Jag undviker ofta nyheterna och jag fastnar inte i Corona-negativitet. Däremot anser jag att det är viktigt att följa riktlinjerna. Själv tillhör jag en yrkesgrupp som egentligen enbart har fått fler arbetsuppgifter på grund av Corona.

Något jag däremot blivit varse under den pågående hysterin är att jag i min verklighet mött trångboddhet på allvar. Jag vet att jag är privilegierad och tänker inte be om ursäkt för detta. Jag välkomnade också inte minst en corona-komission där de ska titta på flera olika aspekter för att lära och utveckla. Roligt också att flera Uppsala forskare kommer delta🙏

Den enda synpunkten jag har liksom mitt eget förbund är: vem representerar lärarna och skolan. En av de allra viktigaste samhällsfunktionerna är alltså inte representerad, vilket kan tyckas oerhört märkligt.

En av de viktigaste aspekterna bör följaktligen bli att faktiskt konkret vidta åtgärder mot trångboddhet. Jag menar hur ska en familj på 10 personer boende i en trerummare med en toalett kunna minska en eventuell smittspridning. Det har kommit till min kännedom att detta är förhållandevis vanligt. På 1930-talet gjorde Sverige en enorm samhällsinsats för att förbättra livsvillkoren och trångboddheten. Den kvarstår dock i våra utanförskapsområden, men frågan är vad vill vi medborgare och samhället på riktigt göra åt det?

Det säger sig faktiskt nästan självt att det är nästan omöjligt att dessa områden inte blir drabbade vid exempelvis pandemier och ibland undrar jag: Om vi egentligen vill förändra livsvillkoren i dessa områden. Eller om det helt enkelt är lättare att låta ”dem” vara. Låta dem sköta sitt?

Något jag i veckan dessutom blev varse när jag såg vilka brister arbetet mot hedersrelaterat våld såg ut i Jönköpingslän. Vi måste stå upp och verka aktivt i dessa frågor. Det har inte med religionsutövning att göra utan handlar mer om så kallade kulturella normer som används för att förtrycka inte minst kvinnor men även män.

Det får aldrig någonsin vara okej att en flicka lovas bort i sin tidiga ungdom till någon den inte har valt med sitt hjärta. Det får aldrig någonsin vara okej att någon inte får välja sina intressen eller kläder. Om vi märker sådan tendenser måste vi ifrågasätta dessa normer och visa andra alternativ. Det är en skyldighet vi medborgare har enligt barnkonventionen och deklarationen för mänskliga rättigheter.

En hel del arbete kvarstår och måste upp på agendan på allvar om vi på riktigt vill att alla människor ska ha lika förutsättningar.

Ta hand om dig🙏