Jag vet inte riktigt vad som händer

För 15 år sedan älskade jag julbestyren. Jag njöt av det nystädade huset, doften av julgran samt adventsljusen. Därefter kom en annan tid då allt avtog. Visst, hade vi stjärnor och ljusstakar i fönstren samt en gran, men den där riktiga känslan försvann. En förklaring är kanske att vi var utomlands flera år. Granen hade dock alltid en central plats.

En gran som förövrigt diskuterades ivrigt av mig och sonen. För att inte tala om när Familjen skulle välja gran på granplanteringen. Då gick vi och jag sade till min far att den där var väl fin. Han höll liksom aldrig med, men vi gick ändå och tittade i 30-40 min. När promenaden var slut visade han den som godkänts, vilken han hade sett ut tidigare. Han bestämde alltså och det var alltid en utsökt och vacker gran. Det var liksom själva proceduren, kaffet i skogen och lussekatten som påminde om att julen var i antågande.

Precis som allt annat skedde förändringar och idag har vi plastgran, vilket var ett svårt val. Sonen och jag var egentligen inte alls nöjda, men nu får det vara så. Lussekatter däremot har jag inte bakat på 10 år, men idag fick jag en sådan där känsla som då. Jag ville baka, för att fylla huset med den där värmen och dofterna som då. Jag har sneglat ut i grannskapet och upptäckte till min stora förtjusning att en granne tagit fram ljusstakarna.

De lyser så fint i det november gråljuset. Jag har lyckats hålla mig, men jag är inte säker på hur länge. Kanske är det den knasiga tiden vi lever i som på något sätt gör att jag längtar så där lite extra efter julensfärger och ljus. En påminnelse om att allt är föränderligt, men att vissa traditioner består.

Turligt nog har jag barn omkring mig och vi ska givetvis titta på julkalendern. Äta skumtomtar (trots att de inte ens är goda), skala clementiner och äta pepparkakor. Det känns alltså extra härligt i år och trots att mycket förändrats så har min julfeeling återvänt.

Jag misstänker också starkt att jag och herr Milou kommer ha otaliga diskussioner gällande granen. Utifrån vad jag förstår är han lik Oakley i dessa sammanhang och det lutar åt kompostgaller runt granen. Den som lever får se, men det ska bli underbart med jul och alla dess tillbehör. Ljuset och känslan av att vara här och nu. Tacksamhet över livet.

Ta, hand om er✨🙏

Dagarna går

Satt och räknade veckor fram till jul och insåg att det snart är dags för ännu ett bokslut. Hösten har passerat i ilande fart trots att inget egentligen är sig likt. Hårdare restriktioner och uppmaningar till det så kallade sunda förnuftet.

Det är egentligen enkelt. Slutligen handlar det om att visa respekt mot våra med människor, genom att hålla avstånd och undvika människor. Trots det pågår livet för fullt. Nya HP som ska tas och det är verkligen något jag djupt i min själ älskar. Att hela tiden lära nytt.

Samtidigt har vi en ny familjemedlem som upptar mycket tid. Sonen talade noga om att vi aldrig skämt bort de andra hundarna så. Det kan säkert stämma, men just nu är det en annan tid. Kalendern är liksom inte fullbokad med hockeyträningar och fotboll, utan nu får han fullt fokus det lilla livet. Samtidigt som vi reflekterar över att det är en annan hundras, en trygg och fin sådan men ändå mycket action.

Dock en annan typ av action än hos flatten, som snarare med sitt ystra och glädjefulla sätt tar över rummet. Jag kan faktist sakna det. En flatte när den kommer flygande och håller på att nästan välta det som står ivägen. Det är charmigt även om man kunde vara trött på det ibland.

Jag tänker på att det är de där sidorna som vi ofta stör oss på som vi sedan kommer sakna. En bekännelse till är att det faktist är jag som glömmer tandkrämen på handfatet. Alltså inte han som lämnat boet😂

Så, allt har liksom sin gång och det börjar bli dags att snart sikta in sig på 2021. Vilket ska bli ett spännande år. Fram tills dess låter jag dagarna gå, stannar upp och reflekterar tacksamt över allt det fina jag får vara med om.

Att släppa taget

Jag vet inte hur ni har det, men mitt inre arbete pågår för fullt. Helt i linje med tiden vi lever i. Det är arbetsamt och jag förvånas över hur dåligt jag egentligen mått under hela mitt liv här på jorden. Därför är det så skönt att släppa taget om allt som varit och gå in i en ny verklighet med helt andra ögon.

När jag tittar i backspegeln förstår jag inte riktigt hur det trots allt ändå fungerat. Jag är ingen offerkofta och en av mina styrkor är just drivkraft och inspiration. Därmed känner jag att när jag dagligen släpper taget om mina känslor och allt som varit. Träder någon helt annan fram. En person som faktisk kan vara lycklig, skratta och värdesätta mig själv. Att inse att jag faktiskt förtjänar det allra bästa. Det är med enorm tacksamhet som lager av känslor mönster släpper taget. Jag kan dessutom titta på det utifrån utan att det tar så mycket energi.

Så trots att många upplevt 2020, som minst sagt motigt kommer det bättre tider. Det är en sak som är helt säker. Om en vecka vänder Mars framåt efter retrograden och senast den stod just här var året innan Berlinmurens fall. Många kommer säkerligen uppleva att tuggummitillståndet avtar. Vidare rör sig Saturnus framåt och kommer i december träda in i Vattumannen och en ny tidsålder står för dörren.

Det ska verkligen bli roligt att uppleva detta med stor tacksamhet. Många drar nu en lättnads suck över att Trump inte kommer sitta kvar. Att USA har förändringar att vänta är ingen underdrift med tanke på deras utmaningar.

Veckans spaning handlar alltså om att släppa taget om allt det vi inte vill ha kvar. För det krävs det också mod. Ta hand om er, snart vänder det ska ni se🙏✨

Välkommen

Denna vecka avslutas med en fullmåne som heter duga. Månen kommer att befinna sig nära Uranus och det är stora skiften på gång. Fina och vackra sådana skulle jag säga. Liksom i övriga världen finns det även inom den andliga världen en vilja att få människor att anamma just din sanning.

Min sanning säger snarare att vi alla har vår egen och därför kan ingen egentligen tala om vad som är din. Det finns dock några råd på vägen och det är att titta in i sig själv, för att känna in det rätta för just dig. Därför förespråkar jag meditation, men det är samma sak där. Genomför det på det sättet som du upplever som bäst.

I delar av mina flöden finns en sådan vilja att föra över sin sanning att jag stundtals påminns om hur det kan se ut i en valrörelse. Det finns så många som vill hjälpa och vägleda andra, men faktum är att det är dig själv allt börjar med.

Tiden just nu talar om vikten av att släppa gamla stagnerade mönster. Att förlåta och gå vidare. Det leder till frihet och glädje för alla och inte minst dig själv. Låt känslor komma upp till ytan och släpp dem sedan fria och fyll på med ljus och kärlek.

Låt inte andras uppfattningar om dig bli dina egna utan finn dig själv. All är oavsett lika mycket värda och precis så älskade som man kan vara. Faktum är att det inte finns någon sådan brist utan snarare ett överflöd.

Idag har vi välkomnat lille Milou, som med sin närvaro skänker så mycket glädje och kärlek. Han har efter några timmar hittat Indus plats i soffan och går dit när han vill ligga där. När jag ser hans glädje påminns jag om att vi kan välja den aktivt, men först genom att vända ryggen mot det vi inte längre vill ha.

Men det är min sanning. Vad din är får du bestämma själv. Ta hand om er i förändringens tid, för nu kommer allt snart att gå i en rasande fart. Det beror på att bland annat Merkurius och inte minst Mars kommer gå framåt. Det är energier som kommer att visa sig i det yttre, det är något vi kan vara säkra på.

Målgång

Den kommande veckan bjuder på lite av varje. En ny familjemedlem ska tas emot och jag ska ägna mycket tid åt det jag älskar.

För två år sedan vid den här tiden var utmattningen ett faktum. Det är med stor stolthet jag inser att jag tog mig tillbaka. Slitet bakom är inte synligt för andra, men jag vet vilket hårt arbete som ligger bakom.

Därför är det med stor glädje och stolthet som jag även uppfyllt mina uppsatta träningsmål. Kroppen svarar och lyckan över att orka träna efter en arbetsdag är stor.

Ibland är jag fortfarande extremt trött, men ju bättre jag tar hand om mig desto mer balanserad blir jag. Jag är också extremt tacksam för de lärdomar jag har fått. Dock vill jag inte gå tillbaka till det som var jag. Resan hit har varit extremt mödosam, men väl värt så här i efterhand.

Är så oerhört tacksam över att jag även får ägna tid åt mitt skrivande likväl som mina studier. Jag har också ett arbete som erbjuder mycket glädje. Tacksam för att jag kunde ta mig tillbaka till mitt yrke, vilket inte alls var självklart för två årsedan.

Så, veckans spaning handlar om att vara tacksam för livets berg och dalbanan. Att vara tacksam för alla personer vi möter, som skapar de erfarenheter och lärdomar vi så väl behöver.

Tack🙏

Fin besök

Idag när jag blickade ut i trädgården satt det inte mindre än sju koltrastar i trädet. Alldeles underbara med sina svart/bruna klädnad och gult lysande näbb. Jag tror inte längre på tillfälligheter och tackade för det fina besöket.

En riktigt fin och mäktig manifestation, som talar om tillväxt och förändring. Transformationen är ett faktum och jag känner allt mer hur glädjen kommer tillbaka. Kan till och med komma på mig själv med att le utan anledning. Det är precis som det lättar.

Jag är så glad och lycklig för alla erfarenheter och jag gläds åt att möta mitt nya och sannare jag. Nya insikter och personer gör sitt inträde, men nu under retrograden har givetvis gamla bekanta knackat på. I hjärtat kände jag dock att det var dags igen att samlas runt något jag tycker är viktigt nämligen hederskontexten.

För mig har det varit smärtsamt och trist att lämna vissa sammanhang. Dock har jag vetat att det funnits en anledning, vilken vet jag inte än men en dag så kommer det bli synligt. Jag behöver alltså nya och spännande sammanhang.

Där jag får växa och gro samt utveckla min kunskap utan att ett stort tyngdtäcke ska kväva mig och mina ideér. Jag är trots allt en person som behöver intellektuella utmaningar. Älskar att möta nya människor och få höra deras tankar och jag är övertygad om att det finns en ljus framtid.

Därmed fann jag det ytterst intressant att Las-förhandlingarna skulle kunna föras med enskilda fackförbund. Det är värt att notera en sådan öppning från LO-basen. Kanske är det således dags för vår kära landsorganisation att hitta nya sätt och lösningar.

För mig är inte Las en större fråga. Jag har själv blivit uppsagd en gång och kommunen tog inte det minsta hänsyn till Las vid det tillfället. Det finns alltså kryphål. Dock kan jag förstå att LO måste värna om den rätten, eftersom det handlar om hur arbetstagarens villkor kommer att påverkas i längden.

Det är viktigt att kunna och förstå historien bakom just den svenska modellen, eftersom den skapade både tillväxt för Sverige. Lugn för näringslivet och inte minst arbetstagarna som faktiskt slapp det eviga strejkandet i tid och otid.

Förändringens vindar är dock här och det ska bli ytterst spännande att se vad. Koltrastarnas besök talade dock om att det finns nya möjlighet och förändring. I detta kommer det kollektiva således att upptäcka nya sidor va myntet.

Den som lever får alltså se.

Ta hand om er;)

Det strular

14 oktober idag och vår kosmiska budbärare påbörjar en retrograd från jorden sett. När jag morgontrött fumlade in på arbetet, satt en kollega och undrade om jag upptäckt att nätverket var segt😂

Jag skrattade och sade att idag är det dags för en två veckor lång retrograd. Dessutom kom gamla surdegar upp på bordet, vilket ger tydliga signaler om att det är dags att göra om och rätt. Detta är en stor möjlighet under en period som detta.

Har ni känt av nymånen på fredag, för jag har bett universum högt om att få en härlig natts sömn. Inte för att jag blir stressad av sömnlösheten, utan snarare kan betrakta den som intressant eftersom tankarna blir så klara och tydliga på natten. Däremot känner jag att det vore välbehövligt just idag.

Vi närmar oss alltså mitten av höstterminen och mina första månader utan ett hemmaboende barn. Det är alltså annorlunda. Inga skor att snubbla över och ingen som frågar vad det blir för mat. Ganska okej så länge på det stora hela, men det får gå ett ytterligare tag innan det får bli nya projekt att sätta tänderna i.

Trots allt är jag ju fortfarande student och kommer förmodligen fortsätta som det. Det är allt bra roligt att ständigt få lära nytt. Det jag dock tycker är förvånansvärt roligt är att efter 10 åts studier, så finns det alltid nya metod-böcker att köpa. Jag i min enfald som trodde att nu hade jag i stort sett alla, men vad fel jag hade. Det betyder alltså att det är dags att rensa och omorganisera i mina bokhyllor. Skönt att det alltid finns saker att göra.

Intressant att Lundgren nu ska åtalas, vilket också blir ett kvitto någonstans på att det som gömts i snö kommer upp i tö. Passande nog är jag övertygad om att Jupiter och Saturnus positioner just nu borgar för sådant. Det visar också att fler saker kommer att komma upp till ytan. Den som lever får helt enkelt se.

Ta hand om dig;)

Regn, blåst och salta vindar

Den här helgen inleddes med att jag promenerade längs med havet. Hörde hur vågorna slog in mot stranden. Jag gick där och avslutade med veckans reflektion. En reflektion som kom fram var att jag inte längre förstår var tiden tar vägen.

Det är faktist även så att andra sagt detta till mig i olika sammanhang. Inte så att det går för snabbt så att jag inte hinner med. Utan enbart att dagarna försvinner och flyter ihop. Det är en ganska intressant känsla och befriande.

Det är som något nytt träder fram och att den gamla industriklockan försvinner. Gränserna likaså. De upphör att vara synliga och allt som finns är egentligen här och nu. Det roliga är att jag liksom alltid tyckt att det där med att fånga dagen alltid varit så där klyschigt. Men det är i stort sett det allt handlar om.

Det ligger dock mycket i Carpe Diem och jag inser mer och mer vikten av att vara här och nu. Ibland kan jag nästan bli arg på mig själv att jag ägnat så mycket tid åt självförakt och inte minst oro och ånger för vad som ska ske.

Jag inser mer och mer hur viktigt det är att respektera sig själv precis som man är. Något jag gärna predikat för andra, men inte ansett mig själv vara värdig det. Så, mitt i dagarnas virrvarv känner jag en sådan tacksamhet för mig själv, mitt liv och mina dyrbara erfarenheter. Det finns så mycket att leva för och inte minst vara tacksam för.

Så, mitt råd denna dag blir således ”carpe diem”😉Ta hand om dig✨

Psst: dagens super bonus är att jag ska åka och titta på nya saker till lilla Milou🙂

Jag borde kanske…

Underbara ljuvliga helg. Tiden på veckan då jag egentligen enbart gör precis det jag vill. Ändå fick jag för en stund sedan en gnagande känsla av att jag slösade bort min tid. Varför då kan man undra? Svaret var enkelt. Jag gjorde nämligen ingenting.

Märkligt att de gamla mönstren sitter så rotade. Det är alltså en konst att göra ingenting. Trots att jag ägnat flera timmar åt att analysera Klan-strukturer med hjälp av ingen mindre än Bordieu. Vet inte hur många gånger jag dessutom skrivit hans namn helt fel. Det är roligt det där att vissa ord och namn aldrig verkar bli rätt.

Så, spännande och intressant att läsa material gällande detta. Dessutom fann jag en intressant artikel på DN debatt av Rothstein som gav några väl valda synpunkter om att exempelvis Delegation för migrationsstudier kanske borde ta fram mer forksningsunderlag när det gäller Klanernas etablering och strukturer i just Sverige.

Det känns som det finns mer att kartlägga och vi vet ju inte minst från demokratiforskningen att Klan-struktur är väldigt svårt att arbeta bort inte minst i demokratiseringsprocesser. Alltid intressant att lära sig mer, vilket jag haft förmånen att göra.

Veckans höjdpunkt var dock mötet med vår lilla familjemedlem. Tänk att de är så små de små liven. Jag längtar efter honom samtidigt som det konstigt nog är pirrigt. En ny hundras och ett nytt liv att ta ansvar för. Det finns helt enkelt mycket att glädjas inför.

Hoppas din vecka blir fin;)

Mitt nya liv

Någon fin människa undrade vart jag tagit vägen, vilket kanske var en högst befogad fråga. Glömde helt enkelt att dela förra inlägget. Minnet är inte helt tillförlitligt just nu😉 Fortsättningsvis har jag varit extremt upptagen.

Dagarna går i rasande tempo och har även bjudit på mycket kvällsarbete, vilket sliter en hel del. Dock har jag kompenserat det med att ha mycket egen tid för att hinna återhämta mig. Jag precis som många andra är starkt påverkade av de enorma skiften som jorden står inför just nu.

Merkurius ska snart gå retrograd och både Saturnus och Pluto ska snart ta sats framåt. Ja, det är minst sagt starka energier och det ända vi kan vara säkra på är att avslutet på 2020 inte kommer vara sig lik. Lite kan jag nästan se fram emot nästa år, för att vi då ska vara ute ur vissa processer. Det kan dock bli så att det yttre kommer att manifestera en helt annan bild än den idag.

Jag är tacksam och glad, men också väldigt trött. Förändringen som pågår sker mycket i den inre världen, men påverkar även den fysiska kroppen. Jag vet att allt kommer att bli bra och att jag snart kommer att tvingas göra vissa justeringar. Vilka de är än återstår att se, tills dess lever jag enbart här och nu.

Något som gjorde mig djupt tacksam var att jag i torsdags efter arbetet kunde påbörja en ny inlämning. Jag kände hur glädjen kom åter och jag insåg hur mycket det betyder för mig att få läsa nya kurser. I skrivande stund njuter jag av vågskvalp och solsken. Fåglarnas kvitter och att växtligheten börjar anta höstens vackra färger. Så, trots allt så är jorden en vacker plats här i vår vintergata och det fina är att den enbart kommer bli vackrare.

Med stor tacksamhet fyller jag denna lördag med vila, skrivande och motion. Ja, och med ett sista glas champagne så där ute i höstsolen. Livet är allt bra härligt trots allt och kan vi sätta guldkant och njuta av det ska vi med gott samvete göra det.

Så, ta vara och njut av denna dag för det är nuet vi kan påverka inte allt det andra✨