Jag har haft djur runtomkring mig sedan jag var liten, både katter och hundar. När jag var 8 år började jag rida, vilket var en stor del av mitt liv fram till att jag var 16. Djur är intelligenta och roliga och ger ett stort mervärde.

I vuxen ålder kom Oakley in med besked i vårt liv. En svart yvig flatte med en vilja av stål. Den kunde verkligen flytta berg. Oakley hann inte vara hemma i vårt hem 5 minuter innan han nästan lyckades välta hela granen. Året efter stod jag och mannen på NK och köpte ny julgransutrustning som inte skulle kunna skada vår påhittiga familjemedlem. Dock tvingades vi att hänga de söta snögubbarna i vit fleece långt upp annars tog han dem och bar runt på dem. För att inte tala om sonens kompisar som fick jaga både blöta strumpor och vantar som han hämtade om de låg för långt ner. Eller när han rymde tre gånger en dag vid stugan och vi hittade honom badande med barnen på en fullbelagd Skreastrand samt inne i pizzerians kök. Ja, filmen om Marmaduke är en hyllning till vår fina vän och påminner om alla hans tilltyg.

Ja, han krävde verkligen en del av sin omgivning men jag är honom evigt tacksam för att han tvingade mig att ta fram mitt gamla ledarskap. Allt roligt han ställde till med skrattar vi fortfarande åt både i familjen och bland vänner.När Oakley hade två år kvar att leva flyttade en ny flatte in, som han var morbror till. De är oerhört olika och även om de tränats på samma sätt kommer Indus på inkallning och vill vara nära. Oakley tyckte det var betydligt roligare att undersöka omgivningarna. När jag blev sjuk i höstas låg Indus ofta bredvid mig för att ge mig sin värme och tillgivenhet. Vissa menar att djur ger healing på så sätt när de känner att någon inte mår bra eller är skadad. Indus var väldigt medveten om detta och det var även Oakley.

En kompis berättade att när en häst höll på att dö i kolik, kom den annars så skygga stallkatten och lade sig bredvid hästen. Där låg den till hästen återhämtat sig. Det är fint tycker jag. Därför är jag så djupt tacksam för all de fina djur som jag haft vid min sida. Indus är därför en oerhört viktig del i mitt tillfrisknande precis som Oakley tvingade mig att utvecklas och ta kommandot. Även om han i slutändan alltid valde sin egen väg:)

Önskar er en fin onsdag:)