Var inte rädd jag går bredvid dig

Jag läste precis dessa rader och Sarah Dawn Finers textrader spelades upp inom mig. Därför går jag här och nynnar den tyst för mig själv medans mina fingrar rör tangenterna. Någonstans djupt där inne känner jag hur livet och glädjen att leva har återvänt.

Under veckan som gick gjorde retrograden av vår budbärare sig till känna. Efteråt undrade nog samtliga inblandade vad som hände. Det var behövligt med den här utrensningen och jag stängde dessutom en dörr för att istället bege mig ut på en okänd samt obeprövad väg. Dock väntar jag med att ta det avgörande steget till Merkurius går framåt, för att undvika eventuella missuppfattningar.

Att veta vad som ska ske är inte alltid en fördel och även om jag vetat under många år har kontrollbehovet och den bristande tilliten bidragit till en känsla av nederlag. När det inte riktigt blivit som jag tänkt, även om jag innerst inne vet att det är under kontroll. Jag har mer tillit idag än någonsin och dessutom passar jag på och njuter av det fina jag har här och nu.

Det går alltså inte att skynda på något utan det kommer när det ska helt enkelt. Det är dock så skönt för även om denna retrograd ska stöta och blöta gamla saker, som behöver komma upp till ytan ytterligare en gång för att slutligen försvinna. Finns det nu ett stort glädjande hopp som gror.

Nu ser jag ljuset i tunneln och vet att det är dags för nya tider. Att det är dags att gå vidare mot nya mål. Dessutom är jag inte längre rädd för några går vid min sida och min själ ler av glädje och eurfori för allt det vackra och underbara som ska möta min egen spegelbild.

Tack❤️

Jag har en ny idol

Alltså under min sjukskrivning har jag verkligen haft tid att reflektera. Där och då hittade jag något i mitt flöde som fick mitt hjärta att hoppa av glädje. Varje söndag har jag läst Lillemor Groths fantastiska inlägg. Att hon nu samarbetar med en annan kär astrolog och dessutom skapat en grupp för oss alla skapade en enorm glädje.

Det är alltså det andliga temat som står för dörren och jag ska under hösten fördjupa kunskaperna om energier. Helt plötsligt landade det så där vackert och självklart. Idag läste jag ett vackert meddelande som gjorde mig så där fnissig. Med tanke på mitt förra inlägg, kunde det verkligen inte bli bättre.

Idag har vi en superfullmåne i fiskarna och dessutom är det dags för vår kosmiska budbärare att gå bakåt i tiden. Alltså dags för frigörelse från det förgångna och det är precis det som varit uppdraget denna veckan.

Med de ledorden lutar jag mig tillbaka och blickar inåt. Tänk vad mycket intressant som står för dörren och vilken tur att jag haft min andlighet med mig. Inte minst att få möta andra, som upplever precis detsamma. Känslan att vara annorlunda och lite lätt märklig.

Tänk vad skönt att låta det sjunka in och med stor omsorg även omfamna den känslan av att ändå höra till. Trots att den känslan givetvis inte varit given. Att kunna sätta de där gränserna, att våga vara så där jobbig, att uttrycka det där vi måste även om det kan vara jobbigt. Tack, alla ni ljusarbetare för att ni finns och genomför ert viktiga uppdrag här på jorden. Även om vi anser att den är rätt konstig och fördömande. Styrkan handlar ändå om att vända det till viktiga lärdomar, som på så sätt sprider sitt ljus.

Tack❤️

Den här julen tänker jag fira med min egen lilla familj

Ett återkommande tema även denna retrograd är otacksamma människor. De där som aldrig egentligen kan vara tacksamma för det andra gör. Som gärna synar ner och hittar fel.

En fin person i min närhet stod upp för detta och satte ner foten. Den möttes av kyla och kalla handen för dess påstående. Jag tackade dock den här personen från mitt hjärta för att den verkligen stod upp och sade ifrån.

Det jag insåg är att alla inte behandlar sin omgivning på ett rättvist sätt och då menar jag inte millimeter rättvisa. Där man endast väljer att lyssna på en part och inte de andra, vilket beror på att deras sätt att vara inte passar dess syften. Dessutom höjs bara den ena personens hjälpsamhet, trots att den är ringa i förhållande till den övriga arbetsinsatsen.

Av den anledningen beslutade jag mig för att sluta göra saker för just de personerna, eftersom de inte behöver visa respekt om de inte anser att de handlingar som skett i högsta välmening. Inte är något som de bett om. Ett torftigt och tråkigt sätt måste jag säga, men alla har en frihet att välja sin egen sanning och liv.

Med dessa ord och slutsatser går jag alltså till avslut och packar ihop. I en välvilja att skapa något för alla. Har vi alltså bara förstört, trots ett idogt arbete där vi rensade upp och paketerade för att det skulle kunna förvaras på ett bra sätt.

Skapade en miljö som vi med egna medel ansåg var av betydelse och vikt för att kunna trivas och må bra. Det jag insåg är att det vi ansåg inte har den legitimitet som den andra personen som backas till hundra procent.

Vi har inte mandatet och mina dagar att behaga och pleasa är helt enkelt över. Därför kommer jag inte heller denna jul lyssna på de syrliga kommentarerna av den enkla anledning att jag inte bett om dem. Utan istället ska jag njuta i min alldeles egna miljö med människor som respekterar att jag vill ha en fin och trivsam miljö. Där jag får vara jag utan att andra har synpunkter på det.

Tack du fina vackra människa som stod upp och stort tack till mig själv som också tar friheten att välja annat. Det är ju ändå helt underbart att kunna göra det så där❤️

När allt ställs på sin spets

Inom den andliga världen ska vi se utmaningar som välsignelser. Dock är det kanske inte alltid givet att göra det med tilltro och tillförsikt.

Däremot inser jag att den senaste utmaningen gällande hälsan ändå skapat nya perspektiv.

Det är med en oändligt stor tacksamhet jag spenderat helgen i Göteborg. Med min egen familj och en numera vuxen person, som gjorde ett fantastiskt upplägg på vår vistelse.

Att se alla människor på Ullevi och deras glädje över deras egna nationalskald Håkan Hellström. Stor, mäktigt och dessutom publikrekord. Några av hans sista ord handlade just om tacksamhet och att aldrig sluta hoppas.

Därmed träffade hans ord mig i mitt hjärta. Det är aldrig försent att tro och hoppas och att dessutom få göra det med stor tacksamhet. Skapar möjlighet till växande och att se glädjen i det lilla.

Tacksam för min egna lilla familj och en fantastiskt fin helg. Tacksam för att jag hann tillfriskna så jag fick lyssna på Håkan Hellström och hans insiktsfulla ord.

Jag avslutar denna veckan med en djup känsla av tacksamhet. I det lilla finner man det stora.

Att skratta eller gråta

Det vore synd att säga att det senaste halvåret varit enkelt. Mina hjärtproblem togs inte riktigt på allvar på Värnamo sjukhus. Det innebar att vårdcentralen remitterade mig till klinfys på Ryhov. Ett resultat av den första undersökningen var akut inläggning. Läkaren tittade på mig med allvarliga ögon när han tillkännagav beslutet.

Det bästa av allt var att jag äntligen fick den hjälp som jag skulle fått från början. Jag har alltså en allvarlig genetisk sjukdom som orsakar kärlkramp vid tidig ålder. De har gjort en ballongutvidgning i flera kranskärl, varav ett av de viktigaste som syresätter hjärtat. Inte så konstigt att jag inte kunnat röra mig så som jag brukar.

Tacksam för den svenska sjukvården och inte minst specialistläkare, uskor och ssk vid Ryhovs hjärtmottagning. Det viktigaste av allt är att de kommer sköta min hälsa framöver så jag slipper hamna i situationer så som jag gjorde i Värnamo. Det hade resulterat i en hjärtinfakt eller en för tidig död.

Det viktiga för mig nu är att jag kan vara mig själv och att mitt tillstånd inte går att påverka. Jag är en person som älskar träning och äter på ett sunt sätt. Men visst har kroppen och själen befunnit sig i ett akut stressläge allt för länge. Därför tar jag nu varsamma steg tillbaka, men dagen efter ballongutvidgningen kunde jag gå obehindrat 60 min i snabbt tempo. Nästa vecka ska jag göra mitt första PT pass, för att ge mig själv de bästa förutsättningarna.

Tacksam för det svenska sjukvårdssystemet och inte minst för räkningen på 300kr. Det är därför jag så starkt tror på den svenska välfärden. Något jag givetvis tar med mig när jag går och röstar #socialdemokraterna

Att livet varit begränsat är bara att konstatera. Jag tvingades stiga av en bit på min väg, men börjar snart närma mig huvudleden. Denna vår som hade så många härliga projekt slutade i en ständig förtvivlan av att inte orka och må konstant väldigt dåligt.

Jag vänder ännu ett blad och påbörjar stegen in på huvudleden. Det roligaste av allt är att Uranus igår vände sin bana bakåt. Alltså introperspektiv fram till januari. Blixtarna slog ner från en klar himmel och det lät inte vänta på sig.

Jag fick en ny start och insikter om att min resa hade försenats. Förmodligen för att den var tvungen att finjusteras. Tänk, vad härligt ändå att få göra om och inte minst möta nya situationer och infallsvinklar. Att dessutom få möta det med full kraft och en god hälsa gör det inte sämre.

Tack medicinavdelning E Ryhov och Tack svensk Socialdemokrati för det fantastiska sjukvårdssystem ni skapat.

Med djup tacksamhet

Det är med djup tacksamhet jag skriver dessa rader. Jag har haft den bästa semestern som kan tänkas. Solsken och möjligheten att ladda upp batterierna igen. Med ett hjärta som behöver läkas och healas kunde det inte blivit bättre.

Jag har dessutom fått ta emot ett stort överflöd av vackra miljöer, ljuvligt god mat samt utsökta viner. Jag har fått se det sanna överflödet växa och har känt dess välsignelse. Jag har följt flödet och njutit av varje ögonblick.

Dessutom har vi upptäckt ett nytt land med en oerhört vacker kulturhistoria samt politik. Landet med utsökta viner och kärleksfullt tillagad mat så där så det liksom sprider sig i munnen när de välbehagliga smakerna blandas.

Italien är ett land dit jag mer än gärna kommer återvända beroende på den kvalitet som landet levererar. I mat, service och grymt vackra miljöer. Dessa minnen kommer jag bära med mig länge och jag tackar min själ för att jag tackade ja till den där festen i Kitzbuhl.

Där jag fick njuta även av Österrikes natur och champagne i överflöd. Det har varit en sann glädje att vara ute i Europa igen. Och jag älskar Italien så mycket att nästa resmål redan är planerat.

Dessutom är jag djupt tacksam över det fina bemötande som Europas bästa transfer land Tyskland bemöter hundar. Även Italien och Österrike är länder som verkligen behandlar hundar med en fin respekt. Det var första gången jag reste med hund i Europa och det har varit ett sant nöje. Sverige har faktiskt en hel del att lära där.

Tack Tack Tack för denna resa i sant överflöd.

Att vara i stillhet

Det underbara med att vara ledig är att det ger så mycket tid till stillhet. En stillhet där vi hinner reflektera och förnimma allt det vackra som sker. Att få träna och meditera samt gå runt i tystnad. Ett sätt att stänga av allt brus och bara vara. Tid för inre och yttre reflektion

För fem år sedan var jag inte här alls, men nu har jag hittat lugnet inom mig. Även om jag med viss distans kan se att jag jagat på riktigt ordentligt det senaste året. Har jag alltså hittat tillbaka till den inre stillheten.

Något som är av stor betydelse och bidrar till god hälsa. Ibland tänker jag att många av oss är rädda för att ta tid till vår inre stillhet. Det är faktiskt lättare i samhället att jaga på och ge en bild av att vara eftertraktad och i ständig rörelse.

Det där har jag släppt och även om livet periodvis kräver ett visst jagande och deltagande i den yttre omvärlden. Har jag funnit värdet i att återvända till just stillheten inom mig.

Att bara vara med mig själv och arbeta med det som ger glädje i livet. För de här veckorna när jag för fullt kan ge tillbaka till mig själv . Är helt enkelt avgörande för att kunna delta i det övriga livet.

Därför njuter jag med stor tacksamhet över att jag får den här tiden helt för mig själv. Tacksamt tackar jag mig själv för det hårda arbete jag genomfört för att nå hit. Precis som jag skrev i går har jag fattat avgörande beslut, som får mogna och växa. Jag ger mig själv tid. Av den enkla anledning att jag förtjänar det allra bästa.

Ha en fin dag!

Ännu en dag har passerat

Det är tur att jag är ledig så att jag hinner möta allt det som sker. Trots att vissa saker borde vara lösta nu hänger de kvar som en påminnelse om att det är dags att fatta nya beslut. När det uppstår situationer där vi människor känner att vi inte respekteras eller blir välbehandlade behöver det tas en rejäl genomgång.

Därför har jag nu fattat ett sådant beslut, som i det stora hela är ytterst otrevligt och till och med väldigt orättvist eftersom jag lagt min själ i detta. Dock måste jag helt enkelt vända mig om och gå utan att få någon som helst lön för mödan. Inom den andliga världen talar vi ofta om att det ändå är av vikt att se saker utifrån kärlek och välsignelser. För att vara helt ärlig är det mycket svårt.

Troligtvis är det så att den här orättvisan som sker ändå bringar fram nya beslut som kommer leda till något mycket bättre. Vad är dock oklart just i skrivande stund. Situationer och händelser brukar som sagt falla på plats och det är först i efterhand vi faktiskt ser vad det resulterade i.

Tillsvidare låter jag saker bero och försöker njuta av min ledighet, som består av fysisk aktivitet och lite smått och gott. Tiden går hur som helst. Dock är hjärtat ännu inte i fas, vilket medför att det inte går att gå ut för hårt. Trist, men ännu en brasklapp som gör gällande att det är av stor betydelse att förändringar ska ske.

Det som är just nu är helt ohållbart och ger mig inte det glada liv jag så mycket förtjänar. Det finns något nytt som väntar och för att kunna ta del av det krävs det att något släpps, vilket faktiskt är på tiden.

På återhörande.

Människor som inte går att resonera med

Under Merkurius retrograden och även följt av den har jag stött på ett återkommande tema. Ett tema som säkert fler av er känner igen, nämligen människor som endast ser sitt eget syfte och väljer att vrida allt till sin egen favör även när motsatsen så att säga är bevisad.

Idag nåddes jag av ännu ett sådant inträffande och just i nuläget ser jag faktiskt ingen lösning. Dock har jag stor tillit till att det kommer bli bra. Det är ju trots allt inte de enkla processerna som leder till utveckling. Jag har kommit till en slutpunkt där jag måste stå upp för mig själv. Tidigare hade jag anklagat mig själv och fört över dessa personers oförmåga på mig själv.

Nu däremot blickade jag in i spegeln och insåg att det inte alls handlade om mig, utan om de personerna och dess projiceringar. Ett återkommande tema skulle vi kunna säga. Något som även kännetecknar dem är att de mer än gärna går till attack i skrift och verbalt. Jag kan lugnt konstatera att min sanning är en helt annan, vilket jag gärna sträcker och förlikar mig vid.

Däremot kommer jag inte tassa på tå utan jag har helt enkelt beslutat att nu får det helt enkelt vara nog. Passande nog var det en klok och mogen person som höll med mig och menade att detta inte på något sätt kunde accepteras, så nu inleder jag en . Tacksam för att en sådan vis och klok person gav mig kraften och modet att sätta stopp. Där jag står upp för mig själv och vägrar att bli trampad på.

Det är alltså dags att säga stopp, vilket jag tidigare haft väldigt svårt för. I går sade jag till min sambo att vissa saker är kanske välsignelser, där man tvingas se saker i vitögat. Med syftet att helt enkelt göra om och göra det betydligt bättre. Vad vet vi inte just nu, men vår semester är sönderslagen och det ser trots det vackra vädret ganska dystert ut. Det är dock inte det enda mörka molnet som tornar upp sig på himlen, utan det sker på tre olika fronter.

Det vi tacksamt gör är att ta emot lärdomarna med tacksamhet och en gång för alla sparkar ut de där som faktiskt inte längre tjänar oss eller vårt liv. Hårt och drastiskt kan det låta, men jag vill ha ett liv med människor som berikar livet. Människor där det finns ett givande och tagande samt inte minst acceptans och tolerans. Där vi kan känna oss accepterade och inte tvingas tassa på tå.

Slut på meddelande.

Magiskt och fint

Denna veckan inföll sommarsolståndet en härlig händelse där ljuset fick stor plats. Något som firats stort genom årtusenden och en påminnelse om allt det vackra blomstrande i naturen, men även en viktig påminnelse om att mycket blomstrar i det egna livet.

Jag har faktiskt på själva sommarsolståndetsdag checkat ut. Fokus liksom tidigare är mig själv och läkandet av min kropp och själ. Det har varit ett enormt påfrestande år med många tunga aspekter att navigera sig igenom. Dock kan jag med stolthet bekräfta att jag lyckats.

Dock har jag kommit till en punkt där mitt fysiska hjärta inte mår särskilt bra och därför måste jag på sikt byta yrkesliv. Orsaken till det är att min själ och kropp dräneras och det inte blir tillräckligt med energi över till mig.

De akademiska meriterna är det liksom inget fel på utan de talar sitt tydliga språk, men däremot lägger jag vidare studier på hyllan. Detta eftersom jag måste prioritera att hitta en nya väg i min yrkesutövning.

Det är alltså dags att vända blad på riktigt och besluta vilken riktning jag ska gå. Under sommaren ska jag alltså landa i mig själv och finna en ny väg att vandra. Jag har fattat beslutet och uttalat min intention. Det kommer alldeles säkert kräva mod och beslutsamhet, vilket det gör när nya vägar står inför dörren.

Det är dock med en tydlighet och klarhet jag ser inom mig själv det nya förverkligas och för första gången i detta liv vet jag med all säkerhet. Att jag är värd detta. Jag har arbetat hårt både utåt och i mitt inre.

Så under denna höst ska det klarna och jag ska möta en helt nya karriär, som stämmer betydligt mycket bättre med mitt inre.

Önskar dig en fin midsommarhelg!