Då var det återigen dags för årets kanske sista summering, som dessutom påverkas av den tilltagande fullmånen i kräftan. Kräftan står för det mjuka och feminina och det är en kraft som ansetts försvagad här på jorden. Istället har vi lagt fokus på hårda och patriarkala energier, något vi inte minst förknippar med det maskulina inom genusforskningen.

Det är alltså dags för den mjuka och feminina energin att återigen stå i sin fulla kraft. Det bådar alltså gott inför det nya året att vi kommer nå en mer balanserad energi mellan just det feminina och maskulina. För mig är den tanken klar och eftersom jag inte minst gärna står upp för den feministiska förhållningssättet inom exempelvis utrikespolitiken rimmar det fint.

Att så att säga säga nej till det hårda och kalla och istället välkomna det mjuka, vackra och feminina inom alla samhällsområden. Att säga farväl till hårda nypor för att ta sig fram och istället följa flödet. Att sluta upp och trampa på varandra. Att istället visa förståelse och acceptans för en bättre värld och det fina är att vi alltid kan börja med oss själva.

Natten som var bjöd på fullmånenergier och det var många insikter som föll ner. Jobbigt och lite sådär lagom smärtsamt, men givetvis för att kunna möta sig själv. Det blir bra och det är så viktigt att inte fly undan allt det där jobbiga och smärtsamma som dyker upp. Känslor av att inte passa in, att vara ovärdig ett bra liv. Usla och förgörande tankar skapade av inpräntade mönster, som säger att jag inte duger och inte förtjänar något bra.

Det är dock bra när det dyker upp för då kan jag göra något åt det. Igår insåg jag efter en shoppingrunda med tryggt avstånd ändå inte kunde vara glad. Trots att jag köpt de där byxorna jag längtat efter och givetvis lite mer för sakens skull. Då kom de där tankarna om att jag minsann inte var värd det och att jag inte borde. Jag hörde helt plötsligt att det inte var mina tankar utan några andras, som överförts på mig. Avundsjukan som riktades mot mig när något gick bra, när jag var glad och hade ett trevligt liv. Likt spjutspetsar trängdes det in att jag minsann inte förtjänade detta.

Det är skönt att göra upp med det förflutna och släppa taget om det som var och idag inser jag allt mer att alla även jag förtjänar sitt allra bästa. Jag kan också bli förvånad över vilken bitterhet och låga frekvenser avundsjukan leder till. Istället för att tänka på allt det man själv vill ha, vilket skapar ett så mycket bättre liv.

Så, inför fullmånen vill jag hylla den feminina energin, förmågan att släppa taget. Att bli medveten om de programmeringar som styr våra tankar. Tankar är starka, så tänk på vad du använder dem till. Jag önskar dig kära läsare ett Gott nytt år✨