Alltså, då står jag där igen och tittar ut i tomma intet. Hundra olika svepskäl och en stor trötthet ligger som en våt filt över mig. En riktigt tung ylle filt för att vara helt ärlig. Medger att jag på riktigt tycker det är jobbigt att behöva packa.

Tom stirrar väskan på mig och jag hinner tänka att den är alldeles för stor för en weekend. Det ser ut som om jag typ ska resa jorden runt ett halvår, trots att det i själva verket handlar om 2 dagar. Ändå har jag nått den krassa insikten att jag inte kan packa strategiskt eller klokt och därför förlikat mig med den stora väskan..

Jag slänger ner lite kläder utan egentlig eftertanke. En stund senare tittar jag ner i väskan för att slänga ner ytterligare plagg, för tänk om jag skulle vilja använda den blusen eller klänningen istället. Pustande ojar jag mig för att hygienartiklarna inte kommer få plats och förmodligen inte heller skorna😆 Hemska tanke att jag skulle behöva stå där och ångra mig för att jag inte packat ner det där som var tanken.

När jag väl når min destination och ska öppna den överfyllda väskan, så vet jag oftast vad jag vill använda. Det blir i stort sett samma kläder som vanligt. Skrattande kommer jag konstatera att pack misslyckandet som vanligt får betyg A. Inte en gång har hotellpersonalen frågat undrande hur länge jag tänker stanna….

Mannen har för länge sedan slutat kommentera, men säger varje gång vi åker bil att det är tur att vi har en kombi. När han på plats burit in all packning under tystnad, kan man se en lättnad när hotellrumsdörren slår igen och all packning är på plats. Det är nämligen då vaccation kan börja, trots att resan dit varit tung och mödosam.

Så, säg hej till dagens största I lands problem# Min inkompetens gällande packning. Önskar en fantastiskt bra dag:)