Innehåller reklam för https://blogg.amelia.se/helenashoroskop/category/blogg-boss-masterclass/

Inser att det är lätt att hamna i ”jag kan inte träsket”. Vet inte om ni som läsare upplever det ofta och inte minst när upplevelser inte vandrar den väg vi så önskar. Inte sällan händer det att jag blir irriterad mot mig själv för min ständiga intolerans mot just mig själv.

Jag menar vad är det som säger att inte just jag eller du kan om vi verkligen vill. Ingen, men ofta har vi blivit inpräntade att saker inte är möjliga. Jag skulle snarare säga våga dröm och skapa den dröm du vill leva. Det kan låta klyschigt, men faktum är att de som ska sätta våra begränsningar inte är gamla dumma ovanor utan endast vi själva: förutsatt att vi verkligen vill det.

Ett minne dök upp from min dagis tid. Ja, jag säger dagis och jag vet att förskolelärarna blir sura, men det hette så och det vill jag inte ändra: inte just nu i alla fall.

Hur som helst tillbringade jag mycket tid på mitt dagis eftersom mina föräldrar var heltidsarbetande. Varje morgon och kväll var jag ofta ensam kvar. Då lekte jag ofta i dockvrån och jag lade ofta dockan på bordet när jag skulle laga mat. Hur som helst uppskattades det inte av de äldre flickorna som gång efter gång skulle uppfostra mig. De skällde på mig och sade att det var fel, men jag ville göra så. Kunde verkligen inte förstå varför jag skulle anpassa mig efter deras regler.

Tillslut valde jag den berömda medelvägen jag lade dockan på bordet när jag var själv. När jag hörde att de äldre flickorna var på gång, skyndade jag att lägga den i sängen. Nu så här i efterhand tycker jag ändå att det var smart av mig, som inte svek min egen vilja helt och eftersom jag var i underläge kunde jag kanske inte gjort något annat.

Redan där och då blev jag medveten om att det var viktigt att anpassa sig, men idag ser jag snarare det tvärtom. Flickan som lade dockan på bordet och följde sina egna normer och värden var den som gjorde rätt. De andra hade egentligen ingen rätt att tala om hur hon skulle agera. Från och med nu ska jag agera mer som mitt 4 åriga jag och plocka fram henne betydligt mer. Inte följa någon annans ideal och jag är helt övertygad om att det kan bli både mänskligt och värdigt för oss alla.

Önskar er fina läsare en toppen dag:)