En strimma av hopp

Snart är dagen här, den som många inom den andliga världen väntat på. Nämligen midvintersolståndet. Det som firats i urminnes tider, som minner om att det är ljusare dagar att vänta. Mitt i det mörkaste december vänder det och vi går mot en ny tid.

En tid då även Saturnus kommer träda in Vattumannen och en ny tidsålder står för dörren. Även jag har längtat till den här dagen eftersom året varit ytterst lärorikt men också stundtals påfrestande. Nu hör jag inte till kategorin som grottar ner mig i Covid negativitet, utan jag har snarare insett att det gett så många fördelar.

Ett av dem är mindre möten för mötenas skull, som min far brukade uttrycka det. Effektivare arbetsformer och stor nytta av digitaliseringen, men visst ska man komma ihåg att jag fått gå till mitt arbete dagligen. Något jag är tacksam för, vilket jag inte alltid varit. Corona har lärt mig att vara mer här och nu. Glädjen jag kan skänka till någon annan när jag exempelvis kan bistå med vissa ärenden är också viktig. Att liksom göra det från hjärtat.

Hjärtat kommer från och med midvintersolståndet öppna upp för ännu mer visdom. Det kommer göra upp med negativitet och blockeringar orsakat av just stagnation. Kanske människan också kommer att bli mer medveten om att vi väljer själva vad vi skapar. Att vi tar makten över våra egna liv och tar hand om oss själva innan vi hjälper andra. Även att hjälpa för att man faktiskt vill ger oss också mer energi än vi kanske anar.

Jag förstår också frustrationen och fick lägga band på mig när en politiskt anställd tjänsteman valde att dela ett mail som kommit till expeditionen. Det var ett mail skrivet i stor frustration över just grundskolans näst in till obefintliga möjligheter att hålla avstånd, samt att inte utsättas för smittan. Jag ansåg från djupet av mitt hjärta att det var olämpligt att dela det, men att personen som gjorde det inte hade någon förståelse för den enorma arbetsbelastning Covid medför för oss lärare.

Rädslan för att smittas och för att tvingas stanna hemma och planera undervisningen från sjuksängen. Att veta att det är redan hårt belastade kollegor som måste trolla för att hålla just verksamheten igång. Även om mailet var skrivet på ett tokigt sätt skadar det inte att försöka sätta sig in i hur skolans yrkeskategori har det.

Jag är tacksam för att jag hållit mig på bena och kunnat genomföra arbetet. Att jag haft fina kollegor och inte minst fina elever, där vi kan guida oss igenom detta gytter av reglementen, som egentligen är mer anpassade efter kontorsnissar. Detta påverkar lärarkåren och jag tänker att personer som inte förstår det skulle vara en del av verksamheten en dag, för att inse att vi alla gör vårt yttersta. Men att vi också är människor som kan bli frustrerade över situationen, även om vårt yttersta fokus är att hålla undervisningen igång och att den inte minst ska vara givande. Det är kanske det som är orsaken till att man formulerar ett mail med mycket utropstecken…

Det är lätt att göra narr av personer, men ack så viktigt att försöka se vad som gömmer sig bakom orden. Alltså mer förståelse för varandra.

Jag önskar alla en fin och underbar jul och även om den inte blir som alltid, så kom ihåg att den blir som den ska.

Ledig helg

Det är inte ofta det händer, men den här helgen är helt blank. Jag ska njuta av lugnet och börja förbereda mig för julledighet. Nästan tre hela veckor, vilket känns helt fantastiskt.

Precis som alla dagar har jag inlett dagen med ett kort från universum, som betonade vikten av att njuta av dagen och livet. Tänker att det är ett viktigt budskap och jag insåg att det är en viktig läxa. Jag inser att det inre arbetet börjar skapa en ny verklighet.

Jag känner en djup tacksamhet och insikten om att vi alla kan skapa det vi vill är fantastisk. Tänker på hur många livstider människan gått runt och trott att det är andra som bestämmer dina villkor, så är det ju faktiskt inte alls. I mitt arbete med religioner har insikten om hur starkt den påverkat detta synsätt. Att det liksom är någon annan som bestämmer ditt öde.

Att du oavsett alltid ska vara snäll, för är du det kommer du att belönas efter döden. Ett ganska förfärligt tänk om att livet ska vara ett lidande, vilket snarare är precis tvärtom. När den psykiska ohälsan ökar kan vi snarare betrakta att det är just mekanismer som att ditt liv ligger i andras händer, som skapar det.

Även synen på Klass där människor beroende på mekanismer likt de ovan gör att människor i generationer kommer att vara fastlåsta i just de facken. Att det är upp till andra att avgöra ditt värde är också befängt. Med tanke på att din upplevda verklighet blir en spegel, kommer det snarare skapa en bild av att vi inte duger.

Och det är ju faktiskt precis det vi gör, vilket är en alldeles underbar känsla. Jag tänker på alla dessa år jag ägnat tid åt att tycka att jag inte duger och inte är värd något. Det har dessutom skapat situationer där jag också mött många som tyckt att jag inte duger och är värd något.

När jag insåg att det faktiskt handlade om min egen bild och dess felaktiga föreställning och inte andras. Det sägs att detta grundlades i mig när jag var 0-7 år. Att släppa dessa mönster och förlåta har varit befriande och inte minst förlåtelsen mot mig själv.

En sak är säker jag vill inte tillbaka utan faktiskt njuta av att befinna mig nu och här. En ny person träder fram och jag ska med dessa reflektioner fortsätta min dag utifrån utgångspunkten att jag är värdefull, viktig och förtjänar det allra bästa.

Ta hand om er🙏✨

Jag minns

Sameh Egyptson, som bidragit med viktig forskning gällande muslimska brödraskapets infiltrering av det politiska systemet belyser ytterligare punkter. Jag minns faktiskt debatten i början av 90-talet då den första muslimska skolans etableringsrätt diskuterades i utbildningsnämnden. Egentligen var det ingen som var för den, men dessvärre var lagstiftningen det.

Egyptson beskriver på ett tydligt och nyanserat sätt hur det Socialdemokratiska partiet lät det ske. Hur viktigt det var att bibehålla sin position och vikten av att få röster. Det som vi idag kallar just röstfiske. Problematiskt är det minsta som kan sägas.

Intressegrupper som snarare stod för kvinnoförtryck och att islam skulle påverka just politiskt. I en extremt sekulariserad stat, känns nästan overklig men är dessvärre sann. Inte alls i linje med partiet eller för den delen alla de viktiga frågor och förändringar som partiets beslut drivit fram. Gällande jämställdhet och jämlikhet. Ibland kan jag liksom tänka att rädslan för att förlora makten snarare försatt partiet i bojor, som inte fört det framåt. Men framförallt har det också lett till att opponenter som vidtalar problematiken snarare tystas och stängs ute i kylan.

Något som inte alls ligger i linje med det som en gång var. Dessutom finns det också en brinnande punkt i Egyptsons skrivelse. Nämligen den som gör gällande att man faktiskt kan be om ursäkt. Tala om att vi gjorde fel, för när det är gjort är det faktiskt möjligt att finna nya vägar. Det är kanske inte alltid så att den väg som ser lättats ut är den som leder framåt. Något som jättekolossen kommer att få erfara.

Jag kan verkligen sakna den där sanna och fräscha framtidsvisionen, som talar om det nya samhället vi vill bygga. Inte det där röstfisket och tungrodda, som snarare enbart vill tala om att alla andra gör fel. Kanske dags med en riktig och djup självrannsakan, men för att den på något sätt dessutom ska bli trovärdig bör det kanske öppnas upp för dem som bär en sann vision och inte endast är fostrade inom den trötta fackföreningsrörelsen eller det glättiga SSU, eller trista och föråldrade pampar som för länge sedan skulle bytts ut. Eller de där som anses representera de där i utanförskapsområdena, men som kanske inte faktist har den där sanna och hjärtliga socialismen.

Med det sagt vill jag se förändring och jag vill också berätta från djupet av mitt hjärta att det finns fina SSU:are och andra folkrörelsehjältar om någon undrar. Däremot är väldigt mycket just så där grått och trist.

Ja, men visst…

Belysningen från den klädda granen sprider sitt behagliga sken. Kanske är det just det som behövs för att få en stilla stund med återhämtning.

Min vecka har varit fartfylld minst sagt och jag har behövt tid för återhämtning. Jag njuter av stillheten och ljudet från valpen som tuggar på ett ben

Otroligt att 2020 lider mot sitt slut och den gör det med besked. Det är omfattande förändringar som sveper in över jorden. Eklips perioden är ett faktum och vi har några passager till innan vi är förbi.

Ett omfattande förändringsarbete pågår liksom det gjort under hela detta år. Ena dagen kan jag med tacksamhet se förändringen inom mig. Idag dock är en sådan där dag då energierna är minst sagt tunga.

Dag för dag närmar vi oss det nya. Fram tills dess handlar det om att fånga allt i stunden och känna tacksamhet.

Mitt i allt närmar sig julen och den är välkommen. Först ska vi bara igenom några passager, för att sedan kunna vila. Året har gått fort och det har minst sagt varit speciellt.

Jag längtar till lata dagar med motion och soffhäng. Små promenader med Milou och att bara vara. Att ge sig själv egentid, utan andras energier. Att fylla på med ljus och värme. Att ta dagen som den kommer. Det ser jag fram emot och jag önskar mig ett alldeles underbart 2021✨

Jag blir trött

Jag orkar inte med flödet på socialamedier. Det finns liksom inget positivt överhuvudtaget. Visst är det speciella tider, men de blir inte roligare och bättre för att man grottar ner sig i allt som inte betraktas vara bra.

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för och jag försöker verkligen tänka på det. Trots att energierna just nu är minst sagt speciella är det ingen som gynnas av den kollektiva rädslan som sprids och tar sig in i varenda springa och medvetande

Visst, ska man följa riktlinjer och undvika att träffa människor. Jag hade ett samtal med en vän förra veckan och vi båda konstaterade att våra liv inte förändrats. Det är liksom jag sambon och lille vovven som gäller just nu och så får det vara. Dagen till ära kom det upp gammal skåpmat, som jag fick synliggöra och justera. Dags att släppa taget om det som varit och istället bereda väg för något nytt.

Jag har också noterat att S försöker skapa polaritet genom att ta sig an Friskoledebatten. Visst, kan man konstatera att det är ytterst beklagligt, men den svenska skolan brottas faktist med betydligt tuffare saker än det. Jag tänker nämligen på att fler och fler inte kommer ha gymnasiebehörighet, vilket är mer alarmerande och något som verkligen borde synas under lupp.

Kanske är det så att enhetsskolan behöver ses över. Alla kanske inte kan passas in i den mallen längre. Tiderna förändras liksom och då kanske även skolsystem i sin helhet behöver anpassas till den tid vi lever i nu. För vi vet att skolmisslyckanden inte sällan leder till ett stort utanförskap. Den frågan skulle jag vilja aktualiserades inför nästa val och inom samtliga partier.

Detta var veckans spaning från mig. Fullmåne imorgon på förmiddagen, alltså dags för fullbordan. Ta hand om dig och ta vara på allt det vackra och fina du omges med.

Jag vet inte riktigt vad som händer

För 15 år sedan älskade jag julbestyren. Jag njöt av det nystädade huset, doften av julgran samt adventsljusen. Därefter kom en annan tid då allt avtog. Visst, hade vi stjärnor och ljusstakar i fönstren samt en gran, men den där riktiga känslan försvann. En förklaring är kanske att vi var utomlands flera år. Granen hade dock alltid en central plats.

En gran som förövrigt diskuterades ivrigt av mig och sonen. För att inte tala om när Familjen skulle välja gran på granplanteringen. Då gick vi och jag sade till min far att den där var väl fin. Han höll liksom aldrig med, men vi gick ändå och tittade i 30-40 min. När promenaden var slut visade han den som godkänts, vilken han hade sett ut tidigare. Han bestämde alltså och det var alltid en utsökt och vacker gran. Det var liksom själva proceduren, kaffet i skogen och lussekatten som påminde om att julen var i antågande.

Precis som allt annat skedde förändringar och idag har vi plastgran, vilket var ett svårt val. Sonen och jag var egentligen inte alls nöjda, men nu får det vara så. Lussekatter däremot har jag inte bakat på 10 år, men idag fick jag en sådan där känsla som då. Jag ville baka, för att fylla huset med den där värmen och dofterna som då. Jag har sneglat ut i grannskapet och upptäckte till min stora förtjusning att en granne tagit fram ljusstakarna.

De lyser så fint i det november gråljuset. Jag har lyckats hålla mig, men jag är inte säker på hur länge. Kanske är det den knasiga tiden vi lever i som på något sätt gör att jag längtar så där lite extra efter julensfärger och ljus. En påminnelse om att allt är föränderligt, men att vissa traditioner består.

Turligt nog har jag barn omkring mig och vi ska givetvis titta på julkalendern. Äta skumtomtar (trots att de inte ens är goda), skala clementiner och äta pepparkakor. Det känns alltså extra härligt i år och trots att mycket förändrats så har min julfeeling återvänt.

Jag misstänker också starkt att jag och herr Milou kommer ha otaliga diskussioner gällande granen. Utifrån vad jag förstår är han lik Oakley i dessa sammanhang och det lutar åt kompostgaller runt granen. Den som lever får se, men det ska bli underbart med jul och alla dess tillbehör. Ljuset och känslan av att vara här och nu. Tacksamhet över livet.

Ta, hand om er✨🙏

Dagarna går

Satt och räknade veckor fram till jul och insåg att det snart är dags för ännu ett bokslut. Hösten har passerat i ilande fart trots att inget egentligen är sig likt. Hårdare restriktioner och uppmaningar till det så kallade sunda förnuftet.

Det är egentligen enkelt. Slutligen handlar det om att visa respekt mot våra med människor, genom att hålla avstånd och undvika människor. Trots det pågår livet för fullt. Nya HP som ska tas och det är verkligen något jag djupt i min själ älskar. Att hela tiden lära nytt.

Samtidigt har vi en ny familjemedlem som upptar mycket tid. Sonen talade noga om att vi aldrig skämt bort de andra hundarna så. Det kan säkert stämma, men just nu är det en annan tid. Kalendern är liksom inte fullbokad med hockeyträningar och fotboll, utan nu får han fullt fokus det lilla livet. Samtidigt som vi reflekterar över att det är en annan hundras, en trygg och fin sådan men ändå mycket action.

Dock en annan typ av action än hos flatten, som snarare med sitt ystra och glädjefulla sätt tar över rummet. Jag kan faktist sakna det. En flatte när den kommer flygande och håller på att nästan välta det som står ivägen. Det är charmigt även om man kunde vara trött på det ibland.

Jag tänker på att det är de där sidorna som vi ofta stör oss på som vi sedan kommer sakna. En bekännelse till är att det faktist är jag som glömmer tandkrämen på handfatet. Alltså inte han som lämnat boet😂

Så, allt har liksom sin gång och det börjar bli dags att snart sikta in sig på 2021. Vilket ska bli ett spännande år. Fram tills dess låter jag dagarna gå, stannar upp och reflekterar tacksamt över allt det fina jag får vara med om.

Att släppa taget

Jag vet inte hur ni har det, men mitt inre arbete pågår för fullt. Helt i linje med tiden vi lever i. Det är arbetsamt och jag förvånas över hur dåligt jag egentligen mått under hela mitt liv här på jorden. Därför är det så skönt att släppa taget om allt som varit och gå in i en ny verklighet med helt andra ögon.

När jag tittar i backspegeln förstår jag inte riktigt hur det trots allt ändå fungerat. Jag är ingen offerkofta och en av mina styrkor är just drivkraft och inspiration. Därmed känner jag att när jag dagligen släpper taget om mina känslor och allt som varit. Träder någon helt annan fram. En person som faktisk kan vara lycklig, skratta och värdesätta mig själv. Att inse att jag faktiskt förtjänar det allra bästa. Det är med enorm tacksamhet som lager av känslor mönster släpper taget. Jag kan dessutom titta på det utifrån utan att det tar så mycket energi.

Så trots att många upplevt 2020, som minst sagt motigt kommer det bättre tider. Det är en sak som är helt säker. Om en vecka vänder Mars framåt efter retrograden och senast den stod just här var året innan Berlinmurens fall. Många kommer säkerligen uppleva att tuggummitillståndet avtar. Vidare rör sig Saturnus framåt och kommer i december träda in i Vattumannen och en ny tidsålder står för dörren.

Det ska verkligen bli roligt att uppleva detta med stor tacksamhet. Många drar nu en lättnads suck över att Trump inte kommer sitta kvar. Att USA har förändringar att vänta är ingen underdrift med tanke på deras utmaningar.

Veckans spaning handlar alltså om att släppa taget om allt det vi inte vill ha kvar. För det krävs det också mod. Ta hand om er, snart vänder det ska ni se🙏✨

Välkommen

Denna vecka avslutas med en fullmåne som heter duga. Månen kommer att befinna sig nära Uranus och det är stora skiften på gång. Fina och vackra sådana skulle jag säga. Liksom i övriga världen finns det även inom den andliga världen en vilja att få människor att anamma just din sanning.

Min sanning säger snarare att vi alla har vår egen och därför kan ingen egentligen tala om vad som är din. Det finns dock några råd på vägen och det är att titta in i sig själv, för att känna in det rätta för just dig. Därför förespråkar jag meditation, men det är samma sak där. Genomför det på det sättet som du upplever som bäst.

I delar av mina flöden finns en sådan vilja att föra över sin sanning att jag stundtals påminns om hur det kan se ut i en valrörelse. Det finns så många som vill hjälpa och vägleda andra, men faktum är att det är dig själv allt börjar med.

Tiden just nu talar om vikten av att släppa gamla stagnerade mönster. Att förlåta och gå vidare. Det leder till frihet och glädje för alla och inte minst dig själv. Låt känslor komma upp till ytan och släpp dem sedan fria och fyll på med ljus och kärlek.

Låt inte andras uppfattningar om dig bli dina egna utan finn dig själv. All är oavsett lika mycket värda och precis så älskade som man kan vara. Faktum är att det inte finns någon sådan brist utan snarare ett överflöd.

Idag har vi välkomnat lille Milou, som med sin närvaro skänker så mycket glädje och kärlek. Han har efter några timmar hittat Indus plats i soffan och går dit när han vill ligga där. När jag ser hans glädje påminns jag om att vi kan välja den aktivt, men först genom att vända ryggen mot det vi inte längre vill ha.

Men det är min sanning. Vad din är får du bestämma själv. Ta hand om er i förändringens tid, för nu kommer allt snart att gå i en rasande fart. Det beror på att bland annat Merkurius och inte minst Mars kommer gå framåt. Det är energier som kommer att visa sig i det yttre, det är något vi kan vara säkra på.

Målgång

Den kommande veckan bjuder på lite av varje. En ny familjemedlem ska tas emot och jag ska ägna mycket tid åt det jag älskar.

För två år sedan vid den här tiden var utmattningen ett faktum. Det är med stor stolthet jag inser att jag tog mig tillbaka. Slitet bakom är inte synligt för andra, men jag vet vilket hårt arbete som ligger bakom.

Därför är det med stor glädje och stolthet som jag även uppfyllt mina uppsatta träningsmål. Kroppen svarar och lyckan över att orka träna efter en arbetsdag är stor.

Ibland är jag fortfarande extremt trött, men ju bättre jag tar hand om mig desto mer balanserad blir jag. Jag är också extremt tacksam för de lärdomar jag har fått. Dock vill jag inte gå tillbaka till det som var jag. Resan hit har varit extremt mödosam, men väl värt så här i efterhand.

Är så oerhört tacksam över att jag även får ägna tid åt mitt skrivande likväl som mina studier. Jag har också ett arbete som erbjuder mycket glädje. Tacksam för att jag kunde ta mig tillbaka till mitt yrke, vilket inte alls var självklart för två årsedan.

Så, veckans spaning handlar om att vara tacksam för livets berg och dalbanan. Att vara tacksam för alla personer vi möter, som skapar de erfarenheter och lärdomar vi så väl behöver.

Tack🙏