I skrivande stund sitter jag med en filt över knäna och ser regnet slå mot fönsterrutan. Påsken som gick bjöd på fint väder och egentid. Det är skönt att kunna fixa lite hemma i lugn och ro.

Annandagpåsk bjöd på ett härligt men jobbigt träningspass, vilket var behövligt. Det är verkligen underbart att kunna träna för fullt igen. Något som gör under både för kroppen och själen.

Dagen som förflutit har bjudit på nya kunskaper och på sikt även insikter om hur jag är designad för att manifestera. Ibland får man nästan bilden av att det bara är att tänka positivt så löser det sig. Det var inte riktigt så enkelt.

Med mina nya kunskaper har jag nu satt en intention, som kräver tydligt gränsdragande både i yrket och privat. Min vägledare brukar prata om att det finns fyra olika delar som behöver vara i balans. Arbetar man exempelvis med människor behöver vi tid att arbeta med relationen till oss själva. Träning både fysiskt och mentalt krävs i en av delarna för att vi ska må bra. Vi behöver också ett vardagsliv där vi kan utföra våra sysslor, men även trivas och må väl. Vidare även tid för återhämtning.

Låter enkelt och självklart när vi läser det, men livet är dock sällan så välbalanserat. Dock är det bra att tänka på att samtliga delar behöver näring. En person som blir utmattad har ofta plockat bort delar av fyrhörningen exempelvis genom att sluta träna och skapa egentid för att man inte hinner. Då kommer man alltså inte hålla ihop som människa.

Dagligen slås jag av hur rik och tacksam jag är för min medialitet och det nätverk det har skapat. Det är en ynnest också att det inte finns något rätt eller fel, utan alla har mer eller mindre sin egen variant och människor som gynnas av den söker sig till just den.

Underbart egentligen att alla får agera utifrån sig själva. Vi är ju inte skapta i samma mall och kommer heller aldrig att vara.

Månadens affirmation. Jag befinner mig i ständig expansion inom alla områden av mitt liv.

Tänk att livet erbjuder så mycket möjligheter och chanser att påverka. Idag fann jag ett meddelande i min inkorg som gav mig ett fint förtroende. Ett förtroende som jag givetvis skapat genom mitt agerande och tro på alla människors och djurs lika värde.

Att dessutom sluta fokusera på de personer som alltid anser att du aldrig gör tillräckligt. Människor som allltid tycker att du borde agera bättre eller göra saker som de anser är viktigt. De som faktiskt aldrig vandrat i just dina skor.

Under hela mitt liv har jag lagt fokus på just de som anser att jag borde bli bättre. Att jag borde sköta min yrkesroll bättre eller leva ett liv som enligt de var bättre och då särskilt inte i Gnosjö. De där som alltid tyckte att jag borde leva någon annan stans för att just landsbygden dög inte i deras ögon. De som egentligen aldrig accepterade eller respekterade mig för den jag var och heller inte mina aktiva val.

Det värsta av allt var att deras ord var de som träffade mig djupt och sårade mig. Tänk vad befriad jag blev när jag valde bort och istället faktiskt valde min egen väg, vilket jag faktiskt gjorde.

Tänk att jag nu också väljer bort de där som tycker att jag är kass och inte duger. Att istället gå hem från en arbetsdag och inse att jag gjort mitt bästa efter min förmåga. Alla kommer inte tycka att jag är bra, juste eller för den delen är rättvis, men oavsett inser jag hur viktigt det är att just lyssna till den egna intuitionen och hjärtat.

Det är där svaren ligger just för dig och mig. Där hittar vi vår källa till det vi anser bäst för oss själva eller de beslut som exempelvis måste tas i ett yrke. Det viktiga är ändå att vi själva känner att vi kan stå för det vi gör och att vi duger precis som vi är.

De som inte gillar det eller anser det gott nog förtjänar därav inte heller någon uppmärksamhet. För har de någonsin gått i dina skor eller levt ditt liv med dina erfarenheter. Förmodligen inte och därför är det av betydligt större betydelse att följa just ditt hjärta och fatta beslut utifrån det. För i slutändan är det ändå du som ska leva med det och ingen annan.

Tänk vilken härlig insikt och vilka möjligheter det skapar. En sådan där insikt som är just en av livets alla mirakel som leder till växande och glädje.

Tacksam, för de fina insikter som når mig och för att jag valt att leva just mitt liv🙏

I mitt dagliga liv möter jag precis som alla andra upplevelser som kan anses vara motgångar. Något som egentligen bör ses som ett lärande eftersom vår själ lär sig i dessa sammanhang.

På sista tiden har den yttre världen och andra människors upplevelser av sina känslor projicerats på omgivningen. Något som också slagit mig på sista tiden är också hur viktiga vi föräldrar är när våra barn ska lära sig att hantera delar av sitt liv.

Därför har jag insett hur viktigt det är att barn faktiskt får tillåtas att vara ledsna och besvikna. Att de får lära sig att dessa känslor är en del av att vara människa och en del av dem själva. Även förståelsen för att andra människor faktiskt inte kan ta ansvar för någon annans upplevelse är känslor.

Att det är individen själv som har ansvar för sina känslor och inte kan låta andra vara ansvariga för dem. Om barn får lära sig detta och mötas med förståelsen för sig själva och andra. Kommer det alltså göra dem till ägare och ansvariga för sig själva, vilket också skulle göra dem till mer välmående individer.

Att skylla allt på sin omgivning och inte ta ansvar för sitt egna agerande eller känslor tenderar att leda till individer som kommer få svårt att hantera motgångar. Om de vuxna dessutom väljer ett liknande mönster ger det barnen en upplevelse av att vara ett offer. Att vara ett offer för omständigheter är inget att sträva efter, eftersom det gör individen maktlös. En maktlöshet som snarare leder till en känsla av att inte kunna påverka sitt liv, vilket därmed är en illusion. Vi är alla ansvariga och medskapare av vår verklighet och förtjänar att lära av våra motgångar.

Något som ska leda till att vi kan bemästra det vi kom till jorden för. Alltså behöver vi alla lära oss att möta våra egna känslor. Möta dem med förståelse och tolerans, vilket leder till välbefinnande istället för att välja en väg där vi projicerar allt på andra som Skapar det motsatta.

Det är alltså tid för att möta våra känslor, bemästra våra motgångar och på så sätt skapa ett välbefinnande. Inte minst lära ut det till våra barn som är jordens framtid.

Önskar dig en härlig astrologisk nyaårsafton, vi går nu in i en helt ny tid som banar väg för en ny härlig framtid. Baserad på acceptans och tolerans för allas våra olikheter.

Jag hade som avsikt att hålla mig ifrån studier ett tag men snubblade över en historiakurs, som lät ytterst intressant. Faktum var att den också påminde mig om det jag skrev i mina uppsatser på lärarhögskolan.

Just det här hur svårt det kan vara för elever att knyta an till den historieskrivning vi valt att undervisa om blev en nyttig påminnelse. Att låta eleverna och även vi själva fundera över hur vi ser oss själva som en del av den historieskrivning som lärs ut. Det är verkligen intressant eftersom alla givetvis inte gör det och särskilt inte om du nu saknar intresse för det.

Något som slog mig var just svårigheten att möta människor som inte ser historia som viktigt. När jag själv alltid älskat den historiska berättelsen och sett mina förfäder just i de olika historiska epokerna.

Den narrativa berättelsen i historia är dock den som faktiskt ofta fångar barn och även vi vuxna. Ibland är det bra att påminnas om vad som får människor att känna sig som en del av något och även plocka upp gammal kunskap, som av olika anledningar hamnat i skymundan.

Mycket kunskap och erfarenheter finns trots allt där och är helt plötsligt där för att plockas fram igen. Därför är inga kunskaper eller erfarenheter för den delen att förringa och jag kände djup tacksamhet för allt det gett mig.

Att vara en del av historien samtidigt som det skrivs en ny historisk berättelse är givande. Inte minst när man själv är en del av den berättelsen. Att faktiskt fundera över vad det var som gjorde mig till den jag var. Att fråga sig vad lärde jag mig och var befinner jag mig nu. Livet är alltså i konstant förändring.

På sista tiden har jag dessutom sett ett ökat intresse för just ett liv i ständig förändring, vilket förvånade mig eftersom jag själv kanske inte gett den någon direkt uppmärksamhet.

Men jag är tacksam för er som hör av er och tycker om den. Tack❤️

Tänk att det åter är dags för en avslutande fullmåne, som jag ser fram emot med spänning. Dessutom kommer Saturnus och även Pluto att byta tecken, vilket ska bli väldigt intressant.

Saturnus den stränge fadern som tvingar oss till långsiktighet och gediget arbete. Han kan anses vara tråkig men ack så viktig i våra liv. När han plöjer sin väg framåt tvingar han oss till att ta ansvar och utföra examensprov. Ständigt redo för att se om vi genomför de där som vi ämnade att göra när vi valde detta livet.

Med Venus och Jupiter synliga på himlen blir det också en uppmaning att fråga sig själv om vi faktiskt följer vår själs sanna essens och dess väg utifrån hjärtat. Även Uranus är aktiverad, vilket under kommande vecka kan leda till genombrott eller nya idéer.

Det är alltså en högst intressant vecka som ligger i antågande och för egen del är det 12 huset aktiverat, vilket passar bra. Detta beror på att just det huset handlar om andlighet och det är faktiskt något jag fördjupat mig inom.

Det finns alltså mycket roligt och utvecklande att se fram emot och jag är så tacksam.

Önskar dig en fin och lyckosam vecka❤️

När inte inspirationen infinner sig finns det egentligen inte så mycket mer att berätta. Tiden som har förflutit har inte på något sätt gjort det stilla, utan snarare i en rasande takt. Det har skett mycket i den yttre verkligheten som kanske inte egentligen påverkat mig själv så mycket, men däremot funnits ett behov av att prestera och bocka av.

Dagarna som nu passerat i februari har gett mig tid till reflektion och jag befinner mig fortfarande längs min väg på den andliga utvecklingen. Faktum är att det finns inget som egentligen är så berikandet så som arbetet med en själv. Tänk vad många gånger jag fastnat i det yttre vilket också gjort mig till ett offer istället för att inse att endast jag kan påverka det,

Alltså har jag nu inlett en ny inriktning där endast jag är den som styr skutan och dess riktning. Faktum är att balansen nu är så pass god att jag nu blickar ut på riktigt mot nya äventyr att ta mig an. Därför ser jag fram emot att tas emot i en helt ny gemenskap där jag kommer få utveckla mina tidigare kunskaper. Att också inse att alla de där kurserna som jag jagat faktiskt skulle kunna bidra till något betydligt större och viktigare känns roligt. Dessutom är det än roligare att inse att det faktiskt finns ork hos mig att bidra till en ny organisation som dessutom speglar mina tidigare och nuvarande intressen.

Jag längtar faktiskt genuint med att få bidra och utvecklas inom något helt nytt för mig. Där också mina gamla kunskaper från den politiska inriktningen verkligen kommer till nytta. Trots att det var kantat av mycket motstånd fick jag verkligen möjlighet att lära mig och inte minst befinna mig i sammanhang som verkligen gav mig mycket. Det är därför med stor tacksamhet som jag ser tillbaka på den tiden, men jag vet också att all den tid som passerat också varit av yttersta vikt för att jag skulle se det.

Jag längtar nu efter lite mer klarhet, vilket med all säkerhet kommer när tiden är inne. Längtar efter att befinna mig i publika och givande miljöer igen där jag får bidra och utvecklas tillsammans med andra. Det är ett stort steg bara att börja i tanken samt skriva det med egna ord. Äntligen känner jag mig redo för något helt nytt och det är väl det minsta som kan begäras i det hav av motstånd och besvikelser som har knockat mig gång på gång. Därmed inte att förringa att det är själva resan till målet som är det viktiga för det är där vi finner lärdomen.

Tänk vad jag lärt mig om mig själv och de drivkrafter jag har haft. Tänk vad roligt livet ändå är och att dessutom inte veta när och hur saker kommer ske. Det är en konst att släppa taget och ha tillit till att allt sker när det ska, men faktum är att det blir en betydligt behagligare och roligare resa. Trots att vägen ibland kan tyckas oändligt lång och osäker, finns det alltid hopp och ljus bara vi väljer att själva se det.

Dagens affirmation: Jag vet att allt är möjligt, att jag kan uppnå allt jag vill och att jag bär på alla de förutsättningar som krävs för att jag ska lyckas.

Önskar dig en fin dag !

Jag läste precis dessa rader och Sarah Dawn Finers textrader spelades upp inom mig. Därför går jag här och nynnar den tyst för mig själv medans mina fingrar rör tangenterna. Någonstans djupt där inne känner jag hur livet och glädjen att leva har återvänt.

Under veckan som gick gjorde retrograden av vår budbärare sig till känna. Efteråt undrade nog samtliga inblandade vad som hände. Det var behövligt med den här utrensningen och jag stängde dessutom en dörr för att istället bege mig ut på en okänd samt obeprövad väg. Dock väntar jag med att ta det avgörande steget till Merkurius går framåt, för att undvika eventuella missuppfattningar.

Att veta vad som ska ske är inte alltid en fördel och även om jag vetat under många år har kontrollbehovet och den bristande tilliten bidragit till en känsla av nederlag. När det inte riktigt blivit som jag tänkt, även om jag innerst inne vet att det är under kontroll. Jag har mer tillit idag än någonsin och dessutom passar jag på och njuter av det fina jag har här och nu.

Det går alltså inte att skynda på något utan det kommer när det ska helt enkelt. Det är dock så skönt för även om denna retrograd ska stöta och blöta gamla saker, som behöver komma upp till ytan ytterligare en gång för att slutligen försvinna. Finns det nu ett stort glädjande hopp som gror.

Nu ser jag ljuset i tunneln och vet att det är dags för nya tider. Att det är dags att gå vidare mot nya mål. Dessutom är jag inte längre rädd för några går vid min sida och min själ ler av glädje och eurfori för allt det vackra och underbara som ska möta min egen spegelbild.

Tack❤️

Alltså under min sjukskrivning har jag verkligen haft tid att reflektera. Där och då hittade jag något i mitt flöde som fick mitt hjärta att hoppa av glädje. Varje söndag har jag läst Lillemor Groths fantastiska inlägg. Att hon nu samarbetar med en annan kär astrolog och dessutom skapat en grupp för oss alla skapade en enorm glädje.

Det är alltså det andliga temat som står för dörren och jag ska under hösten fördjupa kunskaperna om energier. Helt plötsligt landade det så där vackert och självklart. Idag läste jag ett vackert meddelande som gjorde mig så där fnissig. Med tanke på mitt förra inlägg, kunde det verkligen inte bli bättre.

Idag har vi en superfullmåne i fiskarna och dessutom är det dags för vår kosmiska budbärare att gå bakåt i tiden. Alltså dags för frigörelse från det förgångna och det är precis det som varit uppdraget denna veckan.

Med de ledorden lutar jag mig tillbaka och blickar inåt. Tänk vad mycket intressant som står för dörren och vilken tur att jag haft min andlighet med mig. Inte minst att få möta andra, som upplever precis detsamma. Känslan att vara annorlunda och lite lätt märklig.

Tänk vad skönt att låta det sjunka in och med stor omsorg även omfamna den känslan av att ändå höra till. Trots att den känslan givetvis inte varit given. Att kunna sätta de där gränserna, att våga vara så där jobbig, att uttrycka det där vi måste även om det kan vara jobbigt. Tack, alla ni ljusarbetare för att ni finns och genomför ert viktiga uppdrag här på jorden. Även om vi anser att den är rätt konstig och fördömande. Styrkan handlar ändå om att vända det till viktiga lärdomar, som på så sätt sprider sitt ljus.

Tack❤️

Ett återkommande tema även denna retrograd är otacksamma människor. De där som aldrig egentligen kan vara tacksamma för det andra gör. Som gärna synar ner och hittar fel.

En fin person i min närhet stod upp för detta och satte ner foten. Den möttes av kyla och kalla handen för dess påstående. Jag tackade dock den här personen från mitt hjärta för att den verkligen stod upp och sade ifrån.

Det jag insåg är att alla inte behandlar sin omgivning på ett rättvist sätt och då menar jag inte millimeter rättvisa. Där man endast väljer att lyssna på en part och inte de andra, vilket beror på att deras sätt att vara inte passar dess syften. Dessutom höjs bara den ena personens hjälpsamhet, trots att den är ringa i förhållande till den övriga arbetsinsatsen.

Av den anledningen beslutade jag mig för att sluta göra saker för just de personerna, eftersom de inte behöver visa respekt om de inte anser att de handlingar som skett i högsta välmening. Inte är något som de bett om. Ett torftigt och tråkigt sätt måste jag säga, men alla har en frihet att välja sin egen sanning och liv.

Med dessa ord och slutsatser går jag alltså till avslut och packar ihop. I en välvilja att skapa något för alla. Har vi alltså bara förstört, trots ett idogt arbete där vi rensade upp och paketerade för att det skulle kunna förvaras på ett bra sätt.

Skapade en miljö som vi med egna medel ansåg var av betydelse och vikt för att kunna trivas och må bra. Det jag insåg är att det vi ansåg inte har den legitimitet som den andra personen som backas till hundra procent.

Vi har inte mandatet och mina dagar att behaga och pleasa är helt enkelt över. Därför kommer jag inte heller denna jul lyssna på de syrliga kommentarerna av den enkla anledning att jag inte bett om dem. Utan istället ska jag njuta i min alldeles egna miljö med människor som respekterar att jag vill ha en fin och trivsam miljö. Där jag får vara jag utan att andra har synpunkter på det.

Tack du fina vackra människa som stod upp och stort tack till mig själv som också tar friheten att välja annat. Det är ju ändå helt underbart att kunna göra det så där❤️

Inom den andliga världen ska vi se utmaningar som välsignelser. Dock är det kanske inte alltid givet att göra det med tilltro och tillförsikt.

Däremot inser jag att den senaste utmaningen gällande hälsan ändå skapat nya perspektiv.

Det är med en oändligt stor tacksamhet jag spenderat helgen i Göteborg. Med min egen familj och en numera vuxen person, som gjorde ett fantastiskt upplägg på vår vistelse.

Att se alla människor på Ullevi och deras glädje över deras egna nationalskald Håkan Hellström. Stor, mäktigt och dessutom publikrekord. Några av hans sista ord handlade just om tacksamhet och att aldrig sluta hoppas.

Därmed träffade hans ord mig i mitt hjärta. Det är aldrig försent att tro och hoppas och att dessutom få göra det med stor tacksamhet. Skapar möjlighet till växande och att se glädjen i det lilla.

Tacksam för min egna lilla familj och en fantastiskt fin helg. Tacksam för att jag hann tillfriskna så jag fick lyssna på Håkan Hellström och hans insiktsfulla ord.

Jag avslutar denna veckan med en djup känsla av tacksamhet. I det lilla finner man det stora.