Uppe i det blå

Helgen har bjudit på fantastiskt väder. Tänk att kunna strosa hem längs Stockholms ström i 18 graders värme kl. 22 på kvällen.

Sorlet av glada människor och klirrande glas vid Stureplan har förgyllt min avkopplande helg. Laddat batterierna med samtal och skratt.

Tacksam, över det jag får uppleva och har möjlighet att göra. Stockholm är kort och gott bra för min själ. Jag älskar myllret och de vackra miljöerna staden bjuder på🙏 Se bara bilden nedan på Urban Delis takterrass på Sveavägen. Kan varmt rekomenderas🙂

Vad det gäller just packningen så fanns det kort och gott mer att önska. Värt att notera är att den röda är min och att hårfönen lyste med sin frånvaro. Visst löste det sig, men minst sagt roligt hade vi när jag upptäckte det🤣. Tack, för roliga igenkännings kommentarer gällande packningen😂

Konsten att kunna packa

Alltså, då står jag där igen och tittar ut i tomma intet. Hundra olika svepskäl och en stor trötthet ligger som en våt filt över mig. En riktigt tung ylle filt för att vara helt ärlig. Medger att jag på riktigt tycker det är jobbigt att behöva packa.

Tom stirrar väskan på mig och jag hinner tänka att den är alldeles för stor för en weekend. Det ser ut som om jag typ ska resa jorden runt ett halvår, trots att det i själva verket handlar om 2 dagar. Ändå har jag nått den krassa insikten att jag inte kan packa strategiskt eller klokt och därför förlikat mig med den stora väskan..

Jag slänger ner lite kläder utan egentlig eftertanke. En stund senare tittar jag ner i väskan för att slänga ner ytterligare plagg, för tänk om jag skulle vilja använda den blusen eller klänningen istället. Pustande ojar jag mig för att hygienartiklarna inte kommer få plats och förmodligen inte heller skorna😆 Hemska tanke att jag skulle behöva stå där och ångra mig för att jag inte packat ner det där som var tanken.

När jag väl når min destination och ska öppna den överfyllda väskan, så vet jag oftast vad jag vill använda. Det blir i stort sett samma kläder som vanligt. Skrattande kommer jag konstatera att pack misslyckandet som vanligt får betyg A. Inte en gång har hotellpersonalen frågat undrande hur länge jag tänker stanna….

Mannen har för länge sedan slutat kommentera, men säger varje gång vi åker bil att det är tur att vi har en kombi. När han på plats burit in all packning under tystnad, kan man se en lättnad när hotellrumsdörren slår igen och all packning är på plats. Det är nämligen då vaccation kan börja, trots att resan dit varit tung och mödosam.

Så, säg hej till dagens största I lands problem# Min inkompetens gällande packning. Önskar en fantastiskt bra dag:)

Jag ska skriva

Då kom det där oundvikliga ögonblicket då jag öppnade laptopen igen. Där satt jag med distans och blickade ut över mina skrivna ord. Det skrivna ordet har varit en stor del av de senaste 10 åren och jag tycks aldrig tröttna. Förundrad kan jag ibland läsa något gammalt paper eller uppsats och undra var orden kom i från.

Idag fick jag ett budskap att det var viktigt att avsätta tid för just skrivande. Jag tittade mig omkring och tog upp min laptop igen. Det är en härlig känsla när det trots allt flyter och sidorna fylls med ord, som blir till en helhet.

Från början vet jag inte alltid vart det ska leda, men det är trots allt givande att unna sig den tiden. Att enbart gå in i sin egen bubbla och göra det man innerst inne älskar. Att formulera sig och försöka fånga uppmärksamhet, samt vinkla orden i en viss twist för att kunna nå ut med ett visst budskap.

Det skrivande ordet är precis lika viktigt som just den talade retoriken. Att kunna formulera sig på ett sådant sätt som gör att människor vill läsa vidare, men inte minst för ens egen skull. Det måste alltså finnas någon substans i det man gör. Så jag lyder trots allt rådet att skriva, för det var den uppmaning jag fick idag och jag valde att lyssna. Är det något det senaste året visat är vikten av att följa intuitionen, för den leder oss rätt förr eller senare. Dock kan saker och ting ta längre tid än vi tror, men det är också helt okej.

Universum bjuder på ett fantastiskt flöde denna vecka, så låt allt komma till dig och låt det ske. Betrakta det som sker, för det gör det av en anledning. Fundera över vad du skulle älska att göra och låt på så sätt det inre barnet blomma upp inom dig.

Önskar dig en fantastiskt givande dag och inte minst vecka;)

Jag drömmer om…

Den senaste tiden har jag spenderat oerhört mycket tid i skogen och vid havet. Det renar och healar, samt håller mina stressnivåer i schack. De senaste 5 åren har jag jagat. Jag har jagat mål och drömmar och visualiserat dem i horisonten, men ständiga käppar i hjulen har alltid satt stopp trots att mållinjen varit närmare än du kan ana. Det har alltså varit kantat av ständiga besvikelser, trots det harjag alltid rest mig upp.

Jag behöll tron och positiviteten tills det en dag sade stopp. Inte så att tilltron och den positiva inställningen försvann, men jakten. Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad det var som jag jagade.

Häromdagen vid en meditation kände jag en tomhet, men en behaglig sådan och när det kom en uppmaning om att se fram mot nya drömmar och mål. Kunde jag helt plötsligt inte formulera dem. Jag tittade tillbaka och frågade mig själv. Vems drömmar och mål var det jag jagat egentligen?

Nåväl, jag lät det bero och resonerade helt enkelt att det kommer komma till mig. Då kom ett meddelande till mig, som hörde ihop med en målgång som aldrig blev av. Jag skrattade för mig själv och insåg att chansen liksom kom tillbaka än en gång. Vad det leder till återstår att se, men den här hösten har hittills bjudit på fina oväntade händelser. Personer från det förgångna har helt plötsligt blivit en del av min vardag. Jag menar döm om min förvåning när jag sprang på en kollega, som jag arbetat mycket med för flera år sedan på parkeringen till mitt nygamla arbete.

Vi skrattade gott åt detta. Saker och ting faller tids nog på plats och än en gång blev det inte som tänkt, men som min vägledare brukar säga. Det blev dock precis som det skulle, vilket jag är tacksam för.🙏

Något annat som värmde mitt hjärta ytterligare var att Hanif Bali har förlorat sitt förtroende inom M. Det skulle dock krävas att han kritiserade Bildt, för att M-ledningen skulle agera. På tok försent om du frågar mig, en sådan förfärlig och kränkande retorik hör definitivt inte hemma i offentligheten eller det privata, vilket Bali gång på gång visat upp. Så, jag skickar mina tack till Universum för att de slutligen satte stopp för denna mans framfart. Även om Bali förmodligen aldrig kommer tystna, så hoppas jag att vi slipper honom i det politiska samtalen.

Med önskan om att du har en fin dag;)

Inre och yttre Konflikter

Vi har ytterst positiva aspekter på stjärnhimlen den kommande veckan, vilket bådar gott och ger möjlighet till helande samt läkande. Många beskriver att det senaste året tvingat dem till avslut i olika relationer eller så har omständigheter gjort att förändring krävts.

Det är inget att vara rädd för utan det bästa är helt enkelt att låta det ske. Ett avslut innebär ofta att något nytt kan ta sin början. Något som dock är väldigt viktigt är att arbeta med den inre balansen, eftersom det är ditt inre som reflekteras ut. När det inre förändras kan inslag i livet behöva justeras för att passa oss betydligt bättre.

Själv tar jag ett steg i taget, men kroppen börjar återvända till att vakna tidigt på morgonen igen. Det ser jag som ett tecken på att det går åt rätt håll. Ändå är det av vikt att ha en god planering för hur man kan få in inslagen av återhämtning. Jag har exempelvis arbetat alldeles för länge ett antal dagar. Familjen blir inte glad, men det är svårt att balansera det inom mitt eget yrke. Kompenserar det med att vara ute mycket i naturen, yoga och meditera.

Den berömda återhämtningen är som sagt A och O. Dock kommer min söndag ägnas åt konflikter ute i världen. Det är alltså dags att ta tag i det skrivande som har vilat och återigen grotta ner sig i Rohingya konfliktens aspekter. Kantade av utanförskap, asymmetri i maktrelationer och den auktoritära regimens ständiga övergrepp mot olika etniska grupper. I det sammanhanget kommer mina inre konflikter för att finna balans i livet anses vara betydelselösa. Det är den visserligen inte, dock talar vi om konflikter på helt olika nivåer. Min egen inre konflikt kan jag hantera. Rohingya befolkningens däremot kan ingen vare sig lösa eller hantera, men vi kan bidra med kunskap och analys av konflikten för att på sikt nå helande och läkande. Det är i alla fall min egen förhoppning.

Önskar dig en fortsatt bra dag:)

Låta allt ta tid.

Idag har vi haft en fullmåne i stenbockens tecken som summerar de senaste 6 månaderna. Spännande att se vad som sker, eftersom en fullmåne ofta bjuder på något speciellt, även om det kan ta några dagar innan det levereras.

Själv har jag haft en spännande vecka, som privat inleddes med ett väglednings samtal och jag förundrades än en gång över att det var så klockrent. För er som inte provat, gör gärna det eftersom det ger ett helt annat perspektiv och det kan vara nyttigt att höra det från någon annan.

Mitt budskap var tydligt. Jag måste fortsätta att ta hand om mig själv och det innebär att jag ofta vilar efter arbetet. Därefter motionerar jag ute i naturen eftersom det fyller på mina energi depåer. Dessutom beskrevs att kosten är oerhört viktig och jag rekommenderades ren kost med mycket frukt och grönt.

Inte någon raket forskning alls och jag vet att detta gör att jag mår väldigt väl. Det sporrade mig ytterligare att fortsätta på denna väg. Förändring tar tid och det är viktigt för mig att ta allt stegvis.

Naturen och dess vibrationer fyller på med energi och jag börjar så sakteliga ta mig tillbaka, men kommer aldrig kunna köra på som tidigare. Hur som helst kommer det bli ytterst spännande att se vad som kommer att ske. Det viktigaste här och nu är dock att stanna upp och inte minst delegera😉 Städningen och matlagningen får alltså någon annan göra medan jag fokuserar på mitt arbete och min återhämtning.

Det låter väl rättvist om något med tanke på att det alltid är jag som servat 24/7, eller vad anser du.

Ta hand om er och njut av dagen;)

Oro, Rädsla och Tacksamhet

Ännu ett antal dagar har passerat och vi alla inser att det lider mot höst. Nya utmaningar och utveckling står i antågande. Just nu njuter jag av varje sekund, av att bara vara här och nu. Känner en så stor tacksamhet över allt det som sommaren erbjöd och faktum är att jag för första gången på ett halvår känner mig utvilad.

Nu börjar livspusslet och den viktiga insikten om att finna en balans mellan yrkesliv, det social, träning, meditation samt yoga. Inte minst behöver jag samla ihop mig för att knyta ihop min Masteruppsats som vilat hela sommaren. Det finns ingen anledning att oroa sig, för det kommer lösa sig när tiden är inne även om det kommer krävas en insats. Den insatsen kan endast jag bistå med och det är mitt ansvar och ingen annans.

Igår läste jag en oerhört bra artikel av en forskare vid Lunds Universitet, som beskrev att vi odlat en rädsla och oros kultur i Sverige. Där vi lär ut att vid minsta lilla motstånd ska någon ifrågasättas och gärna anmälas. Detta ser vi i dagens samhälle där individen egentligen inte tycks behöva ta något ansvar, utan när den misslyckas ska omgivning och personal förändras. Detta i sin tur tenderar att leda till att professioner inom exempelvis lärarkåren blir rädda för att anmälas och vågar därmed inte stå upp för den profession som den besitter, vilket är allvarligt. Ett ytterligare exempel på detta var att en rapport visade att föräldrar i Djursholm tvingade lärare att ändra sina betyg annars ansåg man vara en dålig lärare och fick mindre pengar i plånboken. Ytterst allvarligt eftersom vi har en viktig roll i vårt myndighetsutövande där lagar och styrdokument beskriver tydligt vad som är vårt uppdrag. Dags att ståupp för professionen och varandra.

Frågan är då vad vi lär våra ungdomar om man inte får ta ansvar och föräldrar hotar och utövar påtryckningar mot välutbildade lärare. För förr eller senare måste eleverna kunna ta ansvar för sitt agerande. Dessutom visar forskning att det leder till ökad psykisk ohälsa eftersom barn och unga behöver gränsdragningar samt lära sig att respektera varandra. För om alla andra anses behöva kratta i syftet att man ska må bra, leder det till att individen inte anses kunna påverka sin situation. Människor som upplever att de inte kan påverka sin situation kommer att må betydligt sämre än de som kan påverka den. Trots att vi alla äger den kraften, men det innebär att var och en börjar med sig själva. Som vuxna har vi också en viktig uppgift att respektera varandra även om vi tycker olika är inte uppgiften att förändra andra. Utan snarare att acceptera att vi alla är olika och har därmed olika förutsättningar.

Önskar dig en fortsatt fin söndag:)