Att vänta….

Påsken har varit oerhört lugn, vilket förmodligen är något jag är i behov av. Jag har ägnat det lite åt tillbaka blickar, vilket berott på att vissa saker dykt upp i mitt flöde. Jag fattar på riktigt inte hur mycket jag presterat de senaste 5 åren.

Därmed har den här påsken handlat om att inse det. Covid har liksom saktat ner tempot en aning och det har kanske i många fall varit väldigt bra. Däremot kan jag längta lite till att tempot ökar, men det ser dessvärre svårt ut. Tills dess får jag liksom nöja mig med att grotta ner mig i den Internationella politiken och sociologin, för att kanalisera den energi som jag behöver få utlopp för.

Något annat som är positivt är att jag precis fick ett meddelande om att ny litteratur gällande klass, kön och etnicitet ligger och väntar på mig. Alltså är det dags att gå ur den där påsk kokongen och börja leverera text. Något jag innerligt älskar.

Nästa vecka väntar en hel del roliga grejer, vilket jag ser fram emot och jag vet att det från och med nymånen 12/4 är dags för ett helt annat tempo. Kanske ett sådant tempo som jag egentligen gillar lite mer än det här. Men inte det där snabba rollercoast tempot som jag syftade på när jag inledde min text, där jag inte ens kommer ihåg allt det jag presterat. Skillnaden idag är också att jag aktivt väljer vad jag vill prestera och när. Däremot är fortfarande träning, meditation och hälsa en oerhört viktigt del av mitt liv.

Jag har alltså rensat ut mycket och jag vet att det har gett plats för en hel del nytt. Det var liksom inte enkelt, men väl behövligt. Så med de orden sår jag nya frön som jag hoppas ska gro och växa. Det är dags att blicka framåt igen mot nya mål och perspektiv.

Igår tog jag mig tid att titta på ett seminarium om situationen i Myanmar. Det viktigaste budskapet var trots allt att fortsätta att prata om situationen och dela den, för att de unga och viktiga människorna som står upp mot tyranniet väljer att avstå sina liv för demokrati. Det är stort och modigt, så alla mina tankar går till eftersom dag efter dag väljer det enda rätta alternativet trots att ni är David och ska bekämpa Goliat.

Det internationella samfundet vet inte vad man ska göra eftersom sanktionerna inte hjälper när regimen har alla tillgångar de behöver. Därmed så vill jag dock uppmana till att lyfta situationen i Myanmar, för att hjälpa dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s