I fredags när jag kom hem var jag slut som artist. Hela veckan har varit extremt utmanande och både kropp samt själ har varit överbelastade. Dock förstod jag vikten av att hålla tankar och känslor på en högre nivå.

Jag vet att tröttheten inte går att påverka på andra sätt än att acceptera att den är där. Vila ta hand om sig själv. Dock känns det som den kommer när det inte riktigt finns tid till det. För oss som balanserar vår tillvaro är det utmanande och det finns dessvärre inte alltid acceptans från omgivningen.

Trots allt börjar acceptansen inom sig själv. Därför har jag investerat tid i vila, meditation och att läsa samt skriva. Det gör att jag tar hand om mig själv och ger mig den där tiden jag behöver för återhämtning.

Att få analysera och angripa klassperspektiv med hjälp av analytiska angreppsätt är något jag älskar. Att se mönstren träda fram och inse vad det är vi re-producerar i samhället. Det finns alltså egentligen inget i vår samhällsstruktur som vill skapa eller förändra vårt samhälle, genom att aktivt minska den sociala ojämlikheten.

Det kan tyckas skrämmande och hårt, men det är faktiskt precis så det är. Inte ens partiet som sägs stå för frihet, rättvisa och solidaritet har någon vilja att förändra. Istället håller man krampaktigt taget vid att bibehålla en icke existerande makt.

För att skapa förändring måste varje enskild individ bli medveten om att den kan förändra sin upplevda verklighet. Det är först då vi når förändring. Och frågar du mig har jag rivit sönder kuvertet med inbetalningspåminnelse till ett parti, som inte alls vill förändra utan bara bibehålla.

Nej, jag vill ha förändring på riktigt och inte på låtsas. Därför börjar jag med att förändra mig själv och mina tankemönster. Släpper taget om allt det som är stagnerat och förbrukat. Manifesterar det jag vill ha i mitt liv och på sikt i detta vackra land.

Det är min veckospaning;)