Det är alltid något visst med återkommande traditioner, eftersom de blir en påminnelse om att ännu ett år passerat. Att tiden går fort är ingen tillräckligt god förklaring snarare att den springer i väg.

Ja, det är spännande tider och vad dagen har att erbjuda är än så länge ett oskrivet blad. Någon som faktiskt på sistone inspirerat mig mycket senaste tiden är Isabella Löwengrip. Inte minst för att hon lyckats nå så stor framgång, utan att hon verkar vara en hejare på attracktionslagen.

Inget hon hittills skrivit ut, men hon ägnar varje dag åt Tacksamhetsrace, samt arbetar ständigt för att nå sina mål. När motgången kommer möter hon den för att snabbt marschera vidare mot målet.

Ägnar inte tid åt att oroa sig utan väljer bort det hon i nuläget inte kan påverka. Kan tyckas enkelt, men det kan vara svårare än man tror. Själv fick jag idag en påminnelse om att just höja frekvensen och fokusera på det jag vill uppnå istället för att låta oron äta sig fast.

Humbug eller inte, men snabbt gick jag från smådeppig till att faktiskt ta tag i det jag behövde för att komma framåt. De närmaste månaderna ska jag därmed fortsätta i Isabella Löwengrips anda och forma de målsättningar jag vill. Många av de tankemönster vi bär med oss härstammar från vår barndom och inte sällan negativa sådana. Där vi ofta fått höra att vissa saker inte varit möjliga. Dags alltså att släppa jantelagen och gå vidare mot det just du önskar. Allt är trots allt möjligt.

Önskar er alla en fin Valborg eller sista April:)