En strimma av hopp

Snart är dagen här, den som många inom den andliga världen väntat på. Nämligen midvintersolståndet. Det som firats i urminnes tider, som minner om att det är ljusare dagar att vänta. Mitt i det mörkaste december vänder det och vi går mot en ny tid.

En tid då även Saturnus kommer träda in Vattumannen och en ny tidsålder står för dörren. Även jag har längtat till den här dagen eftersom året varit ytterst lärorikt men också stundtals påfrestande. Nu hör jag inte till kategorin som grottar ner mig i Covid negativitet, utan jag har snarare insett att det gett så många fördelar.

Ett av dem är mindre möten för mötenas skull, som min far brukade uttrycka det. Effektivare arbetsformer och stor nytta av digitaliseringen, men visst ska man komma ihåg att jag fått gå till mitt arbete dagligen. Något jag är tacksam för, vilket jag inte alltid varit. Corona har lärt mig att vara mer här och nu. Glädjen jag kan skänka till någon annan när jag exempelvis kan bistå med vissa ärenden är också viktig. Att liksom göra det från hjärtat.

Hjärtat kommer från och med midvintersolståndet öppna upp för ännu mer visdom. Det kommer göra upp med negativitet och blockeringar orsakat av just stagnation. Kanske människan också kommer att bli mer medveten om att vi väljer själva vad vi skapar. Att vi tar makten över våra egna liv och tar hand om oss själva innan vi hjälper andra. Även att hjälpa för att man faktiskt vill ger oss också mer energi än vi kanske anar.

Jag förstår också frustrationen och fick lägga band på mig när en politiskt anställd tjänsteman valde att dela ett mail som kommit till expeditionen. Det var ett mail skrivet i stor frustration över just grundskolans näst in till obefintliga möjligheter att hålla avstånd, samt att inte utsättas för smittan. Jag ansåg från djupet av mitt hjärta att det var olämpligt att dela det, men att personen som gjorde det inte hade någon förståelse för den enorma arbetsbelastning Covid medför för oss lärare.

Rädslan för att smittas och för att tvingas stanna hemma och planera undervisningen från sjuksängen. Att veta att det är redan hårt belastade kollegor som måste trolla för att hålla just verksamheten igång. Även om mailet var skrivet på ett tokigt sätt skadar det inte att försöka sätta sig in i hur skolans yrkeskategori har det.

Jag är tacksam för att jag hållit mig på bena och kunnat genomföra arbetet. Att jag haft fina kollegor och inte minst fina elever, där vi kan guida oss igenom detta gytter av reglementen, som egentligen är mer anpassade efter kontorsnissar. Detta påverkar lärarkåren och jag tänker att personer som inte förstår det skulle vara en del av verksamheten en dag, för att inse att vi alla gör vårt yttersta. Men att vi också är människor som kan bli frustrerade över situationen, även om vårt yttersta fokus är att hålla undervisningen igång och att den inte minst ska vara givande. Det är kanske det som är orsaken till att man formulerar ett mail med mycket utropstecken…

Det är lätt att göra narr av personer, men ack så viktigt att försöka se vad som gömmer sig bakom orden. Alltså mer förståelse för varandra.

Jag önskar alla en fin och underbar jul och även om den inte blir som alltid, så kom ihåg att den blir som den ska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s