Att hämta en urna

Jag minns för sex år sedan då jag efter en semesterresa skull hämta upp askan från min älskade Oakley. Hur tårarna rann ner från kinderna när jag placerade en vitkartong med hans aska bredvid mig. Jag ville liksom att han skulle vara nära och tyckte inte att den vita fula kartongen var värdig hans minne.

Vi höll därefter en fin ceremoni till hans minne. Idag var det dags igen att hämta en urna. Skillnaden denna gång var att askan låg i en vacker påse med följande text

”Minnet lever, det kan ej jordas. Det kan ej glömmas bland stoft och grus. Nej, det ska leva i fågelsången. I blomsterdoft och i vindens sus”

Fint och värdigt till skillnad mot när jag hämtade Oakleys aska. Lika ledsen som då, men det är en del av sorgeprocessen, så det får helt enkelt vara så. Det kändes bättre att ta hem Indus aska i en vacker påse som hedrade hans minne och upplevelsen blev mycket vackrare och värdigare. Även om Indus själ liksom Oakleys har gått vidare, ville vi gärna ta hem dem för en sista viloplats på samma plats.

Till skillnad mot tidigare semestrar är jag evigt tacksam för att jag är ledig och kan lulla runt i min egen värld. Känner att det är behövligt för att samla ny kraft med träning och meditation samt mycket vila.

Detta är något nytt för mig som alltid brukar vara extremt rastlös, vilket en god vän till mig påpekade när vi på olika håll kommit fram till att vi båda önskade ställa in en gemensam resa. Synkronicitet som det kallas i den andliga världen. Så skönt att från hjärtat kunna uttrycka dess sanna önskan och även veta att det bemöts med respekt och kärlek.

Jag fick också en fråga om jag fortfarande är Socialdemokrat i veckan och i min själ samt i hjärtat är jag fortfarande det. Det roliga var att jag stunden senare fick meddelande om att jag uteslutits ur en grupp. Så, jag tänker att det trots allt var helt rätt av mig att lämna ett sammanhang där jag inte trivdes särskilt väl. Tacksam dock för allt jag lärt mig och även personer som jag fått möjlighet att möta. Det som är bra är att jag kan ägna mig åt politiska frågor i andra sammanhang. Något som skänker mig stor glädje. Ideologiskt skiljer det sig inte.

Nästa söndag går vår kosmiska budbärare framåt igen. Börjar bli dags att blicka framåt igen. Då får vi se vad som sker. Först har vi dock en fullmåne och avslutande eklips på söndag.

På det världsliga planet är jag lite nyfiken på vad Iran och USA ska hitta på. Att Putin dessutom ska sitta kvar i ledande position så länge är ytterligare något som är värt att följa. 2020 är inte över och att det kommer hända grejer det är då en sak som är sann.

Ta, hand om er;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s