Utifrån aspekten att jag är den eviga studenten och dessutom lärare, kan det givetvis anses självklart att tro på det eviga lärandet. Dock är det betydligt lättare att lära sig ny vetenskapliga metoder än att förändra sig själv.

Idag började dagen med en underbar promenad längs med vattnet och därefter väntade en dusch. Det kändes nästan små lyxigt att göra sig i ordning för att gå någon stans. Annars en vanlig dag blir det lätt att jag går omkring i träningskläder. Det är också något som förändrats under min sjukskrivning att jag inte längre behöver fixa mig så mycket.

Dagens stora projekt bestod av ett besök hos arbetsterapeuten. Vi gick helt enkelt igenom vad som orsakat min utmattning och trots bearbetning samt samtal under dessa veckor. Finner jag hela tiden nya mönster och förklaringar till varför jag hamnat där jag har. Ibland är det faktiskt ett riktigt slag i magen när insikterna en efter en faller på plats. Vidare frågar jag ofta mig själv: Hur jag har kunnat behandla mig själv så oerhört illa. Ett vanligt mönster när stressen börjar bli påtaglig är att man plockar bort det man brinner för. Det gjorde jag också: Först yogan, sedan träningen och sist men inte minst politiken. Allt det som jag ändå hämtade kraft ifrån och fann så oerhört mycket glädje i. Det enda jag har hållit fast vid förutom familjen är mina studier.

Idag gick det upp nya insikter som sagt och jag inser att det helt enkelt handlar om att lära på nytt. Att bli tydlig mot omgivningen om vad som förväntas av dem. Att säga nej. Att tacka ja till det som känns bra enligt hjärtat, men även bli tydlig med vilka förväntningar och gränser jag har. Det kommer inte ske över en natt. En sak är dock säker: Jag vill lära nytt och jag vill vara snäll mot mig själv. Jag är fast övertygad om att det eviga lärandet kommer vara ett ständigt inslag i mitt liv. Ett kvitto på att allt går att förändra bara viljan finns och den finns i allra högsta grad.

Kram