Idag när jag gick med knarrande steg i den bistra kylan med solen lysande, fylldes mitt hjärta av djup tacksamhet. Man skulle kunna tänka att det är något att ta för givet och visst har tacksamheten fått mer utrymme. Så har det dock inte alltid varit. Det fanns en tid då jag var rädd för att känna tacksamhet, eftersom de under mitt liv här på jorden inneburit förlust.

Slutet av 2021 fyller jag mitt hjärta med kärlek och tacksamhet, för att jag klarat av de två senaste åren. Då jag har tvingats att möta och ta hand om allt det mörka. Då dagar att ta sig upp ur sängen varit det största att bestiga.

Jag är så djupt tacksam för alla dagar vid havet, som gett mig tid till återhämtning. Jag är djupt tacksam för att jag mot alla odds klarat av att både arbeta och studera. Det leder mig i vår fram till en stor dröm. Jag har blivit bättre på att ta hand om mig själv och vara tacksam för den jag är. Att det är jag som står i min sanning.

Energin är tillbaka och mitt fulla fokus handlar om att njuta av dessa dagar. Att känna tacksamheten för att vi firat en jul som var oerhört glädjefull. Att bordet var dukat och maten fint upplagd. Jag har mött människor i år som fått mig att inse mitt sanna värde. Jag har också aktivt tagit ansvar mot mig själv genom att välja bort de som inte sett det.

Vägen till denna punkt var arbetsam, men jag hade inte velat vara utan den. Tacksam, för att universum tvingade mig tillbaka till skolan. Där jag mött motstånd, men framförallt där jag fått hela och läkas bland några få personer som varit viktiga för mig.

I universum finns inte tid, men jag tänker att 2022 öppnar dörrarna till något nytt. Då det blir dags att vända det där bladet jag så länge väntat på. Dock kvarstår all tacksamhet och känslan av att allt sker av en mening. Jag blickar in i granens ljus, fylls av värmen och gemenskapen. På platsen jag nu sitter har jag bott i hela 20 år. 20 år av minnen och glädje, förändring och traditioner.

Mycket har förändrats men känslan när jag genom köksfönstret ser de snöbeklädda tallarna och talgoxarnas färd i luften. Symboliserar en stor trygghet och grund, som jag fått bygga upp. Med tacksamhet fyller jag mitt hjärta för att jag fått bo här i 20 år. Följt mitt barn och idag när jag satt i soffan stod en yngling leende i hallen. En påminnelse om alla dessa härliga människor som passerat tröskeln.

Hur de utvecklats och gått sina egna vägar, men mer en gärna återvänder för ett litet samtal. Så med de avslutande orden vill jag sprida tacksamheten för allt det fina som vi alla har i våra liv. Att det är värt resan att möta det mörka samt att läka och hela det som behövs. Att det får ta tid och att allt sker när det ska. Tacksam ❤️

Det var länge sedan energin från partiet lyste så starkt. Äntligen ser vi en ny kompetent ledare, som har allt som krävs för att leda Sverige in i en ny tid. Borta är tröttheten för ett tag och många höjer blicken för nu är det dags att ta nya spadtag.

Jag är genuint glad för den kvinnliga partiledaren. Akademiker, expert och ytterst kompetent med mycket integritet. Jag minns första gången jag träffade henne och på ett sakligt men lättförståeligt sätt beskrev hur en Socialdemokratisk budget skiljde sig från borgarnas.

Jag är också jätteglad för alla de som finner energi att komma igång med nya arbetssätt. För det behövs verkligen. Jag tycker att det ska bli spännande att se vad som sker, men Magdalena Andersson har det som partiet behöver.

Så all lycka till er som kan påbörja det nya arbetet. Jag ska med nöje följa det på håll. Det finns enormt fina krafter och det är dags att de får komma fram. För min egen del ägnar jag tiden åt politisk representation och policyskapande. Tänk attvi aldrig vet vart vägarna bär.

Så, när jag trycker på knappen lämna in inser jag att det var här min politiska ådra hamnade. Jag som alltid trott att det var jag som skulle stå där sida vid sida med kamrater. Livet blir inte alltid som det var tänkt, men som vanligt som det skulle.

Hur som helst önskar jag Magdalena Andersson lycka till och även partiet. Tur att det finns så många vägar att vandra och att det alltid dyker upp nya spännande möjligheter.

I skrivande stund lyssnar jag dessutom på Abbas nya skiva och vem hade trott på en återförening där. Hoppet dog aldrig och plötsligt stod de där i studion. Med tacksamhet ser jag tillbaka, släpper taget och går vidare ut i dimman. Förr eller senare klarnar det.

Ta hand om och tack för att du läser mina rader❤️

Att återvända till något som skapar sann glädje är i enighet med hjärtats röst. Idag har fingrarna tryckt ner tangenterna. Sanningen träder sakta fram och den speglar även i detta sammanhang den yttre verkligheten.

I Dagarna går masspartiet till kongress. Där den internademokratin ska få spelrum. Där det liksom ska bli en reflektion att allt sker demokratiskt. När fingrarna sveper över tangentbordet, inser jag någonstans att masspartiet behöver finna nya vägar. Det kan inte längre vara den där lilla eliten som ska styra vad medlemmarna ska tänka.

Att masspartiet som sådant inte längre kan lita på att man vinner röster pågrund av att det är nedärvt. Faktum kvarstår också att frågan är hur länge det håller ihop. För mitt inre ser jag bilden av ett sjunkande skepp. Där de egna viljorna slår rot och säger vi kan inte längre anpassa oss efter oligarkerna i partiledningen

I det yttre ser jag missnöjet öka och även om det håller genom kongressen och en viss tid därefter är masspartiets dagar räknade. Det behövs något nytt och att man kan möta livet med nya perspektiv. Det ser jag även efterfrågas inifrån den interna partidemokratin.

En demokrati som kanske inte längre speglar människornas sanna vilja. En vilja som manar till förändring och en vilja att förändra det som är sjukt. Att sitta så länge i maktställning skapar mönster och strukturer, som kanske behöver brytas loss. I min sanning kommer masspartiet att brytas sönder. Kvar kommer delar av det som var bygga upp något nytt, som faktiskt speglar människors sanna visioner.

Det är alltså dags för något nytt i horisonten och medan jag väntar ägnar jag min tid till skrivande om representation och policyskapande. Vad kan vara mer intressant så här en regnig tisdag.

Ta hand om er!

Jag låter blicken flacka fram och tillbaka. Ser vågorna som sakta slår in mot land. Ett lagom skvalpande medan fotstegen skapar ett mönster i sanden. Här är jag här och nu, fast i mitt inre. Lugnet och tankarna speglar min omvärld.

Att solstormarna påverkat under natten är intressant. Att människan här på jorden tycks tro att den har all makt, när den nästan är obefintlig. Där vid havet finner jag min egen sanning. Den som berättar att jag liksom du skapar vår verklighet. Att jag längs med kustbandet inser att det kommer inifrån och inte från det yttre.

Jag lutar mig tillbaka och inser att det är det inre arbetet som liksom är det viktiga. Att jag bit för bit kommer tillbaka till mitt sanna värde och min sanning. Att dagarna då jag lät det yttre vara en sanning. En sanning som snarare berättade om ett fullständigt misslyckande. Där inget smink i värden eller märkeskläderna kunde dölja det sanna självföraktet.

Ett självförakt som sakta åt mig levande. Människorna runt omkring speglade också föraktet och det sanna värdet bröts ner. Idag blir jag mest trött när jag blickar tillbaka. Det var ingen annans fel, utan endast en reflektion på vad det inre sade.

Dagarna och de senaste året av stillhet har gett resultat. Jag står kvar men i en helt annan skepnad. Andras tyckande är inte längre viktigt. För vem kan tala om vad någon annan ska göra när man aldrig gått i dennes skor.

Sakta reser jag mig upp. Nya fotsteg och mönster ska tryckas ner i sanden. I horisonten nalkas något nytt. Först ska allt det som ska avslutas göra det. Tacksam för alla människor och erfarenheter jag fått. Tacksam för att jag ska uppleva det nya som speglar mitt inre på ett mycket vackrare och sannare sätt.

Tack, för att just du hittat hit❤️

Det är verkligen en sanning. Ofta arbetar jag starkt med tilliten och tilltron. Att drömma och att hoppas har alltid varit en del av mig. Faktum är att drömmandet hjälpt mig mycket, men även också gjort att jag valt att inte vara här och nu.

Att allt tar tid och att det är dags att vänta är en ytterligare sanning, men faktum är att det inte alltid är så lätt att förhålla sig. Idag är en sådan där dag då jag verkligen undrar när kugghjulet ska förankras och resan framåt ska börja.

Att förberedelserna pågått länge är ingen underdrift. Så det jag önskar av Universum är helt enkelt tecken på att det fortskrider. Att dagarna ska gå i rasande takt och att jag snart ska få öppna dörren till allt det nya.

Så med andan i halsen försöker jag samla mig. Finna mitt inre och inse värdet av att få stanna upp. Allt har sin tid och kommer när tiden är inne. Tålmodigt sitter jag har och väntar. Funderar lite över den politiska representationens fördelar och nackdelar . Redo att om en stund slå upp Laptopen och finna inspiration.

Att låta fingrarna svepa över tangentbordet, referera, analysera och minnas att varje text som skapas är ett verk. Ett verk att minnas, men som ofta faller i glömska. Det är många ord som blandas och mixas, för att slutligen bilda en sammanhängande text, med information om hur den politiska representationen kom till, vad som påverkade den och vilka grupper som gynnades.

Svaret är liksom givet, nämligen den politiska eliten. Att arbetarna lyckades en gång berodde på organiseringen, men även borgarna som ville ha förändring. Slutligen blir resultatet givet att makten alltid har gynnat de som redan haft den. De har skrivit sina policys, som så att säga skrivit in de assymetriska förhållanden i ramverken.

Ett resultat av det är därmed att politisk vilja och förändring av systemet också kräver tålamod. Tänk vad spännande det hade varit om vi precis som Rosseau hade ansett att lottning varit det enda rätta alternativt för en trovärdig politisk representation.

Splittrade tankar så här en torsdags kväll.

Med stor sorg stängde jag idag en dörr. Något jag längtat efter så innerligt. Med tunga steg och tårar i ögonen vandrade jag hem. Jag tog ett budskap längs vägen och visste att det skulle tala om att se allt med nya ögon.

Vid middagen satt en kråka precis nedanför mitt fönster, enligt solöga kommer den med budskap om att lära nytt leder till nya möjligheter. När jag en stund senare med tungt hjärta kopplade upp mig på Zoom, insåg jag att det verkligen var nya möjligheter.

Det blev inte som det var tänkt, men genom att följa flödet och acceptera känslorna. Kom istället något nytt och vackert in i mitt liv. Där jag får möjlighet att leva ut och diskutera allt det där jag jag i mitt hjärta brinner för.

Så dagens tanke är just att när en dörr stängs öppnas istället något nytt. Det kändes så där behagligt och axlarna sjönk ner. Jag behöver inte jaga, utan allt kommer när tiden är inne.

Trots allt känner jag idag en enorm tacksamhet och även om Universum gav mig en möjlighet från början. En möjlighet jag så gärna bett om, inser jag i slutet av dagen att det inte var det som skulle vara just min väg.

Därför landar jag i allt det nya med tacksamhet och insikt om att det inte hjälper att kämpa emot. Att acceptera och landa i det nya förändrar stagnerade tankebanor och skapar därmed nya möjligheter.

Tack, för dagens lärdomar och välkommen allt det nya som ska komma😊

Ni alla som har utstått år av spänningar byggt upp en framtidstro. Satt de demokratiska värderingarna i sanden. Vattnat och låtit de växa, för hoppet om att en dag skulle landet återigen nå sin frihet.

Ni befinner er nu i stor fara. Det finns ingen rättstat att luta sig mot och inte heller ett internationellt samfund. Ni är ensamma och kämpar förgäves för att hålla er upprätta. Talibanerna har återerövrat er mark där ni sått fröna till demokrati.

Med några stillsamma andetag blickar ni säkert ut i den svarta natten. Tittar upp mot himlen för att inse hur ensamma ni är. Endast de galaktiska stjärnorna av ljus speglar erat inre medvetande.

Kylan slår emot er och ensamheten blir tydligare och tydligare. Människor har återigen flytt i panik. Jägaren jagarer skoningslöst i natten. Kvinnorna o h barnen ska straffas och sona för de orena och demokratiska tankarna om frihet.

För den talibanska staten tillåter inte oliktänkande och kvinnor och barn är smuts. De är orena och inte jämställda med den jihadistiska mannen med skägg, som har all rätt att våldta söndra och härska. Tortera och skrämma till tystnad, för de kommer i grupp och skrämmer slag. Ingen blir skonad.

När de lämnat byn finns nedast det de kommit för att utrota, nämligen smuts och skam. Skammen är deras och våldet de utsätter andra för är inget annat än smutsig terror. Där man i Allahs namn anser att mannen har all rätt att våldföra sig och skrämma till tystnad.

Det har gått snabbt för de att ta sig fram. År av hopp och internationellt hopp är slaget i spillror. Men mina tankar går till kvinnorna och barnen som nu ska tuktas in i en regim, som saknar allt vad grundläggande mänskliga värden står för. Än en gång har terrorn segrat och nu banar den väg på bekostnad av dessa människor.

All styrka och ljus till er kvinnor och barn som trotsigt stirrar terrorn o vitögat. Det är med er goda kraft ljuset återigen kan planteras längs med de torra vägarna och bygga nya broar. Ni är modiga och det gör ont i mig när jag inser vad ni utsätts för och kommer att utsättas för.

Allt ljus till er och kampen för rättvisa och jämlika villkor.

Just nu knackar hösten på dörren och det börjar bli dags att träda in i ett nytt arbetsår. Det finns så mycket roligt att se fram emot och det kommer vara full fart framåt.

Det kommer att gå och det ska bli väldigt roligt. Att följa en dröm och se den förverkligas i horisonten. Någon frågade mig vad det andliga temat tagit vägen. Det finns kvar och är ett integrerat inslag i mitt liv. Just nu kanske ni känner av de intensiva energierna som pågår.

Nymånen rörde om en hel del och jag har själv drömt klardrömmar med intressanta budskap. Plötsligt såg jag också träden i skogen, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Det indikerade tydligt att det är dags att sätta planer i rörelse och förverkliga det som legat och moget väntat.

För det är just det att saker och ting behöver ta tid ibland och jag känner nu att tiden är inne. Dessutom kommer jag lyssna till min sanning och det jag tror på. Inspirationen är på plats och även orken.

Jag har genomfört stora förändringar och sått frön i marken. Nu börjar de växa och om ett tag ska de skördas. Min beslutsamhet, vilja och kraft är på plats för att fullfölja det nya. En ny väg är på gång och jag börjar sakta men säkert se ljuset i tunneln.

Det har stundtals varit en ensam resa utan ett egentligt mål, men när pusselbitarna börjar falla på plats. Då faller tyngden, kraven och stressen. Det viktigaste av allt är att kunna tala från hjärtat och att inte behöva anpassa sig efter alla andra.

Jag är så tacksam för de i min närhet som valt att stanna kvar. De andra tackar jag för den tid de fanns kvar. Nu ska jag vända ett nytt oskrivet ark och jag vet att det kommer bli bra. Alltså riktigt bra.

Så jag säger tack till universum för de lärdomar jag mött och säger tack för allt dt nya som ska komma. Tack också för erat stöd och de vackra och fina medhjälpare ni gett mig när behovet av stöd och vägledning varit så stort.

Jag är tacksam🙏✨ Tack, Tack, Tack❤️

På sista tiden har jag blivit påmind om hur snabbt en själsresa här på jorden kan ta slut. Givetvis är det så att när en själ lämnar jorden så är det precis som det ska. Dock blir det påminnelsen till oss andra om att ta vara på livet och njuta av det.

Ibland är det helt enkelt lättare än andra dagar. Det viktiga blir på något sätt att känna tacksamhet och att inse att det är helt okej. Det är en del av livets resa och den består av både dalar, stigar och höjder.

Själv befinner jag mig nu i ett läge där frågan gäller om det är dags att kasta sig ut. Det har ju varit ovanligt lugnt den senaste tiden. När jag tvekar infinner sig givetvis frågeställningar som undrar om det inte skulle finnas enklare vägar.

Jag är antagen till statsvetenskap C i Uppsala och det är verkligen något från hjärtat som jag skulle vilja slutföra. Än finns det dock en del lösa trådar och jag orkar inte just nu att organisera det hela. Allt är som sagt möjligt om viljan finns.

Så tillsvidare låter jag det bero och förväntar mig helt enkelt att allt kommer att lösa sig till det allra bästa. Dessutom kommer jag att avsluta denna fina semester på den plats den inleddes.

Det har verkligen varit en fin sommar, då jag fått vila och njuta av vackra omgivningar. Och den har varit lugn så lugn. Men nu börjar det på allvar bli dags att blicka framåt och det måste helt enkelt bli bra. Tills dess njuter jag av de sista dagarna och funderar på ännu en skrivuppgift.

Den enkla vägen är sällan den som är bra och vi lever ju enbart detta liv en gång. Så därför är det nog dags att kasta sig ut i det okända. Har nog vilat färdigt för denna gången. Så livet med alla möjligheter, välkommen tillbaka.

Jag är tillbaka i min fulla kraft. Det är minsann en stor bedrift och något jag känner stor tacksamhet för. Det var ingen enkel resa att ta dig tillbaka, men jag hade inte velat vara utan den.

Det är väl det som gör livet så himla vackert att det är så skiftande i sina nyanser. Ta hand om er och på återhörande. Förresten är jag väldigt glad och tacksam för den nya förbundssekreteraren i SSU. Det kommer att bli riktigt bra det är då en sak som är säker.

Det andas ett lugn och jag har spenderat mycket tid vid havet. Där den varma solen och doften av salt vaggat mig till ro. Jag har släppt taget och bara följt flödet. Det har varit helt underbart och jag känner en djup tacksamhet för den tiden.

Lika fint och stilla var det att komma tillbaka till de småländska skogarna. Tvätthögar, tvättmedel och doften av sköljmedel. Där sakta började inspirationen och kreativiteten att ta vid. Viljan att skapa och vad kan vara bättre än att göra det just i sitt eget hem.

Dagarna går i sakta mak och jag gör endast det jag känner. Vi lyssnade på Jens Stoltenberg häromdagen och jag fylldes av sådan värme och glädje. Det finns så mycket inspiration i personer som just han. De som är självklara i maktpositioner just för att de utifrån sitt eget hjärta agerar för det allra högsta bästa.

Det skiljer alltså mot de som jagar för framgång och stjärnglans. Några av de finaste diplomaterna jag mött är just sådana personer, som på ett givmilt sätt delar med sig av sina tankar och idéer. Men de lyssnar också gärna på dina.

Jag tror att en av de viktigaste hörnstenarna är just att lyssna, vilket också Jens Stoltenberg visat prov på. I ett allt mer polariserat klimat behövs det just sådana ledare där människor känner sig sedda och betydelsefulla.

Jag ser verkligen med spänning fram emot vad som ska komma skall och jag är djupt tacksam för att Isac Öhlund väljer att kandidera till just förbundssekreterare för SSU. Anledningen till det trots att valberedningen inte tagit fram honom som förslag är helt enkelt att. Han har just de där fina kvalitéerna som krävs för en ledare som ska vara en vägvisare framåt. Ödmjuk och att han väljer att agera utifrån sitt hjärta och det han så starkt tror på. Dessutom har han också en akademisk utbildning, vilket också är betydelsefullt för att kunna fatta beslut.

Politiken behöver sådana som just honom. Där det allra bästa går före den enskilde individens behov av att synas och höras. Det är ett intressant också att se vad som händer i ett allt mer polariserat klimat där alltför många står och stampar utan framtidstro. Och det är just det som krävs att någon tar klivet framåt och täten för att leda oss in i allt det nya.

Hur det blir återstår att se, men jag vet att det på sikt kommer att bli väldigt bra🙏