Regnet smattrar mot rutan bredvid mig ligger en hopkurad cocker spaniel, som inte alls är särskilt sugen på att gå ut. För att vara helt ärlig är jag inte det heller. Det blir en dag som får gå i sakta mak och med reflektion. På tisdag är det nämligen dags för en ny solförmörkelse igen och eklips perioden sätter igång.

Våren har varit utmanande på många sätt och det är dags att i slutet av Juni att vända blad. Även om jag inte riktigt kunde se varför jag skulle återvända till att arbeta i 4-6, kan jag nu se att det var en hel del saker jag slutligen skulle möta. Det roliga i det stora hela är att trots en stor arbetsbelastning har jag fått ha riktigt roliga och fina individer runtomkring mig. Det är alltså med stor tacksamhet jag ändå inser att det blev som det skulle.

Det går liksom inte hoppa över steg i universums plan, för vi är ju trots allt här för att lära oss situationer och möten. Hur som helst har jag lovat mig själv att arbeta vidare på den väg jag påbörjat och till hösten innebär det att jag vid sidan av mitt arbete ska slutföra det jag påbörjat.

Fram tills dess ska jag skriva några tentor. Påbörja en ny sommarkurs. Träna och meditera samt göra allt det där jag vill göra. Dessutom börjar det bli dags för renovering. Tänk vad tiden går.