Jag tappar tålamodet

Det är verkligen en sanning. Ofta arbetar jag starkt med tilliten och tilltron. Att drömma och att hoppas har alltid varit en del av mig. Faktum är att drömmandet hjälpt mig mycket, men även också gjort att jag valt att inte vara här och nu.

Att allt tar tid och att det är dags att vänta är en ytterligare sanning, men faktum är att det inte alltid är så lätt att förhålla sig. Idag är en sådan där dag då jag verkligen undrar när kugghjulet ska förankras och resan framåt ska börja.

Att förberedelserna pågått länge är ingen underdrift. Så det jag önskar av Universum är helt enkelt tecken på att det fortskrider. Att dagarna ska gå i rasande takt och att jag snart ska få öppna dörren till allt det nya.

Så med andan i halsen försöker jag samla mig. Finna mitt inre och inse värdet av att få stanna upp. Allt har sin tid och kommer när tiden är inne. Tålmodigt sitter jag har och väntar. Funderar lite över den politiska representationens fördelar och nackdelar . Redo att om en stund slå upp Laptopen och finna inspiration.

Att låta fingrarna svepa över tangentbordet, referera, analysera och minnas att varje text som skapas är ett verk. Ett verk att minnas, men som ofta faller i glömska. Det är många ord som blandas och mixas, för att slutligen bilda en sammanhängande text, med information om hur den politiska representationen kom till, vad som påverkade den och vilka grupper som gynnades.

Svaret är liksom givet, nämligen den politiska eliten. Att arbetarna lyckades en gång berodde på organiseringen, men även borgarna som ville ha förändring. Slutligen blir resultatet givet att makten alltid har gynnat de som redan haft den. De har skrivit sina policys, som så att säga skrivit in de assymetriska förhållanden i ramverken.

Ett resultat av det är därmed att politisk vilja och förändring av systemet också kräver tålamod. Tänk vad spännande det hade varit om vi precis som Rosseau hade ansett att lottning varit det enda rätta alternativt för en trovärdig politisk representation.

Splittrade tankar så här en torsdags kväll.

Jag stängde en dörr

Med stor sorg stängde jag idag en dörr. Något jag längtat efter så innerligt. Med tunga steg och tårar i ögonen vandrade jag hem. Jag tog ett budskap längs vägen och visste att det skulle tala om att se allt med nya ögon.

Vid middagen satt en kråka precis nedanför mitt fönster, enligt solöga kommer den med budskap om att lära nytt leder till nya möjligheter. När jag en stund senare med tungt hjärta kopplade upp mig på Zoom, insåg jag att det verkligen var nya möjligheter.

Det blev inte som det var tänkt, men genom att följa flödet och acceptera känslorna. Kom istället något nytt och vackert in i mitt liv. Där jag får möjlighet att leva ut och diskutera allt det där jag jag i mitt hjärta brinner för.

Så dagens tanke är just att när en dörr stängs öppnas istället något nytt. Det kändes så där behagligt och axlarna sjönk ner. Jag behöver inte jaga, utan allt kommer när tiden är inne.

Trots allt känner jag idag en enorm tacksamhet och även om Universum gav mig en möjlighet från början. En möjlighet jag så gärna bett om, inser jag i slutet av dagen att det inte var det som skulle vara just min väg.

Därför landar jag i allt det nya med tacksamhet och insikt om att det inte hjälper att kämpa emot. Att acceptera och landa i det nya förändrar stagnerade tankebanor och skapar därmed nya möjligheter.

Tack, för dagens lärdomar och välkommen allt det nya som ska komma😊

Kära afghanska kvinnor, barn och män

Ni alla som har utstått år av spänningar byggt upp en framtidstro. Satt de demokratiska värderingarna i sanden. Vattnat och låtit de växa, för hoppet om att en dag skulle landet återigen nå sin frihet.

Ni befinner er nu i stor fara. Det finns ingen rättstat att luta sig mot och inte heller ett internationellt samfund. Ni är ensamma och kämpar förgäves för att hålla er upprätta. Talibanerna har återerövrat er mark där ni sått fröna till demokrati.

Med några stillsamma andetag blickar ni säkert ut i den svarta natten. Tittar upp mot himlen för att inse hur ensamma ni är. Endast de galaktiska stjärnorna av ljus speglar erat inre medvetande.

Kylan slår emot er och ensamheten blir tydligare och tydligare. Människor har återigen flytt i panik. Jägaren jagarer skoningslöst i natten. Kvinnorna o h barnen ska straffas och sona för de orena och demokratiska tankarna om frihet.

För den talibanska staten tillåter inte oliktänkande och kvinnor och barn är smuts. De är orena och inte jämställda med den jihadistiska mannen med skägg, som har all rätt att våldta söndra och härska. Tortera och skrämma till tystnad, för de kommer i grupp och skrämmer slag. Ingen blir skonad.

När de lämnat byn finns nedast det de kommit för att utrota, nämligen smuts och skam. Skammen är deras och våldet de utsätter andra för är inget annat än smutsig terror. Där man i Allahs namn anser att mannen har all rätt att våldföra sig och skrämma till tystnad.

Det har gått snabbt för de att ta sig fram. År av hopp och internationellt hopp är slaget i spillror. Men mina tankar går till kvinnorna och barnen som nu ska tuktas in i en regim, som saknar allt vad grundläggande mänskliga värden står för. Än en gång har terrorn segrat och nu banar den väg på bekostnad av dessa människor.

All styrka och ljus till er kvinnor och barn som trotsigt stirrar terrorn o vitögat. Det är med er goda kraft ljuset återigen kan planteras längs med de torra vägarna och bygga nya broar. Ni är modiga och det gör ont i mig när jag inser vad ni utsätts för och kommer att utsättas för.

Allt ljus till er och kampen för rättvisa och jämlika villkor.

Det är dags …

Just nu knackar hösten på dörren och det börjar bli dags att träda in i ett nytt arbetsår. Det finns så mycket roligt att se fram emot och det kommer vara full fart framåt.

Det kommer att gå och det ska bli väldigt roligt. Att följa en dröm och se den förverkligas i horisonten. Någon frågade mig vad det andliga temat tagit vägen. Det finns kvar och är ett integrerat inslag i mitt liv. Just nu kanske ni känner av de intensiva energierna som pågår.

Nymånen rörde om en hel del och jag har själv drömt klardrömmar med intressanta budskap. Plötsligt såg jag också träden i skogen, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Det indikerade tydligt att det är dags att sätta planer i rörelse och förverkliga det som legat och moget väntat.

För det är just det att saker och ting behöver ta tid ibland och jag känner nu att tiden är inne. Dessutom kommer jag lyssna till min sanning och det jag tror på. Inspirationen är på plats och även orken.

Jag har genomfört stora förändringar och sått frön i marken. Nu börjar de växa och om ett tag ska de skördas. Min beslutsamhet, vilja och kraft är på plats för att fullfölja det nya. En ny väg är på gång och jag börjar sakta men säkert se ljuset i tunneln.

Det har stundtals varit en ensam resa utan ett egentligt mål, men när pusselbitarna börjar falla på plats. Då faller tyngden, kraven och stressen. Det viktigaste av allt är att kunna tala från hjärtat och att inte behöva anpassa sig efter alla andra.

Jag är så tacksam för de i min närhet som valt att stanna kvar. De andra tackar jag för den tid de fanns kvar. Nu ska jag vända ett nytt oskrivet ark och jag vet att det kommer bli bra. Alltså riktigt bra.

Så jag säger tack till universum för de lärdomar jag mött och säger tack för allt dt nya som ska komma. Tack också för erat stöd och de vackra och fina medhjälpare ni gett mig när behovet av stöd och vägledning varit så stort.

Jag är tacksam🙏✨ Tack, Tack, Tack❤️

Ett andetag i taget

På sista tiden har jag blivit påmind om hur snabbt en själsresa här på jorden kan ta slut. Givetvis är det så att när en själ lämnar jorden så är det precis som det ska. Dock blir det påminnelsen till oss andra om att ta vara på livet och njuta av det.

Ibland är det helt enkelt lättare än andra dagar. Det viktiga blir på något sätt att känna tacksamhet och att inse att det är helt okej. Det är en del av livets resa och den består av både dalar, stigar och höjder.

Själv befinner jag mig nu i ett läge där frågan gäller om det är dags att kasta sig ut. Det har ju varit ovanligt lugnt den senaste tiden. När jag tvekar infinner sig givetvis frågeställningar som undrar om det inte skulle finnas enklare vägar.

Jag är antagen till statsvetenskap C i Uppsala och det är verkligen något från hjärtat som jag skulle vilja slutföra. Än finns det dock en del lösa trådar och jag orkar inte just nu att organisera det hela. Allt är som sagt möjligt om viljan finns.

Så tillsvidare låter jag det bero och förväntar mig helt enkelt att allt kommer att lösa sig till det allra bästa. Dessutom kommer jag att avsluta denna fina semester på den plats den inleddes.

Det har verkligen varit en fin sommar, då jag fått vila och njuta av vackra omgivningar. Och den har varit lugn så lugn. Men nu börjar det på allvar bli dags att blicka framåt och det måste helt enkelt bli bra. Tills dess njuter jag av de sista dagarna och funderar på ännu en skrivuppgift.

Den enkla vägen är sällan den som är bra och vi lever ju enbart detta liv en gång. Så därför är det nog dags att kasta sig ut i det okända. Har nog vilat färdigt för denna gången. Så livet med alla möjligheter, välkommen tillbaka.

Jag är tillbaka i min fulla kraft. Det är minsann en stor bedrift och något jag känner stor tacksamhet för. Det var ingen enkel resa att ta dig tillbaka, men jag hade inte velat vara utan den.

Det är väl det som gör livet så himla vackert att det är så skiftande i sina nyanser. Ta hand om er och på återhörande. Förresten är jag väldigt glad och tacksam för den nya förbundssekreteraren i SSU. Det kommer att bli riktigt bra det är då en sak som är säker.

Att följa flödet

Det andas ett lugn och jag har spenderat mycket tid vid havet. Där den varma solen och doften av salt vaggat mig till ro. Jag har släppt taget och bara följt flödet. Det har varit helt underbart och jag känner en djup tacksamhet för den tiden.

Lika fint och stilla var det att komma tillbaka till de småländska skogarna. Tvätthögar, tvättmedel och doften av sköljmedel. Där sakta började inspirationen och kreativiteten att ta vid. Viljan att skapa och vad kan vara bättre än att göra det just i sitt eget hem.

Dagarna går i sakta mak och jag gör endast det jag känner. Vi lyssnade på Jens Stoltenberg häromdagen och jag fylldes av sådan värme och glädje. Det finns så mycket inspiration i personer som just han. De som är självklara i maktpositioner just för att de utifrån sitt eget hjärta agerar för det allra högsta bästa.

Det skiljer alltså mot de som jagar för framgång och stjärnglans. Några av de finaste diplomaterna jag mött är just sådana personer, som på ett givmilt sätt delar med sig av sina tankar och idéer. Men de lyssnar också gärna på dina.

Jag tror att en av de viktigaste hörnstenarna är just att lyssna, vilket också Jens Stoltenberg visat prov på. I ett allt mer polariserat klimat behövs det just sådana ledare där människor känner sig sedda och betydelsefulla.

Jag ser verkligen med spänning fram emot vad som ska komma skall och jag är djupt tacksam för att Isac Öhlund väljer att kandidera till just förbundssekreterare för SSU. Anledningen till det trots att valberedningen inte tagit fram honom som förslag är helt enkelt att. Han har just de där fina kvalitéerna som krävs för en ledare som ska vara en vägvisare framåt. Ödmjuk och att han väljer att agera utifrån sitt hjärta och det han så starkt tror på. Dessutom har han också en akademisk utbildning, vilket också är betydelsefullt för att kunna fatta beslut.

Politiken behöver sådana som just honom. Där det allra bästa går före den enskilde individens behov av att synas och höras. Det är ett intressant också att se vad som händer i ett allt mer polariserat klimat där alltför många står och stampar utan framtidstro. Och det är just det som krävs att någon tar klivet framåt och täten för att leda oss in i allt det nya.

Hur det blir återstår att se, men jag vet att det på sikt kommer att bli väldigt bra🙏

Vet inte riktigt vad som hände?

Imorgon om jag inte missminner mig är det alltså dags för statsminister omröstning. Mycket talar för Löfven och det är väl ett tänkbart scenario. Noterade att det fanns ett viss missnöje hos vissa av de förtroendevalda eftersom semestern kom att skjutas upp. Tänker att det är en del av uppdraget.

Det är troligtvis det klokaste valet nu att låta det planerade valet sköta nästa representation av de olika partierna. V partiet har alltså fått fler att ansluta sig till partiet, vilket faktiskt vittnar om att det fanns en efterfrågan på en förändring.

Jag tänker att sista ordet inte är sagt, men ser det snarar som något positivt eftersom det kräva stora förändringar inom partierna. Väljarna tycks inte längre köpa det polariserade läget. Och kanske är det så att de inte längre efterfrågar den gamla traditionella vänster och högerskalan.

Därmed finns det en hel del att fundera över och det som blir det viktigaste är att våga utforma en politik som är både pragmatisk och framåtsyftande. Det går kanske inte längre förnya gamla hederliga reformer utan det viktiga är säkerligen att ställa sig frågan vad vill vi och hur ska vi få rätt människor att följa just oss.

Att många människor inte vill se vinster i välfärden är en sak som är säker. Och det borde vara ett vallöfte som samtliga partier borde kunna skriva under på. Däremot läste jag en intressant rapport från SNS som snarare visade att de sämre skolresultaten för de utrikesfödda inte berodde på just skolsegregationen. Utan snarare de bristande språkkunskaperna och socioekonomiska förhållanden.

Den här frågan tycker jag som lärare och evig student är oerhört viktig. Jag anser att vårt skolsystem som bygger på den traditionella enhetsskolan inte klarar av detta uppdrag. Det beror inte på dåliga lärare eller på organisationen utan på att människor utan exempelvis skolbakgrund som inte liknar det svenska utbildningsväsendet får stora svårigheter att ta till sig de kunskaper som krävs i vårt utbildningssystem.

Och devisen om att skolan ska kompensera är en oerhört vacker skrivning, men all forskning inom både språkutveckling och utbildningssociologi visar på att det inte går att kompensera för det. Därför måste det finnas olika vägar inom utbildningssystemet, som dessutom måste få vara mer flexibelt. Men med de lagar och förordningar som finns idag har elever vårdnadshavare stora rättigheter, som syftar i att alla ska ta sig igenom samma kvadrat.

Verkligheten ser inte sådan ut och andelen med olika funktionsnedsättningar tenderar också att öka. I ett skolsystem där alla ska igenom kvadraten, säger det sig själv att detta inte kan fungera. Och vågar inte man inte fundera och börja dra i olika trådar för att skapa fler vägar. Kommer vi således ha fler och fler som inte tar sig igenom systemet. Det är inte lärarnas, rektorerna eller huvudmannens fel eller för den delen de ständigt bristande resurserna.

Utan det handlar helt enkelt om att det skolsystem med paragrafer och styrningar som byggts upp, snarare tenderar att strypa verksamheten och individen. Ingen blir lycklig av att misslyckas…

Jag vet att kommunpolitiker gör så gott de kan, men när de ständigt tvingas att skära i verksamheter som hela tiden får högre och högre krav, blir det inte särskilt bra. Pengar är absolut inte lösningen på allt, men som sagts tidigare det krävs ett system där det finns flera vägar att vandra. Det behöver inte vara fel, utan skulle snarare vara ett bevis på att vi klarar att kompensera för elevens bakgrund.

Hur kanske någon undrar: Ett exempel skulle kunna vara att man läser vissa ämnen, får längre tid på sig vid behov och inte minst ges en möjlighet att exempelvis arbeta med språket en längre tid.

Brister i det svenska språket kommer påverka ens livschanser, så även om man tillåts läsa alla ämnen kommer man ändå inte att exempelvis behärska den akademiska svenskan. Då blir det således svårt att tillgodogöra sig ämnesinnehåll samt klara av högre utbildning. Därför tycker jag att det är viktigt att arbeta med den här frågan. För jag vill att alla ska ha möjlighet att fullfölja sina drömmar oavsett, vilken bakgrund du har.

Lite reflektioner från mig. På återhörande❤️

Att förändra med hjälp av Hermes sandaler

Idag har jag haft en sådan där dag då jag redigerat min linkedin profil. Hittade mitt drömarbete idag, men insåg att mina meriter inte stämde överens trots att jag skulle klara arbetet ypperligt. En del skulle säkert ropa sök, men i den typen av organisation bör man dels vara yngre och enbart vara fostrad inom organisationen.

Låter kanske konstigt det där jag som ofta kanske skriver att man ska följa sina drömmar, men faktum är att det finns en stor åldersdiskriminering. Det blir svårt för mig som sent i livet kom på att jag skulle göra en förändring, men jag vet att det kommer att lösa sig. Däremot hade jag ett samtal med en vännina som upplevde just åldersdiskrimineringen som stor inte minst inom yrken som just handlar om mänskliga rättigheter.

Där ska man antingen vara formad inom organisationerna och vara under 33 år. Så, trots att man har ett gediget och välarbetat CV och har passerat 33 är man liksom borta. Kan anses vara problematiskt med tanke på vad kunskap från andra yrkesområden faktiskt kan tillföra. Själv, tycker jag inte det är en merit att ha varit inom samma ämbete under 20-30 år, eftersom vi alla mår bra av att utmanas och förändras.

På tal om drömmar köpte jag mig något för ett tag sedan som jag länge längtat efter. Och jag vet vad många kommer tycka nämligen att det är dyrt och överdrivet. Men jag går ju som sagt inte i de spåren längre utan följer mitt hjärta och det jag älskar.

Jag älskar mode och kläder. Ofta dyra, men det är ju inte så att jag alltid har haft den möjligheten, men nu hade jag det. Jag investerade nämligen i ett par Hermes sandaler och vet ni vad de satt som en smäck. Så, lyckligt tassar jag fram med dem och tittar med beundran på det genuint fina hantverket. Lycklig och tacksam för att jag kunnat infria en sådan önskan och tro nu inte att det vore möjligt utan hårt slit. För det ligger mycket arbete bakom, vill jag säga så att ingen mot förmodan skulle sätta i halsen.

Nej, Hermes sandalerna är så långt borta från dammiga folketshuslokaler och LO kollektiv man kan komma. Men inget är ju som sagt hugget i sten och är beroende av förändring. Så, nästa tillfälle kanske det är dags att trä på de grymt vackra sandalerna och slänga LV väskan över axeln för att gå in i ett Folketshus, bara för att göra ett statement att det kanske är dags för en förändring av normen av den annars så trofasta arbetarens look. Jag är ju trots allt en arbetare jag med trots allt😉

Ett stort grattis och tack

Idag är det min farmors födelsedag, en mycket viktig person och som följt mig genom livet trots att hon lämnade jordelivet när jag var sju år. Jag minns hennes värme och beslutsamhet samt inte minst hennes tålamod.

Farmor åt kakor till frukost och gröt klockan elva, vilket jag tyckte var väldigt roligt. Hon tyckte inte om modern mat som pizza utan föredrog den hederliga svenska husmanskosten. Hon levde ett enkelt liv och var tacksam för det. Jag älskade att vara på hennes torp utan rinnande vatten.

Det var en stor sorg för mig när det förlorades och det är något som påverkat mig hela livet. Andra tyckte att det inte var så farligt, men för mig försvann känslan av tillhörighet och frihet, som jag kopplade starkt till den platsen. Idag har jag den känslan inombords istället och jag återvänder ofta till farmors midsommaräng vid meditation och när det finns behov av förankring.

Mitt liv är präglat av uppbrott och det är något som präglat mig mycket. Jag har varit ledsen och besviken och anklagat mig själv. Idag inser jag att det inte hade med mig att göra, men att all ilska, skuld och skam gick in i mig.

Hur som helst har minnet och min kontakt med farmor fortsatt. Hon finns kvar och kommer till mig ibland när jag stillar mig. Hon ber mig att lyssna och stanna upp och jag känner hennes själs behov av frihet och glädje. Precis som jag och det vet jag att hon präglade mig i. Hon accepterade mig för den jag var och i min personliga utveckling så är det den essensen som farmor tyckte var viktig som jag plockar fram mer och mer.

Farmor idag är det din dag och jag plockar en bukett med rallaros, smörblomma och blåklocka till dig. För att i det enkla bor allt det vackra och fina. Grattis på din dag och tack för att du aldrig har lämnat mig❤️

En nalkande sommar

Det har varit så grönt och fint den senaste tiden. Rallarrosen har varit vackrare än någonsin, men börjar nu liksom midsommarblomstret att blomma ut. Jag njuter av naturen och dess dofter. Är bara här och nu.

Dessutom fick jag fira midsommar i Stockholm, vilket gladde mig oerhört. Att få strosa runt höra myllret och se det vackra omslutande vattnet som binder samman staden är en sann glädje. Innan jag gick på semester hade jag ett oerhört intressant samtal, vilket gladde mig enormt.

Det finns så mycket roligt att se fram emot just nu, men först ska jag vila. Det är ett måste att komma ner i varv, för det kommande året kommer erbjuda nya spännande projekt. Äntligen! Kan alltså för första gången på dessa fyra år inse att det ljusnar där borta och det är snart dags att gå in i något helt nytt.

Att jag saknar politiken är inget nytt och det nya som kommer ska alltså ge mig en ny möjlighet att få göra just det. Det är med tillförsikt jag ser fram emot detta och att slutföra min statsvetenskapliga examen. Tänk att det endast återstår en kurs.

Visst har jag slitit och många har höjt på ögonbrynen, men nu snart är jag där. Drivkraften ligger i att få hålla på med det man älskar. Att få uttrycka det man vill och följa sin egen innersta väg, trots alla undrande blickar.

Jag ser verkligen fram mot allt det nya och är själa glad över att just politiken ska bli en del av mitt liv igen. Den var aldrig borta, men nu ska den få en ny och viktigare plats. Jag ska värna om den och jag ska göra det utifrån mina villkor inte det förväntade.

Det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på all erfarenheter, där jag fick möjlighet att läka. Att jag fick bli en sannare essens av mig själv. Att jag slutade anpassa mig. Att jag satte gränser och tog ansvar för mitt liv. Att jag valde bort det som inte gagnade mig och istället valde att följa mitt hjärta.

En kurs kvar sedan är jag där jag alltid velat vara. Det var innan jag inte visste att min sanna essens aldrig trott något var omöjligt, något jag matats med och förtryckts med under hela mitt liv här på jorden.

Idag träder jag därför fram med min sanna essens som vet att allt är möjligt och att olyckskorparna går fett bort. Likväl som de som alltid säger att så där kan man inte tänka. Vet du vad det kan man. Det finns inte en sanning och det finns inte ett svar. Det är något de senaste åren tvingat mig att plocka fram och något jag tar med mig in i det nya som skall komma. Dessutom är vi inte ansvariga för andras liv utan endast vårat eget och tycker inte andra om en så behöver de inte det helt enkelt.

Hoppas vi möts där på vägen. På återhörande🙂