Idag är första dagen på riktigt länge som jag kan pusta ut. Frågetecknen har varit många under det senaste halvåret. Det vore synd att säga att det är enkelt att vara sjukskriven för utmattning. Ett ständigt ifrågasättande från myndigheter och vissa andra förståsigpåare i omgivningen, som snarare spär på oro och ångest. Hur det än är hoppas jag ingen får uppleva detsamma.

Detta har jag dock roddat i under min sjukdomsperiod och oron samt ångesten har hanterats på ett bra sätt. Det beror på goda verktyg och att jag har personer i min omgivning som varit till stor hjälp. Det stora arbetet har dock jag själv gjort och det är viktigt att komma ihåg. Att jag sedan har förmånen att ha PT, coacher, vänner, förstående universitetslärare, läkare och inte minst fina kollegor har varit en viktig del.

Jag har också fått lära mig att sätta mig själv först och min inre balans. Detta halvår har utvecklat mig massor och jag har mött en enorm misstro från myndigheter, som ifrågasatt allt från hur man kan ha så goda studieresultat samtidigt som man arbetat. Jag vet att jag faller utanför normen i många fall, men jag är en person med en enormt god struktur och älskar att studera. Idag fick jag frågan när jag är klar. Mitt svar var helt klart, Aldrig det är något jag verkligen älskar. Är det också något som är viktigt i livet är att göra det du brinner för. Kunskap kan aldrig bli för tung för min del.

Jag har nu fått ett nytt arbete och ser med spänning fram mot hösten, när jag ska börja balansera min tillvaro på riktigt. Är helt övertygad om att det kommer fungera, eftersom jag har verktygen och dessutom faktiskt tycker om att arbeta. Att sitta hemma och göra inget eller befinna sig i kaffereps sammanhang är inte min grej. Agera och förändra är min grej! Dessutom kommer jag att på sikt även återvända till den politiska arenan. Med min erfarenhet av försäkringskassan, kommer det vara tvunget. För er som undrar så utförsäkrade de mig i ett tidigt skede, trots min läkares motstånd. Jag har bestämt mig för att fixa det och ta en dag i taget, men det innebär också att jag ska vänja mig vid att prestera i 100 och inte 150. Hur det kommer gå får framtiden utvisa😉 Det är nämligen den värsta nöten att knäcka😬🤔

Först ska jag ta en välbehövlig semester från alla dessa myndighetskontakter och se fram emot ett nytt läsår. Fila på min Masteruppsats, så att den kan lämnas in i höst. Först ska jag bara njuta med sand mellan tårna och djupa dopp i det blå. Tacksamt, ska jag låta mina nya erfarenheter landa och blicka framåt mot allt det där nya. Det nya med yoga, meditation, träning samt skrivande både på avancerad nivå samt här på bloggen.

Tack, till er som kikar in här dagligen och har valt att följa mitt föränderliga liv. Jag önskar er alla en fin dag:)