Att tänka om

Ja, idag har vi en nymåne i Vädurens tecken och den innebär positiva vibbar och indikerar de närmaste halvårets fokus. I mitt fall faller den i mitt åttonde hus och det ska bli spännande att se vad det kommer att leda till. Jag brukar skriva ner förväntningar och önskningar, som jag sedan utvärderar ett halvår senare vid fullmåne. Det blir alltså en liten piska att verkligen se över om jag ansträngt mig för att nå det resultat jag vill. Planeterna påverkar oss, men i slutändan är det ändå alltid upp till oss själva att göra arbetet så att säga.

Denna veckan har det gått troll i en planerad händelse och det slutade idag med att den var tvungen att ställas in. Kan inte skylla på retrograden i detta sammanhang, men det hade säkerligen en mening fast jag inte kan se den just nu. Det löser sig oftast ändå.

Hur som helst blev dagen inte alls som jag tänkt mig, men jag kunde därmed inleda den med en ljuvlig promenad längs med sjön i solen. Där passade jag också på att Tacka, för allt det jag är tacksam för. Det är helt otroligt vilken effekt det har på humöret. Ett tacksamhetsrace varje dag synliggör allt det positiva som finns i livet, samtidigt som det som vi upplever som negativt tenderar att få mindre plats.

Samtidigt när jag gick där längs vattnet kom två fiskmåsar och landade i sjön. Enligt Solöga kommer den med följande budskap: Det handlar om att lära känna sig själv och genom det får vi framåtanda och den kraft vi kommer behöva.

Faktum är att det kan tyckas banalt att titta efter deras budskap, men samtidigt anser jag att världen som sådan blir mycket vackrare. Vi lever ju ändå i samklang med varandra eftersom våra energier är en del av samma universum. Det innebär att det jag sänder ut kommer komma tillbaka. Ett positivt tänkande och tacksamhet leder därmed till betydligt bättre harmoni. Detta tänkande speglar denna vackra nymåne som vi har fått se idag och jag hoppas innerligt att ni alla känner av det.

Önskar er en ljuvlig helg:)

Lycka och att hålla igen

Att acceptera sin kropp och att den faktiskt inte orkar den påfrestning den gjorde tidigare är det jobbigaste av allt. I går kände jag dock att energin återvänt och beslutade mig för att bege mig ut i det vackra vädret. Snörade på mig skorna som faktiskt ser ut som de sprungit några Göteborgsvarv, men faktum är att de inte tillåtits göra det. På grund av skador och operationer.

Dock var det härligt att få jogga ute i naturen och även om konditionen hade betydligt mer att önska. Så, gjorde jag det! PT-tränare brukar klyschigt säga att det är den träning som blir av som räknas och denna blev i alla fall av, vilket var underbart.

Idag måste jag däremot arbeta med mig själv och hålla mig tillbaka, eftersom jag vill springa idag också. Utifrån aspekten att jag inte får belasta mig fullt ut måste jag därför hålla igen och det är faktiskt inte alls roligt. Motion är ju trots allt det allra bästa och människor kan diskutera att det räcker att promenera, men för mig är det inte tillräckligt. Min kropp och själ mår bra av fysisk träning och jag är i behov av den Faktum är att när jag inte får träna blir jag inte särskilt trevlig mot min närmaste omgivning, men nu hjälper utmattningen till och tar bort det till viss del. Hur som helst tänker jag öka den fysiska aktiviteten stegvis, vilket beror på att hjärnan måste få vila.

Annars njuter jag just nu av våren och andas in allt det vackra i naturen. Jag vet att de som känner mig skulle skratta om de läste detta. Mindfulness har kanske inte alltid varit min grej, utan snarare att köra på i full fart. Det jag märker däremot är att kreativiteten blommar och det kommer nya idéer hela tiden. Det är ju trots allt inte motgångarna i sig som är det primära, utan hur du väljer att handskas med dem.

Däremot är min sjuka vovve inte riktigt nöjd med sin fasta, men jag hoppas att han ska kunna börja äta lite idag. Igår fick han vätskeersättning och en slags pasta för att återställa balansen. Tur att han är en flatte, eftersom han med stor glädje tuggade i sig fyra gigantiska vätsketabletter.

Ta hand om er:) Stort tack till er som gillar min nya FB-sida!

Inspiration

Idag vaknade jag av att jag hade en dröm där en gigantisk igel satte sig på min arm. Inte särskilt trevligt för mig som avskyr kryp, men jag lyckades i alla fall ta bort den. Något säger mig också att jag under dagen bör fundera över betydelsen, eftersom vårt undermedvetna gärna vill berätta något. Igår hade Merkurius och Neptunus ett starkt möte och jag kände att inspirationen flödade mer än på länge, men även intuitionen. Är det något jag har lärt mig på sistone är det att faktiskt lyssna på den och inte hjärnan.

Vad som kan kännas spännande är att saker och ting kan förändras oerhört snabbt. Precis som min hunds plötsliga sjukdom där vi nu måste kontrollera honom noga så att han får i sig vatten för att inte torka ut. Själv insåg jag igår att när noderna stod precis som de gör just nu för 18,5 år sedan tog jag ett beslut som färgat mitt liv fram tills idag.

Igår insåg jag dock att det jag gick och funderade över om jag skulle fullfölja eller inte var precis det som jag funderade över vid samma tid för just 18,5 år sedan. Det innebar förmodligen att jag inte slutförde det som jag skulle då, vilket det förmodligen är dags för nu. Allt för att att jag inte ska vakna upp som 60 åring och fundera över var livet tog vägen och det är fint ändå att vi hela tiden oavsett tvingas till förändring eller smärre justeringar.

Jag som har många av mina personliga planeter i Oxen tycker egentligen inte om förändringar, men som flera kloka personer i min omgivning informerade om var att det bästa du kan göra nu är att följa flödet. Det är alltså när vi gör motstånd mot förändringar som det blir jobbigt. Jag arbetar på det och med Uranus i mitt älskade niondehus är detta endast början, men på något sätt känner jag innerst inne att det kommer att bli bra eller snarare väldigt bra. En astrolog informerade mig om att jag faktiskt inte haft min 42 års kris än, vilket jag och en vännina skrattade gott åt, eftersom jag ansåg att det krisat rejält nu så menade astrologen, att detta endast var en vindpust….

Ja, den som lever får se:)

Hoppas ni får en bra dag och känner av de fina vibbarna idag:)

Flöde

Mars har precis trätt in i Tvillingarna och jag hoppas kunna nyttja planetens kraft för att gå framåt. Visserligen har planeten varit i mitt niondehus ett bra tag, men med Merkurius retrograd gav det kanske inte just den effekten som ändå vore önskvärt.

Något som är positivt när man kan arbeta i den takt som är passande är att det är lättare att följa flödet. Tror jag har skrivit om det tidigare, men idag var en sådan dag som inleddes den med synkronitet om det beslut jag gjorde för att följa mitt hjärta. Det innebar at jag snabbt fick ihop den text jag behövde så att den kunde skickas in. Omständigheter runtomkring och det flödet gjorde det möjligt. Allt behöver alltså inte kännas som en lång kamp även om jag trott det många gånger.

Det är ändå så spännande att Rohingya konflikten och Burma, som jag arbetat så länge och mycket med ständigt ger mig ny input. Det gjorde den verkligen idag och efter förra veckans handledning upplevde jag att det kändes roligare än på länge. Nåväl, en hel del återstår men jag är Tacksam, för det fina flöde som uppstod idag och att jag insåg att det var just den vägen som var den rätta.

Annars har jag en sjuk vovve, som åt något olämpligt igår vilket gör att han inte är riktigt i form. Dock tror han det, men det blev dessvärre ingen morgon promenad eftersom han måste vila. Det finns inget som gör honom så lugn som när jag sitter och skriver och det passade bådas våra flöden ypperligt idag. Har även hunnit med ett fantastiskt Yoga pass och det känns faktiskt som kroppen börjar komma tillbaka. Så, en dag i taget, steg för steg så är jag snart tillbaka i en ny skepnad.

Denna veckan har vi en nymåne på fredag som bör komma med en positiv ny start. Det ser jag verkligen framåt och jag ska passa på att njuta av det vackra vädret fram till dess.

Önskar er en fortsatt fin måndag:)

Att vara annorlunda

I ett samtal med en vän häromdagen berättade den att personen alltid strävat efter den så kallade normaliteten. Faktum var att jag frågade undrande vad som är normalt eller inte, eftersom det är upp till betraktaren. Dessutom kom vi fram till att inget i våra respektive liv följt den så kallade normen. Ändå har den där längtan funnits inom oss, nämligen att vara normal.

Jag har alltid haft en känsla av att vara annorlunda och inte upplevt mig passa in i kollektiva gemenskaper. Inte för att jag på något sätt föraktar det utan för att jag inte trivs. För ett tag sedan sade en person till mig att jag inte direkt tillhör kategorin som gillar kafferep. Helt sant det gör jag inte utan jag vill befinna mig i meningsfulla och utvecklande sammanhang där man kan diskutera meningsfulla saker.

Jag har historiskt varit bra på att välja bort de sammanhang jag inte trivts med och just nu inser jag faktiskt att det varit bra. Att tillbringa tid i sammanhang där vi inte trivs tenderar bara att skapa missnöje och en känsla av otillräcklighet. Alltså bör man inte sträva efter den där rådande normen utan istället börja fråga sig själv vad du vill ha ut just av ditt liv, vilket kan innebära att man väljer bort vissa sammanhang även om det anses opassande.

Häromdagen fick jag frågan om vad just mitt hjärta önskade och jag kunde inte riktigt svara, eftersom det just nu är så många bitar som ska falla på plats. Det jag vet är att mitt hjärta dock inte kommer att välja vägen som hör till det så kallade normala. Det innebär därmed att jag kommer fortsätta vara annorlunda. Redan som barn när jag vandrade hem till Mexitegelvillan på Ingenjörsgatan i Linköping brukade jag titta upp mot den klara stjärnhimlen och längta bort till något annat, men jag visste inte vad. Nu har vi fått ett liv här på jorden och det är bäst att göra det allra bästa av det. Så, även om det inte kommer följa det normala, så kan man ju alltid göra det som känns bäst just för dig.

Önskar en fin vecka:)

Navet i hjulet

Igår ägnade jag dagen åt olika typer av möten, som egentligen inte bringade någon klarhet egentligen. Däremot fick jag många frågor om hur jag kunde hamna där jag befinner mig just nu. Det är en komplicerad fråga och nästan omöjlig att besvara. Dessutom var det svårt för min omgivning att se varningssignalerna, vilket det var även för mig.

Orsakerna är givetvis många och jag vet inte egentligen inte riktigt själv, förutom att hela min kropp och själ en dag fick nog. En av orsakerna var att jag inte lyssnat till mitt hjärta på väldigt länge. Vid en meditation för ett tag sedan, fick jag ett hjul och navet i det symboliserar mig själv. Jag har alltså under väldigt lång tid varit ute och sprungit i det yttre, vilket till slut ledde till att navet inte orkade mer. Det kollapsade helt enkelt och därmed behöver det helas och tas om hand.

Det kommer att ta tid och jag måste finna en betydligt bättre balans i mitt hjul. Börja sätta mig själv och mina önskningar först och sluta kompromissa med mina drömmar och mål. Sedan en tid tillbaka har jag arbetat aktivt med attraktionslagen, vilket innebär att jag är noga med vad jag önskar och tänker. Det innebär också att de önskningar jag vill ska bli uppfyllda måste stämma överens med vad mitt hjärta innerst inne vill. För att komma underfund med framtiden behöver jag därför finna balansen inom mig själv samt lyssna till hjärtats innersta röst. Det är faktiskt utvecklande för det finns så mycket information om vem jag egentligen är och vilka önskningar som ligger i linje med det. Många gånger kanske vi har en uppfattning om att vissa önskningar är våra egna, men när man lyssnar till sitt eget hjärta inser man snart att det egentligen var någon annans.

Processen är lång ifrån klar, men den har i alla fall börjat. Igår var jag exempelvis övertygad om att jag skulle ta bort en sak som jag tycker väldigt mycket om. Grundorsaken var inte jag själv utan egentligen andras föreställningar om att jag inte borde. När min man idag på morgonen berättade att han tyckte att det vore tråkigt, eftersom han sett fram emot att åka till resmålet som var sammankopplat med det jag valt bort. Då lyssnade jag till mitt hjärta och insåg att jag visst skulle fortsätta med det jag tänkt. Därmed får jag tacka för synkronisiteten, som fick mig att prioritera min egen vilja. När jag än en gång höll på att glömma bort mig själv, som är navet i mitt alldeles egna hjul. Ta hand om er och respektera era drömmar.

Önskar er en fin Lördag:)

Ansvar och Framtid

Idag är ännu en dag mot mitt nya och innehållsrika liv. Gårdagen ägnade jag åt att arbeta vidare med de nya mål som finns i mitt sikte. Än en gång blev jag överväldigad över hur fina människor jag har i mitt liv. Riktiga kämpar, men som ändå behåller fötterna på jorden och kan visa upp sin sårbarhet. Dock skvalpar K-specials dokumentär om Josefine Nilsson fortfarande och jag undrar över det förfärliga hat som väller upp inom de män som begår våldshandlingar….

Min vecka har till stor del handlat om att på något sätt sondera terrängen inför min framtid. Det kan faktiskt tyckas precis lika oklart, som Talmannens uppgift att ge någon uppdraget att bilda regering. Vidare har vi ett stundande EU-val i sikte. Där kommer det avgöras om Europas medborgare kommer lära av historien och inte rösta fram högerextrema och mörka krafter. Jag hoppas att nationer och medborgare tar sitt ansvar och väljer att fortsätta på den mer demokratiska vägen och vad mitt hjärta kommer rösta för behöver ingen undra. Jag kan liksom inte vänja mig vid tanken att människor väljer att rösta på högerextremism och det är inte det minsta ansvarsfullt att leka med den demokratiska rösträtten, genom att rösta för att röra om i den så kallade grytan.

I den process som jag går igenom hade den inte kunnat fortgå framåt om det inte berodde på min förmåga att finna struktur. En annan viktig del är att jag till viss del hittat tillbaka till glädjen och inte minst kreativiteten. Igår hade jag förmånen att bli fotograferad av en mycket kompetent fotograf, vilket var ett led i bloggens arbete men också inför kommande projekt. Vissa av er som läser via facebook har säkert noterat att det finns två konton i mina namn och det ska vara så helt enkelt. Orsaken till detta är att jag behöver ha ett konto kopplat till bloggen och de projekt som hör ihop med den. Så, mitt i alla bedrövelse känns det spännande och utvecklande att stå inför de förändringar som jag kommer tvingas göra. Därför inleder jag denna fredag med att Tacka universum 🙏för förändringar och ber om att de ljusa krafterna kommer vinna vårt EU-val.

Önskar er en fin helg:)

Jag prövar också en ny layout, så ni får gärna komma med synpunkter.

Kvinnokraft

Igår var en dag som kunde bjuda på oväntade överraskningar, det var precis det som hände mig. Nåväl, det visade sig vara enbart positivt. Idag går vår käre kosmiska budbärare framåt igen, men kommer inte nå sin fulla potential förrän nästa fredag då Neptunus släpper honom. Då kan jag lova att det kommer ske saker.

Att Josefine Nilssons livshistoria väckt känslor går inte att ta miste på och med Merkurius retrograd samt Uranus i Oxen släpades sanningar fram i luften. Man kan ana att människor börjar få nog av förtryck. Bra, också att manliga skådisar säger ifrån men jag undrar samtidigt lite var de varit tidigare. Hannes Holm beskriver exempelvis hur han ringer runt för att berätta om vad Josefine Nilsson utsatts för. Möts av kalla handen. Att den anrika institutionen Dramaten haft dessa problem är inte något nytt. Inom kåren har många etablerade gått över gränserna och kvinnor vittnar om hur de blivit sexuellt trakasserade redan på scenskolan. Dock har man valt att inte agera och inte heller när svenska akademins skandal briserade. De manliga egona har alltså varit viktigare…

Det jag ändå funderar över är när det ska brisera inom politiken och näringslivet, eftersom det framkommit maximalt lite vad det gäller just dessa frågeställningar. Är det så att det fortfarande råder en enorm tystnadskultur? Jag tänker att det måste vara så, eftersom det måste vara minst lika förekommande inom dessa sektorer. Strukturer tar som sagt tid att arbeta bort, men detta är ändå alltid en början. Först måste saker komma upp till ytan och granskas. Josefines berättelse är därför viktig och betydelsefull, samt hennes drivkraft och vilja att tillslut berätta. Dock hann hon aldrig berätta den helt själv, men minnet av hennes vackra röst kommer alltid bära på minnet av att den utsatta är den som får betala det allra högsta priset.

Samtidigt är det så fint med dessa olika manifestationer, men jag tänker att det är av yttersta vikt att det inte stannar där. Jag hoppas på fullaste allvar att vi kvinnor lyfter varandra och stöttar varandra i det fortsatta viktiga arbetet. Att vi inte längre håller tyst utan står upp för oss själva och varandra. Allt börjar som sagt med dig själv. Det som har varit kan vi nämligen inte göra något åt, men framtiden skapar vi här och nu. Så, låt oss göra det tillsammans för att bekämpa strukturer som förtrycker.

Önskar er en fin torsdag:)

Djur med läkande kraft

Jag har haft djur runtomkring mig sedan jag var liten, både katter och hundar. När jag var 8 år började jag rida, vilket var en stor del av mitt liv fram till att jag var 16. Djur är intelligenta och roliga och ger ett stort mervärde.

I vuxen ålder kom Oakley in med besked i vårt liv. En svart yvig flatte med en vilja av stål. Den kunde verkligen flytta berg. Oakley hann inte vara hemma i vårt hem 5 minuter innan han nästan lyckades välta hela granen. Året efter stod jag och mannen på NK och köpte ny julgransutrustning som inte skulle kunna skada vår påhittiga familjemedlem. Dock tvingades vi att hänga de söta snögubbarna i vit fleece långt upp annars tog han dem och bar runt på dem. För att inte tala om sonens kompisar som fick jaga både blöta strumpor och vantar som han hämtade om de låg för långt ner. Eller när han rymde tre gånger en dag vid stugan och vi hittade honom badande med barnen på en fullbelagd Skreastrand samt inne i pizzerians kök. Ja, filmen om Marmaduke är en hyllning till vår fina vän och påminner om alla hans tilltyg.

Ja, han krävde verkligen en del av sin omgivning men jag är honom evigt tacksam för att han tvingade mig att ta fram mitt gamla ledarskap. Allt roligt han ställde till med skrattar vi fortfarande åt både i familjen och bland vänner.När Oakley hade två år kvar att leva flyttade en ny flatte in, som han var morbror till. De är oerhört olika och även om de tränats på samma sätt kommer Indus på inkallning och vill vara nära. Oakley tyckte det var betydligt roligare att undersöka omgivningarna. När jag blev sjuk i höstas låg Indus ofta bredvid mig för att ge mig sin värme och tillgivenhet. Vissa menar att djur ger healing på så sätt när de känner att någon inte mår bra eller är skadad. Indus var väldigt medveten om detta och det var även Oakley.

En kompis berättade att när en häst höll på att dö i kolik, kom den annars så skygga stallkatten och lade sig bredvid hästen. Där låg den till hästen återhämtat sig. Det är fint tycker jag. Därför är jag så djupt tacksam för all de fina djur som jag haft vid min sida. Indus är därför en oerhört viktig del i mitt tillfrisknande precis som Oakley tvingade mig att utvecklas och ta kommandot. Även om han i slutändan alltid valde sin egen väg:)

Önskar er en fin onsdag:)

Olika är bra

Senaste tiden har jag befunnit mig i olika forum där vi har talat om behovet av att lyfta varandra. Inte sällan känns det som om vi befann oss i ett ont kretslopp där det handlar om jakt och om att stå som segrare. Sedan om konsekvensen är att vi lyckats trampa på andra är inte särskilt viktigt.

Faktum är ju att vi har tillgång till allt och att det faktiskt finns till alla. Vi behöver inte konkurrera om situationer eller materiella saker. På något sätt bör det handla om att vi börjar med att behandla oss själva på ett respektfullt sätt för att i förlängningen se våra medmänniskor på samma sätt.

Idag läste jag en blogg där en person som är sjukskriven för utmattning ifrågasattes för att den personen gjorde roliga saker. En av de viktigaste faserna i utmattningen handlar om att hitta tillbaka till sin alldeles egna glädje. Vidare ifrågasatte de huruvida man kunde göra så mycket roliga saker när man egentligen borde vara helt slut. Jag kan svara på det och vill gärna göra det. Precis som att vi alla är olika så har vi också olika energinivåer från början. Hur många gånger har inte jag blivit ifrågasatt för att jag studerar så mycket. Den enkla anledningen för mig är att studierna fyller mig med energi. Däremot skulle jag personligen aldrig delta i ett symöte eftersom det dränerar mig på energi och märk väl jag vet att många inte syr. Däremot går jag inte runt och har åsikter om det, utan jag är snarare glad för de som tycker det är kul.

Det innebär att vid en utmattning ska man välja bort det som dränerar en på energi, men fylla på med det positiva. Jag har verkligen gjort det och nu till den glädjande nyheten: Jag kommer förmodligen kunna börja arbeta 25% snart. Det innebär inte att arbetet med att hålla tillbaka energi och sprida ut den mer jämt är klart. Absolut inte, men detta gjorde mig oerhört glad idag. Därmed vill jag också påminna om att vi alla är olika och att det är viktigt att lyfta varandra.

Önskar er alla en förträfflig dag:)