Lagom eller inte alls lagom

Det är bara att inse, även om jag gjort ett gediget arbete med att förändra tankemönster och ta hand om mig själv. Finns inte någon tillstymmelse av lagom. För att ta ett exempel från idag.

I söndags bestämde jag mig för att det var dags att ta mig tillbaka till den fysiska status som är önskvärd. Det vill säga för min alldeles egen skull och ingen annans. Hittills har viljan att pressa varit större än den faktiska förmågan. Vid en utmattning är det nämligen så att det krävs stor försiktighet.

Min vana trogen när jag fattat ett beslut var att börja om från början. Sagt och gjort avslutades söndagseftermiddagen, med ett välbehövligt Ashtanga yoga pass. För er som undrar är det bra att göra det i klass, eftersom du får hjälp och kan pressa dig lite hårdare. Värmen i lokalen är runt 27 grader, vilket gör att kroppen blir betydligt smidigare.

Under måndagen kände jag av yoga passet, eftersom det resulterat i en härlig träningsvärk i ben och core. Underbart, men när jag vid lunchtid upptäckte att det fanns en ledig PT-tid idag tisdag passade jag på att boka snabbt. Okej, medger att det fanns en viss ånger men samtidigt fanns målsättningen där.

Sagt och gjort var det så dags idag och det var riktigt roligt och inte minst viktigt att få träna igenom kroppen. Fördelarna med ett PT-pass är också att du presterar betydligt mycket bättre och på köpet kommer träningsvärken dessutom vara minst sagt brutal. När jag dessutom avslutade dagen med ett Ashtangayoga pass var jag som en våt fläck. Nyduschad och nöjd lutade jag mig tillbaka för en välbefinnande meditation. Kan meddela att det inte var lika lätt att ställa sig upp😁

Jag kan alltså inte påbörja något lagom, utan kör gärna på i 150. Fördelen är att det blir en kickstart och nu har jag bestämt mig för att nå den form som passar mig bäst. Just för att jag precis som du förtjänar att må bra. Ser ni mig imorgon när endorfinerna lagt sig kan det vara så att jag smyger/stapplar fram, ett resultat av dagens träning. #Träningvärk😬 Dock kommer jag vara ett steg närmare mitt mål och det är inte fy skam.

Allt gott!

Luften har gått ur

Idag är ingen vanlig dag förutom att den är grå och ganska trist. En dag som handlar om inre reflektion. Reflektioner som bearbetar de senaste fem åren av mitt liv. Tänk att det är så lång tid. Vad mycket jag lärt och utvecklat.

Jag minns den där sista månaden som heltidsstudent när vi längtade efter att gå upp med våra magisteruppsatser. Hur glada och lyckliga de andra var över att få sluta. Där satt jag helt plötsligt och insåg att saknaden efter studierna skulle bli alltför stor. Jag ville läsa klart min historia och även statsvetenskap.

Faktum är att jag har gjort allt det där, men nu är det på riktigt slut. Jag har uppnått allt det där jag ville eller upptäckte under resans gång att det fanns en önskan om. Så, idag ägnar jag åt att summera alla min studier de senaste fem åren. Tänk, vad jag lärt mig och utvecklat. Inte minst också älskat att öppna de där böckerna. Boktravarna som periodvis invaderat köksbordet och suckande familjemedlemmar har undrat. När ska det ta slut?

Stilla står jag och betraktar min femåriga bokhylla, som var helt tom från början. Det är en ganska diger samling, som vittnar om alla dessa år av deadlines och skrivande. Tyst, står jag där och inser att jag från och med fredag inte längre är student i statsvetenskap eller Religion, peace and conflict.

Det känns tomt och konstigt, samtidigt lägger jag min hand på bokryggarna och tittar mig omkring. Vem är jag utan alla deadlines. Vad gör alla andra som inte läser och framförallt frågar jag mig vad ska ske nu?

Så, tack kära böcker och kamrater som jag mött längs med vägen. För alla intressanta diskussioner och reflektioner. Det ä’r alltså dags att skiljas från det jag längtat och hungrat efter i så många år. Det bästa av allt är att jag gjorde det och att datumet för målgång snart är passerat. Kvar står en uppdaterad person redo för anta nya utmaningar, men ändå osäker för vem är jag utan alla mina böcker och kurser. Hoppas vi ses där ute.

Önskar dig en ljuvlig söndag:)

I obygden

Ja, att hela Sverige på riktigt ska leva överensstämmer inte med verkligheten. I dag har jag haft förmånen på min resa i Sverige se övergivna brukstrakter. Med tanke på att urbaniseringen pågått i 200 år ser resultatet av det inte ut bättre än så.

Dessa små kommuner med gigantiska utmaningar som vikande demografi och till följd ett ständigt svikande skatteunderlag, behöver hjälp för att kunna finansiera sina välfärdstjänster. Välfärdstjänster som därmed kan stimulera att människor väljer att stanna kvar i dessa trakter. Starta företag och driva fram nya framgångsrika småföretag, som skapar tillväxt och tilltro.En förutsättning för att hela Sverige verkligen ska leva. Dock ser det inte ut så, eftersom glesbygden ständigt har varit eftersatt de senaste 30 åren.

Övergivna och fallfärdiga gårdar längs med vägen vittnar om ett Sverige som har väldigt olika förutsättningar. Samtidigt som vi ska vara stolta över vårt vackra och varierande land, så finns det utmaningar.

Under min resa frågade jag mig själv hur det skulle att vara att leva så här ute i obygden. Hela mitt väsen gjorde snarare uppror och sa nej. Hade jag dock frågat andra i min omgivning hade de tyckt att det vore underbart. Och det är väl ändå så det ska vara. Olika tycke och smak för hur man väljer att leva sitt liv.

Tänk vad bra egentligen att vi har möjlighet att välja den platsen vi vill sätta bo och inte minst ändra den under vår livsväg. För att detta ska kunna fungera behöver Sverige dock mer långsiktiga beslut, som faktiskt gör allvar av devisen ”Att hela Sverige ska leva”.

Önskar dig en underbar fredag från Klarälvens ödsliga strand:)

Teoretiska ramverk

Det är alltid lika spännande med just skrivande. Vet, snart inte hur många metodböcker och kurser jag läst. Ändå sitter jag där varje gång och sliter mitt hår för att kunna tydliggöra ramverket.

Ibland tänker jag också att det är spännande att tillämpa just ett ramverk för att beskriva en så kallad verklighet. Tur att vi inte gör det i vårt dagliga liv, eftersom det skulle bli väl stelt och fyrkantigt. Det var just denna fyrkantighet som slog mig i helgen.

Den handlade om just skolan och dess villkor. Hur vi sedan 2000-talets början monterat ner och begränsats skolans resurser år efter år. Ändå sitter lokalpolitiker ofta och resonerar över att den får en stor summa. Ja, det stämmer och det vore väl skam annars. Jag menar utbildning är något som är oerhört viktigt.

Dock tänker jag på alla dessa barn, som dagligen misslyckas i vår fina skola. Hur lärare vänder ut och in på sig själva för att hinna med alla behov. När personal sedan skriker att de behöver resurser finns inga pengar, för det ska pedagogerna lösa. Alla, ska ha möjlighet att vara inkluderad, heter det då, men frågan jag ställer mig är inte sällan till vilket pris. Eller föräldrar som kämpar för sina barn och ber om extra resurser, men nekas på grund av pengar.

Jag tycker därmed att förslaget om fler yrkeskategorier i skolan är bra. Det behövs vuxna omkring våra elever som kan vårda och trösta. Det viktigaste ska dock vara att de träffar och är nära barnen. Det vill inte säga sitta i typ 100 möten och se ledsen och orolig ut när pedagogerna signalerar om hjälp. Eller för den delen komma med tips som pedagogerna redan testat 150 ggr.

Nej, ska vi verkligen ta det här med grundläggande utbildning på allvar krävs det följande insatser. Avskaffa fria skolval, förbjud friskolor och ge kommunerna statligt stöd för att kunna upprätthålla en likvärdig utbildning. Där alla elever får sina behov tillgodosedda, med fler vuxna och låta lärarna göra det de är bra på nämligen undervisa och bedöma. Vidare ha hög tilltro till att läraren är den kompetenta myndighetsutövaren den är.

Önskar dig en fortsatt bra dag:)

Förändring kommer inifrån

Igår öppnade jag en bok, som jag fick i gåva. Började titta på alla fina bilder och ögnade igenom texten. Plötsligt läste jag några rader, som träffade mig rätt i hjärtat och det fylldes med så mycket kärlek och inte minst insikter.

Jag vet att jag nämnt det i tidigare inlägg om det där hjulet som kom till mig vid en meditation. Hur det gick upp för mig att jag ägnat allt för många år att springa i hjulet, men glömt navet. Försökte att leva upp till vad andra tyckte. Navet som symboliserar mitt innersta hade skrumpnat.

Vid en annan meditation i veckan påmindes jag om hur mycket jag egentligen älskar att leva. Att jag älskar förändring och utmaningar. Älskar att utvecklas och inte minst att ha roligt. Allt för många år av min tid har jag ägnat åt görandet. Nu, däremot har det skett en förändring och den sker stegvis. Häromdagen tittade jag mig runt i huset och insåg att det behövde städas. Jag konstaterade att det fanns så mycket annat roligare att göra, så jag struntade i det och till saken hör även att kunna koppla bort det. Tidigare hade det aldrig kunnat ske. Då hade jag städat och först därefter kunnat sätta mig ner förutsatt att det inte fanns något nytt måste.

Meditationen och yogan har varit avgörande för att komma till dessa insikter. Genom dem upplever jag en djupare kontakt med mitt inre. Frågar mig själv också allt oftare vad jag vill göra och inte minst det som får mig att må bra. Jag har alltså börjat ta ansvar för mig själv och springer inte längre runt och försöker rädda alla andra. Jag har även rensat bort de relationer som jag inte mår bra av. Tufft, många gånger med väldigt nödvändigt. Trots att vissa har haft synpunkter, har jag aldrig tvekat och det är jag stolt över.

Allt handlar just om att se vad just du behöver. Det kan ingen annan egentligen tala om. Inte ens de som liksom jag förärats med mediala förmågor kan göra det. En period i våras ville jag ha svar och frågade en vis person, som sade att det kan jag inte berätta eftersom det endast är du själv som vet det.

Det finns alltså ingen quickfix för att må bra, men med små steg i rätt riktning kan det bara bli bättre. Så, för dig som inte testat meditation prova gärna att sätta dig ner i 10 min och andas djupa och långa andetag. Ge, det en chans eftersom det kan ta tid innan man kommer in i det och utvärdera efter en period hur du upplever att du mår.

Önskar er en härlig helg:)

Förändring

Idag hade jag ett samtal med en av min vägledare. När jag förklarade hur min situation såg ut och att jag kommer tvingas göra stora förändringar. Svarade personen, men är det inte vad du så länge önskat?

Svaret var kanske inte vad jag väntat mig, men oavsett var det helt korrekt. Det är vad jag önskat så länge, men när vägskälet väl dyker upp är det lätt att tveka. Ställa sig frågan vågar jag? Ska jag? Eller , men det var ju inte så det skulle bli…Då finns det några gylleneregler som helt enkelt handlar om att manifestera det du vill ska ske. Sanningen är att det där som sker gör det av en anledning, men ofta vill inte minst jag vara med att regissera hur allt ska gå till. Dock finns det vissa som är betydligt bättre på att se vad som ska ske ur ett bredare perspektiv. Att ha tilltro till att allt blir precis som det ska.

Jag ska vara helt ärlig och att manifestera är inte helt enkelt eftersom vi många gånger fostrats i att det inte kommer fungera. De underliggande negativa strukturerna ligger där och skvalpar. Det är lätt att tänka, att jag önskar mig en sprillans ny Porsche för att i nästa sekund tänka. Nej, det där kommer aldrig fungera eftersom jag inte har råd. Ledsen redan där har du stjälpt din önskan om att köra din Porsche.

Mitt tips är därför att istället tänka dig in i känslan hur det känns att köra din sprillans nya Porsche. Känna in lukten av ny skinnklädsel. Tänka in hur det låter när du gasar. Hur du känner dig när du kör den. Förmodligen väldigt glad och nöjd över att du uppnått ditt mål. Tänk lite som en film och upprepa detta en liten stund dagligen tills du nått dit du vill.

Ja, visst låter det enkelt och banalt men snälla pröva att göra detta med något ni önskar. Kom, ihåg inget är för litet eller för stort. Dock kan det vara bra att lägga det på någon slags rimlig nivå för att du snart ska se resultat. Därefter kan du höja ribban, men det är viktigt att det verkligen är något du önskar. I mitt fall måste jag helt enkelt inse att det inte är jag som regisserar och därför kan det vara så att vägen till målet inte blir som tänkt. Kanske var det något vi skulle lära längs vägen. Oavsett kommer det i slutändan leda till det du önskar bara du tror och anser att du är värd det.

Så, vem vet hur många vita Porschar vi ser framöver😉

Önskar dig en fortsatt fin dag:)

Internationella mensdagen

Detta inlägg är inte sponsrat, utan något jag gör av helt fri vilja!

Man skulle kunna tycka att manifestationer som dessa inte skulle behövas. Men sannerligen det gör de! När jag därmed fick uppmaningen från en viktig organisation som verkar för flickors rättigheter världen över. Nämligen Plan Sverige där jag också är #Flickafadder sedan många år, målade jag snabbt dit mina prickar. Medger att min nageltjej förmodligen hade skrattat gott åt slutresultatet. Men har det ett viktigt syfte är det viktigast av allt.

För att återvända historiskt var jag på ett seminarium vad det gällde just flickors utsatta situation vid menstruation. Själv har jag visserligen tyckt att det alltid varit förfärligt och tycker det fortfarande att behöva menstruera. Men jag har inte på något sätt tvingats sluta skolan eller blivit bortgift i samband med min första menstruation. Skulle detta varit min verklighet, som det så är för allt för många flickor i världen hade det skett vid 10 års ålder.

Vidare har aldrig någon i min hemmiljö eller i samhället trakasserat eller skambelagt mig, för att jag menstruerar. Ingen har heller minskat min rörelsefrihet. Vidare har jag även haft tillgång till rent vatten, hygieniska menstruationsskydd och inte minst kunnat känna mig säker på toaletten.

Denna verklighet lever inte majoriteten av flickor i världen i. I stället hyschas det och flickorna vet inte vad det är som sker vid första menstruationen, vilket snarare ökar skammen. Mammor talar inte heller om det, eftersom menstruation är något orent och är sammankopplat med kvinnan, som återigen nedvärderas för att vara smutsig.

Ja, jag kan erkänna att jag många gånger önskat att männen hade fått känna på det. Då hade patriarkala strukturer varken ansett det som smutsigt eller tillåtit ohygieniska skydd. Eller en skyldighet att begränsa flickornas rörelsefrihet eller gifta bort dem för att börja producera barn efter den första menstruationen.

Tack, Plan Sverige för det viktiga arbete ni gör för att stärka flickors rättigheter med utbildning och upplysning gällande menstruation. Ni göt också ett viktigt arbete för att motverka könsstympning med utbildningsinsatser och stöd till föräldrar att våga säga stopp. Det finns också organisationer som samverkar med Plan Sverige för att kunna ge flickor och kvinnor mensskydd och även bygga säkra toaletter där de inte riskerar att trakasseras.

Så min uppmaning kära läsare. Ta, fram nagellacket och måla fem röda prickar för de konsekvenser menstruation tenderar att få för flickor/kvinnor världen över.

Önskar er en fin dag:)