Bilden är tagen då Indus var valp och kröp ner bredvid morbror Oakley, som inte helt uppskattade tilltaget.
Lördagen inleddes med att solen sken in genom persiennspringorna. Jag gick upp och fann min hund liggandes på hallgolvet. Han tittade upp på mig men reste sig inte för att säga hej.
Några minuter senare när han skulle gå ut masade han sig fram. Han uträttade sina behov och gick sakta in. I vanliga fall gör han piruetter och vill leka. Väl innanför dörren lade han sig ner med stor smärta. Han låg där och orkade inte röra sig. När han släppte en salamikorv förstod vi att det inte stod rätt till.
Från en dag till en annan var hela hans personlighet borta. Han låg där och sov hela dagen och orkade inte flytta sig. Ville inte äta, vilket en flatte alltid vill. Där och då inser man hur maktlös man kan vara och att man aldrig är förberedd på att den där dagen alla vi djurägare inte vill ska komma. Nämligen den dagen då du kanske måste fatta det där oundvikliga och förfärliga beslutet. Att säga farväl till någon som är en stor del av familjen.
I dag på morgonen sade jag godmorgon till Indus och han rusade fram lika lycklig och glad som bara en flatcoated retriever kan va. För stunden är det kortisonet som tar bort hans smärta. Han skäller och han äter gärna salami igen. Frågan är dock hur länge det håller. Igår kväll var vi förberedda på det eviga farvälet. Att se någon lida så är fruktansvärt. Idag har jag njutit av skallen och hans tiggande vid matbordet, för vem vet hur länge han finns vid vår sida.
Det återstår att se vad veterinären säger. Men vi alla är väl medvetna om att dagen då beslutet ska fattas närmar sig. Fram tills dess njuter vi av att vara med varandra. Av de glada och blöta pussarna. Den ständigt viftande svansen och skallen som ekar bland hus taken när han blir uttråkad. Det är dagar som dessa som fyller en med energi och kärlek. Dock är det också berättelsen att vi endast har de till låns, men att det är viktigt att fånga varje ögonblick och njuta av det.
Så, håll tummarna för att våra älskade Indus stannar här på jorden ytterligare några år.
Ta, hand om er🙏