https://www.aftonbladet.se/a/Vba17r?refpartner=link_copy_app_share

Att som skribent använda sig av iögonfallande rubriker är inget nytt och i många sammanhang livsnödvändigt för att nå ut. När jag därmed sitter och slösurfar finner jag ledarsidan till Aftonbladet där den vänsterradikala Suhonen gjort ett debattinlägg.

Att det inte finns mycket som jag håller med honom eller reformisterna om är inget nytt. Visserligen tror jag inte heller på ett land med stora klassklyftor och jag tycker lika illa om dem som Suhonen. Dock finns det andra vägar än vad Reformisterna poängterar. Däremot finner jag retoriken från Suhonen som alltför aggressiv och enkelriktad där vederbörande vill göra gällande sin politiska argumentation. Politik är inte så enkelt.

Den går hela tiden ut på att visa att makteliten har ett syfte och en ovilja att verka för ett samhälle där alla är delaktiga. Att suga ut varenda strå av de fattiga tycks devisen vara utifrån skribentens perspektiv. Visst kan det finnas sådana tendenser från ett fåtal, men man måste också komma ihåg att även rika samt mäktiga personer arbetar för människors lika värde. Vidare fortsätter skribenten att påvisa i rubriken att klassklyftorna i Sverige och Sydafrika i stort sett är identiska.

Det anser jag är att gå för långt! Den svarta befolkningen har för det första levt under ett apartheidliknande system där de saknade samma rättigheter inom det juridiska, utbildnings och politiska systemet. Där ständiga övergrepp var ett faktum. Resultatet av årtionden av stigmatisering, korruption samt politisk instabilitet är en del av Sydafrikas problematik.

I Sverige har befolkningen inte upplevt detta och även i en argumentation för att påvisa klassklyftor anser jag att rubriksättningen skapar en felaktig bild. Vi har alla haft rätt till likvärdig utbildning sedan 1962, fungerande juridisktsystem och en politisk representation där alla har möjlighet att vara representerade.

Vidare står välfärdsstaten inför stora utmaningar där många viktiga frågor som integration, bostadsmarknaden, skolan och äldreomsorgen behöver lyftas upp ytterligare på agendan. Fortsättningsvis så håller jag med om att klassklyftorna har ökat, vilket beror på en rad omständigheter som jobbskatteavdrag, bostadspolitiska åtgärder som snarare gynnat den välbeställda och missgynnat den fattiga. Men att måla upp oss som ett land likt Sydafrika och USA är att gå långt och inget hållbart argument.

Däremot välkomnar jag Suhonen i debatten, eftersom vi har ett gemensamt syfte. Det vill säga ett land med så lite klassklyftor som möjligt och där alla har rätt att utvecklas samt uppleva trygghet. Däremot har vi olika syn på hur vägen dit ska se ut, trots att vi röstar på samma parti.

Tack!