Under stora delar av de senaste åren har jag upplevt mycket stöttning. Förmodligen beror det på att jag till större del har öppnat upp mig själv.

Dagen till ära som tillkännager att ytterligare ett år av det jordsliga livet passerat gav mig ytterligare reflektioner på detta. När jag satt vid mitt skrivbord och arbetade i morse möttes jag av vackra blommor och kort.

Jag blev på riktigt helt ställd och överväldigad över det fina tilltaget som dessa personer gjort. Tacksam för de vackra och fina människor jag har runt omkring mig. Det finns stort hopp inför framtiden vill jag lova.

Vidare blev jag också tillsagd idag när jag opponerade mig mot ett beslut att det är viktigt att göra det bästa av det. Nej, jag höll faktiskt inte med utan ansåg snarare att när något i själ och hjärta känns så fel. Då måste man ha rätt att opponera sig och inte rätta sig in i ledet. Det är det som innebär att ta ansvar för just sig själ. Och därefter blir följden att vi kommer leva mer sanna mot just oss själva.

Det innebär att samtidigt som tacksamheten växer. Blir jag allt mer övertygad om behovet hos oss alla att sluta säga ja när det känns fel. Om något så uppenbart går emot allt det som får dig att må bra. Då måste vi våga säga ifrån.

Jag kommer alltså inte ställa in mig i ledet och tiga. Jag kommer att följa mitt hjärta och det som känns bäst för mig. Jag kommer därför noga välja de som jag vill ha just i min närhet.

Det tog tid att komma hit, men nu är det snart dags att vända ett ytterligare blad och gå vidare in i framtiden. Universum ger mig nog inget val. En framtid som ska spegla allt det vackra och fina jag vill omge mig med.

Önskar dig en fin vecka;)