Uppenbarligen har vi börjat odla gräs i tvättstugan. Grönt friskt gräs som liksom sprider sig över det vita golvet. Orsaken till den nyanlagda gräsmattan är givetvis att någon numera går in med golfvagnen och skorna i tvättstugan. Liksom vanligt tycks inte heller någon se att det är gräs på golvet.

Skönt med skygglappar helt enkelt för det skapar liksom ingen stress. I dag gick jag till avslut av de senaste två yrkesåren. Jag minns det där samtalet och beslutet som fattades där bland tall, saltvatten och en stekande sol. Det fanns inget egentligt alternativ, men jag slapp restid, vilket skulle underlätta min tillbakagång från sjukskrivningen.

Det har varit roligt, bitvis arbetsamt men också väldigt glädjande. Det kommer bli lite tomt, men enligt universums lag lyder det att släpper man något kommer något desto mer gynnsamt. Det hade varit skönt om det där kunde komma då jag bara skulle vilja nypa mig i armen för att det är sant.

Veckan har också bjudit på stor besvikelse och ilska. Jag kan inte vänja mig vid varför man måste såga andra utan att ta hänsyn. Det är visserligen ett livsmål att lära sig hantera detta, men det gör alltid så ont.

Jag väljer att luta mig tillbaka. Titta tacksamt tillbaka på två roliga år och visst funderar jag på om det inte är dags för att vända ännu ett ark, men det känns liksom som att allt står på reset. Här sitter jag och två år senare har jag inte kommit längre… går mina fem minuter till arbetet, går hem, tränar, skriver någon inlämning.

Är tacksam, men erkänner motvilligt att jag saknar de där ur intressanta mötena som bara gör en så där lycklig. Tillfällena då jag inte vill att de slutar prata, för jag vill bara veta mer. Jag saknar liv och lust samt ett engagemang. Möjligheter att skapa. Jag sitter här nu och ska vila lite till, men snart måste det vara dags för att ta sig upp i sadeln. Det måste alltså vara dags för något helt nytt.

Medan universum jobbar på det sitter jag väl här och tänker på allt spännande som kommer. Inte idag och förmodligen inte imorgon, men en dag står det där. Då måste jag alltså vara redo för att kasta mig ut och släppa taget.

Fram till dess tittar jag hålögt på dammsugaren och undrar om någon kan ta bort den oönskade gräsmattan.