Uppvaknande

Att befinna sig i en uppvaknande process är både arbetsamt och givande. Dag för dag väcks nya sidor och tankar. Det handlar om förändring på djupare nivåer. Ibland alldeles underbart och andra dagar precis tvärt om.

Att möta mönster och värderingar inom sig själv som kanske inte kan betraktas som varken gynnsamma eller vackra. Har fört mig till någon slapps acceptans. Jag är inte perfekt och ska inte heller vara det. Alla år jag sprang runt och tryckte ner allt det som var jag. På grund av rädsla och skam. Mönster som präglade mig i min tidiga barndom som både var villkorad och auktoritär. Där det som var jag utplånades.

Det sista året har jag lärt mig så mycket. Släppt rädslor och begränsningar. Jag har rykt ihop med personer i min omgivning. Men jag har också lärt mig att sluta fly. Det är okej att inte vara överens och acceptera och förlika sig med det. I min barndom var ilskan förknippat med rädsla och jag visste att det enda sättet att komma undan den var att fly.

Sakta men säkert väcks jag upp och är djupt tacksam för alla de personer som kommer i min väg. Jag bär inte på bitterhet eller ilska, utan är tvärtom tacksam för mina lärdomar. Därmed inte sagt att jag inte är lika glad över att processen inom mig har gått framåt. Att det i allt detta börja nalkas en nya horisont både i det inre och yttre.

En lärdom som kom till mig i veckan gällande lögner var. Att människor inte ljuger pågrund av illvilja utan ofta pågrund av rädsla. En rädsla för att bli påkommen och tillintetgjord. En rädsla för att inte bli älskad, som många gånger bottnar sig i bristande självkänsla.

Jag själv har alltid haft svårt för lögner och är en usel lögnare. Däremot stöter jag på dem då och då. Jag inser mer i arbetet med mig själv. Att acceptans och tolerans samt vikten av att lyssna är ett betydligt bättre vapen än att slåss eller bli arg. Våld och ilska leder enbart till att omgivningen blir rädd och de spär på varandra vilket snarare leder till upprepade mönster.

Så, det där med hårdare tag och straff är inget jag egentligen tror på. Däremot föräldrarskraft att tidigt visa barn att det är okej att göra fel. Att erkänna och att göra bättre nästa gång. För hårdare straff på någon som redan är rädd kommer liksom inte att hjälpa, eftersom för att skydda sig själv kommer personen istället skylla på andra och lägga det utanför sig själv.

Inte särskilt konstigt egentligen med tanke på att vid bristande självkänsla och tilltro. Måste människan för att överleva och stå ut med skammen skydda det innersta av sig själv. Så, liksom Astrid Lindgren myntade ge barnen kärlek…. och acceptans och ännu mera kärlek för att de ska bygga en grund baserad på god självkänsla.

Detta är min spaning för veckan. Ta hand om dig;) Vill också passa på att berätta att jag förra veckan hade rekord på bloggen. Tack till er alla fina nya/gamla läsare🙏✨

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s