Aldrig har väl påsken varit så lugn och aldrig har jag sovit så mycket. Det är givetvis en konsekvens av Covid som gör att jag fortfarande är riktigt trött. Trots att jag klarade mig fint utan några större biverkningar. Är min grundläggande goda kondition och muskelmassa eftersatt och behöver hjälp för att komma vidare. Det finns dock bara ett sätt och det är liksom att träna.

Trots att det är frustrerande att jag två veckor efter Covid måste gå ner i vikt vid armpress. Dock försöker jag ta det hela med ro, eftersom det är övergående. Tankarna cirkulerar fortfarande till Myanmar där ännu flera människor mist sina liv. Trots det står de där höjer sina tre fingrar för demokratin.

Glädjande nog tar organisationer sitt ansvar för att belysa det som sker, genom att höja tre fingrar. Det viktiga för mig är att vi inte glömmer utan gör vad vi kan för att manifestera att demokratin är det som är landets framtid.

Att sedan militären krossar sina motståndare likt krackelerade äggskal kommer förmodligen inte tysta kritikerna i detta läge. När en befolkning saknar tilltro till de juridiska instanserna, som ska värna och skydda sin befolkning. Har legitimiteten för regimen krackelerat likt krossade äggskal.

Vad ska de liksom bygga upp sitt land på, genom att fortsätta att härska och söndra. Det är inte en framkomlig väg, men rädslan för att släppa sin makt är större än förnuftet i detta fall. Hur ska en regim överhuvudtaget kunna leda ett söndertrasat land in i en ny tid. Där människor ska få växa och utvecklas, för det är åndå något som ett land behöver för att skapa en stabil och hållbar grund.

Det vinner man inte genom tyranni och förtryck. Kanske tror regimen att de kan tysta med rädsla, men vad människor känner och utstrålar i sina hjärtan kan man liksom aldrig tystna. Så i min värld finner jag ingen annan lösning än den att regimen måste träda tillbaka och därför höjer även jag mina tre fingrar för demokrati, rättvisa och solidaritet.