Bilden är hämtade från Dachau, där politiska fångar, Judar och förståndshandikappade förde från 1938 och fram till 1944.

Det är ganska skrämmande och samtidigt ganska självklart att se vilken politik SD för i Sölvesborg. En rejäl åtstramning av den kulturella friheten att uttrycka sig. Kulturen som alltid varit lika viktig som politik. Analyserar vi hur samhällen förändrats genom historien har kulturen alltid varit bärare av förändring.

Därav den viktiga och självklara tanken om att den kulturella möjligheten att påverka genom sina uttrycksformer alltid måste värnas. Inte enbart det skrivna ordet, utan även genom dans, konst och musik. Tänk vad torftigt och fattigt vårt liv samt utvecklingen av våra samhällen varit utan kulturen. Faktum är att det inte skett någon utveckling eller förändring utan den.

Att den är ett maktmedel är en självklarhet, därmed får SD framfart i Sölvesborg mig genast att tänka på Bokbålen i Nazi Tyskland. Där litteratur som inte gick i linje med vare sig antisemitism eller oliktänkande kring just olika livsfrågor samt vetenskapligt tänkande stämplades som farlig. Därav tvingades människor bränna sina böcker på bål, bibliotek på universitet tömdes på kritisk litteratur. Konst beslagtogs och brändes. Kvar fanns endast en snäv tolkning som ansågs spegla de rätta idealen. Den som talade om att Judar, homosexuella, politiska motståndare eller förståndshandikappade inte borde existera. Det borde enligt regimen i Nazi Tyskland förintas.

Så, stoltheten i mig när människor i protest hänger upp just Prideflaggor och kritiken gällande begränsningen av den kulturella friheten ljuder genom luften ger mig hopp. Vi är fler som vill ha ett öppet och demokratiskt samhälle. Där alla oavsett kan leva sida vid sida. Men den högerpopulistiska politiken och dess strategi är sig lik och steg för steg visar den sitt rätta tryne. Ett riktigt vidrigt tryne! Nämligen den som gör gällande att begränsa den demokratiska friheten, genom att avgöra vad som ska anses normalt och inte.

Historien talar sitt tydliga språk och minnet av bokbålen samt stegen dit gick fortare än vad många trodde. Står vi inte upp för alla människors lika värde och den kulturella friheten att öppet kritisera och förmedla olika bilder, så kan vi dessvärre vara där snabbare än vi anat. Dock lyser alla dessa goda krafter med sin närvaro, än finns tid att värna om demokratin och den konstnärliga friheten. Vi är många som förstår värdet och vikten av den, som minns den förfärliga historien och hatet. Ingen av oss vill dit igen. Så, tack till er som manifesterat för ljuset och alla människors rätt.