Med ett leende

Idag är en sådan dag då jag nästan varit helt golvad på grund av huvudvärk. Har dock tagit mig igenom dagen och hunnit känna så mycket tacksamhet. Tacksam för en fantastisk fin helg med min egen familj. Där jag upplevt så mycket kärlek och gemenskap.

Vi har umgåtts, ätit riktigt bra mat och njutit av vår oerhört vackra huvudstad. Imponerad också över hur restauranger hanterade de nya riktlinjerna. Väldigt värdefullt att få göra en sådan upplevelse tillsammans, en sista gång innan flyttlasset går.

Stolt och tacksam över allt vi har gjort tillsammans under åren. Resorna till olika hörn av världen, historiska och kulturella upplevelser också givetvis golf, fotboll och hockey.

Tänk vad mycket vi fått uppleva tillsammans. Nu påbörjas snart ett nytt kapitel och eftersom en kär kollega påpekade att jag måste finna ett nytt intresse. Så, passande nog mottog jag antagningsbeskedet. Och för att vara helt ärlig minns jag inte ens vad jag sökt, men blev strålande lycklig över beskedet att det är dags för något jag längtat länge efter.

Det har dock inte fungerat eftersom jag har haft masterstudier och statsvetenskapliga studier de senaste året. Nu, dock var det dags att läsa något annat nämligen sociologi och när jag skriver det känner jag glädjen och ett leende sprida sig.

Jag ska göra det enbart för att det är roligt och det är inte heltidsstudier. För er som sätter i halsen och undrar: lär hon sig aldrig. Jodå, det gör jag, skillnaden denna gången är att jag kan göra det helt i min egen takt, för att jag helt enkelt vill utvecklas och lära mer. Det eviga lärandet tar liksom aldrig slut.

Med ett leende konstaterar jag med ett tacksamt leende att både jag och mitt barn antogs till höstens universitetsstudier på våra första val. Tack, för det🙏

Njut av den vackra sommaren;)

Kvantastrologi

Jag snubblade över kvantastrologin av en slump, vilket gav mig en helt ny förankring. Till en början medger jag att det kastade omkull min upplevda värld. Jag insåg att jag var en del av något större, vilket har hjälpt mig att släppa väldigt mycket negativt i mitt liv och inte minst sådant som satte djup prägel i barndomen.

För mig har det inneburit förståelse för mig själv. Förklarat och tvingat mig arbeta, med just mig själv. Det har inte minst gjort att jag rensat ut, vilket inte är smärtfritt men behövligt. Jag har börjat lära känna mig själv. För ett antal månader sedan i ett samtal med en annan astrolog diskuterade vi kurator och psykolog.

Vi konstaterade båda två i enighet att för oss har astrologin hjälpt oss att lösa upp generationers negativa och upprepande mönster. Det är dock ingen quickfix och det kräver sitt arbete. Jag vet dock att många med mig upplevt de senaste åren som prövande och det är ingen medicin som dessvärre kan ta bort det.

Vi måste titta på oss själva på ett kärleksfullt och fint sätt. Sluta dömma exempelvis är ett av de största stegen och i mitt fall har det varit en av de viktigaste hörnstenarna. Mitt arbete pågår, men jag är övertygad om att utan dessa verktyg och den urgamla kunskap hade jag inte tagit mig tillbaka så snabbt som jag trott från min utmattning.

Jag är givetvis ödmjuk och har inget behov av att pådyvla er läsare något. Ni väljer själva. Men eftersom en djupt kompetent kvantastrolog och lärare just nu ger 20% på sina horoskop. Där du exempelvis kan få kännedom om hur du kan möta hur ditt kommande år kan se ut. Nämner du dessutom mitt namn har du ytterligare 10% i rabatt.

Så, ni som känner er intresserade och nyfikna ger jag er denna möjlighet. Ivarheda@gmail.com.

Ta hand om er🙏

Trångboddhet och utanförskap

Jag undviker ofta nyheterna och jag fastnar inte i Corona-negativitet. Däremot anser jag att det är viktigt att följa riktlinjerna. Själv tillhör jag en yrkesgrupp som egentligen enbart har fått fler arbetsuppgifter på grund av Corona.

Något jag däremot blivit varse under den pågående hysterin är att jag i min verklighet mött trångboddhet på allvar. Jag vet att jag är privilegierad och tänker inte be om ursäkt för detta. Jag välkomnade också inte minst en corona-komission där de ska titta på flera olika aspekter för att lära och utveckla. Roligt också att flera Uppsala forskare kommer delta🙏

Den enda synpunkten jag har liksom mitt eget förbund är: vem representerar lärarna och skolan. En av de allra viktigaste samhällsfunktionerna är alltså inte representerad, vilket kan tyckas oerhört märkligt.

En av de viktigaste aspekterna bör följaktligen bli att faktiskt konkret vidta åtgärder mot trångboddhet. Jag menar hur ska en familj på 10 personer boende i en trerummare med en toalett kunna minska en eventuell smittspridning. Det har kommit till min kännedom att detta är förhållandevis vanligt. På 1930-talet gjorde Sverige en enorm samhällsinsats för att förbättra livsvillkoren och trångboddheten. Den kvarstår dock i våra utanförskapsområden, men frågan är vad vill vi medborgare och samhället på riktigt göra åt det?

Det säger sig faktiskt nästan självt att det är nästan omöjligt att dessa områden inte blir drabbade vid exempelvis pandemier och ibland undrar jag: Om vi egentligen vill förändra livsvillkoren i dessa områden. Eller om det helt enkelt är lättare att låta ”dem” vara. Låta dem sköta sitt?

Något jag i veckan dessutom blev varse när jag såg vilka brister arbetet mot hedersrelaterat våld såg ut i Jönköpingslän. Vi måste stå upp och verka aktivt i dessa frågor. Det har inte med religionsutövning att göra utan handlar mer om så kallade kulturella normer som används för att förtrycka inte minst kvinnor men även män.

Det får aldrig någonsin vara okej att en flicka lovas bort i sin tidiga ungdom till någon den inte har valt med sitt hjärta. Det får aldrig någonsin vara okej att någon inte får välja sina intressen eller kläder. Om vi märker sådan tendenser måste vi ifrågasätta dessa normer och visa andra alternativ. Det är en skyldighet vi medborgare har enligt barnkonventionen och deklarationen för mänskliga rättigheter.

En hel del arbete kvarstår och måste upp på agendan på allvar om vi på riktigt vill att alla människor ska ha lika förutsättningar.

Ta hand om dig🙏

Det går inte förutse

Jag har noterat att flera inte anser att meteorologerna är särskilt kompetenta. Till deras försvar vill jag faktiskt hävda det motsatta. Det beror nämligen på att de vindar och tryck som bildas över Nordatlanten i princip ett år som detta knappt kan förutses. Det kan alltså bli pest eller kolera. Så ,trots att de verkligen behärskar det där med att förutse och beräkna väder, så är det i princip omöjligt vilket jag själv fick lära mig när jag läste klimatologi en sommar.

I princip ett år som detta handlar det alltså om att njuta av de dagar som trots allt blir fina. I år är det inget vanligt år så det går in fly till varmare breddgrader. Själv gillar jag mest det berömda läget och har konstaterat att det finns massor att göra om jag vill😉

Dock har jag bestämt mig för att lägga extra fokus på min träning nu när kroppen och själen så sakteliga återhämtat sig. Sedan tar jag dagen lite som det kommer och idag insåg jag att sömnbristen var som bortblåst. Därför gick jag upp och tog en timmes PW. Notera utan regn😎, vilket var underbart. För ett år sedan hade det inte fungerat, så det var ett mycket uppskattat och positivt tecken att stiga upp pigg och utvilad🙏

Nu börjar det dock bli dags att ta tag i lite små fix, men först får det bli en dusch eftersom jag även hunnit med styrketräna. Vi var flera som tänkte samma sak idag, därför blev jag minst sagt lite förvånad över hur många som var på plats.

Ha en skön vecka🙏😊

Att hämta en urna

Jag minns för sex år sedan då jag efter en semesterresa skull hämta upp askan från min älskade Oakley. Hur tårarna rann ner från kinderna när jag placerade en vitkartong med hans aska bredvid mig. Jag ville liksom att han skulle vara nära och tyckte inte att den vita fula kartongen var värdig hans minne.

Vi höll därefter en fin ceremoni till hans minne. Idag var det dags igen att hämta en urna. Skillnaden denna gång var att askan låg i en vacker påse med följande text

”Minnet lever, det kan ej jordas. Det kan ej glömmas bland stoft och grus. Nej, det ska leva i fågelsången. I blomsterdoft och i vindens sus”

Fint och värdigt till skillnad mot när jag hämtade Oakleys aska. Lika ledsen som då, men det är en del av sorgeprocessen, så det får helt enkelt vara så. Det kändes bättre att ta hem Indus aska i en vacker påse som hedrade hans minne och upplevelsen blev mycket vackrare och värdigare. Även om Indus själ liksom Oakleys har gått vidare, ville vi gärna ta hem dem för en sista viloplats på samma plats.

Till skillnad mot tidigare semestrar är jag evigt tacksam för att jag är ledig och kan lulla runt i min egen värld. Känner att det är behövligt för att samla ny kraft med träning och meditation samt mycket vila.

Detta är något nytt för mig som alltid brukar vara extremt rastlös, vilket en god vän till mig påpekade när vi på olika håll kommit fram till att vi båda önskade ställa in en gemensam resa. Synkronicitet som det kallas i den andliga världen. Så skönt att från hjärtat kunna uttrycka dess sanna önskan och även veta att det bemöts med respekt och kärlek.

Jag fick också en fråga om jag fortfarande är Socialdemokrat i veckan och i min själ samt i hjärtat är jag fortfarande det. Det roliga var att jag stunden senare fick meddelande om att jag uteslutits ur en grupp. Så, jag tänker att det trots allt var helt rätt av mig att lämna ett sammanhang där jag inte trivdes särskilt väl. Tacksam dock för allt jag lärt mig och även personer som jag fått möjlighet att möta. Det som är bra är att jag kan ägna mig åt politiska frågor i andra sammanhang. Något som skänker mig stor glädje. Ideologiskt skiljer det sig inte.

Nästa söndag går vår kosmiska budbärare framåt igen. Börjar bli dags att blicka framåt igen. Då får vi se vad som sker. Först har vi dock en fullmåne och avslutande eklips på söndag.

På det världsliga planet är jag lite nyfiken på vad Iran och USA ska hitta på. Att Putin dessutom ska sitta kvar i ledande position så länge är ytterligare något som är värt att följa. 2020 är inte över och att det kommer hända grejer det är då en sak som är sann.

Ta, hand om er;)

Att avvakta

Måndagen är här igen och trots ledighet har det varit uppbokat i kalendern. Egentligen bara superhärliga investeringar i mig själv, men så välbehövligt. Att jag dessutom efter träningen kunde lägga mig och småslumra i solen gjorde det hela inte sämre någonstans.

Astrologiskt har vi en fin vecka att invänta dock har vi en fullmåne i Stenbocken som dessutom är en avslutande eklips. På den värdsliga fronten kan det vara intressant att se vad som kan ske. Om du undrar vilket hus som aktiveras för dig rekommenderar jag att du går in på http://www.astro.com för information.

Jag gick och funderade en stund över om det inte var dags för dammsugning, men konstaterade lyxigt att det kan jag faktiskt göra imorgon när andan faller på. Annars står jag i startgroparna för att strukturera och planera sonens flytt. Ni som känner mig vet att jag älskar att organisera och strukturera.

Dock finns det en hel del att göra, men det är liksom det som är fördelen nu att det finns tid. Dessutom kan inte jag fatta besluten, utan det måste barnet själv göra. Även om jag kanske kommer lägga mig i😉😬

Det är alltså en stor känsla av att avvakta innan det är dags att agera, vilket också stämmer överens med stjärnhimlen. Om någon mot förmodan undrar har detta inte varit min paradgren. En dyrköpt resa tillbaka från utmattning har dock fått mig att inse att det helt enkelt är ett måste. Dock kan man inte avstå saker som måste göras för att planeter befinner sig i retrograd. Därför är det ett privilegium att vara ledig just nu för att återhämta och interagera allt som skett under de senaste 1,5 åren.

Så, jag tänker att det är bra med investering i sig själv och välmående.

Ta hand om dig lite extra denna veckan en förmörkelse kan kännas av ett antal dagar innan;)

Prövningar

Det är verkligen en vacker och fin tid vi lever i och det finns så mycket att vara tacksam för. Jag och mitt barn har fått möjlighet att spendera några dagar tillsammans, vilket jag är djupt tacksam för.

Att Uranus skapar lite turbulens inom mig och tvingar mig att agera samt påminner om att stora skiften är på gång är en sak som är sann. Bland annat ligger mitt barns flytt helt i linje med detta. Dags att vända blad och påbörja ett nytt kapitel. Även vackra Indus hastiga bortgång är en sådan. Livsomställningar som heter duga och tvingar en att arbeta med sig själv och sina känslor. Sorgen när jag lyfte ut en nyöppnad fodersäck och hans fina speciellt utvalda sandfärgade skålar fick mitt hjärta att brista. Tårarna forsade ner över kinderna. Fina vackra Indus❤️Så älskad och saknad😢❤️❤️

Vidare inleddes veckan med ett oerhört vackert dop i en fin Kyrka. Som den historiker jag är finner jag dem intressanta. Kyrkan och dess ställning tvingar dem till att förändra sin verksamheter och inte minst sälja av egendomar eftersom den brottas med mindre församlingsmedlemmar och en minskad likviditet. En intressant diskussion i en högst föränderlig tid. Tron för människor visar sig bli allt viktigare, men frågan är hur den kommer se ut framöver…

Dessutom ägde en mycket otrevlig händelse rum och jag har ägnat veckan åt att fundera över vad det är som gör att man går så över gränsen. Att anse sig ha rätten att kränka och projicera sina egna känslor på andra. Merkurius retrograden ligger helt i linje med detta. Något man brukar varna för är just att tänka på vad man säger, eftersom ord i affekt tenderar att träffa väldigt fel och kan vara svåra att reparera.

Det finns ett sätt att hantera detta och det är att titta på det utifrån och acceptera det faktum. Dock vill jag ändå någon stans påminna om att det man vräker ur sig kan såra andra väldigt mycket och att vi har ett stort ansvar. Sedan måste vi också inse att vi alla alltid gör det bästa vi kan utifrån våra förutsättningar.

Så, upplever du ilska och frustration. Titta gärna in i dig själv. Vad är det som gör att du just känner och upplever det du gör. Har det egentligen med den andra personen att göra. Nej, förmodligen inte utan snarare handlar det om dig själv. Triggas du i olika situationer titta på vad kan orsaken vara att det skaver.

Själv, kom jag fram till ett och annat efter den obehagliga händelsen😊 Trist dock att det skulle påverka så många dagar av denna vecka. Roligt när det ger resultat och dessutom har jag lärt mig mycket om mig själv🙏 Därmed dags att släppa taget och njuta av dagen😎

Jag har idag också i enlighet med Merkurius retrograd gjort en kort summering av mina upplevelse av Venus retrograd, som från och med igår började vandra framåt. Något jag lovade Margareta Hedin som driver astrobloggen på Damernas värld. https://blogg.damernasvarld.se/astrobloggen/2020/06/22/horoskop-vecka-26-4/

Återkommer mer i ärendet gällande vår vackra Venus.

Ta hand om er och njut av den vackra tid vi lever i;)

Förändring av midsommar

Ja, att inget blivit riktigt som det var tänkt. Är det enda som jag kan vara säker på just nu. Astrologiskt beror det förmodligen på att Uranus swishar igenom mitt eget tecken. I det yttre livet däremot handlar det om att vara tacksam för allt det fina som varit och att testa fram nya rutiner.

Midsommar blev inte heller som tänkt, men det finns också en fördel med att landa i den nya situationen för att senare gå vidare. Vår kära kommunikations planet går också retrograd från med torsdag. Alltid intressant vad som dyker upp igen. Vi kan dock vara säkra på att det dyker upp något.

En sak är säker att vi kommer ha möjlighet i familjen och de som stått vår kära Indus nära att förankra och sörja honom. Han måste inte minst haft rekordet i deltagandet på fotbollsträningar, genom åren.

Det är en del som menar att det bara är ett djur. För mig är människor och djur lika mycket värda och Indus var en lika viktig del av familjen, som någon annan. Dessutom till skillnad från människor var han alltid glad, snäll och förlåtande. Det är verkligen beaktansvärt.

Vi som lever med djur har även mycket rutiner och anpassningar i det dagliga livet. Dessa är en ständig påminnelse om att någon saknas. Ingen som kastar sig ner för trappan för att just du kommer hem. Är överlycklig för att väckarklockan ringer och det är dags att gå upp. Ingen som äter upp det du tappar på golvet.

Så, vi i inleder denna midsommar om att påminna varandra om allt det fina han och även Oakley gav oss. Inte minst hur Oakley lyckades äta upp köttbullarna under midsommarfirandet. Medan Kompis Barry och Indus lyckligt fick äta de resterande som han tappade ner på golvet, när Oakley lade tassarna på bordet för att äta köttbullarna som låg härligt nystekta i formen. Hundarna var i alla fall överlyckliga och minns jag det rätt hade vi andra typ annat viktigt för oss.

Allt har sin tid och det enda vi kan vara säkra på är att allt är föränderligt.

Trevlig Midsommar🌺🌷🌸

Farväl kära Roghöjdens Indus av Dimma

Tack för din vänlighet och sprudlande entusiasm. Din glädje och värme. Vi ska minnas allt det vackra och fina du fyllde våra liv med. Din viftande svans och dina lätta steg ska alltid påminna oss om att det finns en väg framåt och att den alltid kommer vara glädjefylld. Det var så du såg livet.

I bilen hem från Jönköping ringde vi flera samtal för att berätta att vi valde bort en tid som skulle präglats av smärtsam cancer. Du fick istället somna in lugnt och fint. Innan det klappade vi dig och kramade dig hårt. Du tittade glatt och viftade på din svans. Vi fanns vid din sida. Det är också många idag som beklagar och är ledsna för att du inte finns kvar här på jorden. Dock kommer minnet av dig Kära Indus leva kvar.

Idag vill jag också tacka våra uppfödare, som givit oss två högt älskade hundar. Vi beklagar också att Mats Mikaelsson lämnat jordelivet alldeles för tidigt. Men är evigt tacksamma för allt du gav oss med din gedigna kunskap och våra fina och speciella hundar. Berättelsen om din älskade Gambler finns kvar och alla dina andra berättelser om hundarna lever kvar.

Så, tack för allt Indus och Oakley och tack Roghöjdens Hundcenter för att ni valde oss till valpköpare och ägare av era hundar.

Man blir aldrig redo

Bilden är tagen då Indus var valp och kröp ner bredvid morbror Oakley, som inte helt uppskattade tilltaget.

Lördagen inleddes med att solen sken in genom persiennspringorna. Jag gick upp och fann min hund liggandes på hallgolvet. Han tittade upp på mig men reste sig inte för att säga hej.

Några minuter senare när han skulle gå ut masade han sig fram. Han uträttade sina behov och gick sakta in. I vanliga fall gör han piruetter och vill leka. Väl innanför dörren lade han sig ner med stor smärta. Han låg där och orkade inte röra sig. När han släppte en salamikorv förstod vi att det inte stod rätt till.

Från en dag till en annan var hela hans personlighet borta. Han låg där och sov hela dagen och orkade inte flytta sig. Ville inte äta, vilket en flatte alltid vill. Där och då inser man hur maktlös man kan vara och att man aldrig är förberedd på att den där dagen alla vi djurägare inte vill ska komma. Nämligen den dagen då du kanske måste fatta det där oundvikliga och förfärliga beslutet. Att säga farväl till någon som är en stor del av familjen.

I dag på morgonen sade jag godmorgon till Indus och han rusade fram lika lycklig och glad som bara en flatcoated retriever kan va. För stunden är det kortisonet som tar bort hans smärta. Han skäller och han äter gärna salami igen. Frågan är dock hur länge det håller. Igår kväll var vi förberedda på det eviga farvälet. Att se någon lida så är fruktansvärt. Idag har jag njutit av skallen och hans tiggande vid matbordet, för vem vet hur länge han finns vid vår sida.

Det återstår att se vad veterinären säger. Men vi alla är väl medvetna om att dagen då beslutet ska fattas närmar sig. Fram tills dess njuter vi av att vara med varandra. Av de glada och blöta pussarna. Den ständigt viftande svansen och skallen som ekar bland hus taken när han blir uttråkad. Det är dagar som dessa som fyller en med energi och kärlek. Dock är det också berättelsen att vi endast har de till låns, men att det är viktigt att fånga varje ögonblick och njuta av det.

Så, håll tummarna för att våra älskade Indus stannar här på jorden ytterligare några år.

Ta, hand om er🙏