Då kom dagen med det där berömda bakslaget. Då tårarna bränner och rinner ner för kinderna. Dagar då det inte finns något egentligen som kan ta bort känslan av misslyckande och frustration. Frustration över att situationen inte går att påverka mer än att gilla läget. När yoga-mattan får hängas tillbaka på kroken av den enkla anledning att sorgen är så stor att det helt enkelt inte är läge att vistas med andra.

Jag vet att detta inte är min paradgren och jag gillar verkligen inte att bara låta saker vara. Jag är en doer som anser att saker och ting alltid kan lösas och med en positiv grundsyn går lösningar alltid att finna. Det är sådan jag är och det är också en av anledningarna till att jag tagit mig igenom många hinder längs min resa här på jorden.

I detta sammanhanget fungerar det dock inte att använda framåtanda, utan det enda rätta är att släppa taget och låta sorgen komma ut. Sedan hur lång tid det tar är en annan fråga, men det är läkande att släppa ut allt som tynger en. Något jag inte alltid varit så bra på att bemöta tidigare. Jag har snarare valt att gå framåt och även om jag innerst inne vet att det inte står still utan att processen som sådan fortskrider. Är det ännu många bitar som ska falla på plats, även om den fysiska och till viss del själsliga biten läker bättre än någonsin och jag vet att det går åt helt rätt håll.

Någon kanske undrar varför jag väljer om att skriva om detta. Orsaken är givetvis att vi alla har saker att deala med mer eller mindre. Inte sällan har jag fått höra att sådana som jag som är så privilegerade borde inte ha något som tynger och vi har dessutom inget att vara ledsna för. Faktum är att jag har massor anledningar, men jag anser inte att offerkoftan är ett bra redskap och att jämföra smärta med någon annan är fullständigt onödig och befängd. Jag tycker också det är viktigt att visa upp utmattningens alla avigsidor, eftersom det råder så många fördomar. Faktum är att den har lika många avigsidor som det säkerligen finns individer på jorden.

Därför släpper jag ut sorgen och låter den vara en del av denna dag och ser fram emot en ny dag. Ännu en dag i livets berg och dalgångar.

Önskar dig en fin helg:)