Det är bara att inse, även om jag gjort ett gediget arbete med att förändra tankemönster och ta hand om mig själv. Finns inte någon tillstymmelse av lagom. För att ta ett exempel från idag.

I söndags bestämde jag mig för att det var dags att ta mig tillbaka till den fysiska status som är önskvärd. Det vill säga för min alldeles egen skull och ingen annans. Hittills har viljan att pressa varit större än den faktiska förmågan. Vid en utmattning är det nämligen så att det krävs stor försiktighet.

Min vana trogen när jag fattat ett beslut var att börja om från början. Sagt och gjort avslutades söndagseftermiddagen, med ett välbehövligt Ashtanga yoga pass. För er som undrar är det bra att göra det i klass, eftersom du får hjälp och kan pressa dig lite hårdare. Värmen i lokalen är runt 27 grader, vilket gör att kroppen blir betydligt smidigare.

Under måndagen kände jag av yoga passet, eftersom det resulterat i en härlig träningsvärk i ben och core. Underbart, men när jag vid lunchtid upptäckte att det fanns en ledig PT-tid idag tisdag passade jag på att boka snabbt. Okej, medger att det fanns en viss ånger men samtidigt fanns målsättningen där.

Sagt och gjort var det så dags idag och det var riktigt roligt och inte minst viktigt att få träna igenom kroppen. Fördelarna med ett PT-pass är också att du presterar betydligt mycket bättre och på köpet kommer träningsvärken dessutom vara minst sagt brutal. När jag dessutom avslutade dagen med ett Ashtangayoga pass var jag som en våt fläck. Nyduschad och nöjd lutade jag mig tillbaka för en välbefinnande meditation. Kan meddela att det inte var lika lätt att ställa sig upp😁

Jag kan alltså inte påbörja något lagom, utan kör gärna på i 150. Fördelen är att det blir en kickstart och nu har jag bestämt mig för att nå den form som passar mig bäst. Just för att jag precis som du förtjänar att må bra. Ser ni mig imorgon när endorfinerna lagt sig kan det vara så att jag smyger/stapplar fram, ett resultat av dagens träning. #Träningvärk😬 Dock kommer jag vara ett steg närmare mitt mål och det är inte fy skam.

Allt gott!