Det finns alltid positiva saker med allt. Jag skulle inte vilja påstå att utmattningen som sådan är något jag rekommenderar. Samtidigt är det en lärdom som dels tvingar dig att sätta gränser och rensa ut det du inte mår bra av. Det kan vara organisationer eller personer som snarare tenderar att äta din energi utan att ge något tillbaka. Oavsett är det ett måste och det finns ingen annan som kan tala om för dig vad som är rätt att känna och inte.

Är det något jag har fått utveckla under den här tiden är det att vara tydlig i mina signaler. Jag sväljer inte utan säger ifrån när det inte känns bra. En situation förra veckan tvingade mig att sätta ner foten av den enkla anledning att jag inte kunde stå bakom det. Tidigare hade jag svalt frustrerat och accepterat, men mått dåligt av det. Något jag har upptäckt är faktiskt att jag dels blir ärligare mot mig själv, men också mycket gladare mot mig själv och omgivningen. Någonstans har min glädje återkommit och för första gången på länge ser jag fram emot saker, som idag exempelvis när jag ska få åka till Stockholm.

En annan aspekt är att man ser de där personerna som träder fram för att ge sitt stöd. Personer som kanske inte varit lika synliga tidigare. Alla varma och fina kommentarer från kollegor, vänner och ni som skickar fina meddelande. Det värmer verkligen och jag är så tacksam över alla de fina människor som finns runtomkring mig. När jag befann mig i det jagande ekorrhjulet såg jag det inte alltid, men nu gör jag det på ett helt annat sätt. Så, från några grå och tunga dagar till dagar då energin sakta återvänder. Det går sakteliga framåt och det kommer komma nya bakslag, vilket är något som är säkert. Dock försöker jag fånga alla de positiva saker som sker. Hursomhelst har jag många fina personer runtomkring mig och roliga projekt framför mig. Tack!

Önskar er en fin dag:)