Idag är ingen vanlig dag förutom att den är grå och ganska trist. En dag som handlar om inre reflektion. Reflektioner som bearbetar de senaste fem åren av mitt liv. Tänk att det är så lång tid. Vad mycket jag lärt och utvecklat.

Jag minns den där sista månaden som heltidsstudent när vi längtade efter att gå upp med våra magisteruppsatser. Hur glada och lyckliga de andra var över att få sluta. Där satt jag helt plötsligt och insåg att saknaden efter studierna skulle bli alltför stor. Jag ville läsa klart min historia och även statsvetenskap.

Faktum är att jag har gjort allt det där, men nu är det på riktigt slut. Jag har uppnått allt det där jag ville eller upptäckte under resans gång att det fanns en önskan om. Så, idag ägnar jag åt att summera alla min studier de senaste fem åren. Tänk, vad jag lärt mig och utvecklat. Inte minst också älskat att öppna de där böckerna. Boktravarna som periodvis invaderat köksbordet och suckande familjemedlemmar har undrat. När ska det ta slut?

Stilla står jag och betraktar min femåriga bokhylla, som var helt tom från början. Det är en ganska diger samling, som vittnar om alla dessa år av deadlines och skrivande. Tyst, står jag där och inser att jag från och med fredag inte längre är student i statsvetenskap eller Religion, peace and conflict.

Det känns tomt och konstigt, samtidigt lägger jag min hand på bokryggarna och tittar mig omkring. Vem är jag utan alla deadlines. Vad gör alla andra som inte läser och framförallt frågar jag mig vad ska ske nu?

Så, tack kära böcker och kamrater som jag mött längs med vägen. För alla intressanta diskussioner och reflektioner. Det ä’r alltså dags att skiljas från det jag längtat och hungrat efter i så många år. Det bästa av allt är att jag gjorde det och att datumet för målgång snart är passerat. Kvar står en uppdaterad person redo för anta nya utmaningar, men ändå osäker för vem är jag utan alla mina böcker och kurser. Hoppas vi ses där ute.

Önskar dig en ljuvlig söndag:)