Dags att ta en närmare titt

Att sanningen är subjektiv är inget som är nytt. Med spänning igår följde jag sändningen där Löfven fälldes. Som Socialdemokrat i själ och hjärta skulle det kunnat kännas tungt och orättvist, men saken är den att jag inte identifierade någon sådan känsla.

I mitt dagliga arbete och i mina internationella studier har jag arbetat mycket med konflikthantering och möjligheter att finna samverkan. Och jag är i detta sammanhanget helt benägen att hålla med Göran Greider, vilket inte tillhör vanligheterna. Att man misslyckats med att samverka med V, för det har varit viktigare att göra Centern nöjda. Ett parti som står för en stark nyliberal agenda och en högerpolitik, som egentligen enbart vill riva ner alla de avtal som en gång gjorde Sverige konkurrenskraftigt.

Dessutom måste även den socialdemokratiska ledningen även förstå att V kan inte enbart stödja S när partiet i och med januariöverenskommelsen, tvingas sälja ut den traditionella politiken. De kämpar för sin överlevnad och måste liksom alla andra blidka sina väljare. Att det parlamentariska läget är komplicerat råder det inga tvivel om, men vem vet något gott kan kanske komma ur det här.

Kanske är det så att det behövs en ny riktning för Sverige. Ett nyval kostar mycket pengar och frågan är väl hur sugna partierna är på detta. Flera av dem hänger liksom löst. Vidare hinner inte särskilt många löften att sjösättas och ett nyval kanske inte leder till en ny representation i Kammaren.

Intressant att se vad som sker och jag tänker att både Löfven och Lööf har lite att fundera på. Hur ska den nya riktningen för Sverige se ut och är Sverige i behov av marknadshyror, med tanke på den rådande bostadsbristen…..

Den som lever få se och allt blir alldeles säkert som det ska och ibland behöver vi skakas om lite för att finna nya vägar.

Vi har börjat odla

Uppenbarligen har vi börjat odla gräs i tvättstugan. Grönt friskt gräs som liksom sprider sig över det vita golvet. Orsaken till den nyanlagda gräsmattan är givetvis att någon numera går in med golfvagnen och skorna i tvättstugan. Liksom vanligt tycks inte heller någon se att det är gräs på golvet.

Skönt med skygglappar helt enkelt för det skapar liksom ingen stress. I dag gick jag till avslut av de senaste två yrkesåren. Jag minns det där samtalet och beslutet som fattades där bland tall, saltvatten och en stekande sol. Det fanns inget egentligt alternativ, men jag slapp restid, vilket skulle underlätta min tillbakagång från sjukskrivningen.

Det har varit roligt, bitvis arbetsamt men också väldigt glädjande. Det kommer bli lite tomt, men enligt universums lag lyder det att släpper man något kommer något desto mer gynnsamt. Det hade varit skönt om det där kunde komma då jag bara skulle vilja nypa mig i armen för att det är sant.

Veckan har också bjudit på stor besvikelse och ilska. Jag kan inte vänja mig vid varför man måste såga andra utan att ta hänsyn. Det är visserligen ett livsmål att lära sig hantera detta, men det gör alltid så ont.

Jag väljer att luta mig tillbaka. Titta tacksamt tillbaka på två roliga år och visst funderar jag på om det inte är dags för att vända ännu ett ark, men det känns liksom som att allt står på reset. Här sitter jag och två år senare har jag inte kommit längre… går mina fem minuter till arbetet, går hem, tränar, skriver någon inlämning.

Är tacksam, men erkänner motvilligt att jag saknar de där ur intressanta mötena som bara gör en så där lycklig. Tillfällena då jag inte vill att de slutar prata, för jag vill bara veta mer. Jag saknar liv och lust samt ett engagemang. Möjligheter att skapa. Jag sitter här nu och ska vila lite till, men snart måste det vara dags för att ta sig upp i sadeln. Det måste alltså vara dags för något helt nytt.

Medan universum jobbar på det sitter jag väl här och tänker på allt spännande som kommer. Inte idag och förmodligen inte imorgon, men en dag står det där. Då måste jag alltså vara redo för att kasta mig ut och släppa taget.

Fram till dess tittar jag hålögt på dammsugaren och undrar om någon kan ta bort den oönskade gräsmattan.

Dags att avrunda

Regnet smattrar mot rutan bredvid mig ligger en hopkurad cocker spaniel, som inte alls är särskilt sugen på att gå ut. För att vara helt ärlig är jag inte det heller. Det blir en dag som får gå i sakta mak och med reflektion. På tisdag är det nämligen dags för en ny solförmörkelse igen och eklips perioden sätter igång.

Våren har varit utmanande på många sätt och det är dags att i slutet av Juni att vända blad. Även om jag inte riktigt kunde se varför jag skulle återvända till att arbeta i 4-6, kan jag nu se att det var en hel del saker jag slutligen skulle möta. Det roliga i det stora hela är att trots en stor arbetsbelastning har jag fått ha riktigt roliga och fina individer runtomkring mig. Det är alltså med stor tacksamhet jag ändå inser att det blev som det skulle.

Det går liksom inte hoppa över steg i universums plan, för vi är ju trots allt här för att lära oss situationer och möten. Hur som helst har jag lovat mig själv att arbeta vidare på den väg jag påbörjat och till hösten innebär det att jag vid sidan av mitt arbete ska slutföra det jag påbörjat.

Fram tills dess ska jag skriva några tentor. Påbörja en ny sommarkurs. Träna och meditera samt göra allt det där jag vill göra. Dessutom börjar det bli dags för renovering. Tänk vad tiden går.

Att finna nya vägar

Vi alla står inför vägval och det är inte alltid lätt att veta vad man ska och inte. Det är lite som att blicka ut över havet och se något oändligt och vackert. Det finns inte alltid svar, men det brukar falla på plats.

Det händer mycket i det yttre och det ser vi inte minst på det eskalerande våldet i Israel och Palestina. Jag tillhör en person som faktiskt inte kan ta ställning i konflikten, men förespråkar givetvis en tvåstatslösning och att våldet från båda sidor läggs ner. Det är inte lätt, men jag tänker att det skulle behövas mer kvinnligt ledarskap från båda sidor, för att kunna se nya lösningar.

Konflikten är svår, eftersom den ligger på så många nivåer med historiska aspekter som dels förvärrat konflikten. Det förekommer övervåld och sanktioner som är extremt hårda. Vi kan inte ställa konflikter mot varandra, men i denna konflikt är det inte meningen att vi ska ta ställning för den ena eller den andra parten. Utan det måste någonstans finnas en vilja från både Israels politiska elit, religiösa ledare och befolkning att samtala med varandra och motsvarande grupper på palestiniernas sida. Och inte minst måste det ske ett eld upphör.

År av spänningar och konflikter tär på människor. Verklighetsuppfattningen blir snäv och det är svårt att se möjligheter. Jag tänker också att den judiska befolkningen bär på så mycket smärta och sorg efter diasporan och slutligen förintelsen.

Kanske är det inte så konstigt att de slår tillbaka hårt, som vissa anser med tanke på vad de själva varit med. Förhoppningsvis kommer nya generationer som kan bryta sig loss från gamla mönster. Våga lita på sin omgivning och tro på det goda, sådant tar tid och jag förstår att lösningen på konflikten kommer göra likaså.

Tills dess hoppas jag att man istället väljer att se möjligheter, vågar sträcka ut en hand, glädjas och tro på att det finns en mycket vackrare framtid. En framtid där vi skapar något tillsammans med förståelse för olikheter.

Bland rättningshögar och bristande historiesyn

Då ligger de där pappershögarna och stirrar på mig. De som på riktigt tror att en lärare hinner med sitt arbete på arbetstid i Maj månad har helt fel. Det är precis det som jag just nu lever i och jag kämpar krampaktigt för att hålla mig ovanför vattenytan.

Viktigare än någonsin är behovet av att fylla på med energi och enbart omge mig med människor som gör det. Allt det andra går liksom bort. Igår var det första maj en historiskt viktig dag och så avgörande för människors livsvillkor. Dagen att minnas och vara tacksam för just organiseringen och spåren det lämnat i vårt nuvarande samhälle.

Lägligt nog gick borgarna ut med en gemensam skrivelse för förändringar i vår lagstiftning. Sverigedemokraterna är numera förlåtna och betraktas vara ett etablerat parti. Precis som vi befarade lägger de nu fram förslag tillsammans med Moderaterna. Rena drömmen för Jimmy Åkesson, som inget hellre velat detta.

Jag ser också den hårda och bristande historiesynen när Sverigedemokraternas anhängare attackerar S. Det heter att det är Löfvens fel att pensionärernas skatter inte förändrats, vilket är fullständigt fel i sak eftersom S idag inte kan bedriva sin ekonomiska politik. Vilket givetvis är ett resultat av hur det ser ut i kammaren.

Jag förvånas dock över det förakt man visar Socialdemokratin och hur man menar att den inte stått upp för sina väljare. Arbetarrörelsen som faktiskt byggt upp vårt nuvarande samhälle. Att det politiska läget förändrats och de liberala strömningarna gjort det betydligt svårare att navigera i ett allt mer polariserat samhälle, tycks man inte ta hänsyn till.

Nej, det är ytterst beklagligt att ett rasistiskt och kvinnofientligt parti kommit in i korridorerna och att människor köper deras resonemang. Dock är det som vanligt. Jag börjar med mig själv och kommer liksom aldrig köpa deras retorik eller anse att detta fientliga parti ska staka ut framtiden för det Sverige jag ska leva i. Historien talar ju även där sitt tydliga språk, så istället för att sparka på en fin arbetarrörelse anser jag istället att vi ska ge vår tacksamhet till alla de som gick i bräschen och formade vårt fina och vackra land.

Där så många människor får möjligheter att skapa de liv de drömmer om. Många som också valt att komma hit tindrar med sina ögon när de förstår vilka möjligheter som finns. Att det finns utmaningar är det inte snack om, men vi måste också lyfta allt det fina och vackra som är så himla härligt med vårt land. Saker vi ofta tar för givet är inte det i många andra länder, som i exempelvis Myanmar där människor kämpar för demokrati.

Tack, kära arbetarrörelse för allt du gjort för detta land. Jag är så tacksam för att du finns🌹🌹🌹

Ett ögonblick av tro

Ja, det har varit utmanande energier den här helgen både i den fysiska kroppen och i själen. Jag ser att jag inte är ensam och att många har känt av dessa energier. Det är inget som är farligt, utan bara ett sätt att rensa ut allt det som vi inte längre behöver.

Imorgon vibrerar däremot helt nya energier, eftersom det inleds ett nytt astrologiskt år med en nymåne i Väduren. Denna ska föra med sig pigga och utvecklande upplevelser. Spännande att se vad universum ska duka upp, för när de gör det brukar det sluta med att man inte riktigt fattar vad som sker.

Jag tror dock att världen behöver lite pigga och glada energier. Jag vill hursomhelst ha det i stora doser. Astrologiskt är det helt klart stora saker på gång och jag har en hel del intressanta transiter i mitt eget personliga horoskop, så det ska bli väldigt intressant.

Det som också är intressant är att ledaren för regimen i Myanmar inte verkar ha några vidare transiter framöver, vilket faktiskt tänder ett visst hopp. Inom den buddistiska tron är det viktigt att samla på sig god Karma, men den militära regimen som sådan får nog vissa svårigheter med det. Dessutom har dessa länder en tradition av just astrologi, vilket gör att de ställer horoskop för att se hur livet ska utvecklas och det talar alltså inte för Generalen i någon positiv bemärkelse.

Dessutom verkar demokratikampen inte vilja ge med sig, vilket är positivt. Givetvis ytterst beklagligt för de som fängslas och tas till fånga. Något säger mig att kampen går vidare. Så, även denna vecka avslutar och inleder jag med atthöja mina tre fingrar för demokratikampen i Myanmar. Skickar hopp, tro och solidaritet och hoppas innerligt att planeterna kommer gynna denna kampen.

Inte nog med det passerar Pluto just nu punkten där den befann sig när den amerikanska självständighets deklarationen undertecknades, så mycket kan ske.

Att vänta….

Påsken har varit oerhört lugn, vilket förmodligen är något jag är i behov av. Jag har ägnat det lite åt tillbaka blickar, vilket berott på att vissa saker dykt upp i mitt flöde. Jag fattar på riktigt inte hur mycket jag presterat de senaste 5 åren.

Därmed har den här påsken handlat om att inse det. Covid har liksom saktat ner tempot en aning och det har kanske i många fall varit väldigt bra. Däremot kan jag längta lite till att tempot ökar, men det ser dessvärre svårt ut. Tills dess får jag liksom nöja mig med att grotta ner mig i den Internationella politiken och sociologin, för att kanalisera den energi som jag behöver få utlopp för.

Något annat som är positivt är att jag precis fick ett meddelande om att ny litteratur gällande klass, kön och etnicitet ligger och väntar på mig. Alltså är det dags att gå ur den där påsk kokongen och börja leverera text. Något jag innerligt älskar.

Nästa vecka väntar en hel del roliga grejer, vilket jag ser fram emot och jag vet att det från och med nymånen 12/4 är dags för ett helt annat tempo. Kanske ett sådant tempo som jag egentligen gillar lite mer än det här. Men inte det där snabba rollercoast tempot som jag syftade på när jag inledde min text, där jag inte ens kommer ihåg allt det jag presterat. Skillnaden idag är också att jag aktivt väljer vad jag vill prestera och när. Däremot är fortfarande träning, meditation och hälsa en oerhört viktigt del av mitt liv.

Jag har alltså rensat ut mycket och jag vet att det har gett plats för en hel del nytt. Det var liksom inte enkelt, men väl behövligt. Så med de orden sår jag nya frön som jag hoppas ska gro och växa. Det är dags att blicka framåt igen mot nya mål och perspektiv.

Igår tog jag mig tid att titta på ett seminarium om situationen i Myanmar. Det viktigaste budskapet var trots allt att fortsätta att prata om situationen och dela den, för att de unga och viktiga människorna som står upp mot tyranniet väljer att avstå sina liv för demokrati. Det är stort och modigt, så alla mina tankar går till eftersom dag efter dag väljer det enda rätta alternativet trots att ni är David och ska bekämpa Goliat.

Det internationella samfundet vet inte vad man ska göra eftersom sanktionerna inte hjälper när regimen har alla tillgångar de behöver. Därmed så vill jag dock uppmana till att lyfta situationen i Myanmar, för att hjälpa dem.

Äggskal

Aldrig har väl påsken varit så lugn och aldrig har jag sovit så mycket. Det är givetvis en konsekvens av Covid som gör att jag fortfarande är riktigt trött. Trots att jag klarade mig fint utan några större biverkningar. Är min grundläggande goda kondition och muskelmassa eftersatt och behöver hjälp för att komma vidare. Det finns dock bara ett sätt och det är liksom att träna.

Trots att det är frustrerande att jag två veckor efter Covid måste gå ner i vikt vid armpress. Dock försöker jag ta det hela med ro, eftersom det är övergående. Tankarna cirkulerar fortfarande till Myanmar där ännu flera människor mist sina liv. Trots det står de där höjer sina tre fingrar för demokratin.

Glädjande nog tar organisationer sitt ansvar för att belysa det som sker, genom att höja tre fingrar. Det viktiga för mig är att vi inte glömmer utan gör vad vi kan för att manifestera att demokratin är det som är landets framtid.

Att sedan militären krossar sina motståndare likt krackelerade äggskal kommer förmodligen inte tysta kritikerna i detta läge. När en befolkning saknar tilltro till de juridiska instanserna, som ska värna och skydda sin befolkning. Har legitimiteten för regimen krackelerat likt krossade äggskal.

Vad ska de liksom bygga upp sitt land på, genom att fortsätta att härska och söndra. Det är inte en framkomlig väg, men rädslan för att släppa sin makt är större än förnuftet i detta fall. Hur ska en regim överhuvudtaget kunna leda ett söndertrasat land in i en ny tid. Där människor ska få växa och utvecklas, för det är åndå något som ett land behöver för att skapa en stabil och hållbar grund.

Det vinner man inte genom tyranni och förtryck. Kanske tror regimen att de kan tysta med rädsla, men vad människor känner och utstrålar i sina hjärtan kan man liksom aldrig tystna. Så i min värld finner jag ingen annan lösning än den att regimen måste träda tillbaka och därför höjer även jag mina tre fingrar för demokrati, rättvisa och solidaritet.

Mördare

Jag läser artikeln, under helgen har jag följt rapporteringarna från Myanmar både internationellt och via svenska kanaler. Aftonbladets skribent beskriver militären som mördare och det kan tyckas kraftfullt att använda Palmes ord om att den militäraregimen inte är något annat än satans mördare, men faktum kvarstår att det är precis vad det handlar om.

Kanske är det också det man längtar efter i en sådan här tid då hundratals människor under helgen förlorat sina liv. Att någon går ut och beskriver vad som faktiskt sker. Att den militära regimen mördar sin egen befolkning. Då de stått upp för demokratin, genom att vägra lämna gatorna med tre fingrar höjda, för att visa sitt politiska ställningstagande har de istället mejats ner och utsatts för dödligt våld.

Att dessutom Ryssland erbjudit regimen militärtstöd är både skrattretande och sorgligt. De enda som faktiskt kan gå in i en konflikt beväpnade är ändå militärregimen. Ingen annan organisation i landet har de musklerna, att då dessutom Ryssland ska hjälpa de som redan är Goliat verkar fullständigt befängt.

UD vill att svenskar tar sig hem och lämnar landet bakom sig. Ännu en en ridå för Myanmar går igen. Människor manar till kamp och den riskerar att bli väldigt blodig. Så, till er alla modiga i Myanmar som står upp mot förtrycket vill jag rikta alla min tacksamhet. Det är ert mod som behövs och kommer göra skillnad.

Jag själv sitter här bakom mina tangenter och förfasas över mördandet och frihetsberövandet av oliktänkandet. Jag blir liksom en del av det internationella samfundet, som inte gör någonting. Mina ord och formuleringar gällande er situation kan dock belysa det faktum att vi än en gång står bakbundna när den militäraregimen sänder ut sina kulor i syftet att skada, förstöra och mörda. För det är liksom deras taktik att slåss in i det sista bara de får bibehålla sin makt och tyranni.

En dag kommer regimen kanske blicka tillbaka. Se de där människorna de skadade och hur blodet trängde ut ur deras sargade kroppar. Hur de stormade och mördade deltagare som samlats för att hedra en människa som lämnat jordelivet. Kanske ska de tänka på sig själva som Satans mördare, eller så är det helt enkelt så att historieskrivningen kommer göra det åt de,.

Allt ljus till er i Myanmar som enade går ut på gatorna och höjer era tre fingrar för demokratin och förändring. Ni modiga människor, som väljer att stå upp för detsom i era hjärtan är det rätta. Tack för er kamp✨

En viktig dag

En intensiv inledning på Mars har tagit sin början och energierna är extremt utmanande just nu. Dock ska det snart ljusna, vilket också passar utmärkt med tanke på att det imorgon är internationella kvinnodagen. Ibland häpnar jag själv vid tanken av att kvinnor är och har varit så förtryckta genom årtusenden. Snart ska dock den feminina energin ta plats och framträda än mer. Tiden då orättvisor och förtryck kommer att upphöra. Slutet på maktkamper och motsättningar. Tider som snarare talar förståelse och acceptans.

Det är en viktig dag att minnas nämligen den Internationella Kvinnodagen, genom att exempelvis påminnas om Selma Lagerlöfs kamp för den kvinnliga rösträtten. Suffragetternas obestridliga vilja att få ett jämställt samhälle och kvinnorna på 60 -talet som banade väg för kvinnors rättigheter så som exempelvis grupp 8, som påverkade politiker som exempelvis Olof Palme. Jag kan tycka att det ibland glöms bort hur viktig han var i just arbetet med dessa frågor och det visar också hur mångfacetterad han var. Dessutom värdet i de ansträngningar han gjorde för att faktiskt förändra. Vidare var han även outtröttlig i det fantastiska arbete som gjordes för de svartas rättigheter i Sydafrika, vilket också visar att förändring tar tid.

Ändå har inte så mycket förändrats för kvinnor sedan 60-talet och dagligen möts vi av en bild där kvinnor sexualiseras och nekas sina rättigheter. Den fria aborträtten borde inte ifrågasättas överhuvudtaget. Men ändå ser vi att den gör det än idag. Att kvinnor fortfarande tjänar betydligt mindre än män är också ett kvitto på att mer arbete behöver göras politiskt.

På internationella kvinnodagen vill jag någonstans hylla de där som gått i bräschen för förändring. Ändå slås jag av bilden hur kvinnor utnyttjas inom människohandeln och hur människor anser sig ha rätten att köpa någon annans kropp. Däremot ser jag också de fantastiska kvinnor som via socialmedier använder sina erfarenheter för att berätta för att skapa förändring som exemplevis Inte din hora, som bedriver ett aktivt arbete i dessa frågor.

Det finns mycket som återstår, men som sagt förändring tar tid och årtusenden av förtryck förändras inte över en natt. Liksom arbetet för avskaffandet av just apartheid regimen kräver tid och beslutsamhet. Det är då vi kan förändra strukturerna och bilda något nytt.

Så med detta inlägg vill jag hylla de viktiga krafter som vill stärka kvinnornas ställning.