvånas dock över det förakt man visar Socialdemokratin och hur man menar att den inte stått upp för sina väljare. Arbetarrörelsen som faktiskt byggt upp vårt nuvarande samhälle. Att det politiska läget förändrats och de liberala strömningarna gjort det betydligt svårare att navigera i ett allt mer polariserat samhälle, tycks man inte ta hänsyn till.

Nej, det är ytterst beklagligt att ett rasistiskt och kvinnofientligt parti kommit in i korridorerna och att människor köper deras resonemang. Dock är det som vanligt. Jag börjar med mig själv och kommer liksom aldrig köpa deras retorik eller anse att detta fientliga parti ska staka ut framtiden för det Sverige jag ska leva i. Historien talar ju även där sitt tydliga språk, så istället för att sparka på en fin arbetarrörelse anser jag istället att vi ska ge vår tacksamhet till alla de som gick i bräschen och formade vårt fina och vackra land.

Där så många människor får möjligheter att skapa de liv de drömmer om. Många som också valt att komma hit tindrar med sina ögon när de förstår vilka möjligheter som finns. Att det finns utmaningar är det inte snack om, men vi måste också lyfta allt det fina och vackra som är så himla härligt med vårt land. Saker vi ofta tar för givet är inte det i många andra länder, som i exempelvis Myanmar där människor kämpar för demokrati.

Tack, kära arbetarrörelse för allt du gjort för detta land. Jag är så tacksam för att du finns🌹🌹🌹

Ett ögonblick av tro

Ja, det har varit utmanande energier den här helgen både i den fysiska kroppen och i själen. Jag ser att jag inte är ensam och att många har känt av dessa energier. Det är inget som är farligt, utan bara ett sätt att rensa ut allt det som vi inte längre behöver.

Imorgon vibrerar däremot helt nya energier, eftersom det inleds ett nytt astrologiskt år med en nymåne i Väduren. Denna ska föra med sig pigga och utvecklande upplevelser. Spännande att se vad universum ska duka upp, för när de gör det brukar det sluta med att man inte riktigt fattar vad som sker.

Jag tror dock att världen behöver lite pigga och glada energier. Jag vill hursomhelst ha det i stora doser. Astrologiskt är det helt klart stora saker på gång och jag har en hel del intressanta transiter i mitt eget personliga horoskop, så det ska bli väldigt intressant.

Det som också är intressant är att ledaren för regimen i Myanmar inte verkar ha några vidare transiter framöver, vilket faktiskt tänder ett visst hopp. Inom den buddistiska tron är det viktigt att samla på sig god Karma, men den militära regimen som sådan får nog vissa svårigheter med det. Dessutom har dessa länder en tradition av just astrologi, vilket gör att de ställer horoskop för att se hur livet ska utvecklas och det talar alltså inte för Generalen i någon positiv bemärkelse.

Dessutom verkar demokratikampen inte vilja ge med sig, vilket är positivt. Givetvis ytterst beklagligt för de som fängslas och tas till fånga. Något säger mig att kampen går vidare. Så, även denna vecka avslutar och inleder jag med atthöja mina tre fingrar för demokratikampen i Myanmar. Skickar hopp, tro och solidaritet och hoppas innerligt att planeterna kommer gynna denna kampen.

Inte nog med det passerar Pluto just nu punkten där den befann sig när den amerikanska självständighets deklarationen undertecknades, så mycket kan ske.

Att vänta….

Påsken har varit oerhört lugn, vilket förmodligen är något jag är i behov av. Jag har ägnat det lite åt tillbaka blickar, vilket berott på att vissa saker dykt upp i mitt flöde. Jag fattar på riktigt inte hur mycket jag presterat de senaste 5 åren.

Därmed har den här påsken handlat om att inse det. Covid har liksom saktat ner tempot en aning och det har kanske i många fall varit väldigt bra. Däremot kan jag längta lite till att tempot ökar, men det ser dessvärre svårt ut. Tills dess får jag liksom nöja mig med att grotta ner mig i den Internationella politiken och sociologin, för att kanalisera den energi som jag behöver få utlopp för.

Något annat som är positivt är att jag precis fick ett meddelande om att ny litteratur gällande klass, kön och etnicitet ligger och väntar på mig. Alltså är det dags att gå ur den där påsk kokongen och börja leverera text. Något jag innerligt älskar.

Nästa vecka väntar en hel del roliga grejer, vilket jag ser fram emot och jag vet att det från och med nymånen 12/4 är dags för ett helt annat tempo. Kanske ett sådant tempo som jag egentligen gillar lite mer än det här. Men inte det där snabba rollercoast tempot som jag syftade på när jag inledde min text, där jag inte ens kommer ihåg allt det jag presterat. Skillnaden idag är också att jag aktivt väljer vad jag vill prestera och när. Däremot är fortfarande träning, meditation och hälsa en oerhört viktigt del av mitt liv.

Jag har alltså rensat ut mycket och jag vet att det har gett plats för en hel del nytt. Det var liksom inte enkelt, men väl behövligt. Så med de orden sår jag nya frön som jag hoppas ska gro och växa. Det är dags att blicka framåt igen mot nya mål och perspektiv.

Igår tog jag mig tid att titta på ett seminarium om situationen i Myanmar. Det viktigaste budskapet var trots allt att fortsätta att prata om situationen och dela den, för att de unga och viktiga människorna som står upp mot tyranniet väljer att avstå sina liv för demokrati. Det är stort och modigt, så alla mina tankar går till eftersom dag efter dag väljer det enda rätta alternativet trots att ni är David och ska bekämpa Goliat.

Det internationella samfundet vet inte vad man ska göra eftersom sanktionerna inte hjälper när regimen har alla tillgångar de behöver. Därmed så vill jag dock uppmana till att lyfta situationen i Myanmar, för att hjälpa dem.

Äggskal

Aldrig har väl påsken varit så lugn och aldrig har jag sovit så mycket. Det är givetvis en konsekvens av Covid som gör att jag fortfarande är riktigt trött. Trots att jag klarade mig fint utan några större biverkningar. Är min grundläggande goda kondition och muskelmassa eftersatt och behöver hjälp för att komma vidare. Det finns dock bara ett sätt och det är liksom att träna.

Trots att det är frustrerande att jag två veckor efter Covid måste gå ner i vikt vid armpress. Dock försöker jag ta det hela med ro, eftersom det är övergående. Tankarna cirkulerar fortfarande till Myanmar där ännu flera människor mist sina liv. Trots det står de där höjer sina tre fingrar för demokratin.

Glädjande nog tar organisationer sitt ansvar för att belysa det som sker, genom att höja tre fingrar. Det viktiga för mig är att vi inte glömmer utan gör vad vi kan för att manifestera att demokratin är det som är landets framtid.

Att sedan militären krossar sina motståndare likt krackelerade äggskal kommer förmodligen inte tysta kritikerna i detta läge. När en befolkning saknar tilltro till de juridiska instanserna, som ska värna och skydda sin befolkning. Har legitimiteten för regimen krackelerat likt krossade äggskal.

Vad ska de liksom bygga upp sitt land på, genom att fortsätta att härska och söndra. Det är inte en framkomlig väg, men rädslan för att släppa sin makt är större än förnuftet i detta fall. Hur ska en regim överhuvudtaget kunna leda ett söndertrasat land in i en ny tid. Där människor ska få växa och utvecklas, för det är åndå något som ett land behöver för att skapa en stabil och hållbar grund.

Det vinner man inte genom tyranni och förtryck. Kanske tror regimen att de kan tysta med rädsla, men vad människor känner och utstrålar i sina hjärtan kan man liksom aldrig tystna. Så i min värld finner jag ingen annan lösning än den att regimen måste träda tillbaka och därför höjer även jag mina tre fingrar för demokrati, rättvisa och solidaritet.

Mördare

Jag läser artikeln, under helgen har jag följt rapporteringarna från Myanmar både internationellt och via svenska kanaler. Aftonbladets skribent beskriver militären som mördare och det kan tyckas kraftfullt att använda Palmes ord om att den militäraregimen inte är något annat än satans mördare, men faktum kvarstår att det är precis vad det handlar om.

Kanske är det också det man längtar efter i en sådan här tid då hundratals människor under helgen förlorat sina liv. Att någon går ut och beskriver vad som faktiskt sker. Att den militära regimen mördar sin egen befolkning. Då de stått upp för demokratin, genom att vägra lämna gatorna med tre fingrar höjda, för att visa sitt politiska ställningstagande har de istället mejats ner och utsatts för dödligt våld.

Att dessutom Ryssland erbjudit regimen militärtstöd är både skrattretande och sorgligt. De enda som faktiskt kan gå in i en konflikt beväpnade är ändå militärregimen. Ingen annan organisation i landet har de musklerna, att då dessutom Ryssland ska hjälpa de som redan är Goliat verkar fullständigt befängt.

UD vill att svenskar tar sig hem och lämnar landet bakom sig. Ännu en en ridå för Myanmar går igen. Människor manar till kamp och den riskerar att bli väldigt blodig. Så, till er alla modiga i Myanmar som står upp mot förtrycket vill jag rikta alla min tacksamhet. Det är ert mod som behövs och kommer göra skillnad.

Jag själv sitter här bakom mina tangenter och förfasas över mördandet och frihetsberövandet av oliktänkandet. Jag blir liksom en del av det internationella samfundet, som inte gör någonting. Mina ord och formuleringar gällande er situation kan dock belysa det faktum att vi än en gång står bakbundna när den militäraregimen sänder ut sina kulor i syftet att skada, förstöra och mörda. För det är liksom deras taktik att slåss in i det sista bara de får bibehålla sin makt och tyranni.

En dag kommer regimen kanske blicka tillbaka. Se de där människorna de skadade och hur blodet trängde ut ur deras sargade kroppar. Hur de stormade och mördade deltagare som samlats för att hedra en människa som lämnat jordelivet. Kanske ska de tänka på sig själva som Satans mördare, eller så är det helt enkelt så att historieskrivningen kommer göra det åt de,.

Allt ljus till er i Myanmar som enade går ut på gatorna och höjer era tre fingrar för demokratin och förändring. Ni modiga människor, som väljer att stå upp för detsom i era hjärtan är det rätta. Tack för er kamp✨

En viktig dag

En intensiv inledning på Mars har tagit sin början och energierna är extremt utmanande just nu. Dock ska det snart ljusna, vilket också passar utmärkt med tanke på att det imorgon är internationella kvinnodagen. Ibland häpnar jag själv vid tanken av att kvinnor är och har varit så förtryckta genom årtusenden. Snart ska dock den feminina energin ta plats och framträda än mer. Tiden då orättvisor och förtryck kommer att upphöra. Slutet på maktkamper och motsättningar. Tider som snarare talar förståelse och acceptans.

Det är en viktig dag att minnas nämligen den Internationella Kvinnodagen, genom att exempelvis påminnas om Selma Lagerlöfs kamp för den kvinnliga rösträtten. Suffragetternas obestridliga vilja att få ett jämställt samhälle och kvinnorna på 60 -talet som banade väg för kvinnors rättigheter så som exempelvis grupp 8, som påverkade politiker som exempelvis Olof Palme. Jag kan tycka att det ibland glöms bort hur viktig han var i just arbetet med dessa frågor och det visar också hur mångfacetterad han var. Dessutom värdet i de ansträngningar han gjorde för att faktiskt förändra. Vidare var han även outtröttlig i det fantastiska arbete som gjordes för de svartas rättigheter i Sydafrika, vilket också visar att förändring tar tid.

Ändå har inte så mycket förändrats för kvinnor sedan 60-talet och dagligen möts vi av en bild där kvinnor sexualiseras och nekas sina rättigheter. Den fria aborträtten borde inte ifrågasättas överhuvudtaget. Men ändå ser vi att den gör det än idag. Att kvinnor fortfarande tjänar betydligt mindre än män är också ett kvitto på att mer arbete behöver göras politiskt.

På internationella kvinnodagen vill jag någonstans hylla de där som gått i bräschen för förändring. Ändå slås jag av bilden hur kvinnor utnyttjas inom människohandeln och hur människor anser sig ha rätten att köpa någon annans kropp. Däremot ser jag också de fantastiska kvinnor som via socialmedier använder sina erfarenheter för att berätta för att skapa förändring som exemplevis Inte din hora, som bedriver ett aktivt arbete i dessa frågor.

Det finns mycket som återstår, men som sagt förändring tar tid och årtusenden av förtryck förändras inte över en natt. Liksom arbetet för avskaffandet av just apartheid regimen kräver tid och beslutsamhet. Det är då vi kan förändra strukturerna och bilda något nytt.

Så med detta inlägg vill jag hylla de viktiga krafter som vill stärka kvinnornas ställning.

Ett inlägg för Myanmar

Några veckor har gått sedan den slutliga ridån för det lilla pyttelilla hoppet om frihet samt demokrati i detta lilla land. Civil Right Defender vittnar om hur politiker och oliktänkande fortsätter att arresteras. Människor rapporters vara trötta och ledsna på förtrycket, vilket inte minst beskrivits av Internationella Palmecentret.

Förhoppningen finns där om att människor trots sina olika tyckande kan organisera sig, vilket givetvis är förenat med stor fara. Den militäraregimen har under år gjort all typ av organisering nästan omöjlig. Trots att man tvingats att visa upp ett tillåtande klimat, vilket kanske snarare varit ett spel för galleriet för FN och andra organisationer.

Det är svårt och nästan omöjligt för det internationella samfundet att bidra med något just nu. Under flera år har FN;s hjälpinsatser inte kunnat komma fram till stora delar av landet. Det har från Amnestys sida rapporterats att en orsak givetvis varit infrastrukturen, men även militärens ständiga försök att försvåra både juridiskt och genom att ställa till trubbel längs vägarna.

Mitt eget intresse för landet började i och med Rohingya befolkningens situation. Därför är jag nu djupt bekymrad för gruppen som sådan men även andra minoriteters rättssäkerhet. Jag väntar också på vilken ståndpunkt munkväsendet kommer att ta, vilket det varit ovanligt tyst om.

Munkväsendet i Myanmar har stor inverkan på civilsamhället och är en progressiv rörelse trots att den är av Buddhistisk karaktär. En del tror att buddister alltid är fredliga men så är inte fallet, eftersom de har visat sig ligga bakom mycket förtryck. Dock ställs mitt hopp till munkväsendet, eftersom de med vilja faktiskt skulle kunna bidra till förändring, vilket de har visat tidigare. Det förutsätter dock att de ser en nytta av det. Människor i Myanmar sätter stor tilltro till det buddistiska munkväsendet som både har en indirekt rättskipning samt moralisk tolkningsföreträde.

På något märkligt sätt kan inte regimen som sådan komma åt dem på samma sätt, som den politiska oppositionen eftersom man då går i klinch med majoritetsbefolkningens buddistiska tro.

Det finns ingen lösning just nu, men det som nått mig är att människor förmodligen kommer mana till kamp. Kamp är sällan något positivt men det är kanske enda sättet att bli av med den förtryckande militära regimen. Och det enda sättet att skapa en ny grund för landet. Där alla oavsett tillhörighet får möjlighet att påverka det politiska, ekonomiska samt geopolitiska systemet.

Den som lever få se. Om ni har ett intresse för Myanmar och hur de hamnade där hittar ni min Masteruppsats på: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1368075/FULLTEXT01.pdf

Där går jag igenom bakgrunden och de svårigheter landet då stod inför. Kan man öka kunskapen för landets situation tänker jag att det i viss mån kan bidra för ett ökat intresse.

Att dra täcket över huvudet

Liksom överskriften gör gällande är det faktiskt precis så jag känner. Trots att jag idag är mitt vanliga jag ganska lik rent energimässigt. Kommer dessa dagar då kroppen är seg som gummi och både själ samt kropp vill inget hellre än att låta dagen passera.

Det är inget att få panik över och jag vet att vi är många som känner så här stundtals, men idag är jag fullständigt nockad. Igår hade vi en stark konjuktion mellan Uranus och Saturnus, vilket givetvis bjöd på spektakulära händelser som dessutom rev upp gammalt som behövde komma upp till ytan. Det löste sig givetvis, men natten bjöd vidare på en valp som hade ont i magen samt ett enormt arbete för kropp och själ att släppa taget om vissa händelser.

Därmed är jag extremt jet laggad idag och vill inget hellre än att sova. Det innebär att minsta lilla projekt blir större än vanligt. Varför skriver jag då detta kanske någon undrar. Jo, för att just berätta att det är okej att ha sådana här dagar och för att inse att man inte är ensam.

Hur känns det då kanske någon undrar. Idag känns det som flera lager av is har smält och att jag sitter här totalt mörbultad. Jag vet att det kommer bli bättre, men jag är dock fortfarande i chock över hur manipulation och psykisk misshandel kan sätta de spåren det gör hos ett litet barn. Hur ondska kan påverka en människas förutsättningar resterande liv i alla delar av det mänskliga livet trots att mycket hamnat i glömska. Hur föräldrar kan vara försvarslösa och inte kunna rädda sina barn från sådana förhållanden, eftersom de själva är manipulerade.

Därför inser jag mer och mer hur viktigt det är att barn får växa upp i trygga och fina miljöer. Med goda och fina vuxna. Den kampen får alltså inte upphöra någonsin.

Det kunde inte komma bättre

En vecka ligger framför mig och jag har typ ingenting inbokat. Lite skrivande och läsning, men det är egentligen enbart njutbart att krypa upp i soffan under en filt med intressant litteratur.

Helgen har med sitt sprakande väder varit oerhört vacker med mycket tid ute i den vackra naturen och vila. Förr hade jag haft panik över att ha en obokad kalender, men nu njuter jag av min ensamhet. Det är förövrigt extremt vackra och glädjefulla energier i omlopp, så egen tid för att landa i det nya är behövligt.

Någon likande det vid en lök där skal efter skal försvinner. Istället framträder det nya och det är en befrielse att säga farväl till allt som varit och släppa taget. Jag är evigt tacksam för mina lärdomar, men lika tacksam när jag ser mönster som det går att säga farväl till. Trots att vår kosmiska budbärare är retro ser jag nya roliga projekt torna upp sig. Där jag rik av min erfarenhet kommer ha så mycket positivt att tillföra. Där även kreativiteten kommer att få blomma ut och ett sammanhang där jag får möjlighet att blomstra i min fulla prakt.

Detta året inleddes med flera beslut och det är mycket fokus på detta under just denna vecka. En tid då jag får vara jag och slippa andras energier och enbart fokusera på mina egna. Jag är tacksam för de insikter jag nått och att jag dag för dag väljer att ta hand om mig. Att kunna njuta av träning och motion är också en sann lycka för det var en stor saknad när den inte kunde vara en del av min vardag.

Livets berg och dalbana har saktat ned och idag står det en person jag inte riktigt känner, men en del av veckans projekt är att just titta närmare på henne. Och det ser ut som ett av målen helt enkelt blir att ta den där statsvetenskapliga examen hon en gång drömde om. Enbart några kurser kvarstår sedan är den sann och det ni är starkt jobbat med tanke på allt annat som tagit tid, men hjärtat ville liksom dit.

Med det sagt ska jag återvända till Max Weber och glädjas åt när han ställer den protestantiska etiken mot den kapitalistiska. Mer intressant än så blir inte denna måndag kväll. Och du kom ihåg att denna vecka är fantastisk för att just materialisera drömmar, så ta chansen.

Just så kan jag tänka

Ett mönster blev synligt i veckan, vilket gav mig nyttig information. Hur vi matats in i ett visst sätt att tänka. Att vissa människor snarare anser sig ha den rätta åsikten och om någon säger något annat ska man trycka till och säga emot.

Detta inträffade på ett möte och oavsett vadjag sade så ägnade en person sig åt att indirekt säga emot hela tiden trots att jag framförde min åsikt. Jag blev givetvis irriterad och kände att detta forumet ville jag inte ägna tid åt.

Därmed insåg jag att det var ett gammalt mönster och jag insåg att jag inte längre bara accepterade det för att vara till lags. Utan insåg att mina åsikter och tyckande är viktigt för mig sedan om andra håller med eller inte rör mig egentligen ryggen.

Jag insåg också att det är just denna typ av bemötande att det finns ett sätt att se på saker som är det rätta. Verkligen inte stämmer utan det finns många olika sätt. Däremot dödar ett sådant bemötande kreativiteten hos andra och det gör inte heller att det leder framåt. Jag insåg också varför jag avskyr dessa typer av möten där trångsyntheten bor. Nämligen av den enkla anledning att den dödar min kreativitet och intellektuella förmåga, som är så viktig och inspirerande för mig.

Dessutom en stor del av min drivkraft och det fria sättet att tänka och skapa ger mig så mycket glädje. Idag har jag njutit av det krispiga grymma vädret, som läker och healar. Dagarna då jag enbart anpassar mig är liksom över utan istället träder en ny starkare och betydligt intressantare människa fram. Den personen ska jag använda mer för att skapa allt det nya här och nu, för det är helt enkelt för trist att lyssna på trångsyntheten och jag inser att det inte går att anpassa sig till den längre.

Vi människor är fria varelse som har makten att bestämma över våra liv. Jag inser att den makten inte ska lämnas över till andras tyckande utan att vi själva ska välja det som resonerar med vår vackra själ.

Fina insikter så här i retrograd fasen och ännu en vecka kvarstår innan den kosmiska budbäraren går framåt. Den ska jag använda väl för att synliggöra andra mönster och personligheter det är dags att säga farväl till. Ta hand om dig✨