Vet inte riktigt vad som hände?

Imorgon om jag inte missminner mig är det alltså dags för statsminister omröstning. Mycket talar för Löfven och det är väl ett tänkbart scenario. Noterade att det fanns ett viss missnöje hos vissa av de förtroendevalda eftersom semestern kom att skjutas upp. Tänker att det är en del av uppdraget.

Det är troligtvis det klokaste valet nu att låta det planerade valet sköta nästa representation av de olika partierna. V partiet har alltså fått fler att ansluta sig till partiet, vilket faktiskt vittnar om att det fanns en efterfrågan på en förändring.

Jag tänker att sista ordet inte är sagt, men ser det snarar som något positivt eftersom det kräva stora förändringar inom partierna. Väljarna tycks inte längre köpa det polariserade läget. Och kanske är det så att de inte längre efterfrågar den gamla traditionella vänster och högerskalan.

Därmed finns det en hel del att fundera över och det som blir det viktigaste är att våga utforma en politik som är både pragmatisk och framåtsyftande. Det går kanske inte längre förnya gamla hederliga reformer utan det viktiga är säkerligen att ställa sig frågan vad vill vi och hur ska vi få rätt människor att följa just oss.

Att många människor inte vill se vinster i välfärden är en sak som är säker. Och det borde vara ett vallöfte som samtliga partier borde kunna skriva under på. Däremot läste jag en intressant rapport från SNS som snarare visade att de sämre skolresultaten för de utrikesfödda inte berodde på just skolsegregationen. Utan snarare de bristande språkkunskaperna och socioekonomiska förhållanden.

Den här frågan tycker jag som lärare och evig student är oerhört viktig. Jag anser att vårt skolsystem som bygger på den traditionella enhetsskolan inte klarar av detta uppdrag. Det beror inte på dåliga lärare eller på organisationen utan på att människor utan exempelvis skolbakgrund som inte liknar det svenska utbildningsväsendet får stora svårigheter att ta till sig de kunskaper som krävs i vårt utbildningssystem.

Och devisen om att skolan ska kompensera är en oerhört vacker skrivning, men all forskning inom både språkutveckling och utbildningssociologi visar på att det inte går att kompensera för det. Därför måste det finnas olika vägar inom utbildningssystemet, som dessutom måste få vara mer flexibelt. Men med de lagar och förordningar som finns idag har elever vårdnadshavare stora rättigheter, som syftar i att alla ska ta sig igenom samma kvadrat.

Verkligheten ser inte sådan ut och andelen med olika funktionsnedsättningar tenderar också att öka. I ett skolsystem där alla ska igenom kvadraten, säger det sig själv att detta inte kan fungera. Och vågar inte man inte fundera och börja dra i olika trådar för att skapa fler vägar. Kommer vi således ha fler och fler som inte tar sig igenom systemet. Det är inte lärarnas, rektorerna eller huvudmannens fel eller för den delen de ständigt bristande resurserna.

Utan det handlar helt enkelt om att det skolsystem med paragrafer och styrningar som byggts upp, snarare tenderar att strypa verksamheten och individen. Ingen blir lycklig av att misslyckas…

Jag vet att kommunpolitiker gör så gott de kan, men när de ständigt tvingas att skära i verksamheter som hela tiden får högre och högre krav, blir det inte särskilt bra. Pengar är absolut inte lösningen på allt, men som sagts tidigare det krävs ett system där det finns flera vägar att vandra. Det behöver inte vara fel, utan skulle snarare vara ett bevis på att vi klarar att kompensera för elevens bakgrund.

Hur kanske någon undrar: Ett exempel skulle kunna vara att man läser vissa ämnen, får längre tid på sig vid behov och inte minst ges en möjlighet att exempelvis arbeta med språket en längre tid.

Brister i det svenska språket kommer påverka ens livschanser, så även om man tillåts läsa alla ämnen kommer man ändå inte att exempelvis behärska den akademiska svenskan. Då blir det således svårt att tillgodogöra sig ämnesinnehåll samt klara av högre utbildning. Därför tycker jag att det är viktigt att arbeta med den här frågan. För jag vill att alla ska ha möjlighet att fullfölja sina drömmar oavsett, vilken bakgrund du har.

Lite reflektioner från mig. På återhörande❤️

Att förändra med hjälp av Hermes sandaler

Idag har jag haft en sådan där dag då jag redigerat min linkedin profil. Hittade mitt drömarbete idag, men insåg att mina meriter inte stämde överens trots att jag skulle klara arbetet ypperligt. En del skulle säkert ropa sök, men i den typen av organisation bör man dels vara yngre och enbart vara fostrad inom organisationen.

Låter kanske konstigt det där jag som ofta kanske skriver att man ska följa sina drömmar, men faktum är att det finns en stor åldersdiskriminering. Det blir svårt för mig som sent i livet kom på att jag skulle göra en förändring, men jag vet att det kommer att lösa sig. Däremot hade jag ett samtal med en vännina som upplevde just åldersdiskrimineringen som stor inte minst inom yrken som just handlar om mänskliga rättigheter.

Där ska man antingen vara formad inom organisationerna och vara under 33 år. Så, trots att man har ett gediget och välarbetat CV och har passerat 33 är man liksom borta. Kan anses vara problematiskt med tanke på vad kunskap från andra yrkesområden faktiskt kan tillföra. Själv, tycker jag inte det är en merit att ha varit inom samma ämbete under 20-30 år, eftersom vi alla mår bra av att utmanas och förändras.

På tal om drömmar köpte jag mig något för ett tag sedan som jag länge längtat efter. Och jag vet vad många kommer tycka nämligen att det är dyrt och överdrivet. Men jag går ju som sagt inte i de spåren längre utan följer mitt hjärta och det jag älskar.

Jag älskar mode och kläder. Ofta dyra, men det är ju inte så att jag alltid har haft den möjligheten, men nu hade jag det. Jag investerade nämligen i ett par Hermes sandaler och vet ni vad de satt som en smäck. Så, lyckligt tassar jag fram med dem och tittar med beundran på det genuint fina hantverket. Lycklig och tacksam för att jag kunnat infria en sådan önskan och tro nu inte att det vore möjligt utan hårt slit. För det ligger mycket arbete bakom, vill jag säga så att ingen mot förmodan skulle sätta i halsen.

Nej, Hermes sandalerna är så långt borta från dammiga folketshuslokaler och LO kollektiv man kan komma. Men inget är ju som sagt hugget i sten och är beroende av förändring. Så, nästa tillfälle kanske det är dags att trä på de grymt vackra sandalerna och slänga LV väskan över axeln för att gå in i ett Folketshus, bara för att göra ett statement att det kanske är dags för en förändring av normen av den annars så trofasta arbetarens look. Jag är ju trots allt en arbetare jag med trots allt😉

Ett stort grattis och tack

Idag är det min farmors födelsedag, en mycket viktig person och som följt mig genom livet trots att hon lämnade jordelivet när jag var sju år. Jag minns hennes värme och beslutsamhet samt inte minst hennes tålamod.

Farmor åt kakor till frukost och gröt klockan elva, vilket jag tyckte var väldigt roligt. Hon tyckte inte om modern mat som pizza utan föredrog den hederliga svenska husmanskosten. Hon levde ett enkelt liv och var tacksam för det. Jag älskade att vara på hennes torp utan rinnande vatten.

Det var en stor sorg för mig när det förlorades och det är något som påverkat mig hela livet. Andra tyckte att det inte var så farligt, men för mig försvann känslan av tillhörighet och frihet, som jag kopplade starkt till den platsen. Idag har jag den känslan inombords istället och jag återvänder ofta till farmors midsommaräng vid meditation och när det finns behov av förankring.

Mitt liv är präglat av uppbrott och det är något som präglat mig mycket. Jag har varit ledsen och besviken och anklagat mig själv. Idag inser jag att det inte hade med mig att göra, men att all ilska, skuld och skam gick in i mig.

Hur som helst har minnet och min kontakt med farmor fortsatt. Hon finns kvar och kommer till mig ibland när jag stillar mig. Hon ber mig att lyssna och stanna upp och jag känner hennes själs behov av frihet och glädje. Precis som jag och det vet jag att hon präglade mig i. Hon accepterade mig för den jag var och i min personliga utveckling så är det den essensen som farmor tyckte var viktig som jag plockar fram mer och mer.

Farmor idag är det din dag och jag plockar en bukett med rallaros, smörblomma och blåklocka till dig. För att i det enkla bor allt det vackra och fina. Grattis på din dag och tack för att du aldrig har lämnat mig❤️

En nalkande sommar

Det har varit så grönt och fint den senaste tiden. Rallarrosen har varit vackrare än någonsin, men börjar nu liksom midsommarblomstret att blomma ut. Jag njuter av naturen och dess dofter. Är bara här och nu.

Dessutom fick jag fira midsommar i Stockholm, vilket gladde mig oerhört. Att få strosa runt höra myllret och se det vackra omslutande vattnet som binder samman staden är en sann glädje. Innan jag gick på semester hade jag ett oerhört intressant samtal, vilket gladde mig enormt.

Det finns så mycket roligt att se fram emot just nu, men först ska jag vila. Det är ett måste att komma ner i varv, för det kommande året kommer erbjuda nya spännande projekt. Äntligen! Kan alltså för första gången på dessa fyra år inse att det ljusnar där borta och det är snart dags att gå in i något helt nytt.

Att jag saknar politiken är inget nytt och det nya som kommer ska alltså ge mig en ny möjlighet att få göra just det. Det är med tillförsikt jag ser fram emot detta och att slutföra min statsvetenskapliga examen. Tänk att det endast återstår en kurs.

Visst har jag slitit och många har höjt på ögonbrynen, men nu snart är jag där. Drivkraften ligger i att få hålla på med det man älskar. Att få uttrycka det man vill och följa sin egen innersta väg, trots alla undrande blickar.

Jag ser verkligen fram mot allt det nya och är själa glad över att just politiken ska bli en del av mitt liv igen. Den var aldrig borta, men nu ska den få en ny och viktigare plats. Jag ska värna om den och jag ska göra det utifrån mina villkor inte det förväntade.

Det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på all erfarenheter, där jag fick möjlighet att läka. Att jag fick bli en sannare essens av mig själv. Att jag slutade anpassa mig. Att jag satte gränser och tog ansvar för mitt liv. Att jag valde bort det som inte gagnade mig och istället valde att följa mitt hjärta.

En kurs kvar sedan är jag där jag alltid velat vara. Det var innan jag inte visste att min sanna essens aldrig trott något var omöjligt, något jag matats med och förtryckts med under hela mitt liv här på jorden.

Idag träder jag därför fram med min sanna essens som vet att allt är möjligt och att olyckskorparna går fett bort. Likväl som de som alltid säger att så där kan man inte tänka. Vet du vad det kan man. Det finns inte en sanning och det finns inte ett svar. Det är något de senaste åren tvingat mig att plocka fram och något jag tar med mig in i det nya som skall komma. Dessutom är vi inte ansvariga för andras liv utan endast vårat eget och tycker inte andra om en så behöver de inte det helt enkelt.

Hoppas vi möts där på vägen. På återhörande🙂

Dags att ta en närmare titt

Att sanningen är subjektiv är inget som är nytt. Med spänning igår följde jag sändningen där Löfven fälldes. Som Socialdemokrat i själ och hjärta skulle det kunnat kännas tungt och orättvist, men saken är den att jag inte identifierade någon sådan känsla.

I mitt dagliga arbete och i mina internationella studier har jag arbetat mycket med konflikthantering och möjligheter att finna samverkan. Och jag är i detta sammanhanget helt benägen att hålla med Göran Greider, vilket inte tillhör vanligheterna. Att man misslyckats med att samverka med V, för det har varit viktigare att göra Centern nöjda. Ett parti som står för en stark nyliberal agenda och en högerpolitik, som egentligen enbart vill riva ner alla de avtal som en gång gjorde Sverige konkurrenskraftigt.

Dessutom måste även den socialdemokratiska ledningen även förstå att V kan inte enbart stödja S när partiet i och med januariöverenskommelsen, tvingas sälja ut den traditionella politiken. De kämpar för sin överlevnad och måste liksom alla andra blidka sina väljare. Att det parlamentariska läget är komplicerat råder det inga tvivel om, men vem vet något gott kan kanske komma ur det här.

Kanske är det så att det behövs en ny riktning för Sverige. Ett nyval kostar mycket pengar och frågan är väl hur sugna partierna är på detta. Flera av dem hänger liksom löst. Vidare hinner inte särskilt många löften att sjösättas och ett nyval kanske inte leder till en ny representation i Kammaren.

Intressant att se vad som sker och jag tänker att både Löfven och Lööf har lite att fundera på. Hur ska den nya riktningen för Sverige se ut och är Sverige i behov av marknadshyror, med tanke på den rådande bostadsbristen…..

Den som lever få se och allt blir alldeles säkert som det ska och ibland behöver vi skakas om lite för att finna nya vägar.

Vi har börjat odla

Uppenbarligen har vi börjat odla gräs i tvättstugan. Grönt friskt gräs som liksom sprider sig över det vita golvet. Orsaken till den nyanlagda gräsmattan är givetvis att någon numera går in med golfvagnen och skorna i tvättstugan. Liksom vanligt tycks inte heller någon se att det är gräs på golvet.

Skönt med skygglappar helt enkelt för det skapar liksom ingen stress. I dag gick jag till avslut av de senaste två yrkesåren. Jag minns det där samtalet och beslutet som fattades där bland tall, saltvatten och en stekande sol. Det fanns inget egentligt alternativ, men jag slapp restid, vilket skulle underlätta min tillbakagång från sjukskrivningen.

Det har varit roligt, bitvis arbetsamt men också väldigt glädjande. Det kommer bli lite tomt, men enligt universums lag lyder det att släpper man något kommer något desto mer gynnsamt. Det hade varit skönt om det där kunde komma då jag bara skulle vilja nypa mig i armen för att det är sant.

Veckan har också bjudit på stor besvikelse och ilska. Jag kan inte vänja mig vid varför man måste såga andra utan att ta hänsyn. Det är visserligen ett livsmål att lära sig hantera detta, men det gör alltid så ont.

Jag väljer att luta mig tillbaka. Titta tacksamt tillbaka på två roliga år och visst funderar jag på om det inte är dags för att vända ännu ett ark, men det känns liksom som att allt står på reset. Här sitter jag och två år senare har jag inte kommit längre… går mina fem minuter till arbetet, går hem, tränar, skriver någon inlämning.

Är tacksam, men erkänner motvilligt att jag saknar de där ur intressanta mötena som bara gör en så där lycklig. Tillfällena då jag inte vill att de slutar prata, för jag vill bara veta mer. Jag saknar liv och lust samt ett engagemang. Möjligheter att skapa. Jag sitter här nu och ska vila lite till, men snart måste det vara dags för att ta sig upp i sadeln. Det måste alltså vara dags för något helt nytt.

Medan universum jobbar på det sitter jag väl här och tänker på allt spännande som kommer. Inte idag och förmodligen inte imorgon, men en dag står det där. Då måste jag alltså vara redo för att kasta mig ut och släppa taget.

Fram till dess tittar jag hålögt på dammsugaren och undrar om någon kan ta bort den oönskade gräsmattan.

Dags att avrunda

Regnet smattrar mot rutan bredvid mig ligger en hopkurad cocker spaniel, som inte alls är särskilt sugen på att gå ut. För att vara helt ärlig är jag inte det heller. Det blir en dag som får gå i sakta mak och med reflektion. På tisdag är det nämligen dags för en ny solförmörkelse igen och eklips perioden sätter igång.

Våren har varit utmanande på många sätt och det är dags att i slutet av Juni att vända blad. Även om jag inte riktigt kunde se varför jag skulle återvända till att arbeta i 4-6, kan jag nu se att det var en hel del saker jag slutligen skulle möta. Det roliga i det stora hela är att trots en stor arbetsbelastning har jag fått ha riktigt roliga och fina individer runtomkring mig. Det är alltså med stor tacksamhet jag ändå inser att det blev som det skulle.

Det går liksom inte hoppa över steg i universums plan, för vi är ju trots allt här för att lära oss situationer och möten. Hur som helst har jag lovat mig själv att arbeta vidare på den väg jag påbörjat och till hösten innebär det att jag vid sidan av mitt arbete ska slutföra det jag påbörjat.

Fram tills dess ska jag skriva några tentor. Påbörja en ny sommarkurs. Träna och meditera samt göra allt det där jag vill göra. Dessutom börjar det bli dags för renovering. Tänk vad tiden går.

Att finna nya vägar

Vi alla står inför vägval och det är inte alltid lätt att veta vad man ska och inte. Det är lite som att blicka ut över havet och se något oändligt och vackert. Det finns inte alltid svar, men det brukar falla på plats.

Det händer mycket i det yttre och det ser vi inte minst på det eskalerande våldet i Israel och Palestina. Jag tillhör en person som faktiskt inte kan ta ställning i konflikten, men förespråkar givetvis en tvåstatslösning och att våldet från båda sidor läggs ner. Det är inte lätt, men jag tänker att det skulle behövas mer kvinnligt ledarskap från båda sidor, för att kunna se nya lösningar.

Konflikten är svår, eftersom den ligger på så många nivåer med historiska aspekter som dels förvärrat konflikten. Det förekommer övervåld och sanktioner som är extremt hårda. Vi kan inte ställa konflikter mot varandra, men i denna konflikt är det inte meningen att vi ska ta ställning för den ena eller den andra parten. Utan det måste någonstans finnas en vilja från både Israels politiska elit, religiösa ledare och befolkning att samtala med varandra och motsvarande grupper på palestiniernas sida. Och inte minst måste det ske ett eld upphör.

År av spänningar och konflikter tär på människor. Verklighetsuppfattningen blir snäv och det är svårt att se möjligheter. Jag tänker också att den judiska befolkningen bär på så mycket smärta och sorg efter diasporan och slutligen förintelsen.

Kanske är det inte så konstigt att de slår tillbaka hårt, som vissa anser med tanke på vad de själva varit med. Förhoppningsvis kommer nya generationer som kan bryta sig loss från gamla mönster. Våga lita på sin omgivning och tro på det goda, sådant tar tid och jag förstår att lösningen på konflikten kommer göra likaså.

Tills dess hoppas jag att man istället väljer att se möjligheter, vågar sträcka ut en hand, glädjas och tro på att det finns en mycket vackrare framtid. En framtid där vi skapar något tillsammans med förståelse för olikheter.

Bland rättningshögar och bristande historiesyn

Då ligger de där pappershögarna och stirrar på mig. De som på riktigt tror att en lärare hinner med sitt arbete på arbetstid i Maj månad har helt fel. Det är precis det som jag just nu lever i och jag kämpar krampaktigt för att hålla mig ovanför vattenytan.

Viktigare än någonsin är behovet av att fylla på med energi och enbart omge mig med människor som gör det. Allt det andra går liksom bort. Igår var det första maj en historiskt viktig dag och så avgörande för människors livsvillkor. Dagen att minnas och vara tacksam för just organiseringen och spåren det lämnat i vårt nuvarande samhälle.

Lägligt nog gick borgarna ut med en gemensam skrivelse för förändringar i vår lagstiftning. Sverigedemokraterna är numera förlåtna och betraktas vara ett etablerat parti. Precis som vi befarade lägger de nu fram förslag tillsammans med Moderaterna. Rena drömmen för Jimmy Åkesson, som inget hellre velat detta.

Jag ser också den hårda och bristande historiesynen när Sverigedemokraternas anhängare attackerar S. Det heter att det är Löfvens fel att pensionärernas skatter inte förändrats, vilket är fullständigt fel i sak eftersom S idag inte kan bedriva sin ekonomiska politik. Vilket givetvis är ett resultat av hur det ser ut i kammaren.

Jag förvånas dock över det förakt man visar Socialdemokratin och hur man menar att den inte stått upp för sina väljare. Arbetarrörelsen som faktiskt byggt upp vårt nuvarande samhälle. Att det politiska läget förändrats och de liberala strömningarna gjort det betydligt svårare att navigera i ett allt mer polariserat samhälle, tycks man inte ta hänsyn till.

Nej, det är ytterst beklagligt att ett rasistiskt och kvinnofientligt parti kommit in i korridorerna och att människor köper deras resonemang. Dock är det som vanligt. Jag börjar med mig själv och kommer liksom aldrig köpa deras retorik eller anse att detta fientliga parti ska staka ut framtiden för det Sverige jag ska leva i. Historien talar ju även där sitt tydliga språk, så istället för att sparka på en fin arbetarrörelse anser jag istället att vi ska ge vår tacksamhet till alla de som gick i bräschen och formade vårt fina och vackra land.

Där så många människor får möjligheter att skapa de liv de drömmer om. Många som också valt att komma hit tindrar med sina ögon när de förstår vilka möjligheter som finns. Att det finns utmaningar är det inte snack om, men vi måste också lyfta allt det fina och vackra som är så himla härligt med vårt land. Saker vi ofta tar för givet är inte det i många andra länder, som i exempelvis Myanmar där människor kämpar för demokrati.

Tack, kära arbetarrörelse för allt du gjort för detta land. Jag är så tacksam för att du finns🌹🌹🌹

Ett ögonblick av tro

Ja, det har varit utmanande energier den här helgen både i den fysiska kroppen och i själen. Jag ser att jag inte är ensam och att många har känt av dessa energier. Det är inget som är farligt, utan bara ett sätt att rensa ut allt det som vi inte längre behöver.

Imorgon vibrerar däremot helt nya energier, eftersom det inleds ett nytt astrologiskt år med en nymåne i Väduren. Denna ska föra med sig pigga och utvecklande upplevelser. Spännande att se vad universum ska duka upp, för när de gör det brukar det sluta med att man inte riktigt fattar vad som sker.

Jag tror dock att världen behöver lite pigga och glada energier. Jag vill hursomhelst ha det i stora doser. Astrologiskt är det helt klart stora saker på gång och jag har en hel del intressanta transiter i mitt eget personliga horoskop, så det ska bli väldigt intressant.

Det som också är intressant är att ledaren för regimen i Myanmar inte verkar ha några vidare transiter framöver, vilket faktiskt tänder ett visst hopp. Inom den buddistiska tron är det viktigt att samla på sig god Karma, men den militära regimen som sådan får nog vissa svårigheter med det. Dessutom har dessa länder en tradition av just astrologi, vilket gör att de ställer horoskop för att se hur livet ska utvecklas och det talar alltså inte för Generalen i någon positiv bemärkelse.

Dessutom verkar demokratikampen inte vilja ge med sig, vilket är positivt. Givetvis ytterst beklagligt för de som fängslas och tas till fånga. Något säger mig att kampen går vidare. Så, även denna vecka avslutar och inleder jag med atthöja mina tre fingrar för demokratikampen i Myanmar. Skickar hopp, tro och solidaritet och hoppas innerligt att planeterna kommer gynna denna kampen.

Inte nog med det passerar Pluto just nu punkten där den befann sig när den amerikanska självständighets deklarationen undertecknades, så mycket kan ske.