I mitt tidigare inlägg berättade jag om plötsliga förändringar och de har sannerligen fortgått. Inte minst har spännande möten gett ny kunskap och infallsvinklar. I går dansade jag på moln, när jag lämnade ett möte. Situationer som inte blev av för fem år sedan gör sig påminda och frågan är nu om de kommer att aktiveras igen. Den som lever får se, men en viktigt tanke i det stora hela är att inget behöver vara försent. Allt som sker gör det av en anledning.

Vidare har jag fördjupat mina kunskaper om Försäkringskassan och deras utförsäkringssystem, som är en ren katastrof. Vill absolut inte hänga ut några handläggare, men ska jag vara ärlig hade det varit bra om personer inifrån myndigheten började signalera om de djupa orättvisa bedömningar som görs. Anställda inom stat och kommun har ett stort ansvar att signalera.

80% av de som utförsäkras berör dessutom kvinnor, vilket är djupt oroväckande. De blir utförsäkrade för de anses kunna ta ett anpassat arbete på arbetsmarknaden. Alltså ett arbete som myndigheten menar är väl anpassat och avgränsat. Vet någon vad det är för yrke? Syftet är alltså inte att de ska åter-rehabiliteras till sina ursprungsyrken, vilket är ytterst märkligt med tanke på vilka yrken som är mest berörda. Nämligen sådana där underskottet på personal är lavinartat.

Jag vet vilket yrke alla kan arbeta med. Utmattade kvinnor som behöver en längre rehabilitering än 180 dagar anses enligt Försäkringskassan anta ett arbete som Parkarbetar. I verkligheten finns inte dessa arbeten, utan istället ställs dessa kvinnor till arbetsmarknaden förfogande och tvingas söka arbeten. Hur många Parkarbeten tror ni det finns? Vidare har Försäkringskassan i Jönköpingslän tagit ett beslut att neka samt ifrågasätta läkarnas utmattningsdiagnoser av en enkel anledning de vill ha ner statistiken. Orsaken till det är att Utmattningsdiagnoserna i länet eskalerat det senaste året. Istället för att titta på orsakerna bakom, samt erbjuda rehabilitering har handläggarna nu en uppgift. Att utförsäkra så många som möjligt, för att hålla nere statistiken.

Läkarna i sin tur vet inte vad de ska göra, eftersom att de vet att stresspåslag för redan sjuka personer inom utmattningsdiagnoserna leder till förfärliga konsekvenser. De vet att en långsiktig och välanpassad rehabilitering är den absolut bästa och att stegen är små. Läkarna känner sig i sin tur ifrågasatta av myndigheten, som mer eller mindre anser att de inte kan sitt arbete. Följden av det är att Försäkringskassan ställer sig över den profession som är bärare av kunskapen. En myndighet som utövar denna typ av myndighetsutövning bör inte ha den typ av befogenhet, eftersom det int3e är deras uppgift att granska läkarnas profession. På sikt är detta ett hot mot demokratin och tilltron till svenska myndigheter riskerar att undergrävas.

Med tanke på att lärarkåren dessutom är överrepresenterad inom utmattningsdiagnoser så krävs det därmed framöver en mängd parkarbetar arbeten. Följden av detta vill jag inte tänka på, men jag vet att TCO, LO och Saco gör ett gediget arbete med frågan. Det krävs dock att samtliga riksdagspartier inser allvaret med en myndighet, som faktiskt förstör människors liv och inte ger den trygghet som sig bör.

Dags för riksdagen och regeringen att lyssna på förbunden, genom att organisera om denna jätte som dessvärre förstör fler människors liv än de gör nytta. Nya riktlinjer och ett gediget värdegrundsarbete efterfrågas.

Önskar dig en fin helg:)