Vet inte riktigt varför, men av en slump kom jag på att under många år. Har jag ägnat en hel del studier åt just Buddismen. I mitt yrke är det givetvis en del av professionen att kunna undervisa om religioner.
Så idagarna när jag dammade av en gammal PP, kom symbolen av det åttafaldiga hjulet upp. När jag stod där kom en ny formulering upp. Sidharta Gautama menade att ett syfte var att slippa allt lidande. Ett lidande som endast kan upphöra när en individ är i centrum av sig själ. Alltså i mitten av hjulet.
Att Buddismen som sådan har mycket kloka tankar är inget nytt. Men där och då insåg jag att det jag såg var balanshjulet. Och att det som skapar lidandet handlar om att vi är ute och söker/springer i hjulet.
Det är alltså när vi först stannar upp i oss själva som vi med glädje och kärlek kan rikta det inåt i oss själva. Alltså blir inte det yttre längre det viktiga, eftersom för att vi ska kunna balansera hjulet måste vi befinna oss i navet.
Det slog mig där och då att det är precis det som allt handlar om och att Sidharta Gautama visste detta. Vikten av att prioritera sig själv. Att vara här och nu gör helt enkelt att allt det som skapar lidandet upphör att existera. Dessutom tar vi på så sätt kontroll över våra egna liv. Det är ingen annan som är vår lyckas smed utan endast vi själva.
Synkronicitet uppstod senare under dagen när min vägledare delade ett budskap från just Sidharta Gautama. Detta har liksom aldrig tidigare hänt och det roliga var att hon skrivit ner det i våras, men valde att publicera det just den dagen. Ja, det är spännande tider vi lever i.
Jag tänker också att det är synd att buddismen liksom andra religioner utnyttjats för att gynna maktfullkomliga intressen. Att kontrollera människan och spä på med skam och skuld. Allt det som grundarna av religionerna snarare ville komma bort från.
Istället talades det om tolerans och acceptans och att rikta uppmärksamheten inåt i dig själv. Visdomar som tycks komma tillbaka. Än är tid för förändring och att det kommer förändras är en sak som är säker.
Veckans spaning är glasklar: Alla löp om etablerade kriminella klaner, måste vara det mest intressanta. Vart kom detta ifrån? Dock inser jag här att det vill till att balansera detta rätt. Därmed inte sagt att det ska diskuteras, men på ett nyanserat och korrekt sätt.
För att balansera och ge till mig själv har jag också grottat ner mig i sociologins värld. Hiskeligt intressant och helt i linje med allt det som är jag. På återhörande🙂