Inser att jag idag har gått ner i fullständigt semesterviloläge. Avslappnad och tillfreds inser jag att det är precis vad som behövs just nu. Att helt enkelt njuta av det som är just nu. Det kan tyckas enkelt men det är det inte för mig.

Det är också alltid skönt när man befunnit sig på resande fot att få komma hem. Landa, tvätta och ta allt i den takt som man önskar. Skönt också att se att huset står kvar och även om det krävdes städning så är det alltid lika skönt att komma hem.

Tacksam för att just jag haft möjlighet att åka iväg och uppleva så mycket intressant. Sol och bad 4 dagar räcker gott och väl, men alla andra upplevelser som resandet som bilresenär ger är så mycket mer än vad en charter gör.

Att få befinna sig i Dachau och se hur koncentrationslägren och bestraffningar av fångar utvecklades. Hur exempelvis roll-calls användes för att bryta ner fångarna. De kunde tvingas att stå still i flera timmar dag som natt. Om någon föll fick inte medfångarna hjälpa till.

Dachau var i jämförelse med Auschwitz något mildare, eftersom det var först och Nazi-regimen använde det för att bestraffa och tysta politiska motståndare. Även akademiker och journalister fick sitta av sina straff här. De hade även fram till 1943 en kosthållning som ändå kunde ses som godkänd, men därefter var fånglägret så fullt att det inte längre fanns någon mat som kunde mätta fångarna. De som behandlades mest illa var förstås judar, romer och funktionsnedsatta. Även om alla mer eller mindre fick en behandling som inte kan likställas med mänskliga rättigheter.

När jag gick där på Dachau mindes jag mitt besök på Robbey Island och tänkte på de politiska fångarna som satt där. Våldet var inte lika utpräglat, men var ändå en del för att bryta ner fångarna. Däremot var den psykiska terrorn lika utpräglad, som den hos Nazisterna. Jag mindes också Nelson Mandelas ord som beskrev hur fångvaktarna planterade material om Winnies så kallade otrohetsaffärer i syftet att bryta ner honom. Det var hans akilles häl och de var djupt medvetna om det. Mandela beslutade sig dock för att aldrig visa en känsla utåt, i syftet att bibehålla kontrollen. Det blev hans skydd mot den förfärliga och inhumana behandlingen. De politiska motståndarna i Dachau hittade också olika vägar för att inte förlora kontrollen och bibehålla makten över sitt eget liv. De var vana vid att organisera sig.

Så idag på Mandela Day valde jag att belysa de hemska brott som Nazi-tyskarna begick i koncentrationslägren, men vi får heller inte glömma att brott liknande dem fortfarande fortgår.

Önskar dig en fortsatt fin dag:)