Ny vecka och nya möjligheter

Jag hoppas att ni alla haft en njutbar helg. Det har jag trots allt haft och denna måndag kickade igång med roliga besked. Ibland är det nyttigt med bakslagen, för att få ny kraft. Detta är veckan då jag så sakteliga ska återvända till arbetet och bilden ovan visar vår vackra Magnolia som står i full blom.

Njuter av det alldeles underbara vädret och jag samt mina fina vovve började dagen med en underbar skogspromenad. Därefter ett crossfit-pass ute i trädgården och har sagt det tidigare, men fysisk aktivitet gör mig så lycklig.

Veckan som kommer erbjuder en hel del skrivande och personlig utveckling, men det är också det där som är så viktigt. Att det alltid finns något nytt att lära samt variation. Jag älskar variation! Har alltid önskat att jag vore en person som trivdes med att varje dag var den andra lik, men så är det inte. Dessutom har jag insett att det inte behövs utan att det handlar om att acceptera att jag är en sådan person.

Fortsättningsvis är det också en anledning till att studier, arbete och politik varit en del av mitt liv. Om någon vecka återvänder jag till folkrörelsen för någon dag och där ska jag bland annat bidra med att utveckla skrivande och opinionsbildning.

Hur som helst stundar Kvalborg samt Valborg och mina favorit lärosäten laddar för rafting på Fyrisån samt samling i parken i Lund. Inte mindre än 30000 personer väntas att delta i parken och fira in våren. Vidare stundar arbetarrörelsens dag 1 Maj för att påminna om allt arbete som ligger bakom vår viktiga kamp och vilka värden vi måste stå upp för. Vill också skicka en eloge till er som sliter både i valrörelsen och inför 1 Maj.

Kommande projekt här på bloggen kommer bland annat ge tips till er som skulle vara intresserade av att starta egen blogg.

Önskar er en angenäm vecka:)

Tårar

Då kom dagen med det där berömda bakslaget. Då tårarna bränner och rinner ner för kinderna. Dagar då det inte finns något egentligen som kan ta bort känslan av misslyckande och frustration. Frustration över att situationen inte går att påverka mer än att gilla läget. När yoga-mattan får hängas tillbaka på kroken av den enkla anledning att sorgen är så stor att det helt enkelt inte är läge att vistas med andra.

Jag vet att detta inte är min paradgren och jag gillar verkligen inte att bara låta saker vara. Jag är en doer som anser att saker och ting alltid kan lösas och med en positiv grundsyn går lösningar alltid att finna. Det är sådan jag är och det är också en av anledningarna till att jag tagit mig igenom många hinder längs min resa här på jorden.

I detta sammanhanget fungerar det dock inte att använda framåtanda, utan det enda rätta är att släppa taget och låta sorgen komma ut. Sedan hur lång tid det tar är en annan fråga, men det är läkande att släppa ut allt som tynger en. Något jag inte alltid varit så bra på att bemöta tidigare. Jag har snarare valt att gå framåt och även om jag innerst inne vet att det inte står still utan att processen som sådan fortskrider. Är det ännu många bitar som ska falla på plats, även om den fysiska och till viss del själsliga biten läker bättre än någonsin och jag vet att det går åt helt rätt håll.

Någon kanske undrar varför jag väljer om att skriva om detta. Orsaken är givetvis att vi alla har saker att deala med mer eller mindre. Inte sällan har jag fått höra att sådana som jag som är så privilegerade borde inte ha något som tynger och vi har dessutom inget att vara ledsna för. Faktum är att jag har massor anledningar, men jag anser inte att offerkoftan är ett bra redskap och att jämföra smärta med någon annan är fullständigt onödig och befängd. Jag tycker också det är viktigt att visa upp utmattningens alla avigsidor, eftersom det råder så många fördomar. Faktum är att den har lika många avigsidor som det säkerligen finns individer på jorden.

Därför släpper jag ut sorgen och låter den vara en del av denna dag och ser fram emot en ny dag. Ännu en dag i livets berg och dalgångar.

Önskar dig en fin helg:)

Äntligen

Då kom den där dagen som jag inom mig längtat efter väldigt länge. Kan tyckas märkligt att något som jag annars såg som en naturlig del av mitt liv fick upphöra. På grund av att kropp och hjärna inte fick belastas.

I samtal har de varit förvånade inom läkarkåren att jag återhämtat mig så snabbt. Jag är övertygad om att det ändå har med min hyfsat goda fysik att göra, men även givetvis en förmåga och vilja att arbeta med förändring vad det gäller just mönster samt beteende.

Hur som helst känner jag mig starkare än på väldigt länge och börjar bli redo för att återvända till de olika fysiska aktiviteter som varit en del av mig och livet. Idag återvände jag till gymmet. Det var jobbiga marklyft kan jag lova. När jag stod där insåg jag att en hel del fanns att önska och att ett PT-pass kändes långt borta. Glömmer aldrig när jag och två vänninor knappt trodde vi skulle klara uppvärmningen på PT-gruppen😂.

Känslan och glädjen när svetten rann och jag tog mig igenom mitt träningsprogram var obeskrivlig. Kan räkna med en rejäl träningsvärk imorgon, men det får det vara värt. Jag vet att det går att ta sig tillbaka och att den fysiska belastningen i mitt fall är nödvändig. Genom den hämtar jag kraft och energi.

Viktiga delar för att hitta en slags balans och må bra, eftersom rörelse är viktigt just för återhämtning och välbefinnande. Vidare är det så att kosten även spelar in och det är tydligen den som slutligen gör att magen blir plattare, men med en god kosthållning mår vi också så mycket bättre. Jag äter i vanliga fall nyttigt, men nu snäpper jag upp ytterligare med än mer grönsaker och mellanmål för att må ännu bättre. En kropp och själ som mår bra har också lättare att möta livets alla prövningar, som leder till utveckling.

Önskar dig en fortsatt bra dag:)

Energi och turbulens

Både idag och går var min energi på en förhållandevis bra nivå. Tacksam🙏 och glad över detta inser jag dock att det där bakslaget kan komma. Så, lite klok känner jag mig nu när jag bredvid min snarkande hund skriver några rader till dig😉

Inser att gårdagens inlägg skapat lite turbulens, men det är just meningen med denna plattformen att jag ska kunna uttrycka och förmedla mitt budskap. Jag är verkligen för religionsfrihet och vet att tro är betydelsefullt för människor. Jag respekterar det och räknar med att andra ska göra likadant gällande min tro på andlighet och astrologi. Det innebär dock att jag är i den starka övertygelse om att stat och religiösa samfund ska vara separerade. Religionen ska därmed inte ha någon inverkan på vare sig politik eller lagstiftande.

Det demokratiska samhället ska bygga på förtroende för de demokratiska institutionerna och övriga samhällsfunktioner. Vidare är det något vi måste värna om och dessutom känna stolthet för att förtroendet ändå är så högt i Skandinavien som det är. Demokrati processerna i Sverige påbörjades först under Frihetstiden då parlamentarism och tryckfriheten grundades. Det var sannerligen inga enkla processer och det var många som fick lida för att försvara inte minst tryckfriheten.

Ett demokratiskt samhälle gagnas inte av att vissa grupper förtrycks av patriarkala strukturer på något plan. Det innebär att vi starkt måste ifrågasätta när grupperingar använder sig av den argument som att de har den ”rätta” tros uppfattningen och att deras tolkning är den som ska ha företrädesrätt och att kvinnor ska lyda under mannen. Jag vet kvinnor som lever under dessa omständigheter och det är inte så det ska vara i ett samhälle där alla ska vara lika mycket värda.

Därmed är min fasta övertygelse att det är viktigt att lyfta dessa frågor, eftersom det i grund och botten handlar om att vi ska följa deklarationen för mänskliga rättigheter. För att kunna följa den måste vi därmed synliggöra det som inte är i riktlinje med deklarationen.

Under dagen har jag förutom ett härligt intervall pass ägnat mig åt just Mänskliga rättigheter. Lagade dessutom nyttiga pannkakor, vilket var uppskattat.

Önskar dig en fortsatt bra dag:)

Maria och Peladagen

Idag har jag haft förmånen att delta i ett arrangemang där Sameh Egyptson var inbjuden. Han presenterade sin bok Holy white lies som kartlägger, samt berör hur Muslimska brödraskapet infiltrerat politiska partier i Sverige och hur vi naivt tittat på.

Hur brödraskapet säger sig tala för stora delar av den svenska befolkningen som tillhör religionen Islam. Precis som andra extrema organisationer vill de föra fram sina extrema åsikter, där man gör gällande att exempelvis den muslimska befolkningen i Sverige ska ha egna lagar, som står över den svenska rättsstatens principer. Ett genomgående fuskande med skattefinansierade medel till dessa organisationer är snarare en kutym än ett undantag.

Uttalar vi en annan princip och kritiserar anses vi vara Islamofober. Ett sätt att tysta människor, för vi i Sverige vill inte ses som det. Men att kunna kritisera och ifrågasätta åsikter och fundamentala föreställningar som inte går i linje med vårt öppna demokratiska samhälle. Är faktiskt inte Islamofobi utan snarare ett sätt att betona att vi tillåter religionsfrihet, vi värnar om män och kvinnors lika rättigheter och vi tillåter inte parallella samhällen där vissa som anser sig vara företrädare ska ha tolkningsrätten. I den demokratiska staten ska alla ha samma rättigheter, men även skyldigheter.

Det innebär att föreläsningen idag var en ögonöppnare om hur vi naivt låtit personer med fundamentala föreställningar uttala sig i frågor gällande muslimer. Trots att den största andelen av dem, inte vill inför något av dessa fundamentala lagar eller leva efter vissa regler. Hur politiska partier snarare tystat de kritiska rösterna och puttat ut dem i kylan med buller och bång, när representanter vågat lyfta frågorna. Rädslan och ängsligheten har varit alltför stor.

Nej, jag tycker att det är viktigt att värna om rättsstatens principer, demokrati och religionsfrihet. Däremot ska vi kunna ifrågasätta osynliga regler och värden som inte står stick i stäv med dem. Exempelvis hederskulturen, som inte är knuten till en speciell religion, men innehåller aspekter av förtryck, patriarkal strukturer samt ett behov av att kontrollera kvinnans sexualitet.

Dags att ta mod och lyfta upp dessa viktiga frågor och inte minst stå upp för dessa kvinnor och pojkar som lever under detta förtryck i skrivande stund. Många av dem ropar på hjälp för de vill inte leva så här. De vill ha samma rättigheter som andra delar av den svenska befolkningen.

Önskar dig en fortsatt bra dag:)

Påskfirande och hemlöshet

De som känner mig väl vet att några dagar i huvudstaden alltid gör mig väl. Tänker också att något privilegium bör man väl åndå ha vid utmattning…. 😉Sagt och gjort fick jag en välbehövlig helg i ett Stockholm som badade i sol samt värme.

Det tråkiga är dock att behöva återvända till verkligheten och Småland idag. Dock finns det de som har det värre😏Att strosa runt och titta på omgivningar samt alla människor är väldigt trevligt. Under gårdagen beslutade vi att bege oss söder ut. Vi hamnade efter ett antal kilometer på Medborgarplatsen där Bajern supportrar förberedde sig inför hemma match.

Det rådde en synnerligen härlig stämning och Medborgarplatsen kryllade av olika typer av människor. När vi väl placerat oss i en loungesoffa, insåg vi att att det var matutdelning till de hemlösa, som pågick två meter ifrån oss. Där stod de på rad och fick tallrikar med soppa samt påskmat att äta.

Viss mat åt de direkt medan annan mat de kunde spara stoppade de i en speciell påse. De hade väldigt god struktur och verkade vara väl förtrogna med vad som kunde sparas och hur packningen med deras tillhörigheter skulle hanteras. Någon stans upplevde jag att kontrasten blev väldigt stor. Särskilt mot dagen innan när vi suttit på Stureplan där Hermes armband och Gucci väskor trängdes för att armbåga sig fram till den där rätta platsen i solen.

De hemlösa människorna däremot som lever under dessa omständigheter uppvisade en grym solidaritet. De delade med sig och när någon suttit en stund på bänken en bit framför oss lät de en annan person sitta. Det var alltså inget snack om att man inte stod upp för varandra.

Och medan jag smuttade på min välkylda Aperol spritz delade de broderligt/systerligt på sin varma 7,2. Hur som helst insåg jag än en gång att jag borde vara så Tacksam för allt jag har. För även om det kan tyckas vara långt bort, så skulle vi under olika omständigheter kunna hamna precis där på bänken. Utanför ett socialtskydds system och livet slaget i spillror.

Så detta inlägg är ett sätt att till viss del lyfta er, som samhället svikit och det är därmed en skam att vi tillåter det.

<Hoppas ni läsare haft en fin påsk och ursäkta min frånvaro:)

Påskägg och Stigma

Kanske vore det brukligt att skriva om det underbart uppdukade påskbordet. Om det härliga hänget i solen eller om påskäggsjakt. Något i min själ längtade kort tillbaka till den där tiden då sonen lyckligt öppnade sitt överfyllda påskägg. Hur jag i veckor planerat och funderat över vad vi skulle lägga i det och när dagen äntligen kom och letandet skulle börja var förväntningarna lika stora som inför julafton. Det var härligt trots allt.

Dock har inte min långfredag varit så idyllisk, förutom att jag hade förmånen att träffa några förväntansfulla ungdomar på sin väg ut i livet. Det är något speciellt när man har fått följa dem genom åren och så helt plötsligt står det vuxna människor framför en. Lite svårt för hjärnan att förstå att de små liven, som en gång bara hade hockey och fotboll som sina prioriteringar nu har helt andra.

Kvar står jag där i min ensamhet och slår mig ner vid mitt lilla bord, börjar att läsa rapporten. En stund senare trillar tårarna ner på min kind. Denna grymhet och detta förrakt skapat ur ett förtryck. Vi har sett det tidigare i historien och det pågår just nu. Under hösten läste jag mycket om just det sexuella våldet i väpnade konflikter, men idag när jag fick läsa flickornas egna berättelse. Glömde jag helt de så kallade objektiva forskar glasögonen. Berättelserna skar i mig och bilderna satte sig på näthinnan.

För er som undrar läste jag Amenstys rapport om brotten mot Rohingya befolkningen. En utstuderad etniskrensning med givna och välplanerade inslag av systematiska gängvåldtäkter. Syftet är att stigmatisera och förnedra samt avhumanisera kvinnorna. För att skapa skam och skuld samt förgöra familjerna. När kvinnan fråntas sin egen rätt får det därmed en sådan inverkan på familjen, så att det är svårt att få en fungerande familj. Därmed har översittarna vunnit genom att splittra och söndra familjerna. På sikt leder detta till att samhällen tenderar att slås sönder. Kvar blir spillror både psykisk, men även fysiskt.

Vidare är det dessutom så att även inom deklarationen för mänskliga rättigheter är de sexuella brotten mindre prioriterade och hamnar längre ner på straffskalan, vilket de systematiska förövarna är väl medvetna om.

Hur som helst ger detta ändå perspektiv och jag tittar mig tacksamt omkring för det jag har. Samtidigt som jag är tacksam för dessa starka kvinnor viktiga berättelser, eftersom det ärt bland de svåraste brotten att kartlägga eftersom det är just förknippat med stigma och skam.

Jag önskar er en väldigt fin påsk🐔🐥

Notre Dame och insikter

I dag bjuder våren på ett fantastiskt fint väder. Citronfjärilar flög runtomkring mig längs min promenad utmed sjön. Tiden går fort och på fredag förmiddag väntar vi en fullmåne i vågens tecken. Vågen står för balans, men Uranus kan komma med plötsliga förändringar så det återstår att se vad som sker.

Hittills har denna veckan bjudit på branden i Notre Dame och det är intressant hur vi kan fästa oss vid historiska byggnader. Byggnader som på något sätt blir en symbol och något som alltid ska finnas där.

Själv tycker jag att det ska bli väldigt spännande att följa restaureringen av katedralen. Dels för att se vilka material och tekniker som ska tillämpas. Exempelvis hade det varit väldigt intressant om de bygger upp den precis utifrån den teknik som de tillämpade från början. Precis som Dick Harrison, vår Lunda professor beskrev finns det faktiskt fördelar, eftersom vi kommer kunna göra nya upptäckter av katedralen under detta arbete.

Det innebär att vi kommer upptäcka gamla och dolda tekniker och ting som varit gömda. Det historiska värdet är inte att förringa, eftersom vi får nya insikter när vi får möjlighet att skrapa i olika lager.

Kanske är det just vad du kommer uppleva med dig själv nu när fullmånen blir full i Vågen för andra gången 2019. Nya lager och insikter hos just dig, som ger en ledtråd om hur just du egentligen vill leva. Vad, vet jag men det finns alltid en mening med allt som sker. Det är hur vi tar oss an motgångarna som blir avgörande för hur de kommer påverka oss. Därför är det helt enkelt bättre att förhålla sig och ha tilltro till att allt blir som det ska och det innebär således väldigt bra.

Önskar dig en fortsatt fin påsk:)

Att skåla i champagne

I helgen hade jag möjligheten att avnjuta en fantastiskt god champagne. Till den fick jag min absoluta favoriträtt nämligen löjromstoast. Det är de dagarna med extra guldkant, som inte sällan blir normgivande och något vi önskar oss oftare.

Tanken att exempelvis kunna sitta på Sturehof eller Riche och avnjuta ett perfekt kylt vin i trevligt sällskap går inte av för hackor. Titta på all rörelse av människor, skratta och må väl.Likväl som en dag vid datorn när allt bara flyter och texten växer i all hast. Rapporten har hur mycket material som helst som visar precis det som jag behövde. Undrande blickar man inte sällan tillbaka och undrar vem som skrivit egentligen…. betonar för säkerhets skulle att det alltid är jag. Oavsett är dagar som dessa underbara.

Eller när man får ett telefonsamtal och blir påmind att jag glömt anmäla mig till den där tillställningen. Och efter avslutat samtal går in på länken för att inse att sista anmälningsdatumet var just samma dag. Anmäler sig och inser lyckligt att det dessutom kommer legitimera ännu ett klädinköp. Dagar då livet går ens väg.

Dock brukat min Coach Camilla betona att det egentligen inte är de dagarna som vi lär oss så mycket. Då brukar vi titta på varandra och säga, men vi vill ha mer räkmacka och mindre motstånd. Ja, men då lär ni er inte så mycket….😂

Ja, oavsett mängden räkmacke-dagar är det säkert bra att det finns en slags variation. Typ sådana dagar då man kommer in i tvättstugan och inser att ”någon” letat efter en viss typ av träningströja, vilket är väl synligt.

Dagar då jag önskar att det gick att dra ner rullgardinen och att jag fick sitta på Sturehof med ett glas välkylt Chabli. Må hända att lärdomen inte blir så stor, men det vore klart mycket roligare😏

Ta, hand om er och njut av livets berg och dalar:)

Prestationsknarkare

En av mina stora brister har alltid varit tilliten till min förmåga. Till saken hör ändå att jag alltid överpresterat. Har alltid haft en hög arbetsmoral och en vilja att hela tiden göra rätt för mig och helst ska den vara 100 gånger bättre än andra. Ibland har det faktiskt också lett till att jag åtagit mig mer än vad jag kanske borde gjort. Vissa skulle mena att jag är en perfektionist.

Jag har alltså varit fast vid att alltid vara en duktig flicka. Det där tenderar ju att dränera en på energi till slut. Även fast mantrat alltid varit att det inte är prestation som räknas utan den person du innerst inne är. Har jag aldrig varit nöjd om jag inte hunnit ett visst antal projekt per dag. I mitt hjärta har prestationen kommit först. Det har varit den som definierat det egna värdet.

Bekymret har inte varit att hinna projekten, eftersom det gör jag ofta snabbt och lätt. Nej, det stora problemet för mig har alltid varit att jag ansett att prestationen borde varit betydligt bättre. Får jag exempelvis VG på en inlämning eller uppsats har det inte glatt mig särskilt länge, utan istället har jag ägnat tiden åt att se vad som borde gjorts bättre. Det är grymt elakt, men en viktig aspekt är trots allt att det sker en utveckling och ett lärande i ett sådant sammanhang.

Till saken hör att utmattningen tvingat mig att tänka om. Istället ägnar jag inte sällan en stund varje dag med att uppskatta mig själv och släppa det ständiga självföraktet. I dag klappar jag mig själv på axeln för att jag slutförde ett projekt som nu är klart. Jag gjorde mitt yttersta och nu håller jag tummar och tår, för att det får precis det resultat jag önskar. För sanningen är att jag förtjänar det allra bästa och i det bästa av världar skulle detta kunna var ett kvitto på det. I väntan på resultat lutar jag mig tillbaka och Tackar mig själv för den bra personen jag ändå är. För sanningen är ju den att vi alla förtjänar det allra bästa oavsett prestation eller inte.

På återhörande:)