Förra veckan kände jag att energinivån började nå sin vanliga frekvens. Detta visade sig dock inte vara här för att stanna. Hela gårdagen befann jag mig i ett töcken. Inget bekom mig och den enda önskan som fanns var att få sova.

Det är bland det svåraste för mig att hantera och även min toleranta omgivning. Att aldrig veta om det kommer finnas tillräckligt med ork för att genomföra något. Givetvis har jag en del som borde göras, men just nu är det inte möjligt att tvinga fram något. Det är bara att acceptera situationen. Just det här att aldrig veta är också svårt för omgivningen att kanske sätta sig in i. Utmattning syns inte alltid utanpå och vissa av oss som hamnat här har många gånger varit bra på att sätta på sig en mask. Typ jag.

Så det är bara att luta sig tillbaka och hoppas att energin återvänder så att de roliga projekt som väntar kan påbörjas. Något som dock var mycket roligt var flera inlägg gällande Merkurius retrograd. Visserligen besvärande, men så typiska när vår kosmiska budbärare inte är med oss. Min blogg coach hade exempelvis fått starta om datorn X-antal gånger under gårdagen, vilket vi tyckte var roligt.

Med önskan om en fin dag:)