De senaste åren har jag precis som många andra sökt efter tydliga tecken. Tydliga tecken på att saker ska gå åt det bättre hållet. Många skulle kanske mena att det inte finns tydliga tecken på att det gryr nya goda tider. Särskilt inte när vi tittar i det yttre.

Visst är det exempelvis tragiskt att den tydligaste oppositionsledaren i Ryssland mördats, men min förhoppning är att människor ska sluta upp bakom oppositionen. För oss som lever i ett land som ska anses demokratiskt kan det vara svårt att förstå hur så många människor står och tittar på.

Där skulle vi kanske gå till oss själva och se samt reflektera över hur vi agerat i en liknande situation. Den ryska befolkningen har egentligen aldrig haft någon frihet utan är vana vid att en ledare styr med hjälp av polis och militär. Där rättsväsendet är starkt korrumperat

Det är inte så många av oss som skulle ha Navalnyjs mod att gå emot detta. Utifrån den aspekten är det också av betydelse att förstå att det han gjort har ett högre syfte. Jag är väldigt tacksam för hans och familjens mod att våga samt sätta sitt eget välbefinnande åt sidan för det högsta bästa.

Till saken hör att genom att vi reflekterar inåt finner vi ofta ett mod och en livsväg som talarom för oss vart vi ska vandra. Sällan kommer vi se hela vägen men bitvis faller den så sakteliga på plats.

Efter år av prövningar är vi nu inne i en tid av förändring. Förändring tar tid och kan verka osäker. I osäkerhet skapas rädsla och känner vi den kommer det yttre också återspegla rädsla. Därför är det av vikt att gå in i sin egen kärna och fråga sig själv. Är jag egentligen rädd eller är det andras rädsla jag känner?

I livet ingår förändring eftersom det är den som utvecklar oss. I mitt liv pågar förändringar som jag inte helt säkert vet vart de ska föra mig. Den här gången har jag bestämt mig för att vara öppen och nyfiken. Tidigare har jag ägnat mycket tid åt att försöka kontrollera och förutsäga det som ska ske. Det jag har lärt mig är just detta att det helt enkelt inte går. Däremot har jag bestämt mig för att det en gång för alla ska bli riktigt bra.

Tack, Navalnyjs för ditt enastående mod och lyskraft samt inspiration. Vila i frid.

Då var det dags att lägga de här åren åt sidan. Det sägs när man släpper taget om något öppnas en ny dörr. De här åren som bloggen funnits i mitt liv har varit väldigt arbetsamma, men också betydelsefulla.

Aldrig har jag fått arbeta så hårt med mitt egenvärde, självkänsla och konsten att stå på sig. Att lära sig ta ansvar för sitt eget och sätta gränser mot omgivning. Det uppskattas inte av alla kan jag säga..Att lära sig att andras tyckande och tänkande inte är någon absolut sanning. Särskilt inte när det strider mot dina egna värderingar.

Att finna den inre sanningen och att känna en större tacksamhet. Ingen har någonsin gått i dina skor och kommer heller inte kunna förstå. Något jag har fått erfara mycket är just projiceringar av känslor av skam och skuld som inte varit mina. Men när människor inte kan hantera detta för de gärna över både egenskaper och saker de inte vill kännas vid på andra.

Vet att det är fler än jag som upplevt detta. Konsten ligger i att identifiera det som någon annans. Att ta ansvar för sitt eget liv och det just vi själva kan påverka. Andras tyckande eller liv kan vi inte påverka. De senaste åren har bestått av många avslut som inte på något sätt varit enkla men nödvändiga.

Det har funnits stunder av känslan att det nu ska lossna, men det har inte skett. Jag går nu in i detta nya år och tar med mig alla erfarenheter.

Tackar för de här åren och vänder ett nytt vitt ark.

Önskar dig allt gott och en ljus framtid.

Farväl.

Den här hösten har verkligen startat med besked. Det var länge sedan jag både återvänt till det förflutna och samtidigt öppnat upp för något helt nytt. Släppt taget om det gamla.

En ny väg visar sig och även om den känns osäker och otydlig har jag tagit nya steg in på den. Vi har också haft viktiga planeter i retrograd vilket även skapat möjligheter att verkligen släppa taget om gamla begränsningar.

Kroppen har värkt och nya utmaningar har hela tiden knackat på dörren. Trots allt har jag tagit det goda råd jag fick till mig. Att vila närjag kan. Snart går det alltså blicka framåt och jag är så djupt tacksam för de möten jag fått ta del av i dessa två dagar.

Tänk vilken drivkraft och vilja det finns att vilja förändra och en än gång tar jag klivet in i historien, mänskliga rättigheter och religion. All den kunskap som jag tillägnat mig ska nu förhoppningsvis få utlopp i nya projekt. Projekt kopplade till mitt yrkesliv.

Än en gång andas jag in och tackar för alla de fina möten jag haft och alla de nya som kommer. Det blev verkligen inte som jag tänkt, men det blir nog väldigt bra ändå där i slutändan.

❤️🙏

Idag har vi en nymåne i kräftan som dessutom står i en utmanande position till Pluto som är retrograd. Jag skulle själv ljuga om jag inte medgav att energierna är kraftigt utmanande.

Det bästa i det hela är att mycket kommer komma upp till ytan och ett resultat av det är helt enkelt förändring. Så andas och vila. Glöm inte att dricka vatten för det hjälper kroppen att rensa ut. Kanske har du känt precis som jag att magen är i uppror, hes i halsen och allmänt konstiga spänningar i kroppen.

Det bästa av allt är att vi inte är ensamma om detta. Kraftig ilska kan också uppkomma och skulle det göra det var förlåtande både mot dig själv och andra. Vi behöver inte heller förstå allt som sker, men mår bra av att veta att alla utmanas just nu. Det skapar en större acceptans mot alla i omgivningen.

Dessutom kommer noderna byta tecken, vilket också är en berättelse om att det är dags för nya utvecklingsområden som handlar om inre balans. Den inre balansen som sådan kommer också i slutändan påverka det yttre.

En av de mest viktiga aspekterna just nu är att vara förlåtande mot dig själv. Du får känna och det kan dessutom skava rejält. Tänk på att inte gå in och analysera känslorna för mycket utan släpp taget om dem.

Det är verkligen högaktuellt att släppa taget om sådant vi vuxit ifrån. Det är vad denna nymåne handlar väldigt mycket om. Frågor du kan ställa dig så här i nymånens sken är:

Älskar du dig själv

Gör du det som ditt hjärta brinner för

Vilka områden skulle jag vilja förändra

Ha en fin nymåne❤️

Där står jag och tittar på en svart grav, med guldiga bokstäver påminner den om svunna tider. Där ska min far få vila och jag känner en djup tacksamhet för det. Även om jag inte tror att vi efter att vi nått ljuset är förknippade till just en grav. Vet jag innerst inne att det i detta sammanhang kommer bli väldigt bra.

Den svarta graniten är hård som få , men vid en polering antar den en högst vacker glans. Den blir liksom tålig och vacker trots att den åldras. Det påminner mig lite om en människa, som genom sina val och livsförutsättningar kommer slipas precis som den svarta graniten. Den kommer också bli tåligare och inte minst ståtligare.

Guldet på bokstäverna påminner om det du bär i ditt hjärta. Dina önskningar och drömmar samt ditt hjärtas vilja att det ska förverkligas. Traditionellt sätt har de religiösa makthavarna och industrialismen gjort att människor glömt att även hjärtat är en del av den mänskliga hjärnan. Det finns alltså en länk mellan hjärnan och hjärtat.

Just nu råder det kanske stor förvirring och vi kan utmanas av att Pluto bland annat river upp saker i vårt undermedvetna. Sådant som vi kanske trodde vi var klara med. Precis som jag och min far, men nu får vi alltså en möjlighet att städa ut allt en gång för alla.

Mitt största råd är att andas och möta det som kommer. Det blir bra oavsett och de lärdomar och den läkning som sker nu kommer skapa goda effekter. Precis som med den polerade graniten. Till slut kommer den glänsa och när vi dessutom har mer kontakt med guldet det vill säga hjärtat skapar vi således en mycket bättre verklighet även i det yttre.

Så andas och håll ut, den läkning som sker har vi innerst inne väntat på länge och en dag står vi där blankpolerade och med ett hjärta av guld.

Ha en fin vecka!

Alla oavsett har sina berg och dalar under vår resa här på jorden. Just i skrivande stund befinner jag mig i dalen och håller på och dealar med en stor del av mitt liv. Det är likt de olika lagren på löken och det skalas av bit för bit.

Jag andas möter det och låter det passera, men vågskvalpet dröjer sig gärna kvar och återkommer i nya skepnader. Det finns dock bara ett sätt att möta det och deala med det. Tiden är liksom inne för ett slutligt avslut och de har påverkat mig mer än jag trodde.

Stora delar av min barndom har inte varit särskilt glädjefylld och även om jag kom till denna jord med höga energier så kvävdes de. Kärlek var alltid villkorad och kopplat till prestation. Ingenting jag gjort dög någonsin. Jag var aldrig tillräckligt bra och mina behov tillgodosågs inte. De ärren lever kvar och inte förrän man mött sanningen kan man låta ärren läka.

Jag tystnade och den stora behållningen var när jag kunde dagdrömma mig bort till något annat. För djupt där inne under alla skal har jag alltid vetat att jag förtjänat ett mycket bättre liv. Det har tagit tid att acceptera det och jag dealar med det fortfarande precis som många andra. Samtidigt hade jag inte heller genomfört mitt uppdrag om jag inte mött allt det svåra och smärtsamma.

Så andetag för andetag möter jag sorgen, skammen och skulden som jag tog på mig, när inte de vuxna runtomkring kunde göra det. Jag förlåter och inser att alla har en resa här på jorden, men det är endast en själv som kan påverka vilken riktning det ska ta i slutändan.

Jag blundar och inser att tiden visst kan läka alla sår, men det krävs ett aktivt arbete för det. Jag är inte ett offer för omständigheterna utan helt fri att ta tag i min egen agenda och det har jag sannerligen gjort. Allt blir faktiskt precis som det ska och även om allt inte blir just perfekt kommer det med högst sannolikhet bli bra.

Tacksam för lärdomarna städar jag nu ut bit för bit av det som var. Mycket kan jag inte påverka, men jag har lovat mig själv att också vila i det. Jag duger och är högt älskad för att jag är just den jag är.

Tack, pappa för din resa här på jorden och jag önskar dig inget annat än att du ska vila i frid. Jag ska minnas ditt intellekt och din humor.

I skrivande stund sitter jag med en filt över knäna och ser regnet slå mot fönsterrutan. Påsken som gick bjöd på fint väder och egentid. Det är skönt att kunna fixa lite hemma i lugn och ro.

Annandagpåsk bjöd på ett härligt men jobbigt träningspass, vilket var behövligt. Det är verkligen underbart att kunna träna för fullt igen. Något som gör under både för kroppen och själen.

Dagen som förflutit har bjudit på nya kunskaper och på sikt även insikter om hur jag är designad för att manifestera. Ibland får man nästan bilden av att det bara är att tänka positivt så löser det sig. Det var inte riktigt så enkelt.

Med mina nya kunskaper har jag nu satt en intention, som kräver tydligt gränsdragande både i yrket och privat. Min vägledare brukar prata om att det finns fyra olika delar som behöver vara i balans. Arbetar man exempelvis med människor behöver vi tid att arbeta med relationen till oss själva. Träning både fysiskt och mentalt krävs i en av delarna för att vi ska må bra. Vi behöver också ett vardagsliv där vi kan utföra våra sysslor, men även trivas och må väl. Vidare även tid för återhämtning.

Låter enkelt och självklart när vi läser det, men livet är dock sällan så välbalanserat. Dock är det bra att tänka på att samtliga delar behöver näring. En person som blir utmattad har ofta plockat bort delar av fyrhörningen exempelvis genom att sluta träna och skapa egentid för att man inte hinner. Då kommer man alltså inte hålla ihop som människa.

Dagligen slås jag av hur rik och tacksam jag är för min medialitet och det nätverk det har skapat. Det är en ynnest också att det inte finns något rätt eller fel, utan alla har mer eller mindre sin egen variant och människor som gynnas av den söker sig till just den.

Underbart egentligen att alla får agera utifrån sig själva. Vi är ju inte skapta i samma mall och kommer heller aldrig att vara.

Månadens affirmation. Jag befinner mig i ständig expansion inom alla områden av mitt liv.

Tänk att livet erbjuder så mycket möjligheter och chanser att påverka. Idag fann jag ett meddelande i min inkorg som gav mig ett fint förtroende. Ett förtroende som jag givetvis skapat genom mitt agerande och tro på alla människors och djurs lika värde.

Att dessutom sluta fokusera på de personer som alltid anser att du aldrig gör tillräckligt. Människor som allltid tycker att du borde agera bättre eller göra saker som de anser är viktigt. De som faktiskt aldrig vandrat i just dina skor.

Under hela mitt liv har jag lagt fokus på just de som anser att jag borde bli bättre. Att jag borde sköta min yrkesroll bättre eller leva ett liv som enligt de var bättre och då särskilt inte i Gnosjö. De där som alltid tyckte att jag borde leva någon annan stans för att just landsbygden dög inte i deras ögon. De som egentligen aldrig accepterade eller respekterade mig för den jag var och heller inte mina aktiva val.

Det värsta av allt var att deras ord var de som träffade mig djupt och sårade mig. Tänk vad befriad jag blev när jag valde bort och istället faktiskt valde min egen väg, vilket jag faktiskt gjorde.

Tänk att jag nu också väljer bort de där som tycker att jag är kass och inte duger. Att istället gå hem från en arbetsdag och inse att jag gjort mitt bästa efter min förmåga. Alla kommer inte tycka att jag är bra, juste eller för den delen är rättvis, men oavsett inser jag hur viktigt det är att just lyssna till den egna intuitionen och hjärtat.

Det är där svaren ligger just för dig och mig. Där hittar vi vår källa till det vi anser bäst för oss själva eller de beslut som exempelvis måste tas i ett yrke. Det viktiga är ändå att vi själva känner att vi kan stå för det vi gör och att vi duger precis som vi är.

De som inte gillar det eller anser det gott nog förtjänar därav inte heller någon uppmärksamhet. För har de någonsin gått i dina skor eller levt ditt liv med dina erfarenheter. Förmodligen inte och därför är det av betydligt större betydelse att följa just ditt hjärta och fatta beslut utifrån det. För i slutändan är det ändå du som ska leva med det och ingen annan.

Tänk vilken härlig insikt och vilka möjligheter det skapar. En sådan där insikt som är just en av livets alla mirakel som leder till växande och glädje.

Tacksam, för de fina insikter som når mig och för att jag valt att leva just mitt liv🙏

I mitt dagliga liv möter jag precis som alla andra upplevelser som kan anses vara motgångar. Något som egentligen bör ses som ett lärande eftersom vår själ lär sig i dessa sammanhang.

På sista tiden har den yttre världen och andra människors upplevelser av sina känslor projicerats på omgivningen. Något som också slagit mig på sista tiden är också hur viktiga vi föräldrar är när våra barn ska lära sig att hantera delar av sitt liv.

Därför har jag insett hur viktigt det är att barn faktiskt får tillåtas att vara ledsna och besvikna. Att de får lära sig att dessa känslor är en del av att vara människa och en del av dem själva. Även förståelsen för att andra människor faktiskt inte kan ta ansvar för någon annans upplevelse är känslor.

Att det är individen själv som har ansvar för sina känslor och inte kan låta andra vara ansvariga för dem. Om barn får lära sig detta och mötas med förståelsen för sig själva och andra. Kommer det alltså göra dem till ägare och ansvariga för sig själva, vilket också skulle göra dem till mer välmående individer.

Att skylla allt på sin omgivning och inte ta ansvar för sitt egna agerande eller känslor tenderar att leda till individer som kommer få svårt att hantera motgångar. Om de vuxna dessutom väljer ett liknande mönster ger det barnen en upplevelse av att vara ett offer. Att vara ett offer för omständigheter är inget att sträva efter, eftersom det gör individen maktlös. En maktlöshet som snarare leder till en känsla av att inte kunna påverka sitt liv, vilket därmed är en illusion. Vi är alla ansvariga och medskapare av vår verklighet och förtjänar att lära av våra motgångar.

Något som ska leda till att vi kan bemästra det vi kom till jorden för. Alltså behöver vi alla lära oss att möta våra egna känslor. Möta dem med förståelse och tolerans, vilket leder till välbefinnande istället för att välja en väg där vi projicerar allt på andra som Skapar det motsatta.

Det är alltså tid för att möta våra känslor, bemästra våra motgångar och på så sätt skapa ett välbefinnande. Inte minst lära ut det till våra barn som är jordens framtid.

Önskar dig en härlig astrologisk nyaårsafton, vi går nu in i en helt ny tid som banar väg för en ny härlig framtid. Baserad på acceptans och tolerans för allas våra olikheter.

Jag hade som avsikt att hålla mig ifrån studier ett tag men snubblade över en historiakurs, som lät ytterst intressant. Faktum var att den också påminde mig om det jag skrev i mina uppsatser på lärarhögskolan.

Just det här hur svårt det kan vara för elever att knyta an till den historieskrivning vi valt att undervisa om blev en nyttig påminnelse. Att låta eleverna och även vi själva fundera över hur vi ser oss själva som en del av den historieskrivning som lärs ut. Det är verkligen intressant eftersom alla givetvis inte gör det och särskilt inte om du nu saknar intresse för det.

Något som slog mig var just svårigheten att möta människor som inte ser historia som viktigt. När jag själv alltid älskat den historiska berättelsen och sett mina förfäder just i de olika historiska epokerna.

Den narrativa berättelsen i historia är dock den som faktiskt ofta fångar barn och även vi vuxna. Ibland är det bra att påminnas om vad som får människor att känna sig som en del av något och även plocka upp gammal kunskap, som av olika anledningar hamnat i skymundan.

Mycket kunskap och erfarenheter finns trots allt där och är helt plötsligt där för att plockas fram igen. Därför är inga kunskaper eller erfarenheter för den delen att förringa och jag kände djup tacksamhet för allt det gett mig.

Att vara en del av historien samtidigt som det skrivs en ny historisk berättelse är givande. Inte minst när man själv är en del av den berättelsen. Att faktiskt fundera över vad det var som gjorde mig till den jag var. Att fråga sig vad lärde jag mig och var befinner jag mig nu. Livet är alltså i konstant förändring.

På sista tiden har jag dessutom sett ett ökat intresse för just ett liv i ständig förändring, vilket förvånade mig eftersom jag själv kanske inte gett den någon direkt uppmärksamhet.

Men jag är tacksam för er som hör av er och tycker om den. Tack❤️