Att skåla i champagne

I helgen hade jag möjligheten att avnjuta en fantastiskt god champagne. Till den fick jag min absoluta favoriträtt nämligen löjromstoast. Det är de dagarna med extra guldkant, som inte sällan blir normgivande och något vi önskar oss oftare.

Tanken att exempelvis kunna sitta på Sturehof eller Riche och avnjuta ett perfekt kylt vin i trevligt sällskap går inte av för hackor. Titta på all rörelse av människor, skratta och må väl.Likväl som en dag vid datorn när allt bara flyter och texten växer i all hast. Rapporten har hur mycket material som helst som visar precis det som jag behövde. Undrande blickar man inte sällan tillbaka och undrar vem som skrivit egentligen…. betonar för säkerhets skulle att det alltid är jag. Oavsett är dagar som dessa underbara.

Eller när man får ett telefonsamtal och blir påmind att jag glömt anmäla mig till den där tillställningen. Och efter avslutat samtal går in på länken för att inse att sista anmälningsdatumet var just samma dag. Anmäler sig och inser lyckligt att det dessutom kommer legitimera ännu ett klädinköp. Dagar då livet går ens väg.

Dock brukat min Coach Camilla betona att det egentligen inte är de dagarna som vi lär oss så mycket. Då brukar vi titta på varandra och säga, men vi vill ha mer räkmacka och mindre motstånd. Ja, men då lär ni er inte så mycket….😂

Ja, oavsett mängden räkmacke-dagar är det säkert bra att det finns en slags variation. Typ sådana dagar då man kommer in i tvättstugan och inser att ”någon” letat efter en viss typ av träningströja, vilket är väl synligt.

Dagar då jag önskar att det gick att dra ner rullgardinen och att jag fick sitta på Sturehof med ett glas välkylt Chabli. Må hända att lärdomen inte blir så stor, men det vore klart mycket roligare😏

Ta, hand om er och njut av livets berg och dalar:)

Prestationsknarkare

En av mina stora brister har alltid varit tilliten till min förmåga. Till saken hör ändå att jag alltid överpresterat. Har alltid haft en hög arbetsmoral och en vilja att hela tiden göra rätt för mig och helst ska den vara 100 gånger bättre än andra. Ibland har det faktiskt också lett till att jag åtagit mig mer än vad jag kanske borde gjort. Vissa skulle mena att jag är en perfektionist.

Jag har alltså varit fast vid att alltid vara en duktig flicka. Det där tenderar ju att dränera en på energi till slut. Även fast mantrat alltid varit att det inte är prestation som räknas utan den person du innerst inne är. Har jag aldrig varit nöjd om jag inte hunnit ett visst antal projekt per dag. I mitt hjärta har prestationen kommit först. Det har varit den som definierat det egna värdet.

Bekymret har inte varit att hinna projekten, eftersom det gör jag ofta snabbt och lätt. Nej, det stora problemet för mig har alltid varit att jag ansett att prestationen borde varit betydligt bättre. Får jag exempelvis VG på en inlämning eller uppsats har det inte glatt mig särskilt länge, utan istället har jag ägnat tiden åt att se vad som borde gjorts bättre. Det är grymt elakt, men en viktig aspekt är trots allt att det sker en utveckling och ett lärande i ett sådant sammanhang.

Till saken hör att utmattningen tvingat mig att tänka om. Istället ägnar jag inte sällan en stund varje dag med att uppskatta mig själv och släppa det ständiga självföraktet. I dag klappar jag mig själv på axeln för att jag slutförde ett projekt som nu är klart. Jag gjorde mitt yttersta och nu håller jag tummar och tår, för att det får precis det resultat jag önskar. För sanningen är att jag förtjänar det allra bästa och i det bästa av världar skulle detta kunna var ett kvitto på det. I väntan på resultat lutar jag mig tillbaka och Tackar mig själv för den bra personen jag ändå är. För sanningen är ju den att vi alla förtjänar det allra bästa oavsett prestation eller inte.

På återhörande:)

Kvinnors rättigheter

Solen skiner så fint idag, men det ser betydligt skönare ut inifrån. Det blåser kalla vindar och för vissa i familjen är det en stor dag. Idag är det nämligen premiär för Gnosjö IF:s första match. Jag är dock väldigt ointresserad, men vissa i vår familj ägnar 40 h i veckan åt denna förening. Det är mer arbete än vad många kanske tror och det görs alltså helt ideellt.

För min egen del innebär det att jag kunnat ägna denna lördag åt att skriva om kvinnor inom arbetarrörelsen. Det var ett tag sedan jag arbetade med dessa frågor, men jag har skrivit en hel del om jämställdhetsdebatten under just 1960-talet. Då tittade jag visserligen mest på de akademiska yrkena. Med det som grund tänker jag alltså undersöka hur den yttrade sig inom arbetarrörelsen, för att således kunna göra jämförelser.

Riktigt roligt att få grotta ner mig i välfärdspolitik, socialförsäkringar och 1938 års utredning som gav kvinnor tryggare anställningsvillkor. Det är också roligt att läsa om grupp 8 och andra grupperingar som verkligen bidrog till ett mer jämställt Sverige. en aktiv nyansierad samhällsdebatt är av vikt för att få förändring. Vi har dock inte kommit så mycket längre sedan 1970-talet och det finns betydligt mer att göra.

Vad som är intressant är också att sambeskattningens bortagande var ett väldigt viktigt avgörande för jämställdheten. Dessvärre har vi ett riksdagsparti, som vill återinföra den vilket är helt otroligt att överhuvudtaget ens tänka tanken. Har sagt det förr och kommer säkerligen säga det fler gånger. Vi demokratiska medborgare har ett stort ansvar för hur vi väljer att lägga våra röster.

Nej, nu ska jag fortsätta med mitt skrivande och nörda ner mig ännu mer.

Trevlig lördag önskar jag dig:)

Avslut och mot det okända

Ja, den här fredagen kom med ett avslut, som kommer innebära att jag inte längre kommer att arbeta som Gymnasielärare. Det är synd att säga att det blev som jag trott, men i bland bjuder livet på plötsliga vändningar, som inte alltid varit förutsägbara.

De senaste åren har jag prövat vingarna och jag kan dock inte säga att det varit av ondo. Alltid sker en utveckling och progression, dessutom har jag haft möjligheten att möta många fina elever och inte minst kollegor. Vidare har jag behövt den här perioden för att testa mig fram och vi ångrar sällan det vi gjort utan snarare det vi aldrig vågade. Jag har vågat och det är jag tacksam för.

Inom den andliga världen brukar vi betrakta avslut som början på något nytt och för min del är denna början högst oklar. Det kommer att bli bra, men det blev inte som det var tänkt. Säkerligen ansåg Uranus att det hade varit alldeles för enkelt. En dag som denna hade det varit lätt att gräva ner sig och inte vilja stiga upp, men jag har verkligen arbetat aktivt med positiva tankar under dagen. Det innebär inte att jag stänger av mina känslor utan jag tillåter dem komma, utan att egentligen fästa någon större uppmärksamhet till dem.

För er som är bevandrade med ”the attraction of law ” vet ni att det i stunder som dessa är viktigt, vilka tankar som man väljer att sända ut. Därför tackar jag för allt det roliga jag har varit med om och även om meningen inte syns just nu. Är jag innerst inne övertygad om att den kommer framträda så småningom. Däremot är jag än en gång evigt tacksam för mina fina kollegor, som skickat uppmuntrande ord när jag behövt dem som mest.

Så, det är helt enkelt dags att ta en ny väg och vart den kommer leda är oklart. Jag tänker dock att det ska bli mycket bra! Dagen till ära ska jag inviga min alldeles sprillans nya yogamatta, som ska vara en del av min nya resa oavsett vart den bär.

Önskar er en fortsatt fin dag och njut i det fina vädret:)

Märkeskläder

Att tillhöra det Socialdemokratiska partiet och tycka om dyra märkeskläder anses inte vara legitimt och definitivt inget man bör skylta med. Kan nog inte räkna alla gånger jag fått höra den synpunkten faktiskt. Jag kommer dock likt Lilla My gå emot strömmen och göra dagens största erkännande.

Jag älskar dyra kläder och tycker att de är vackrare samt mer välgjorda. Idag har jag haft förmånen att efter min 40 års kontroll botanisera bland svindyra märkesjeans. Jeans från Italien och sydda i fabriker med god arbetsmiljö samt kollektiv löner. Att få titta på sömmar, trots att jag inte kan sy (JAG MENAR DET VERKLIGEN) höra vilka olika material som använts. Vad designerna har tänkt när den skapat dem, vilka olika slitningar respektive färg på trådar som använts för att skapa variation och personlig design. Är något som gör mig genuint lycklig!

Det innebär dock inte att jag har synpunkter på andras klädsel överhuvudtaget eller tänker på den om jag ska vara ärlig. Vet inte hur många tillfällen jag fått beröm för min egen klädsel, men kommit på att jag typ aldrig gett en liknande kommentar. Det beror inte på att jag är oförskämd, utan att jag tycker om kläder för min egen skull och lägger sällan märke till vad andra har på sig. Däremot kan jag springa in på Varuhus eller i min favoritbutik och bli helt betagen i de olika klädesplaggen.

Ett resultat av mitt klädintresse är givetvis att min garderob är väldigt fylld. För fylld enligt vissa i familjen. Är det dock något jag upptäckt är att det är betydligt mer värt både personligen och för miljön att lägga ner pengar på varje inköpt plagg. passformen tenderar att bli bättre, materialen är av betydligt bättre kvalité och plaggen håller betydligt mycket längre, vilket är bättre för miljön. Så, idag slår jag ett slag för dyra och välskräddade kläder som håller flera säsonger. Jag ger också en stor eloge till min favoritbutik, för ett utmärkt sortiment.

Önskar dig en fortsatt fin torsdag:)

Bakslag

Ja, idag kan vi konstatera att det är en dag som går i bakslagens tecken. Trots fina transiter mellan Venus och Neptunus idag. Har jag än så länge inte bevittnat några mirakel, även om jag skulle välkomna dem med sann glädje. Snö och kyla muntrar inte direkt heller upp omständigheterna. Inte heller den snäva vårbudgeten som skapats utifrån allt annat än gynnsamma förutsättningar, vilket beror på den katastrofala budget som röstades igenom i höstas innan vi hade en regering. Politik får trots allt konsekvenser.

Det är egentligen inte så allvarligt som det kan tyckas för min del, men i min egen filterbubbla är det allt annat än muntert idag. I min vanliga värld inom skolan är alltid ens eget mående sekundärt, eftersom det är så många andra som mår sämre. Därför är det en konstig känsla att sätta sitt eget mående först.

Orsaken till dagens status är helt enkelt att all ork är slut. När det gäller just utmattning är det inte så ovanligt, men bekymret är att jag inte vill vänja mig. Jag vill kunna samla ihop energi så där som jag brukar och resa mig upp, men kroppen svarar inte. Den blir tung och tårarna bränner bakom ögonlocken bara vid den enkla uppgiften att köra bil 5 minuter.

Kroppen vill sova och göra ingenting, vilket inte jag vill. Där är vi alltså inte överens och det bästa jag kan göra är att bara acceptera. Dock som den verbala och argumenterande person jag är försöker jag övertala den..Det är något jag arbetat på hela dagen, men innerst inne vinner jag aldrig mot tillståndet av utmattning om jag inte enbart accepterar. Därför retirerade jag till sist och konstaterade ödmjukt att det blir vila samt titta upp i taket som gäller idag. Trots att jag tänkt något helt annat…

Någon i omgivningen som gärna gör mig sällskap är dock vår käre vovve, som trivs med sällskapet. Händer det inget så vilar hundar och det kanske är det som jag måste vänja mig vid också i alla fall idag. I morgon hoppas jag att formen är tillbaka, då väntas nämligen den berömda 40 års kontrollen😉

På återseende och jag hoppas din dag är betydligt bättre🤗

Astrologi och meditation

För oss som befinner oss i sammanhang där astrologi, yoga och meditation är givna inslag, ser vi snarare att just astrologi ofta är något som ifrågasätts. Det tycker jag är väldigt tråkigt eftersom det är betydelsefullt för så många människor. Tittar vi exempelvis på mellanöstern ser vi att traditionen snarare bjuder på ett födelsehoroskop till den nyfödda.

I vår del av världen var de katolska munkarna experter på just astrologi. När vetenskapen dock fick fäste och företrädesrätt ansågs den föråldrad och förlegad. Dock vet vi utifrån ett historiskt perspektiv att den var betydelsefull långt mycket längre än vår nuvarande snäva syn på vetenskap och så kallade bevis. Tidigt i våras träffade jag en mycket bekymrad astrolog som blivit illa ansatt och där det fördes resonemang som gjorde gällande att den inte kunde anses trovärdig. Det anser jag är ytterst beklagligt eftersom jag möter så många människor som denna fantastiska astrolog hjälpt samt även mig själv. När jag exempelvis fick se min livsväg blev det betydligt lättare att acceptera att mycket varit så svårt, vilket var en del av de prövningar jag skulle gå igenom. Det ena behöver alltså inte utesluta det andra. Vad jag/du väljer att tro på är din sanning, men den behöver inte nödvändigtvis föras över på andra.

Tittar vi på meditationens effekter så visar forskning att det bidrar till stressreducering, bättre minneskapacitet och en allmänt bättre hälsa. För mig är både astrologin och meditationen givna inslag i mitt liv. Det jag däremot behövde längre tid för att ta till mig var meditationen. Den har gett stora effekter och jag mediterar dagligen och upplever att jag skapar en betydligt bättre balans inom mig. Yogan i sin tur bidrar till både mindfulness-att vara här och nu, men hjälper även den fysiska kroppen att bli av med blockeringar samt bli smidigare.

Själv har jag haft ryggbesvär sedan lång tid tillbaka, men yogan har gett mig möjligheter att lindra dem. I början stretade kroppen emot och det gjorde väldigt ont, men med lite tid och tålamod har det blivit betydligt bättre. Kiropraktorn ville inte att jag skulle Yoga först, eftersom det ställde till det för ryggen. Yogan har ofta en väldigt vacker syn där den betonar att just kropp och själ hänger ihop, även en annan typ av medicin än vad vi är vana vid i västerlandet. Det kanske är något vi bör fundera över och snarare lära av.

Effekterna av alla dessa inslag är nog sammanfattningsvis att jag blivit betydligt bättre på att vara här och nu. Med det sagt så är det viktigt att vi alla utifrån våra förutsättningar finner det som vi mår bäst av helt enkelt, sedan vad andra tycker är inte speciellt viktigt.

Hoppas du njuter av denna underbara tisdag:)

Välkommen måndag

Idag hade jag besök av den lilla krabat, som iakttog mig en lång stund. Enligt Solöga kommer Rödhaken med följande budskap: Fullfölj det du har påbörjat. Min gåva till dig är att upptäcka nya möjligheter längs med vägen. Ha modet att gå vidare. Våga ta steget full ut. Härligt budskap så här på måndagen…:) Tur att jag har en hel del att fullfölja, även om jag känner mig måndags seg😉🙏

Måste medge att jag blev lite chockad när jag klev utanför dörren. Min hjärna förväntade sig nämligen samma värme som gårdagen. Inser att det är lätt att vänja sig vid det vi tycker om. Nämligen värme och sol.

Hur som helst inleder jag mina morgnar med en promenad för att komma igång ordentligt. Idag unnade jag mig också ett Ashtanga Yoga pass, vilket är betydligt jobbigare än man kanske tror. Det är en väldigt fysisk yoga, men den passar mig väldigt bra. Mår fortfarande bra efter gårdagens löprunda, vilket gjorde mig hög på endorfiner hela kvällen.

Denna vecka kommer Jupiter påbörja sin retrograd i Skytten, vilket kommer bli väldigt spännande. Den kommer befinna sig i retrograd ändå fram till den 11/8, vilket är en lång period men glädjande till skillnad från när Merkurius gör detsamma. Jupiter är ofta förknippat med just lycka, men även förmågan att expandera vår egen personliga utveckling och de möjligheter vi har. En retrograd ger möjlighet att överblicka det som varit och skapar därmed en ny möjlighet att utvecklas.

Ja, vi får helt enkelt se vad som sker. Dagens mest positiva nyhet var att Dramatens ansvariga chef entledigats från sitt uppdrag, vilket väl inte var helt oväntat. Dags att institutionen börjar arbeta med sina stora arbetsmiljöproblem. En nationalscen har ett stort ansvar och det var därför viktigt att styrelsen insåg allvaret. Dessvärre är det inte enbart den avgående chefens fel, utan andra har också brustit i hantering av arbetsmiljön under alltför lång tid. Därmed kommer denna retrograd förmodligen passa Dramaten bra, eftersom en hel del måste komma upp till ytan för att helas och sedan läkas.

Önskar dig en fortsatt fin måndag:)

När benen äntligen bär

Vädret idag har varit helt fantastiskt och jag har njutit, andats, fyllt kropp och själ med underbart härligt solljus. Det är precis som allt vaknar till liv även jag känner för första gången på väldigt länge att en ny Ewa äntligen börjar träda fram.

Förmiddagen ägnade vi åt en promenad längs med sjön. Fjärilar följde oss längs med vägen och jag tror faktiskt inte att jag varit så närvarande som jag är nuförtiden. Tidigare njöt jag egentligen aldrig av stunden utan jagade ständigt vidare. I torsdags när jag var på meditation och medial-kurs fick jag välja ett kort och budskapet var faktiskt att jag lyckats åter-balansera harmonin inom mig. Det känns faktiskt både i den fysiska kroppen och i själen. Dock finns det de som anser att jag borde ta det lite lugnare, men det är så mycket roligt som sker just nu, så jag tänker passa på att njuta.

En ytterligare aspekt som gjorde mig på djupet super lycklig var att jag sprang mina första 5km sedan jag blev sjuk. Helt underbart och även där kunde jag njuta och springa avslappnat, eftersom jag får motionera men inte jaga och pressa för hårt. Kroppen löd oerhört fint och jag inser att kombinationen: Personlig utveckling, Ashtanga Yoga och meditationen verkligen gett resultat. Allt hänger liksom ihop dock blev det så att jag glömde det under alltför många år.

Det finns inga genvägar utan Yoga, meditation, fysisk aktivitet samt den personliga utvecklingen måste vara en del av mitt fortsatta liv. Det är hårt arbete och prioritering som gäller för att dessa delar ska vara en del av mitt fortsatta liv. Det kommer dock vara värt det i fysisk och psykisk hälsa, vilket därmed kommer ge mig den livskvalité jag förtjänar.

Önskar er en härlig söndag:)

Moa Martinsson

Jag minns det som igår sommaren när jag var 14 år och började läsa Moa Martinssons böcker om Mia helt frivillig. Hur jag sedan fortsatte att läsa om statare och backstugusittare. Hur jag och min kompis diskuterade livssituationen och den förändring som skedde i det framväxande industriella Sverige. Vackra historiska skildringar som berättar om en svunnen, men viktig tid av vår gemensamma historia. Vi kom fram till att hade det inte varit för arbetarrörelsen hade det aldrig skett en förändring. Det står jag fast vid än idag!

Idag tycker många att Moas böcker är förlegade och föråldrade. Sanningen är att det är en naturlig historisk skildring av hur det var att växa upp i underklassen. Där det drog mellan golvtiljor och ovissheten om man skulle kunna bo kvar var ständigt återkommande. Gnagande oro över om maten skulle räcka och om det skulle finnas tillräckligt med arbete på fabriken. En beskrivning av en osäker arbetsmarknad där arbetarens villkor inte var viktiga. Berättelserna om Mia och hennes mor genom deras hårda liv var en beskrivning av hur många hade det under den här tiden. då det inte fanns någon egentlig social rättvisa. Hur en enkel klänning kunde liva upp ett halvår av ens liv, som man köpt för hårt inarbetade ören. Berättelsen om baksidan av att vara hårt arbetande kvinna till mycket mindre lön och söndervärkta händer. Ändå fanns alltid viljan att sträva framåt.

Samtidigt som Moa berättelse var skitig bjöd den på värme och kärlek. Den berättade också den allra enklaste drömmen om att hitta den rätta kärleken. Inte sällan bestod kärleksrelationen av våldtäkt och superi i slutändan. Ändå var det kvinnan i berättelsen som stod upp och såg till så att livet flöt på. Starka och självständiga kvinnor utan egentlig likvärdig rätt att påverka. Detta var berättelsen om enkla outbildade kvinnor, som stretade på för att komma framåt.

Redan som 14 åring funderade jag och min kamrat över hur det kom sig att Moa som faktiskt skildrade en verklighet med stor trovärdighet aldrig nådde den berömmelse som hennes våldsamma make. Svaret var ju enkelt det berodde på att hon var kvinna.

Många höjer på ögonbrynen när jag berättar att jag är Socialdemokrat, för mig är det självklart. Socialdemokratin ändrade förutsättningarna för en arbetarklass som levde under dessa levnadsvillkor Moa berättar om i sina böcker. Det kommer jag var evigt tacksam för och ett samhälle mår alltid bättre där klyftorna är små. Det är Socialdemokratisk politik för mig. Vi har kommit långt, men en hel del återstår. Dock kommer jag alltid vara evigt tacksam för att jag ägnade min sommar som 14 åring till Moas berättelse om Mia och de andra böckerna som berättade om statare och backstugusittare. Ett samhälle jag aldrig vill tillbaka till, men är så tacksam över att de valde att berätta. Arbetarförfattarna var i mångt och mycket självlärda, eftersom många av dem saknade fullständig skolgång och tillgång till litteratur. De värnade om det fria ordet och när de satte sin situation på pränt bidrog det ytterligare till samhällsförändring.

För er som har möjlighet visas filmen om Moa på Zita i Stockholm i helgen

Tack, Moa Martinsson för dina skildringar.