Project

När jag för 2 år sedan hamnade i Sidas tält under Almedalsveckan beslutade jag mig för att inte fortsätta mina historiska studier till Masternivå. Istället valde jag Uppsala Universitet och Master in religion, peace and conflict. Kom också in på Campus ska nämnas, vilket vissa i min omgivning trodde jag sökt medvetet:))

När jag började där hade jag en uppfattning om att det skulle bli svårt för mig att klara det. Minns den första obligatoriska veckan med glädje, men även en känsla av otillräcklighet. Många hade rest in från andra länder och var redan verksamma inom hjälporganisationer. Något jag inte alls hade erfarenhet av. Visste kanske inte heller riktigt varför jag hade påbörjat heller, när det mest naturliga för mig hade varit att fortsätta med välfärdspolitik och historia. I slutändan brukar det dock landa och falla på plats.

Dock kan jag sammanfatta dessa 1,5 är på ett mycket positivt sätt. Jag har fått utvecklas som skribent och kommunikatör. Mött respektfulla och fina kamrater, som stöttat och varit hjälpsamma. Utvecklat kunskaper om konflikter och dess orsaker, men inte minst hur religionen förändras i takt med omvärlden och hur bunden den är till kulturella kontexten. Nu skriver jag exempelvis om Rohingya konflikten där vi stöter på den kulturella och politiska yttringen av exempelvis Buddhismen. Även den veka statens problematik.

Några andra projekt som legat mig varmt om hjärtat var när jag fick möjlighet att intervjua Bengt Säve Söderbergh, som deltog i Sveriges support av ANC under appartheid regimen. Mitt sista projekt som avslutades i Januari behandlade hederskulturen och dess problematik. Då fick jag inte minst inblick i Gapf:s oerhört fina arbete. I det projektet mötte jag också Sara Omar, vars bok jag gärna vill tipsa om du vill lära dig mer om hederskulturens konsekvenser. Avslutningsvis har alla dessa projekt varit väldigt inspirerande och framförallt roliga. Att få möta människor, som brinner för förändring på ett ärligt och genuint sätt är en sann glädje. Sanna hjältar som kämpar för rättvisa och mänskliga rättigheter. Tack, också till er som ställt upp för mig i mina olika projekt!

Önskar dig en bra onsdag:)

När orken tar slut

Förra veckan kände jag att energinivån började nå sin vanliga frekvens. Detta visade sig dock inte vara här för att stanna. Hela gårdagen befann jag mig i ett töcken. Inget bekom mig och den enda önskan som fanns var att få sova.

Det är bland det svåraste för mig att hantera och även min toleranta omgivning. Att aldrig veta om det kommer finnas tillräckligt med ork för att genomföra något. Givetvis har jag en del som borde göras, men just nu är det inte möjligt att tvinga fram något. Det är bara att acceptera situationen. Just det här att aldrig veta är också svårt för omgivningen att kanske sätta sig in i. Utmattning syns inte alltid utanpå och vissa av oss som hamnat här har många gånger varit bra på att sätta på sig en mask. Typ jag.

Så det är bara att luta sig tillbaka och hoppas att energin återvänder så att de roliga projekt som väntar kan påbörjas. Något som dock var mycket roligt var flera inlägg gällande Merkurius retrograd. Visserligen besvärande, men så typiska när vår kosmiska budbärare inte är med oss. Min blogg coach hade exempelvis fått starta om datorn X-antal gånger under gårdagen, vilket vi tyckte var roligt.

Med önskan om en fin dag:)

Förseningar

Ja, vi är nu inne i Merkurius retrograda period fram till och med den 28 mars. Nu ställs det lite extra krav på att vara tydlig i kommunikationen, eftersom missuppfattningar lätt sker. Något som kan vara bra att ha i bakhuvudet.

Astrologen Margareta Hedin brukar dock säga att det inte går att pausa livet under dessa perioder och att de ska betraktas som en möjlighet. En möjlighet att avsluta oavslutade händelser. Däremot talar Margareta ofta om att det är viktigt att dubbelkolla information och gärna vara extremt tydlig vid kommunikation, eftersom det tenderar att bli missuppfattningar.

Merkurius retrograda period visade sig ögonblickligen för mig. Mitt Spotify konto började helt plötsligt att byta låt, vilket innebar att det inte gick att lyssna på överhuvudtaget. Min Ipad gjorde spännande och ovilliga uppdateringar. När jag skulle redigera inlägg så försvann hela texten. Tangentbordet lade sig längst upp i sökfältet. Idag pratade jag med en som fått läkartid avbokad och kom dessutom försent till arbetet på grund av att bildörren frusit under natten. För en stund sedan fann jag ett viktigt mail i min skräppost. Ja, det är några av de händelser som har ägt rum under denna retrograd hittills.

Något som också är vanligt är att äldre händelser plötsligt kan bli aktuella, vilket jag själv blev varse förra veckan. Personer från förr kan också dyka upp. Det bästa är att skratta åt eländet och tänka på att det mesta kommer att lösa sig förr eller senare. Av erfarenhet vet jag dock att det bästa är att gilla läget. Det som dock inte riktigt passar mig är att det inte går att forcera något. I natt exempelvis hade jag hur många spännande idéer som helt som dök upp i mitt huvud. Det var så intensivt att jag fick ta fram ett anteckningsblock för att skriva ner alla idéer. Dessa ska dock få mogna lite, så får vi se vad som kommer att ske. Vem vet efter den 28 Mars kanske vi har svaret.

Önskar er en fin måndag:)

Jämställdhet?

I Sverige idag beräknas 290 000 kvinnor och flickor leva under det som räknas som hedersförtryck. Det är en stor del av befolkningen som därmed kontrolleras och förtrycks av sina släktingar. Där friheten är villkorad och begränsad. Det är märkligt att vi i Sverige 2019 tillåtit detta att ske, när vi i själva verket ska vara ett av världens mest jämställda länder.

Vissa argumenterar inte allt för sällan för att hedersförtryck och våld är det samma som mäns våld mot kvinnor. Detta är dock ett helt grundlöst antagande. I situationen där en man slår en kvinna kommer kvinnan att ha möjlighet att frigöra sig från mannen. Kvinnan kommer i det sammanhanget att kunna omge sig med vänner och familj. Mannen som slagit kvinnan kommer därmed få bära all skuld.

Inom hederskulturen kommer kvinnan inte tillåtas att frigöra sig, eftersom det kan skada familjens heder. Väljer då kvinnan att stå upp för sig själv kommer hon att stå helt ensam utan vänner och familj. Beroende på att hon smutsat ner familjens heder. Hederskulturen bidrar också till att stigmatisera kvinnans roll och det rådande kyskhetsidealet öppnar upp ytterligare för att göra kvinnan än mer underlägsen mannen. Något som också är viktigt att poängtera är att det även drabbar HBTQ personer också, vilket är precis lika allvarligt.

I Jönköpings län finns ett så kallat jämställdhetsråd som ska arbeta aktivt med fokusgrupper för att motverka exempelvis prostitution och verka för att stärka barns rättigheter samt även våld i så kallade nära relationer. Det kan tyckas väldigt anmärkningsvärt att hedersförtryck och våld inte har en egen fokusgrupp överhuvudtaget. Frågan är om det beror på okunskap eller bristande intresse, vilket är oklart. Jönköpingslän borde snarare lyfta frågan högt upp på dagordningen för att främja jämställdhet och alla människors rätt till att bestämma över sitt eget liv.

Ödets ironi

För några veckor sedan hade jag ett möte i vår vackra huvudstad. Jag satte mig därför i bilen och begav mig iväg längs E4. Väl framme parkerade jag bilen och gick till mitt hotell, som jag noga valt eftersom det skulle vara nära till platsen där mötet skulle äga rum.

Jag gick fram till desken för att checka in och väl framme säger jag mitt namn. Receptionisten frågar efter mitt namn igen och jag säger det igen på ett övertydligt sätt. Hon tittar på skärmen och ber om bokningsnumret. Hon tittar upp på mig och säger: du vet att du bokat rum om en månad. Svaret var givetvis NEJ, så jag fick vackert betala för ytterligare en natt.

Därefter ska jag bege mig ut på en promenad och inser att ett resturang besök skulle vara nödvändigt. Kommer fram till restaurangen och den är fullbokad. Det är nämligen Alla hjärtans dag, vilket är en populär händelse i huvudstaden. Nåväl jag hittar en plats att äta till slut och väl tillbaka på hotellet sätter jag mig ner i lobbyn. Tittar på alla kärleksfulla par och känner mig tämligen ensam.

Då kommer plötsligt det där mailet som berättar att mötet dessvärre är inställt på grund av sjukdom. Bryt ihop tänker jag för mig själv efter att ha åkt bil 3,5 h betalat för två hotellnätter helt i onödan. För att morgonen därefter åka ytterligare 3,5 h i bil hem utan att det gav det resultat jag önskat.

Då ringer plötsligt en kär vän som säger: Men det måste ju vara ödet, som helt enkelt ville att du skulle åka till Stockholm igen om en månad eftersom du älskar att vara där. Ja, det var det nog för denna veckan bär det av mot vår Kungliga huvudstad igen. Motgång blev alltså plötsligt en trevlig möjlighet att spendera tid på en plats jag älskar. Allt kanske inte blir som man tänkt men det kan bli väldigt bra ändå.

Önskar er en fin söndag:).

Acceptans och Tack

Jag har så länge jag kan minnas aldrig tyckt om min egen kropp. I tonåren led jag av ätstörningar. För drygt fem år sedan bestämde jag mig för att sluta vara konstant missnöjd och göra något åt det.

Det var en av de bästa sakerna jag gjort, att ansluta mig till en PT-grupp och det gav ett bra resultat. Där och då fick jag verktygen dessutom älskade min kropp och själ verkligen att träna. Ett tecken just vid utmattning är att kroppen visar på svårigheter att reglera vikten. Så var det även i mitt fall. Flera gånger i våras tog jag krafttag för att komma tillbaka efter 4 operationer. Kroppen svarade dock inte utan valde att lägga på kilo istället för att gå ner. I höstas när jag mådde som sämst gick jag helt plötsligt ner kilo och just nu står det helt stilla.

Det som jag beslutat mig för just nu är att det helt enkelt får vara som det är, eftersom det i dagsläget inte går att påverka. Dessutom har jag slutat att förakta min egen kropp, utan försöker ta hand om den. Ge den bra näring och acceptera den precis som den är. I dag exempelvis började jag med att boosta mig själv och kroppen med ett yoga pass. Därefter en promenad med min fina vän. Därmed har jag tankat energi till min kropp och själ.

Stort Tack för alla positiv feedback jag får från er som läser, det värmer verkligen.

Önskar er en fortsatt trevlig dag.

Lilla My

Lilla My har alltid varit min absoluta favorit i Mumindalen och med en mor från Finland var berättelserna ett givet inslag i min barndom.

Hon är liten ettrig och grymt ärlig. Det är precis det jag älskar med henne, den grymma ärligheten och ilskan som hon visar när det inte går hennes väg. Hon styr pågrund av det hela Mumindalen och hon gör det med en välvilja och snällhet. Det finns inget hos Lilla My som menar att hon ska göra saker för sin egen skull. Hon vill göra det för allas bästa. Utifrån den aspekten är hon också observerande och intelligent ur vilka aspekter hon sedan utför sitt handlande.

När Mumindalen oroar sig tar Lilla My tag i det och vågar också gå i bräschen när andra fegar ur. För mig är hon den kvinna som säkerligen skulle gått i fronten för kvinnlig rösträtt, jämställdhet och även motverkat hedersförtryck. Av den enkla anledningen att Lilla My inte ser nyttan med hierarkier där vissa gynnas mer än andra.

Så idag på Internationella kvinnodagen hedrar jag Lilla My och alla andra kvinnor som gjort historiska landmärken. Avgörande organiseringar tillsammans med andra kvinnor, som kom att bli avgörande för förändring. Vi kan tycka att vi kommit långt, men det finns så mycket mer kvar att göra. Så länge leve Lilla My och alla andra kvinnor som står upp för varandra.

Med önskan om en givande Internationell kvinnodag:)

Ramen

Även om jag ofta befinner mig i sammanhang där varje persons unika utgångspunkt är rådande. Möter jag ändå ofta människor som ofta jämför sig med andra, vilket inom exempelvis meditation och yoga borde vara fullständigt irrelevant

Det känns som vi alltid förväntar oss att följa någon slags mall, vilket egentligen är alldeles för begränsande. Förra veckan träffade jag en frisör som berättade att hen tyckte balfrisyrer var väldigt jobbigt, eftersom de blivande studenterna lätt bröt ihop om frisyren inte blev exakt så där Hollywood glammig som förväntat. Det är synd att vi ofta fäster så stor vikt vid den yttre prestationen eller utseendet när vi borde njuta av tillfället och situationen.

Häromdagen när jag mediterade var jag överallt där mina tankar inte skulle vara. När bubblan skulle ta mig upp till en härlig plats och jag skulle fyllas med alla tänkbara härligheter. Befann jag mig i själva verket i en av mina metodböcker och funderade över metodval. Det syns ju inte utåt, men en stund uppfylldes jag av den där känslan av att vara värdelös. Trots detta tog jag mig tillbaka till överflödets land och kunde avsluta meditationen. Det jag ändå fick med mig i slutändan var ändå det där lugnet, som jag eftersträvat. Vad det gäller Metodvalet ber jag att få återkomma…

För några veckor sedan deltog jag i en gruppmeditation och noterade att en hel del var just stressade och rädda för att inte ”klara” av meditationen som förväntat. Något som jag skrattade gott åt och tänkte på häromdagen när jag var överallt i tanken än just där. Fånigt egentligen eftersom ingen kan veta var andra upplever egentligen. Jag kan liksom inte jämföra mina rörelser i Yoga med min instruktör. Det är typ som att jämföra en elefant (jag) och en balett dansös. Hur som helst det är dags att acceptera sig själv och sluta upp med att jämföra. Vissa dagar går det bättre än andra helt enkelt:)

All the best.

Plötsligt händer det

Det är spännande dagar vi har framför oss. I dag är det nymåne i fiskarna som har gynnsamma aspekter till Neptunus. Det är alltså en förlåtande och vacker nymåne som inleder de kommande 6 månaderna. Den talar om att det är dags att förlåta och gå vidare. Släppa taget om sådant vi inte längre vill ha kvar i vårt liv.

Tidigare under veckan drömde jag och befann mig drygt 30 år tillbaka i tiden. Ja, jag vet det känns bisarrt…Allt var så klart och jag hade möjlighet att betrakta allt som skedde utifrån. Kunde se mig själv och andra personer. Kände igen mig i allt, känslor och situationer som trängts undan. Detta var en berättelse om en av de bästa tiderna i mitt liv, men ändå också en av de svåraste.

Drömmen behandlade just svårigheten att stå upp för sig själv när man blir illa behandlad. Vissa menar att man måste säga ifrån medan andra menar att vissa av oss vet att det är felaktigt, men kan inte eftersom det inte finns i vår natur. Vi biter istället ihop, men det finns ändå kvar där någonstans.

Ibland gör det ont och det är tillåtet. Det viktiga dock är att låta känslan komma fram och betrakta den. Därefter släpper jag taget om den och låter den gå. Man behöver inte minnas känslan. I och med denna nymåne släpper jag taget om det jag inte längre vill ha kvar. Uttalar tydligt min önskan om det jag vill ska komma och ber helt enkelt om att öppna upp för förståelse och förlåtande. Tackar för alla de erfarenheter jag fått och kommer att få.

Med önskan om att ni känner av de fina aspekterna idag:)

Tid och Lyx

Under min utmattning kommer jag ofta på mig själv att inte minnas när vissa saker skett. Tiden har inte längre samma betydelse, vilket känns oerhört märkligt när det kommer till mig.

Jag som alltid haft superkoll på när och var saker ska ske. Kan ena stunden sitta och söka reda på information när tentan ska lämnas in för att nästa stund helt glömma det. På ett sätt är det väldigt skönt, men en väldigt annorlunda känsla. Häromdagen när jag sökte information läste jag ett inslag som gjorde gällande att göra det du har lust med först.

Provade detta idag och helt plötsligt kom jag på att den där uppgiften som skjutits upp blev min först prioritet. Någon kanske undrar hur det är möjligt att studera när man är sjukskriven för utmattning. Det beror helt enkelt att det är viktigt att göra det som man trivs med och mår bra av. Jag har alltid mått bra av att studera. Där får jag en intellektuell stimulans och får lära mig nya saker. Det är alltså lustfyllt även om det är kopplat till deadlines, men samtidigt ger det mig en känsla av struktur i den vardag som är.

En annan punkt som är viktig för mig och inte är särskilt beroende av tid är just promenader och möjligheten att Yoga. Jag går på pass hos min PT, som vi ska vara så tacksamma över att vi har här i Gnosjö. Vidare har jag möjlighet att göra passen hemma och det är precis vad min kropp och själ behöver. Stanna upp och lösa upp blockeringar och spänningar som satt sig i kroppen. Allt detta har jag möjlighet att göra och det viktigaste av allt, precis när andan faller på. Det är faktiskt riktigt lyxigt och mitt i allt detta så känner jag samtidigt en stor Tacksamhet, för att jag tvingades stanna upp.

Önskar er en fortsatt trevlig dag:)