Att förändring tar tid och kräver medvetna ansträngningar är ingen underdrift. Under hela mitt liv har jag omedvetet och medvetet arbetat för förändring. Det är inget som tar slut och är en ständigt pågående process.

Då och då inser jag ändå hur mycket som skett. Idag var en sådan dag och en ny uppmaning gav mig ett nytt uppdrag. Spännande kan jag tycka att det aldrig står still. Det viktiga dock är att själen och kroppen hänger med.

Just, nu har jag precis som många andra drabbats av förkylning och feber. Notera att jag tar det väldigt lugnt. Tidigare hade jag rusat på utan att lyssna på kroppen, men det går inte längre. Istället ligger jag här och återhämtar mig, dessvärre tvingades jag ställa in en planerad aktivitet i yogans tecken.

Hoppet finns dock kvar att det ska fungera imorgon, men eftersom jag fick ett nytt uppdrag som behöver lite tid och eftertanke. Insåg jag precis att det blev som det skulle. Det är ändå det där som gjort livet så oväntat på sistone och jag har blivit betydligt bättre på att följa flödet.

Igår stötte jag ihop med en vän från en tidigare period i mitt liv och vi blickade tillbaka och jämförde med nuläget. Alltså, mycket har hänt och livet står då sannerligen aldrig still. Just, därför kan livet betraktas utifrån att vara i ständig förändring. Kanske inte alltid märkbar till att börja med men med en tillbakablick blir det påtagligt. Varken jag eller hen tycks vara densamma och det är väl ändå det som är så oerhört festligt.

Så, ta vara på dagen och ditt liv. Gläds åt förändringen eftersom det då sannerligen är det enda som är riktigt bestående. Ta, hand om dig:)